Året var 1994 och Sverige skulle snart gå till val. Glasnost och perestroika, den ryska politiska vårens parad-ord hade berikat vårt språk och skänkte en tro på en bättre och fredligare värld. Då passade det att tala om fred och nedrustning också i vårt land. Och den som talade var Bengt Westerberg, då Folkpartiets ledare.
Men den sortens tal väckte också mycket motstånd. Alla vi som fått lära oss att fienden och hoten kom från öster behövde tid på oss för att tro på jultomten. Och valet blev ett misslyckande för den modige, eller dumdristige partiledaren och han valde att avgå.
År 2007 är vi där igen. Nu är det nya arbetarpartiet, Moderaterna som vill minska stödet till försvarsindustrin. Visst är det så att man kan se miljardrullningen till den industrin som en enorm kuvös avsedd att hålla en otidsenlig industri gående. Jas-plan som kostat enorma summor och nu ligger i malpåse. Varv som bygger fartyg vilka knappast är avgörande för vår säkerhet och stridsfordon vilka blivit mer av en exportprodukt än ett livsviktigt svenskt intresse.
Men politikens väsen är ombytligt. Om nu det av tradition försvarsvänliga Moderaterna kan påta sig rollen som det nya arbetarpartiet och skrotare av svensk försvarsindustri, så kan väl Socialdemokraterna med sjukvårdsbiträdet Mona Sahlin i spetsen bli de nya värnarna av försvarskuvösen.
Så demonstreras politikens ombytlighet.
2007.09.16
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar