Julimorgon 2015

Fredag morgon denna kyliga sommar. Skönt ändå med den nu nästan rituella morgonpromenaden. Att gå under den stora portalkranen på det nerlagda varvets område, är i sig mäktigt. Och en påminnelse om livets föränderlighet. Där förr 10 000 arbetare gjorde världens finaste fartyg, finns nu bara rester av den verksamheten, men väl en stor och väl fungerande ny stadsdel. Om läsarna undrar var, så är svaret Göteborg.

Nu en liten eloge till mina många ryska läsare. Nog är det lite roande att se att vissa perioder bloggen har fler ryska läsare än svenska. Trots att den är skriven på svenska och därmed borde vara svårtillgänglig att ta del av. Så om det är intresse från särskilt håll med beteckningar som FSB eller annat, är det bara att tacka för intresset.

Nu till dagsfrågor. Fick ett inspel från en av bloggens läsare häromdagen som är värt att kommentera. Allt fler äldre i välfärdslandet Sverige tar livet av sig pga. de nedskärningar som sker av pensionerna, och därmed deras livsförutsättningar. Om det borde det talas mycket, men makten tiger.

I synnerhet borde kvinnornas organisationer uppmärksamma den frågan, för vad det handlar om är i egentlig mening att det nya pensionssystemet som nu fått genomslagskraft, var ett yxhugg riktat mot kvinnorna. I synnerhet de som använt delar av sitt produktiva liv till att sköta hem och barn medan maken haft löneansvaret.

Den förändring som gjorde att ATP-systemets 15 år av intjänandetid för pension, ändrades till livslång intjänandetid, slog sönder kvinnornas trygghet i pensionsavseende på ett brutalt sätt. De är de stora förlorarna, och det märks på ökad fattigdom, ökad misär och som skrivits också ökning av självmordsfrekvensen bland de äldre.

Välfärdslandet Sverige har bytt fokus, de som känner sig som vinnare idag blir kanske framtidens förlorare i takt med att de kollektiva trygghetssystemen rivs sönder och ansvaret för också ålderdom och sjukvård alltmer privatiseras.

Det är bra med privata alternativ i olika avseenden, men också med den kollektiva trygghet vi i årtionden sett som garanten för det svenska i välfärdsarbetet. Om det finns det säkert skäl att återkomma till en annan dag och tid.

2015.07.31

Jarl

På resade fot

Sommartid är resetid. Så också i år, om än med mörka molns sällskap. Sverige är ett vackert land med alla sina olikheter i miljö och omgivningar. Under några dagar fick landet allra längst ner i sydost besök. Landet där den danske kungen härskade i 700 år innan den krigiske svensken under upprepade överfallskrig med tvång gjorde landet svenskt.

Nu står vi, ett antal personer i tre generationer på den kulle som finns kvar som en rest av den forna danska kungaborgen, och ser ut över landskapet och mot den månghundraåriga kyrkan. Vallgraven finns kvar och några rester av husgrunderna, det är allt.

Och i bebyggelsen lever fortfarande kvar korsvirkeshusen och stockrosor och kungsblommor regerar. Det är vackert på sitt alldeles egna sätt.

I samma region bara några mil borta i Malmö,  leker vår tids speciella vandaler Rambo på nätterna. Nu handlar det om handgranater som man lyckats smuggla in i landet. Var tid har sina galenskaper, och krav på ett fungerande samhälle där medborgare och myndigheter samverkar för att stoppa buset.

Och i Turkiet upprepas än en gång tragedin runt det kurdiska folket. Ett folk som givet sin särprägel, sin storlek och sin egen kultur borde ha samma rätt till självbestämmande som andra folk med liknande bakgrund. Men som svikits grymt av såväl västmakterna som lokala härskare. Otaliga är de artiklar och böcker som beskrivit hur de engelska och franska kolonialmakterna efter 1-a världskriget ritade om kartan och fördelade makten i mellanöstern. De besluten hade föga av demokrati och folkförankring. Och den stora förloraren blev den kurdiska befolkningen som styckades över länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Och nu sätter sig Nato med den Turkiska regimen och befäster orättvisan än en gång. Och än en gång skall bomberna falla över de som i verklig mening söker försvara sin identitet, sina livsvillkor.

Så rullar den komplicerade och alltid närvarande verkligheten vidare, med de möjligheter och svårigheter vi har att påverka den. Och Obama-eran i världens mäktigaste land närmar sig sitt slut, tyvärr utan att han fått tillräckligt genomslag för den politik som fick folken att jubla 2008.

