Häxbrygd

Medelhavsområdet är kulturens vagga, åtminstone om man ser det i ett längre tidsperspektiv. Där har stora civilisationer som den grekiska, romerska, egyptiska och bysantinska dominerat under olika tidsåldrar. Den moriska utbredningen förde med sig välstånd och kunskap på sin tid, liksom minnesmärken värda stor uppmärksamhet ännu i vår tid.

Med vapenmakt krossades de eller imploderade under trycket av förändringsprocesser. Alla imperier faller en dag sönder, den sanningen gäller också i vår tid, det sovjetiska som ett givet exempel. Att de självutnämnda och korrupta regimerna i en del länder runt medelhavet i nutid skulle börja vackla är inget att förvånas över. Snarare då att det dröjt så länge.

Tunisien förra veckan, Egypten den här veckan, vilket blir nästa land? Jordanien eller Syrien, Jemen eller Algeriet? Det är nödvändigt och bra att demokratisering ersätter korruption, fattigdom och förtryck. Av de skälen är omvälvningarna välkomna, låt oss bara hoppas att de inte sker med alltför mycket av blodspillan och brodermord.

Terrorismen och dess oförsonlighet kan aldrig bli en bärande bas för utveckling och demokrati. Den läxan borde både statsmän och mannen på gatan lärt. Bomber i Madrid eller London löser inte problemen i Kairo, Alger eller Damaskus. Det goda den nuvarande utvecklingen för med sig, kanske också blir att exporten av meningslös terrorism till västländer minskar, om människor får mer av inflytande och livsutrymme i sitt eget land.

Statsskicket i många av medelhavsländerna är i grunden en häxbrygd av förment, men i verkligheten våldtagen demokrati. Val har begränsats till av statsledningen godkända partier och kandidater. Vänskapskorruptionen blivit en normalitet som nu kanske bryts och ersätts av mer av demokratisk förankring.

Den utvecklingen bör vi alla se fram emot.

2011.01.29
Jarl Strömbäck

Beredskapen är god

För någon tid sedan åkte jag tåg till ett möte i Jönköping. Att åka tåg är trevligt. Det fanns en tid för länge sedan när jag åkte många gånger från norra delen av vårt land till mina uppdrag i andra delar av landet. Tågen var kanske inte lika fina som idag. Inte hade dom lika hög toppfart, men dom var pålitliga. Är det rimligt att jämföra då och nu?

Resan till Jönköping blev bara 1,5 timmar försenad. På hemresan blev jag kl 04 en söndag morgon avsläppt i norrländska Långsele. - 18 grader kallt och ett ödslig, sönderslaget väntrum som skulle platsat bättre som knarkarkvart än som ”resecenter” för de fina klimatvänliga tågen?

Bussen för vidare transport kom vid 7.30 tiden, det var skönt att frusen få lämna ”kvarten”. Begreppet ”beredskapen är god” myntades av Per-Albin Hansson i krigsregeringen 1940-45. Det var en stor lögn avsedd att ingjuta mod i den svenska befolkningen. Tysken kunde man knappast lura. Många är det som omvittnat att sanningen var en annan.

Kanske är det så, tågen är glamorösa uppskrivna skapelser med namn som X-2000 men av allt att döma inte byggda för det som är svenskt vinterklimat. Det är faktiskt vinter varje år i vårt land.
Och när det gäller försvarets omdaning, får man nu gå med håven till arbetsförmedlingen för att få tag i villiga rekryter.

Leve jobbskatteavdragen, beredskapen är god?

2011.01.25
Jarl Strömbäck

Hyckleriets politik

Wikileaks behövs har jag hävdat i tidigare skrivningar. Dess uppgift, att gräva fram dyngan i det politiska träsket och visa fram den, är i själva verket en viktig demokratiuppgift, en journalistisk baskunskap. Att sedan många journalister fått sätta livet till genom sitt nit är skamligt, men inget skäl till att dölja viktig sanning.

I vårt land har hyckleriet skördat många offer under år som gått. Under den föregående S-regeringens många år vid makten, en tid när apatiska barn skickades ut ur landet med ambulansflyg och dumpades på främmande flygplatser, hade regeringen en trogen allierad i moderaterna. Nu, under moderat styre skickas förföljda från olika krigszoner i parti och minut ut ur landet. Så vem är egentligen mest främlingsfientlig om man skalar bort hyckleriet? De etablerade partierna eller uppstickaren SD det?

