I Corona tider

Vacker vårmorgon denna aprildag i Corona-tider. Den mediala verkligheten, liksom mycket av det officiella präglas helt av det osynliga viruset, och dess påverkan på oss som samhälle och individer. Finns möjligen trots all vår kunskap en yttre makt som ser till att det ”naturliga urvalet” gör sig gällande med sin kraft att avgöra i frågan om liv eller död? Den frågan tillhör möjligen den teologiska sfären, och jag lämnar den där.

Men väl värt att kommentera och reflektera över är i vart fall det förhållandet att de som skall vårda de sjuka, nu också börjar frukta för sina liv, sin existens. Då ökar sjukskrivningar och frånvaro bland vårdpersonalen, och lockbetet nu blir mer än fördubblade löner.

Sjukvårdspersonal

Det kommer att räcka för en del, men inte för alla de som värderar sin egen hälsa viktigare än en högre lön. Därför vill nu regeringen ha rätt att tillgripa extra ordinära åtgärder. Man vill kunna reglera trafikflöden i landet i stort. Man vill kunna styra resurserna i regionerna, underförstått att ta resurser från landet i stort, för att stärka sjukvården ytterligare i Stockholm, alternativt utlokalisera svårt sjuka patienter från Stockholm till sjukhus i andra regioner. Så visar det sig än en gång att Stockholm är viktigast och skall värnas, även om det kommer att ske på bekostnad av hittills skonade regioner.

Och i Kina har man genom ett 3 minuter långt stopp i hela det stora landet, hållit en minnesstund för offren för farsoten i det land där smittan uppkom. Hedrat alla de som hittills fallit offer för den. Man anser sig ha besegrat smittan, återstår att se om det kommer att stämma.

Och samtidigt som USA nu är på väg att bli hela världens centrum för covid-19 smittan, kommer den att överglänsa det presidentval som också står på agendan för kommande höst? Och Donald Trump som trampat i klaveret så många gånger också i den här frågan, gör nu allt för att framstå som landsfader.

Det lyckas kanske för den del av USA som väljer honom före någon annan och oberoende av utvecklingen. Men det bäddar dåligt för USA som den demokratiska stormakt man en gång var.

2020.04.04

Jarl S

Februarimorgon 2018

Minus 8 grader och en härligt klar luft när morgon blir till dag. Folk skyndar till bussarna och sina jobb som vanligt. Det är torsdag-morgon, och snart har ännu en vecka gått. Jakten på medaljer i OS har belönats med ännu ett guld i slalom till vårt land och Andre Myhrer. Roligt för honom och alla slalomälskare.

I media refereras ännu en opinionsundersökning inför valet som nu är 200 dagar bort. Positionerna är låsta, 2,7% för KD innebär att partiet åker ur riksdagen. Mp och L ligger också nära den kritiska gränsen 4%, för att åka ur riksdagen. Frågan är om inte en sådan utveckling skulle vara bra för landets styrelse. Småpartierna har genom sin vågmästarroll fått orimligt stort inflytande på vissa frågor. Vilket i sig skapar missnöje med politiken i stort. Ett missnöje som syns mycket tydligt ibland annat miljöfrågorna och immigrationsfrågorna.

Vindkraftens massiva utbyggnad med stora subsidier som bas, stjäl resurser som skulle behövts i välfärdsbristen på lärare, sjukvårspersonal och poliser. Yrken som inte längre lockar de unga, samtidigt som behoven blir allt större.

Och nu flaggar också försvaret för att man behöver fördubblade anslag för att rimligt återställa den nedskärning som gjordes under 90-talet när tron på den eviga freden förde till att vårt lands försvar skrotades. Nu rustas det i såväl öster som väster, och krigsretoriken flyger i luften samtidigt som Syrienkriget och Rysslands annektering av delar av Ukraina gett Europa i övrigt skrämselhicka.

Militärparaderna har återkommit i vårt östra grannland, som en manifestation av makt och inflytande, och frihetens symboler framför andra, friheten för media journalistik, liksom politisk frihet inte längre existerar. Mord orkestrerade av den politiska ledningen ha blivit ett givet svar på opposition mot ledningen.

