Framgång kan förblinda

Vi lever i en tid när spänningarna i samhället tenderar att öka. Inte minst syns det i debatten om det nya Sverige, det som inte längre är så självklart blågult. Men så har det alltid varit, att var tid har haft sina utmaningar. Den svenska demokratin har stått stark, förankrad i sin myriad av demokratiska plattformar, skapade av en mängd små byggstenar med ett gemensamt mål, nämligen att skapa god folkbildning och fredlig samexistens trots olika synsätt i detaljfrågor. I det sammanhanget är det inte trivialt vilka signaler den offentliga makten skickar ut. Är det machokulturen som skall lyftas upp och prioriteras? I skränet från idrottens arenor, drunknar kanske de kulturbärare som hellre ser till djupet än till ytan? Robert Rungstad tog upp den frågan på ett mycket talande sätt i sin krönika i ÖA för en tid sedan. Där det starka får härja fritt, där har vi snart elitismens stöveltrampande 30: tal runt knuten med allt det förakt för det alternativa tänkandet som ett fritt samhälle måste ha som sin livsluft. I det sammanhanget skall ses de ingrepp på demokratins små arenor som präglar vårt politiska beslutsfattande av idag. När samhällets bidrag till idrottens Arena indexreglerat görs mer än dubbelt det som samtliga studieförbund får, då markeras synen på skillnaden mellan de starka och de svaga. När danspalatset får långt mer än det samlade stödet till studieförbunden, då markeras flärden som en viktigare samhällsfunktion, än bildning och kultur. Och i stängandet av våra små mötesplatser, dit biblioteken hör markeras återigen att de för många så viktiga små mötesplatserna, får stå tillbaka för Paradisiska och andra fröjder. Framgång kan förblinda. I ruset av dagens segrar får vi inte glömma att värna om behovet av kulturell mångfald, och värnet av demokratins små plattformar. Eller för att citera ett numera klassiskt uttalande av Churchill när han blev ställd inför frågan om inte kulturen kunde stå tillbaka för krigsansträngningarna under brinnande krig och svaret blev, ”om vi inte har råd med kulturen, vad skall vi då försvara?” 2007.05.01 Jarl Strömbäck