2015.07.28

Jarl

Rötmånadstid 2015

Mulen och grå morgon denna blåsiga och kyliga sommar. Halva sommaren har gått och i stugor, på campingar och i båtar längtar folket efter den sommar som inte vill blomma ut. Så går snacket, och så är prioriteten just nu.

Men bakom den dagligheten rör sig debatten om landets väl och ve i böljor. För några är allt galet, för andra är vi på rätt väg. Och i demokratins utmarker växer det parti som utpekas som odemokratiskt just på grund av sättet man från etablissemanget hanterar det.

Det svenska folket har en grundad misstro på överhet, åtminstone gäller det stora delar av folket. Överheten vill sitt eget bästa, tycks normen vara, inte nödvändigtvis det allmännas bästa. Och den skepsisen underhålls ständigt med medias hjälp. Det är inte svårt att hitta domedagsskrivningar på många olika områden. Frågan är då hur relevanta de är, och vem som bär ansvaret?

När beslutfattare matar fastighetsägare med orimligt höga ersättningar för boenden av olika slag, LVU eller invandrarboenden, då slår det svenska sinnet bakut. När en liten minoritet av en slapp polismyndighet tillåts härja i förorterna med vapen och handgranater, då utpekas alla med utländsk bakgrund som det stora problemet. Och i media träsket växer fram allt fler plantor med namn som Samtiden och Exponerat etc. Plantor vars främsta syfte är att spe på motsättningarna.

I den myllan sås varken tolerans eller empati, där härskar söndring som ledstjärna. Den ledstjärnan har nu fått ytterligare konturer av 30-tal, genom den tydliga motion som ligger i riksdagen och efterfrågar etnisk registrering av också svenska medborgare.

Under ytan växer också motståndet mot ett splittrat politiskt landskap. Ett antal mindre partier får allt svårare att motivera sin existens. Inget fel i det egentligen, om inte de existerande partierna byggt så höga ersättningar till sig själva, hade vi haft ett betydligt annorlunda politiskt system, och mer folkförankrat.

Fruntimmersveckan går mot sitt slut, rötmånaden likaså. Och i vissa opinionsmätningar har vi fått ett nytt parti på plats 2 i storlek i vårt land. Vi går nog en spännande höst tillmötes.

Men först skall väl också årets sommar kunna ge en period av sol och värme.

2015.07.24

Jarl

Alla behövs

Regnig morgon på landets västra kust. Morgon promenaden blev kort, andra aktiviteter får fylla dagen. Dagens blogg får bli en återblick till gångna tider, men först några nya rapporter.

UN har kommit med en rapport som visar att aldrig tidigare har vi i ett globalt perspektiv haft en större välfärd. Den speglas i den längsta medellivslängd som någonsin uppmätts i ett globalt perspektiv. Den visas också i den ökade välfärden i länder som också kallas tigerekonomierna i Asien, Sydamerika och delar av Afrika. Där har det öppna samhället i global mening, med alltmer av frihandel skapat arbete och välstånd i tidigare gamla feodala samhällen. Till glädje för dem, men också för oss. Välstånd skapar välstånd genom sina spridningseffekter.

Och i en annan rapport skriver ledningen för arbetsmarknadsverket att vi i Sverige behöver en invandring om ca 100 000 personer per år de kommande åren, om vi skall kunna bibehålla vårt välstånd. Så ser verkligheten ut för den som i sitt dagliga arbete ser bristerna som öppnar sig när 40-talister och snart också 50-talisterna lämnar arbetslivet. Och facken bekräftar bilden på både skolans och vårdens områden. Också näringslivet kämpar på med sin kompetensförsörjning, som man där kallar det.

Nu till historiken. I alla tiden har i vårt land förts diskussioner om vi och dom. Vi som är och skall vara de legitima, dom som inte hör hemma här och borde avvisas, och i vart fall misstänkliggöras. Den striden tycker nog en del borde höra hemma på historiens soptipp, men den återkommer återigen med stor och manipulativ kraft.

Nu är det den svarta tid som präglades av rashygien, skallmätningar och judestjärnan som tydligen lockar. Ett av våra riksdagspartier har genom en ledande företrädare motionerat om att införa register med etniskt ursprung som utgångspunkt. Så vrids klocka tillbaka nästan hundra år, och få tycks reagera.