Och i ett internationellt perspektiv har nu också cyber-kriget lyfts upp till nya höjder. Genom att utnyttja den västliga världens fria medielandskap, driver nu de auktoritära ländernas ledningar propaganda genom fördolda källor, de s.k. trollfabrikerna, i de demokratiska länderna. Målet är att bygga konflikter i de länder man angriper, och på det sättet så splittring och undergräva de politiska systemen i angripna länder.

Vi lever i en spännande tid, efter 70 år av utveckling och relativ fred mellan de stora nationerna, mullrar det nu mer än annars. Kan fredskrafterna få slut på slakten i mellanöstern, och förhindra ännu större konflikter? En fråga vi har anledning att ställa oss i vår tid.

2018.02.22

Jarl

När rättsamhället prövas

Häromdagen (30.10) kunde följande artikel http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2881133-serietjuv-far-tillbaka-1-3-miljoner-polisen-rasar läsas i Göteborgsposten. Artikeln som sådan är allmängiltig i så måtto som att rättstillämpningen i vårt land håller på att spåra ur. Laglösheten ges alltmer utrymme, och därmed minskar också det skydd vi har rätt att kräva av ett fungerande samhälle.

Rubrikerna skulle kunna mångfaldigas. Häromdagen handlade det om de boende på en stor gård i mellansverige, som fått besök av plundrare vilka tagit för sig som de velat i nattens mörker. När man kontaktar polisen blir svaret att man inte har resurser att utreda brotten, man hänvisar till ett medborgargarde som organiserats på närliggande orts industriområde. Där har man nämligen samma problem att brottas med.

Vad händer med samhället om tilliten till det skydd lagstiftningen skall garantera inte följs? Polisen som myndighet är oroad, mer än 90 % av anmälda brott går inte till åtal och dom? Man väljer att avskriva brotten av olika skäl, men mest av den anledningen att de bedöms kräva alltför stora resurser, givet brottets omfattning.

Resultatet blir att den som genom brott fått skador på hus, bil eller annan egendom, inte kan dokumentera skadorna på ett sådant sätt att försäkringar utbetalas. Resultatet blir också att ansvariga brottslingar tämligen riskfritt kan berika sig på sina aktiviteter, vilket länken ovan får illustrera.

De ansvariga för brotten må vara svenska medborgare, eller besökande ligor från andra länder . Den delen rår vi inte över, men däremot rår vi som land och myndighet över hur vi förhåller oss till de gällande lagarna. När man av snålhet, lathet eller allmän slapphet lämnar walkover för organiserad eller spontan laglöshet, då överger man som myndighet det samhällskontrakt vi som medborgare betalar skatt för att få skydd av.

Det är illavarslande om vi som medborgare måste ordna egna medborgargarden för att skydda oss och vår egendom. Inser inte politik och ansvariga myndigheter det?

2015.10.31

Jarl

Skolans vägval

Häromdagen började ett nytt skolår för 7-åringen. Hon började klass 2 och längtade efter sina kompisar. De första dagarna har också varit just så som man vill att de skall vara, hon har stormtrivts med att komma igång med skolan igen. Kanske beror det på att hon är välanpassad, har lätt för sig och har lätt att få vänner. Den glädjen hon visar smälter väl samman med egna minnesbilder från avlägsna barnaår.

Och just det är väl vad skolan skall vara när den är som allra bäst. En smältdegel av olika barn med olika etnicitet, som tillsammans i lek och allvar tillgodogör sig intryck, synpunkter och lärdom de så väl kommer att behöva i vuxenlivet. Det är viktigt att inte släcka den glöden.

Av just det skälet är skolan så som den debatteras nu vid ett viktigt vägskäl. Skall den få de resurser som krävs för att fungera väl, eller skall den besparingspolitik och byråkratiseringsprocess som gjort skolan alltmer ojämlik få fortsätta.

I det sammanhanget kan det vara av vikt att lyssna till den person som Lärarförbundet utsett till ”Sveriges bästa lärare 2012”. Hon har rötter i vårt östra grannland, och så här resonerar hon.

