Vägval i budgettider

Höstrusk med regn och blåst den dag detta skrivs. Inget oväntat en dag i slutet av oktober. En dag för inomhusaktiviteter och ett gympapass på det lokala gymmet. Men först några reflektioner så här i budgettider.

Budgeten är det styrmedel som används i olika sammanhang för att stödja eller utarma en verksamhet. Får verksamheten de medel man behöver trivs den och det blir i allmänhet bra. Svälter man verksamheten så tynar den på sikt bort med de konsekvenser det får. Egentligen inga samband som är svåra att förstå.

Mot den bakgrunden skall man se den oro för utvecklingen i vårt land som tydligt visar sig i de politiska opinionsmätningarna.

Svensken i allmänhet vill att det vi kallar välfärdssektorn skall fungera. Skola, vård och omsorg är prioriterade områden, liksom trygghet och rättssäkerhet. På alla dessa områden sviktar det i samhället idag. 

Vägval i politiken

Skolorna brottas med ordningsproblem och dåliga resultat, inte för att lärarna gör ett dåligt jobb, men för att deras inflytande över arbetet i skolan har urgröpts av byråkraternas pekpinnar i åratal, samtidigt som klasserna blivit större och ofta belastas av elever utan vårt språk, och med liten eller ingen tidigare skolgång. De omständigheterna har fått många duktiga pedagoger att söka lyckan utanför skolan, vilket syns i den stora brist på lärare som nu råder i landet i stort.

Inom vård- och omsorgsområdet har man hyvlat bort resurser under många år, vilket fört till långa köer i vården och stora brister i omsorgen av äldre. Också här ifrågasätts utvecklingen av medborgare/väljare. De utlovade förbättringarna upplevs inte räcka, och trovärdigheten för politikens ledarskap urholkas.

På gator och torg breder otryggheten ut sig allt mer. Rån och överfall har blivit en daglig företeelse i de större städerna. Kriminaliteten växer sig allt starkare, och rättssamhällets instanser erkänner att man inte har kapaciteten att bromsa utvecklingen. Nya inslag av skjutningar, sprängningar och utpressningar har blivit ett stort problem. Och de som skulle kunna vittna i olika mål, vågar inte eftersom man inte upplever att samhället kan skydda dem.

Samtidigt prioriterar det politiska ledarskapet att lägga tyngdpunkt på stora subventioner av Elbilar och Elcyklar, något som rimligen borde överlämnas åt marknaden att hantera. Man lyfter symbolfrågor som beskattning av plastpåsar, som om det vore något av de riktigt stora problemen i vår tid. Samtidigt sänker man skatterna för de som tjänar mest,

 Medborgarna/väljarna  är inte dumma, de gör sina prioriteringar vilket i dagsläget innebär att Socialdemokraterna nu är på väg att helt mista sin traditionella ledartröja i det politiska systemen. Om så sker är det helt självförvållat och inget att gråta över.

2019.10.26

Jarl S

Som man bäddar...

Fortfarande ljumma vindar när jag tar min morgonpromenad denna ovanligt milda november. Men nu meddelar meteorologerna att kylan och vintern är på väg. Utmärkt för alla de som gillar vintersporter, och det ljus som snön bidrar med. Men nu några reflektioner över den politiska utvecklingen i landet i norr, svearnas och många andras rike.

Talesättet “som man bäddar får man ligga”, kan med fog tillämpas på det politiska kaos vi upplever i landet efter valet för drygt 2 månader sedan. Fortfarande inte ens ett embryo till ny regering, och skulden till det kanske kan hänföras till talspråket ovan. Genom en förhållandevis låg spärr till riksdagen (4%), har nu 8 partier tagit plats i den styrande församlingen. Tre av de partierna balanserar strax ovan de 4 procenten, men de kan genom att utgöra en nödvändig marginal i det politiska beslutfattandet, få en roll som vida överstiger väljarstödet. Som exempel har miljöpartiet den senaste mandatperioden haft 3 ministerposter, och kunnat driva igenom beslut om subventionerade elcyklar vilket gynnar storstädernas boende. Samtidigt har man drivit på höjningar av drivmedelspriserna, vilket drabbar de som bor på landsbygden hårt. Åtskilliga ytterligare exempel kunde anföras på vad den hårt fraktionerade riksdagen inneburit och innebär, för det politiska beslutsfattandet, och därigenom också för dess legitimitet hos väljarna.