Välfärd är bra, men kanske kan den också verka avtrubbande. Det självklara i våra egna krav och förutsättningar, blir till en marginalisering av de som inte passar in i den bilden. Så skapas motsättningar och nidbilder på samma sätt som aristokratin på sin tid såg ned på det arbetande folket.

Det finns anledning att känna ett stänk av oro över den utvecklingen. Det var i Europas kulturella center, det tyska riket som den arrogansen för drygt 70 år sedan firade sina triumfer, och fick sitt slutliga sammanbrott.

Må den tiden få bli en källa till inspiration och kunskap i kampen för fred och frihet.

2015.07.21

Jarl

Sommartid 2015

Sommar i Sverige. Båthamnarna får liv. Barn som fiskar från bryggorna eller fångar med håv, entusiasm när det lyckas, och fångsten en stund i en hink. Men ännu ingen riktig värme denna kyliga sommar.

Och det grekiska dramat går vidare. Kan man lugga en flintskallig, skulle frågan kunna formuleras. Finansmarknaden har i åratal lånat ut pengar till bankerna i ett land som inte är solvent, som man rimligen också förstått skulle få stora problem med återbetalningen. Och nu med facit i hand kastas problemen i knäet på det politiska systemet. Då vill man inte ta ansvar längre.

I vår tid av maktpolitik och cynism borde inte ett litet lands ekonomiska problem bli global politik. Och frågan ligger egentligen inte där heller. Frågan handlar om den infektion som drabbat den internationella finansmarknaden i det här fallet. Skulle frågan lösas alltför lättsinnigt, kunde vilket land som helst med skulder vägra betala, exemplet finns ju? De spelregler som gäller och måste gälla för ett trovärdigt ekonomiskt system står på spel. Därför får det lilla landet Grekland världens rubriker dagligen, och börserna åker jojo i takt med vad som händer i förhandlingarna.

Också vårt land kommer att få ta del i rekonstruktionen av den grekiska ekonomin. Hur vet vi ännu inte, men av allt att döma kommer också länder utanför eurozonen att få bidra på något sätt.

Solig morgon när detta skrivs, men kylig för att vara mitt i sommaren. Kanske får ändå kusten och havet ett mer eller mindre långt besök. Det grekiska dramat kan ju följas på många sätt, må det få ett lyckligt slut för alla de små vardagsmänniskor, som drabbas hårt utan att vara problemens skapare eller vinnare.

2015.06.17

Jarl

Mångkultur i Norr

Sommar i den mångkulturella staden i det månkulturella landet i norr. Vi har familjeträff och äter en välsmakande lunch på det café som ägs av personer med rötter i samma land som caféets namn, Italien. Någon dag tidigare var det lunch på ett annat närliggande café vars ägare Elena med sitt namn och sin tydliga brytning avslöjade sin grekiska bakgrund. Och den pigga unga kvinna som kom för att köpa vår överblivna taklampa häromdagen talade en klingande göteborgska, men namnet och det vackra utseendet fick mig att fråga efter hennes ursprung. Som 4-åring kom hon från Colombia.

En spegling av det mångkulturella Sverige som berikat vårt land under årtionden trots domedagsprotester från urkulturens och nationalisternas sida. I åsiktsfrihetens land har man rätt till åsikter. Men det är bra också med insikter.

Vägval

Statistiska Centralbyrån har mycket kunskap att förmedla. Där kan få vetskap om att ca 40 % av de som invandrar till Sverige, så småningom återvänder till sina hemländer. Att av de som invandrar till Sverige och redovisas i statisktiken som invandrare, en mycket stor del är svenskar som under ett antal år varit skrivna i andra länder pga. arbete eller pensionärer. Sverige tillhör de länder som öppnat sina gränser för folk från andra länder, något som var en nödvändighet under årtiondena efter andra världskriget. Det var så det mångkulturella Sverige växte fram. Den etniska svensken och den från Sydeuropa gick sida vid sida på Volvo och kulan(SKF) och i de fartygsbesättningar undertecknad var del av..

Idag utgör den gruppen med sina avkommor mer än 20 % av landets befolkning. Och de allra flesta bär sin del av samhällsansvaret på ett korrekt sätt. Så nog borde det vara dags att skilja på äpplen och päron.

I dag är det oron i världen som skapar flyttströmmarna. Och de som kan fly är i allmänhet de med kunskap och medel att ta sig ur dilemmat. Länder som Sverige får på ett bräde del av välutbildade personer, som mycket väl kan bli en stor tillgång för landet, i lika hög grad som tidigare generationers invandrare blivit. Människor vill i allmänhet göra rätt för sig genom egna insatser, eget arbete.