När jag kom till Sverige från Finland för 24 år sedan, var svenska lärare jämbördiga med sina finska kollegor när det gällde professionell frihet, lön och status.

Sedan dess har svenska lärare tappat ”allt”, samtidigt som de finska bevarat sina villkor. Finska lärare ses som professionella, arbetsgivarna litar på dem. Men här skall vi ständigt kontrolleras; att vi kommer i tid, hur vi dokumenterar, hur vi lägger upp undervisningen. Vi är professionella lärare men behandlas inte så.

Hon menar att nedförsbacken för Sveriges lärare startade med Göran Persson och kommunaliseringen. Den har lett till flera kontrollnivåer än någonsin.

Staten och kommunerna måste våga lita på att lärarna kan sitt jobb. Ibland känner jag att jag arbetar mer för skolverket än för eleverna.

Slut på citat.

Vårt framtidskapital, barnen förtjänar en skola där trivsel och respekt är ledord, och där också pedagogerna har utrymme att växa och må bra. Den proletarisering av lärarna som pågår kommer annars att rasera det svenska välfärdsamhället.

2012.08.29

Jarl Strömbäck

 

Närsynthetens pris

Norrland omfattar 60% av landets yta.




I dagarna har tidskriften Fokus rankat Sveriges 100 tyngsta makthavare. Visst vore det rimligt att Norrland med tyngden av sin yta, sitt starka näringsliv och sin globala närvaro borde finnas väl representerat där. Malmen, skogarna och energin från regionen är ju en förutsättning för landets välstånd.

Men letar man efter norrlänningar i den sammanställningen får man i stort sett leta förgäves. Det vill säga om kriteriet är att vederbörande skall ha sin hemvist i norr. Den norrländska splittringen, oförmågan att samlas om en politik för att stödja landsändans utveckling har genom åren varit monumental. Priset har fått betalas på många sätt, dels genom en närmast kolonial utsugning av landsändans resurser vare sig det gäller naturresurser eller ungdomar. Men dels också genom den stämpling av att vara bidragsberoende som årtionden av storstadspolitik har manifesterat. Och de norrländska rika och blomstrande näringslivet fjärrstyrs från storstan.

Och mönstret går igen. När nu frågan om skapandet av en slagkraftig norrländsk region blivit möjlig inför valet 2010, då sprider revirpinkandet ut sig igen. Naturligtvis inte som bärande argument, men i grunden handlar det om rädsla för att mista makt och inflytande lokalt genom en starkare regional aktör på banan.
I Storstan måste man både skratta och klappa händerna när man ser rivaliteten blossa upp igen. Makten över korvkiosken sätts högre än makten över de stora politiska frågorna. Närsyntheten har sitt höga pris.

2007.11.19
Jarl Strömbäck

Ryskt svar!

и тут Остапа понесло в старосоветском стиле "два мира - два детства". Хреново у вас, батенька, с интеграциями, иначе не цвели бы махровым цветом всякие салемфонды и мутстондорги, или ссылочку дать? да не руских окружают враги, а источники наши сырьевые, что во все века не давали привлекали завидущих завоевателей, от Чингис-хана до Гитлера, да и дядя Сэм ручонку загребущую наложить не прочь, только хрен ему с маслом. Så lyder ett ryskt svar på min blog "Hand i hand eller.." I fri översättning blir det som följer. "Det är inte vi som har problemet med islamiska fonder. Det är inte Ryssland som är omgivet av fiender de är våra resurser som drar till sig fiender. Så har det varit alltsedan Djingis Khan till Hitler. Även dagens kapitalister vill lägga beslag på Rysslands resurser men det kommer inte att lyckas." Tack för den programförklaringen får jag väl säga till mina ryska läsare. Visst, även Sverige är ett råvaru-och energirikt land givet vår lilla befolkning. Men vi gör av allt att döma olika val inför framtiden. De valen prövas i öppen debatt och val präglade av mångfald av ideer och fri partibildning. Lag och ordning kan fungera också i demokratier. 2007.08.15 Jarl Strömbäck