För många partier?

I regeringsbildningen som nu diskuterats i mer än 2 månader, är låsningarna alltmer sofistikerade. När man inte längre kan motivera dem med ideologi eller väljarstöd, återstår att försöka blockera lösningar med det ekonomiska vapen som kallas budget. Också en stat måste ju ha en budget som återspeglar vad regeringen vill göra.

Genom att blockera den alliansbudget som skulle kunnat ge landet en fungerande regering, har nu Centern och Liberalerna beslutat att inte acceptera det som man gick till val på, utan ställa upp med egna budgets vilka då naturligt nog inte kommer att accepteras av riksdagen. På det sättet blockeras både det rödgröna blocket och den alternativa regering som kunde bildats på alliansens grund.

Är det  rimligt att ett politiskt system fraktioneras så hårt som sker i vårt land nu, och är det det som gynnar demokratin mest? Är det rimligt att politisk prestige, blir viktigare än omsorgen om landet och dess styrande? Borde inte spärrgränsen till riksdagen höjas? De frågeställningarna borde bli självklara när en dag kaoset i regeringsbildningen får sin lösning.

Att den lösningen troligen blir ett nyval är uppenbart. Rimligen borde både talmannen, och de större partierna inse det, och välja den lösningen.

2018.11.18

Jarl S

Politisk höst

Så är då det normala höstrusket tillbaka, med hårda vindar och återkommande regn. Inget att sörja över, årstidernas växlingar tillhör det naturliga kretsloppet, och hösten är en tid av återhämtning för allt det växande.

På den politiska kartan i landet i norr har stagnationen inträffat, låsningarna är stora efter valet för 1,5 månad sedan. Vallöften måste brytas på många håll om man skall kunna skapa en ny regering.

Samtidigt skall en budget presenteras och ligga klar den 15 november, och tiden rinner iväg. Inget parti kan få igenom sin budget enligt de vallöften man spridit omkring sig. Samtidigt måste landet styras och medel till det fastläggas. Återstår alltså för partierna att lägga fram en “neutral” budget, rensad på ett sätt som gör att den kan få riksdagens godkännande.

Och med det scenariot kan en övergångsregeringen med S i spetsen fortsätta ytterligare en ospecificerad tid. Blir resultatet att den förra regeringsperiodens “decemberöverenskommelse” återuppstår i form av en ny sådan, rimligen kallad novemberöverenskommelsen 2018?

Alternativet att gå till ett nyval är något som bejakas av de som tror sig bli vinnare, och fruktas av de som ser sig som förlorare, och där finns flertalet partier. Det alternativet förefaller vara det partierna allra minst önskar sig.

Och ute i den stora världen har våldet och laglösheten visat sitt grymma ansikte. Mordet på journalisten och saudiske regimkritikern Jamal Khashoggi har nu blivit en världsnyhet och avklädd verklighet, trots regimens försök att dölja brottet. Ännu en gång visas brutalt skillnaden mellan politiska system som tillåter yttrande- och åsiktsfrihet, och de som inte drar sig för att döda meningsmotståndare.

Den fria världen har mycket att försvara i vår tid, när Donald Trump valt att kalla den amerikanska pressen, folkets fiender.

2018.10.23

Jarl

Är det så politken skall fungera?

Den första advent är här. En mild novembers sista dag, och nu börjar ljusmånaden om man får kalla december så, upplyst som den alltid brukar vara häruppe i norr. Köpfesten inför julen skall börja för de som har råd, andra får titta på?