Det är utmärkt att Wikileaks lyckats komma över protokollen från möten mellan Carl Bild och Billström om hanteringen av irakiska flyktingar. Där framstår i all sin tydlighet med vilken cynism man hanterar frågor som för många av de som berörs, förföljda ur den irakiska kristna minoriteten, är en fråga om liv eller död.

Och i all sin nakenhet vägrar de båda ministrarna nu kommentera det uppenbara? Kejsarens nya kläder är draperade över Carl Bildt och Tobias Billström. Det behövs inget Sverigedemokratiskt parti i riksdagen så är det nog. Den rollen fyller Moderaterna med råge.

2011.01.21
Jarl Strömbäck

Människors lika värde

Häromdagen var det festkväll för idrottsintresserade. Då hade SVT sin årliga idrottsgala, en tillställning där hyllningarna för det gångna årets prestationer utdelas till utövare och tränare, i olika sporter. Skämt blandas med allvar, elitidrottens tunga träning och försakelser mot framgångens berusande glädje. Årets gala blev en fin upplevelse, befriad från vulgärhumor, men varm och tillåtande på många sätt.

De flesta som gick upp på scenen var naturligtvis vår tids fixstjärnor. Fysiskt fulltränade praktexemplar av homo sapiens, men det var inte den delen som blir mitt bestående minne från kvällen.

Det minnet är knutet till en flicka som föddes utan armar, trots sitt handikapp blev en världsstjärna inom handikappsimningen. Lena-Maria Klingwall bjöd publiken på kvällens innerligaste upplevelse när hon med underbar röst sjöng ”You raise me up”, en lovsång till det möjliga också för den som inte uppfyller vardagsnormen.

Publiken svarade med att ställa sig upp, en stående ovation till en ovanlig men underbar påminnelse om livets mångfald. Säkert var jag inte den ende av publik och tv-tittare som tårades av upplevelsen.

Tack Lena-Maria för det, vi behöver alla ibland sätta medmänskligheten i centrum.

(Se Svtplay, idrottsgalan)

2011.01.18
Jarl Strömbäck

Pudlars mångfald

Begreppet att göra en pudel har fått sin speciella innebörd under senare år. Den att byta åsikt så snabbt och osynligt som möjligt. Politikens nya cyniska kostym skulle man också kunna kalla den.

I landstinget Västernorrland har den kommit flitigt till användning på senare tid. För de läsare som finns i länet är rimligen den massiva kritiken mot den förra landstingsledningen väl känd. Likaså de personalindragningar som gjorts och lämnat stora revor i det trygghetssystem som vård, rehabilitering och annat stått för. Under valåret 2010 har också det missnöjet exploaterats till max av vissa partier och landstingspolitiker. Sollefteå sjukhus borde läggas ner hävdade den moderate gruppledaren i sin strävan efter personröster. Den förhatlige sjukhusdirektören Sig-Björn skulle sparkas och den avsatte Röde´n återinstalleras i Sundsvall. De beslut som fattats i politisk enighet om besparingar göras men utan att det märktes?

Med den mediala hjälp som de megafonerna behövde, lyckades också en ny majoritet ta över landstinget. Nu skulle det bli ordning, allt detta som man i valrörelsen förkastat, återställas?
Istället har orden ”ingen quick fix” tagits fram som synonym till det att göra pudlarnas mångfald. Den frispråkige moderate gruppledaren förpassades till rollen som ”avdelningsansvarig” och med direktiv att omedelbart upphöra att driva sina valfrågor. Nu handlar det om att anlägga ett långsiktigt perspektiv på frågor man i valrörelsen gav väljarna intryck lätt skulle kunna fixas. Och de väljare och 100-tals medarbetare som tidigare sagts upp, och kanske väntat sig en annan politik efter all valpropaganda, får nu snällt sätta sig i väntrummet på sjukhus eller arbetsförmedling.

Det är inte fel att att nya krafter får chansen att leda viktiga samhällsfunktioner. Men det är sorgligt att det skall ske genom att man blåser upp förväntningar man sedan inte vill eller kan tillfredsställa. Det är att medvetet vilseleda väljare och anställda.
Förlorarna blir alla, medborgarna får inte bättre service, de anställda grusade förhoppningar och det politiska systemet raserad trovärdighet.

2011.01.15
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Retorikens offer

Har språkbruket betydelse? Frågan kan tyckas fånig, men är ändå högst relevant. Ett uppskruvat, kanske rentav hatiskt språkbruk, kan inte det användas för att trigga människor till avskyvärda dåd?