Vi väljer väg i våra relationer. Vill vi ge de människor som kommer hit en verklig chans till eget arbete och försörjning, kommer de nog att svara upp på det på ett positivt sätt. I det ligger en utmaning som är det politiska systemets, och vår egen attityds likaså.

Samtidigt är det viktigt att hålla hårt i de grundläggande värden som är knutna till rättsysten och mänskliga rättigheter. I det får inte ges kompromisser, vi skall inte ha parallella samhällen i vårt land, eller delar av vårt land. De värden av frihet och tolerans som gör att människor söker sig hit, skall garanteras också i de områden där invandrarna är en dominerande del av befolkningen.

2015.07.12

Jarl

Villkorad välfärd

Grå morgon med lätt fallande regn denna dag i rikets andra stad. Den lilla värmebölja vi upplevde för några dar sedan, har åtminstone för tillfället lämnat oss.

Det Grekiska dramat fortsätter efter söndagen omröstning. Hur det skall sluta låter jag bli att spekulera i. Alltför mycket står på spel för både det grekiska folket och EU-s trovärdighet, för att något säkert scenario skall vara möjligt att förutse.

En annan under den gångna tiden allt hetare fråga handlar om vad som sker med den svenska välfärden för närvarande. För många, den del av medborgarna som har trygga och välavlönade jobb, är utvecklingen i huvudsak positiv. För de som på något sätt är beroende av samhällsinsatser ser bilden annorlunda ut. Tvångsvård i hemmet av också mycket svårt sjuka breder nu ut sig från kommun till kommun. Hemtjänsten har alltmer kommit att utvecklas till en expresservice, vars måluppfyllese läses i de minuter och sekunder stressad personal tillåts hos de boende man skall hjälpa och stödja.

Och de anställda i den offentliga sektorn protesterar alltmer och högljutt över detaljstyrning och orimliga arbetsvillkor. Hur har det kunnat bli så, och vilka drivkrafter ligger bakom?

Byråkratier har sin egen inbyggda dynamik. Inte sällan blir systemen viktigare än de ursprungliga målen för verksamheten. Där någonstans ligger nog mycket av kärnan i problemen. Detaljstyrning har fått ersätta tilltron till de människor som är satta att arbeta med välfärdsfrågorna.

Och i det politiska slagfärtet har de medel som tidigare varit öronmärkta för välfärdsarbetet, dränerats till förmån för jobbskatteavdrag och andra skattelättnader. För den majoritet av befolkningen som är frisk och arbetsför är det en välkommen förändring i politiken. Men i förändringsprocessen ser vi alltfler äldre falla under EU-s gräns för begreppet fattigdom som en konsekvens av sjunkande pensioner på grund av ett utplundrat pensionsystem. Och offentliga jobb på gräsrotsnivå får allt svårare att finna kompetenta och engagerade medarbetare när arbetsmyrorna från 40-talet nu går i pension.

I en nyligen presenterad välfärdsranking, är vi nu passerade i välfärdsligan av samtliga de andra nordiska länderna. Välfärdslandet Sverige har vägval att ta ställning till. Orwells dystopi boken 1984 har sina liknelser också i vår tid. Välfärden har blivit alltmer individualiserad, allt mindre en del av det kollektiva ansvaret.

09.07.2015

Jarl

Sommarsöndag

Det är söndag den 5 juli när detta skrivs. Morgonpromenaden är avklarad i ett strålande vackert väder. Skulpturerna Sunnan och Nordan får pryda bloggen, som en liten vink om den konstsmyckning som är del av kajerna på norra älvstranden.

Om några timmar går Grekland till val. Opportunisterna som vann förra årets val genom att lova att allt skulle bli som förut, att det stora EU skulle böja sig för den grekiska viljan att leva ett bekymmerslöst liv på lånade pengar. De opportunisterna spelar nu ut sitt sista kort, nämligen tron på att folkviljan skall ändra på de internationella spelregler som utgör grunden för allt ekonomiskt samarbete.

Möjligen får man folket med sig på en fortsatt Golgatavandring. Möjligen kommer nyktert tänkande att ersätta drömmen om det bekymmerslösa, av EU-s övriga medborgare sponsrade livet. Och naturligt nog spelar opportunisterna i den grekiska ledningen ut sina sista kort. Man kallar EU-s förhandlare för terrorister. Man hotar med att avgå, som om det nu vore någon förlust.