Och i politiken har vinden vänt efter valet. Helt plötsligt är alliansen lika stor i opinionen som den lekmannaregering vi fick efter valet. Man har kanske från väljarnas sida upptäckt att man kastade ut barnet med badvattnet? För en lekmannaregering är det vi fick efter valet. En statsminister med ingen som helst politisk erfarenhet på sitt CV, inte ens från kommunal verksamhet. Ett miljöfundamentalistiskt parti som med stuprörspolitik nu vilset undrar varför inte folk älskar dess politik? Och ett vänsterparti som absolut vill ha bort alla vinster från skola och omsorg. När skall man ge sig på livsmedel, handel i allmänhet med varor och tjänster? Även de är ju viktiga. Avskaffandet av RUT-tjänsterna har man ju nu börjat med?

O du lyckliga värld, hur kloka är inte väljarna?

Visst, alliansen behövde en näsbränna, men nog är det en ironi i att folkets flertal på det här sättet utsätts för experiment som borde höra hemma i politikens lekstugor istället för dess finrum. Och på ett eller annat sätt kommer vi väl få betala för den utvecklingen.

Kommande vecka skall regeringens budget tas? Vårt land har ingen tradition med nyval, och den politiska pragmatismen har djupa rötter, långt djupare än de knutna till vallöftena. Så tipset får nog bli att kohandeln kommer att fördjupas, hellre än att man tar steget till ett nyval. Och ändå vore de det enda riktiga.

Den tillnyktring och debatt som ett nyval till riksdagen skulle innebära, borde inte skrämma, den borde ses positivt ur ett demokratiskt perspektiv. Inte minst därför vore ett nyval bra. Att vi sedan har mycket stora frågor som mognat tiden efter valet är tydligt. Energipolitken är en, försvarspolitiken en annan.

Så önskemålet på den här sidan får bli att ett nyval hålls i början av nästa år, men tipset blir ändå att nu väntar de stora kompromissernas tid i de slutna rummen. Långt från den publika insynen, och långt från de verkligheter som las på väljarnas bord inför höstens val.

Är det så politiken skall fungera?

2014.11.30

Jarl Strömbäck

Tillit

Påskhelg, så är den över för det här året. Umgänge med barn och barnbarn. Tre generatoner i samverkan. De är intensiva och fina, 4-åringen och 9-åringen. Det blir mycket lek, och kraven på närvaro är stor.

Visst kan det bli jobbigt när de normala vanorna utmanas, när det egna utrymmet krymper. Men i det finns en stor uppsida, nämligen tilliten och förtroendet som skapas när den äldre generationen väljer att följa de smås initiativ. Tillit skapas av förtroende och närhet, finns något av det att lära i det stora livet?

Vad händer när myndigheten väljer att sluta lyssna på de anställda i skolor, på boenden, inom vård och omsorg? När direktiven blir svaret på bönen om mer resurser, mer utrymme för det goda arbetet? När budgeten sätts som övergripande mål, och verksamheten måste anpassas därefter?

I vilket läge slocknar kreativiteten, den goda rörelsen? I kommunen norr om skogen har en galen politik under många år gjort kommunen till en av de mest skuldsatta i riket. Soliditeten är körd i botten, och den ekonomiska piskan har legat över verksamheterna under lång tid. Resultatet har synts på insändarsidorna, det har synts i anmälningar till arbetsmiljöverket.

Men av det syns ingen ödmjukhet i det styrande partiets agerande. Med stort mått av självbelåtenhet tar man åt sig äran av ett resultat som bygger på budgetbesparingar där de inte borde gjorts, och AFA-pengar som borde gått till verksamheterna istället för att redovisas som en vinst.

2014.04.23

 

Jarl Strömbäck

Landsting i gungnng 1.

Vid valet 2010 fick landstinget vid Höga Kusten en ny ledning efter årtionden av s-märkt styre. Det var på tiden, tyckte nog de flesta av valet att döma. En levande demokrati fordrar maktskifte ibland. Och det sista årtiondet hade varit en skakig resa för landstinget.