Historiens alla förföljelser av enskilda och grupper borde rimligen ha gett oss svaret. I modern tid Hitlers judehat, händelserna i Rwanda för 20-talet år sedan. Och vad säger att vi i vårt land förskonats? Kan det omtalade ”sossehatet

” ha haft betydelse för morden på Olof Palme och Anna Lind? Frågan är motiverad av de nu aktuella dödskjutningrna i Tucson,Arizona.

Konflikt i sak, men inte i person, det borde och skall vara den demokratiska väg man löser samhällsfrågor på. Dessvärre har den grundtesen alltför ofta fått stå tillbaka för rena personförföljelsen. När så sker skadas den demokratiska processen, det blir till ett indirekt angrepp på demokratins grundfundament.

USA är världens viktigaste land just nu i termer av sin ekonomiska och militära styrka. Där om någonstans ärt det viktigt att demokratin är stark och styrande. Men dessvärre finns också där dess dödgrävare. När den konservativa rörelsens nuvarande portalfigur Sarah Palin, i tal och skrift använder begreppen ”sikta och skjut” mot sina politiska motståndare, då blir det till en uppmaning till hennes anhängare att göra just så. Därför har hon ett ansvar för dödsskjutningarna i Tucson, ett oprovocerat överfall som bland annat tog med sig en nio-årig helt oskyldig flicka.
Kan ett nidingsdåd kallas annat än ett nidingsdåd? Skall en uppmaning (anstiftan) till ett sådant kallas annat än en just det?

Det är dags att lagstiftarna ser över språkbrukets gränser också i demokratierna. För hur skall demokratin värnas, om djupt odemokratiska krafter får alltför fritt spelrum? Nazismen förbjöds som rörelse i Tyskland efter det senaste stora kriget, låt oss inte tillåta att det i sin förklädda form får fotfäste i skydd av den yttrandefrihet man i grunden vill kväva.

2011.01.12
Jarl Strömbäck

Fästning Europa?

Desperation föder märkliga tankar? För de som av olika skäl finner att överlevnaden i en viss miljö inte är möjlig på sikt, blir driften att ändra den situationen det allt övergripande. Därav de folkvandringar som ständigt pågår, från område till område, från land till stad. Från syd till nord, från misär till drömmen om det goda livet.

The American dream lever än som ett slagord i amerikanska valrörelser, en gång fick den drömmen ca en milj

on, en femtedel av Sveriges befolkning att emigrera under ett tidspann på ca 50 år. Av dem 3 av undertecknads farbröder. De skulle aldrig trampa svensk mark igen, men ättlingarna har kommit hem till ”det gamla landet” för att söka sina ursprungliga rötter.

Så att våra välfärdsländer i norr lockar när ofred, utsugning, korruption och brist på fördelning och demokrati förstör deras ursprungliga livsbetingelser är bara del av ett historiskt mönster. Och strömmen flyter idag från syd och sydost, mot norr. Från Afrikas och mellanösterns många länder till EU och de nordamerikanska länderna samt Australien. Södertälje, en kommun med ca 80.000 medborgare tog häromåret emot fler flyktingar från krigets Irak, än hela USA gjorde. Ett USA som på synnerligen tveksamma grunder startade det andra Irakkriget med dess fasor och flyktströmmar.'

De, och många andra flyktströmmar måste passera gränsländerna i Sydeuropa för att nå målen i norra Europa. Och det nålsögat har blivit till en returadress för det stora flertalet. Att ansamlingen i små länder som Grekland och Malta blir en övermäktig börda att bära är lätt att förstå. Den misär i provisoriska läger som uppstår där, är för många säkert en parallell till de fängelselika miljöer man flytt från.

Nu planerar Grekland att bygga en mur mot de som kommer in i landet via Turkiet. En mur liknande den som nu byggs runt Israel. Ett av hitlerismen ofta använt slagord, Festung Europa, är den på väg att uppstå i Europa idag?

Världen kan bli bättre, men det sker inte med militära medel. Det måste ske med diplomatin och demokratin som redskap. Det välstånd vi vant oss vid måste fördelas också i ett internationellt perspektiv. Handeln mellan länder och regioner måste ge de resurssvaga utrymme att växa. Bara så kan den utveckling mötas, som nu av många ses som ett stort problem, av andra ses som en naturlig och berikande utveckling.

2011.01.08
Jarl Strömbäck

Kärnkraftsfiaskot

Dåligt underhåll kostar, det blev kontentan av TV1-s mycket välgjorda reportage den 4.1 om anledningen till att vi nu har Europas sämsta tillgänglighet i våra kärnkraftverk. Annorlunda var det 1993, då var våra anläggningar bäst i Europa. De finska som bygger på samma teknik som de svenska, är nu bäst med en tillgänglighet på 95%, där våra ligger på 63%. Som att bara köra bilen på 3-ans växel. Det blir dyrt i längden.