Med egen mångårig erfarenhet från den grekiska affärsvärlden, vill jag påstå att där finns ett stort utrymme för korruptivt tänkande och handlande. Det är också grunden till Greklands problem, vilket berördes i föregående blogg. Det innebär inte att folket i sig är sämre än andra, bara att ledarskapet har stora brister, gärna sätter egennyttan före samhällsnyttan.

Och länder som Bulgarien och Rumänien som vi i andra sammanhang gärna ser ner på, har faktiskt en betydligt lägre statsskuld som andel av BNP, än vi har i Sverige. Också det värt att tänka på i de här sammanhangen.

Morgonen mognar och frukost väntar. När solen vänt mot västerhavet till blir det dags för en anhörigs 40-årsmiddag. Också det värt att fira, livets höjdpunkt kanske finns där någonstans. Eller är det helt valfritt var man lägger det begreppet. Kanske är livets höjdpunkt varje ny dag man vaknar frisk och pigg. I ett land som än så länge bär på ordning och reda.

2015.07.05

Jarl

Grekiska dramat och Sverige

Det grekiska dramat rullar nu på med förnyad frenesi, och det är dags att kommentera det i bloggen. Grekland är ett trevligt land att besöka, med i allmänhet vänliga människor. Landet har också många drivna, och inte sällan skrupelfria affärsmän. Också det en sida att ha i minne när man bedömer skeendena. Under många besök i landet, i huvudsak professionellt har jag fått min bild av den verkligheten.

Enligt expertis så uppfyllde inte Grekland de krav som gäller för inträde i EMU, den monetära unionen. Man presenterade falska siffror för att få inträde, och har man den inställningen, är det kanske inte så konstigt att det går snett.

Att få tillgång till EMU- kassan, och de enorma belopp som fanns att hämta där lockade naturligtvis, inte minst de krafter vilka ville fylla sina fickor på ett orättfärdigt sätt. Och är man van vid en roffarkultur på området, så är det kanske inte så konstigt. Följaktligen lånade mer eller mindre obskyra personer via olika bolag upp EU-miljonernas mångfald för mer eller mindre seriösa projekt. Pengar som i stor utsträckning förpassades ut ur EU-zonens kontroll, till ”säkra” konton i skatteparadis. Och de grekiska bankerna lät det ske, man fick ju sin del av sleven.

Demonstrationer i Aten.

När pengarna väl var ute ur kontrollzonen, upphörde betalningarna av räntor och amorteringar, och de grekiska bankerna närmade sig snabbt konkurs genom de återbetalningar man måste göra till de institutioner i EU som lånat ut pengarna.  Banker får inte gå i konkurs tycks den existerande normen vara. Finansmarknaden är blodflödet i ett modernt samhälle, utan det rasar allt samman. Så den grekiska staten, och därmed de vanliga medborgarna, får ta smällen hur den nu kommer att fördelas.

Enligt EU-s regelverk får inget land ha en större skuldbörda än 60 % av BNP. Grekland toppar med råge skuldlistan med 175 % av BNP i skuldbörda. Jämför gärna med Sveriges skuldbörda, ca 40 % av BNP eller Estlands som är bäst med endast 10 % av BNP.

En skuldavskrivning kommer i förlängningen drabba de länder som direkt stått för lånen, men också länder som Sverige indirekt med sitt beroende av en fungerande och livlig internationell handel.

Mycket står på spel, och det sorgliga i det spelet är att de som får betala kalaset, är alls inte de som orsakat det. Ingen har kastats i fängelset, inga diskussioner förs om de riktiga skurkarna inom finans och banksektorn som gjorde skuldsättningen möjlig.

Tyvärr blir boten, precis som i Sveriges 90-talskris att de vanliga människorna får betala. I det svenska fallet genom ”lånet eller rånet” om ni föredrar det, av 258 miljarder av pensionärernas hopsparade pengar i ATP-fonderna. En stöld som nu följs upp med sjunkande pensioner år för år, och enligt de beräkningar som gjorts av den stora pensionärsorganisationen SPF kostat snittpensionären ca 46000 kronor i förlorade pengar endast räknat över de senaste åren.

Och vårt land har ca 1,9 miljoner pensionärer. Så löste pragmatiska Sverige sitt problem.

 

2015.07.01

Jarl