Valet blev märkligt på många sätt. Det kom i mycket stor utsträckning att handla om en person, nämligen den tjänsteman som fått uppdraget att genomdriva beslutet att ge landstinget en ny organisation, anpassad till politiskt beslutade förutsättningar.

Landstingets komba tanter

Det har gått 2 år med det nya styret, och de problem man skulle lösa är på inget sett lösta. Ekonomin svajar fortfarande, med fokus på det stora länssjukhuset. Sparkraven på det sjukhuset tycks man vilja strunta i, och den ansvariga politiker, Jacomina Beertema vilken fick 5000 personröster på sin kritik av det tidigare styret, har misslyckats i sitt uppdrag. På annat sätt kan man knappast tolka att hon nu fått en politisk överrock i form av landstingsstyrelsens ordförande, och att samarbetet i sjukvårdsnämnden i stort sett havererat.

Landstingen är ett sällsynt svårskött pastorat. Å ena sidan har professionen i form av läkare och vetenskap lagstiftningen på sin sida när det gäller allas lika rätt till sjukvård. Det innebär att man åberopande lagstiftning kan, och också har skyldighet att ge sjuka den vård de förtjänar.

 Å andra sidan skall man genom en kostnadseffektiv verksamhet tillse att man håller sig inom givna budgetramar, och där har man genom åren, och också nu misslyckats. Finns det då någon bot, och vilken är den i så fall?

Det är dags att ge landstinget en del uppmärksamhet i den här bloggen. Två år efter det nya styrets övertagande av ansvaret, måste smekmånaden anses vara över.

Fortsättning följer.

Jarl Strömbäck

Landstingspolitker 2002-2010

 

 

Vanstyrets politik 6.

Midsommartid, det blommar så fint och luktar så gott när jag tidig morgon går min vanliga promenad. Vid båthamnen stör jag några kanadagäss med sina årsungar, gässlingar heter det väl.

Midsommarblomstring

Igår (18.6) var det dags för det som normalt är vårens sista fullmäktigesammanträde i staden norr om skogen. Det skulle tas en budget, men det var något i handlingarna som fattades. Nämligen det kanske viktigaste av allt, den ekonomiska situationen.

Innan jag alls går in på den, vill jag gärna delge läsarna en bild som bitit sig fast i mitt minne. Det var hösten 1944, Hitler var med några av sina generaler på väg till Berlin med det militära tåget från varglyan, den kommandocentral man hade haft i Ostpreussen sedan anfallet på Sovjet 1941.

Kanadagäss med ungar

De allierade hade gått iland i Frankrike i juni 1944, Tyskland hade förlorat de stora slaget vid Kursk mot ryssarna under sommaren, och ryssarna ryckte fram. Vägarna var fulla av flyende och rädda tyskar, och sårade soldater.

Då beordrar Hitler sina medpassagerare att dra för alla gardiner i tåget. Han ville inte se verkligheten, han säger enligt uppgift; ”Det tyska folket har svikit mig”.

Sensmoralen i det är oförmågan, eller oviljan att se sin egen roll i dramat. Att lasta över ansvaret på andra när välgång vänds till motgång.

Samma mekanismer vibrerade i luften under fullmäktigemötet i kommunen norr om skogen igår. Försöken att förtränga den dystra ekonomiska situation kommunen befinner sig i fortsatte, men dimmorna skingrades åtminstone delvis genom insatser från andra med insikt.

Nu har vi att se fram emot en påbyggnad av skuldbördan med i storleken 2000 miljoner, en enorm massa pengar som slösats bort i spekulationsekonomin de senaste 7-8 åren.

I hur hög grad kan en politisk person vara oberörbar? Den frågan är i högsta grad tillämplig på situationen i kommunen norr om skogen.  Hur långt kan ett politiskt parti få misslyckas, innan mekanismer mot miss-managment träder in? Svaret är dessvärre, nyval i kommuner hör inte till dagordningen.