Och dyrt har det blivit för oss konsumenter. Besparingarna på kärnkraftverkens löpande underhåll har gått rakt in i ägarnas fickor, av vilka statskassan är den största. Och genom sin tariffkonstruktion får kunderna betala extra för den dåliga servicen, intäkterna i pengar ökar när tillgängligheten minskar. Skatterna stiger med stigande priser. Det är en helt absurd situation, styrd i grunden av det politiska systemet.

För en del år sedan, i mitten på 2000-talet åkte vår numera näringsminister runt till de industrier som var energikrävande, bland dem Utansjö bruk och klagade vitt och brett över den dåvarande regeringens energipolitik. Den var ett hot mot industrins existens. År 2006 fick hon som näringsminister möjlighet att styra över det politikområdet. Utansjö bruk är nu nedlagt liksom Vivsta o Norrsundet och hoten mot den el-intensiva industrin kvarstår.

Men inte bara det, arbetsplatser som annars borde kunnat leva och utvecklas bromsas och hotas av avveckling. Enskildas konsumtion och levnadsbetingelser blir till en kamp för överlevnad när elräkningarna är tusentals kronor dyrare än de borde vara. Och alltfler skyltfönster kommer att lysa tomma i gallerior och samhällen när alltfler måste väga varje krona de förbrukar.

Det är inte kärnkraftens fel att den nu sviker, det är det ledarskaps fel som för kortsiktig vinnings skull, genom avvecklingen av Barsebäck och bristande underhåll riskerar vårt energipolitiska arv.

2011.01.05
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Storfamiljen

Det är det nya årets första morgon när de här raderna skrivs. Storfamiljen har fått ännu en medlem med namnet Estland. Ännu en medlem som skall försöka samsas med de andra om utrymmet och besluten.

Det är ingen lätt sak, det goda skall vägas mot det mindre goda. Självständighet mot ansvar, precis som i alla storfamiljer. I det finns behov av vägledning, handfasta regler sam fastställer vissa grundläggande värderingar. På det ekonomiska området inte minst viktigt. Inkomster måste vägas mot utgifter. Det man inte har råd med köper man inte, vem skall annars betala notan?

När Eurosamarbetet startade var undertecknad en av de som såg stora fördelar i det. Istället för ett ständigt växlande av valutor under mina affärsresor, fick vi nu i Europa en gemensam valuta utan de kostnader och besvär ständiga valutaväxlingar för med sig. Vi blev plötsligt en ekonomisk storfamilj. Men varningsropen fanns där redan då. Storfamiljen heter som ni förstått med ett mer byråkratiskt språkbruk Euroländerna. Och som i alla familjer måste man ha en balans mellan inkomster och utgifter också bland dess medlemmar. Att överkonsumera på egen hand och skicka notan till andra är inte en framkomlig väg. När så sker bygger man in motsättningar som hotar hela familjens existens. Något som Tysklands utmärkte rikskansler Angela Merkel så tydligt markerat i sina tal.

Skall 2011 bli ett ödesår för Europatanken och i så fall på vilket sätt. Måste en tillbakagång ske så att medlemmar som inte vill bära eget ansvar utesluts? Eller kan man enas om styrmekanismer som gör att den internationella profit som kallas finansen eller bankvärlden, får en kraftigare tvångströja på sig? En tröja som tydliggör att riskerna med hejdlös utlåning inte kan vältras över på skattebetalarna i andra länder, de får tas av bankernas ägare och ledningar?

Styrmekanismerna i det ekonomiska system som kallas Eurozonen måste omarbetas om den ekonomiska storfamiljen skall överleva. Redan flyr opinionen i olika länder tillbaka till ett nationellt tänkande. Det är bättre med kronan, var bättre med den tyska Marken etc. Och skeptikerna får vatten på sin kvarn, vad var det vi sa?

I förlängningen av den synen ligger sönderfallet av EU-bygget, och alltmer av nationalistiska synsätt. Vart det kan leda har historien visat med bedövande övertygelse, två världskrig under 1900-talet, de jugoslaviska brödrakriget under 1990-talet bara för att nämna några.

Den europeiska fredstanken måste få näring att överleva, men i det ryms också handfasta styrsystem för den ekonomiska storfamiljen.

2011.01.01
Jarl Strömbäck
Gruppledare SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com