Så medborgare, var god och svälj.

I midsommartid, några bilder från morgonens promenad lägger jag in innan det blir dags att koka havregrynsgröten.

19.06.2012

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI

Om arbetslinjen och välståndsskapande krafter.

I veckan presenterade alliansregeringen sin första egna budget. Det är en budget som i mycket hög grad understryker den linje som nu drivs med stor frenesi av vår regering. Nämligen den att det skall bli mycket olönsamt att inte arbeta.
Tanken är god i grunden. Det måste finnas ett incitament för att flytta sig från sofflocket till arbetsplatsen. Men i himlen liksom i helvetet finns det gradskillnader, och de ger utslag i folkopinionen.
När regeringen angriper den fria förhandlingsrätten genom att konfiskera de avtalspensioner som fack och arbetsgivare kommit överens om, då har man överskridit en anständighetens gräns. Och när skattelättnader för de som arbetar inte kommer de som slitit i hela sitt liv, och nu lever på en liten pension till del, då väljer man bort stödet från en stor del av befolkningen.

Att sedan ändringen av fastighetsskatten nästan ensidigt kommer storstadsborna till del medan den skall betalas i hög grad av resten av befolkningen, det hade inte meddelats före valet.
Alliansregeringens dåliga opinionssiffror har ingenting med dålig kommunikation att göra, den har sitt ursprung i en sällsynt okänslig politisk hantering. Den hanteringen registreras med stor medvetenhet av väljarna.
I sitt nya sätt att agera skapar alliansen klyftor i samhället, det vill till att man i det avseendet ser till att man vinner fler sympatisörer än man skapar fiender om man vill fortsätta att regera efter valet 2010.
Just nu ser det dystert ut för alliansförespråkarna.

2007.09.22
Jarl Strömbäck

Talande tystnad

Vid måndagens möte (27/8) i kommunfullmäktige i Örnsköldsvik kom den längsta debatten enligt lokaltidningen att handla om konkurrensutsättning av verksamheter. Där konstaterades att 94 % av all verksamhet drivs i kommunal regi medan siffran är betydligt lägre i andra jämförbara kommuner. Med andra ord borde Örnsköldsviks kommun må bra av fler privata initiativ i verksamheterna.

Men den debatten blir lätt till en skrattspegel när man samtidigt tar del av resultatet av den satsning på ett kommunägt kraftvärmeverk som samma politiker, med några få undantag tog 2004, och vars ekonomiska konsekvenser nu börjar ta konkret form. I samma fullmäktigesammanträde redovisade energibolagets VD ett beräknat kostnadsöverdrag på inte mindre än 36 %, eller i pengar räknat 290 miljoner. Till det skall tillfogas att bygget ännu knappt fått styrfart, och att råvaruförsörjningen redan kan ses som ett stort riskområde för ytterligare kostnader.

Personalen på energibolaget kan inte gärna rå för att man saknar den kompetens som krävs för att beräkna och driva ett så stort projekt som kraftvärmeverket är. En felräkning om 290 miljoner motsvarar mer än 10 % av kommunens årsbudget om pengarna skulle tas från det hållet. Nu räcker det nog med att kommunens borgensåtagande utökas och fortsätter sin klättring mot toppskiktet av borgenstyngda kommuner sett per invånare.

Beslutet att genomföra projektet togs på sin tid av i stort sett samma politiska ledning som nu är verksam och använde mötets längsta debatt till att tala om konkurrensutsättning, samtidigt som inte en enda av fullmäktiges ledamöter enligt referatet hade några frågor med anledning av den katastrofala felräkningen.

Ibland är tystnaden talande, och sila mygg och svälja kameler får en särdeles tydlig innebörd. Trovärdigheten i att kostnadsfördyringen inte skall drabba kommuninvånarna på något sätt får väl vägas mot trovärdigheten i den ursprungliga kalkylen.

2008.08.28
Jarl Strömbäck