Skolans vägval

Häromdagen började ett nytt skolår för 7-åringen. Hon började klass 2 och längtade efter sina kompisar. De första dagarna har också varit just så som man vill att de skall vara, hon har stormtrivts med att komma igång med skolan igen. Kanske beror det på att hon är välanpassad, har lätt för sig och har lätt att få vänner. Den glädjen hon visar smälter väl samman med egna minnesbilder från avlägsna barnaår.

Och just det är väl vad skolan skall vara när den är som allra bäst. En smältdegel av olika barn med olika etnicitet, som tillsammans i lek och allvar tillgodogör sig intryck, synpunkter och lärdom de så väl kommer att behöva i vuxenlivet. Det är viktigt att inte släcka den glöden.

Av just det skälet är skolan så som den debatteras nu vid ett viktigt vägskäl. Skall den få de resurser som krävs för att fungera väl, eller skall den besparingspolitik och byråkratiseringsprocess som gjort skolan alltmer ojämlik få fortsätta.

I det sammanhanget kan det vara av vikt att lyssna till den person som Lärarförbundet utsett till ”Sveriges bästa lärare 2012”. Hon har rötter i vårt östra grannland, och så här resonerar hon.

När jag kom till Sverige från Finland för 24 år sedan, var svenska lärare jämbördiga med sina finska kollegor när det gällde professionell frihet, lön och status.

Sedan dess har svenska lärare tappat ”allt”, samtidigt som de finska bevarat sina villkor. Finska lärare ses som professionella, arbetsgivarna litar på dem. Men här skall vi ständigt kontrolleras; att vi kommer i tid, hur vi dokumenterar, hur vi lägger upp undervisningen. Vi är professionella lärare men behandlas inte så.

Hon menar att nedförsbacken för Sveriges lärare startade med Göran Persson och kommunaliseringen. Den har lett till flera kontrollnivåer än någonsin.

Staten och kommunerna måste våga lita på att lärarna kan sitt jobb. Ibland känner jag att jag arbetar mer för skolverket än för eleverna.

Slut på citat.

Vårt framtidskapital, barnen förtjänar en skola där trivsel och respekt är ledord, och där också pedagogerna har utrymme att växa och må bra. Den proletarisering av lärarna som pågår kommer annars att rasera det svenska välfärdsamhället.

2012.08.29

Jarl Strömbäck

 

Livskvalite och bananas

Kvällen hade använts till att titta på dokumentären runt filmen ”Bananas”. Maktfullkomlighet och missbruk av makt berör, varhelst det förekommer. Inte alltid slutar det lyckligt som för de kämpande runt filmaren Fredrik Gertten.

Nu var en ny dag, den 24 i augusti. Det behövdes en påfyllning av frisk luft, av livskvalite. Lite färskvaror i en kasse och ner till båten. Vinden var svag så motorn fick göra tjänst de dryga 2 timmarna ut till ön med de tre sunden i namnet.

Där var servicehusen låsta och butiken stängd, är säsongen så kort? Vid bryggan låg en ensam båt, en tysk seglare. Vi talades vid, han berättade om sin sommarsegling som påbörjades i början av juni. Den har fört honom från Tyskland via den svenska ostkusten upp till Gotland. Därifrån över till Estland och Tallin. Sedan till Helsingfors och via den finska kusten upp till Vasa. Sedan över kvarken till Sverige, och nu påbörjades resan hem till Tyskland igen. Många upplevelser att ta med sig över vinterns vila, inga missöden att tala om. Och nu förvånades han över stillheten här uppe, augusti är en stor semestermånad i Tyskland.

Dags för en 2 timmars promenad på oländig mark på jakt efter de gula kantarellerna. Det blev en del, på vägen tillbaka kom regnet och åskan. Dyngblöt tillbaka i båten, av med kläderna och en simtur i det 16-gradiga vattnet. Torra kläder och en paltmiddag och kvällen var fin.

Lördag väntade med sol, ännu ett par timmar i skogen efter frukost. Man måste vara klädd om inte insekterna skall göra livet obehagligt. Tillbaka i båten svettig, av med kläderna och ännu en simtur, det svalkade skönt. Efter en välbehövd sopplunch dags att hissa segel, och i lätta vindar segla hem. Med i bagaget, förutom svamp att smörsteka till ett par riktigt goda smörgåsar, en nyrökt röding köpt därute blir middag hemma.

Det är snart dags att avsluta årets båtliv, sommaren är kort, inte allt regnade bort. Det är viktigt ibland att unna sig livskvalite.

2012.08.26

Jarl Strömbäck

 

 

Mycket tålde han skrattas åt

Ty en pärla var han på krigets stråt,

Och en äkta pärla också,

Och något tålde han skrattas åt,

Men mera hedras ändå.

Den fina strofen ur en klassisk dikt, något modifierad, får utgöra utgångspunkt för den här bloggen. I kommunen norr om skogen kämpar en person med furiens geist för att klargöra handlingsmönster vilka orsakat kommunen stor ekonomisk skada. Men den striden möter stort motstånd, lagstiftning är en sak, tillämpningen en annan. Och i landet i norr, och kommunen norr om skogen gäller åsiktsgemenskapens oskrivna lag.

Nedanstående är ett brev ställt till kommunstyrelsens ordförande av vår person, det har kvaliteter som gör att det bör ges en vidare spridning.

Citat

Med anledning av ditt svar på mina förfrågningar.

Den juridiska bedömning som kommunjuristen gjort som hänvisas till i Rodrets protokoll 2006-11-07 utfördes inte av någon kommunjurist eller av någon annan. Något skriftligt bevis för att en juridisk utredning gjorts angående kommunallagens kompetensbegränsningar före köp av SEKAB och efterföljande finansieringsbeslut.

Det är ytterst ansvarslöst att driva igenom köp av aktier i ett privat företag och att sedan driva igenom ytterligare en halv miljard kr i stöd till detta företag utan att ha försäkrat Er om att kommunallagen tillåter att en kommun ägnar sig åt produktion av och handel med kemikalier och internationell produktion av och handel med drivmedel. Jag anser detta lutar åt trolöshet mot huvudman.

Den felbedömningen har kostat kommuninnevånarna 100tals miljoner kr. Ni har ännu inte redovisat kostnaderna. De visar sig framför allt i att vid försäljning av SEKAB får inte kommunen tillbaka investerade pengar och att ytterligare lån till SEKAB måste skrivas av. Kostnaderna finns där, du tror väl inte att den miljard i förluster som SEKAB gjort är gratis.

Om Ni hade gjort en riktig juridisk bedömning hade aldrig alla investeringar i och lån till SEKAB behövt genomföras. Ni hade vetat att det är olagligt. SEKAB kanske hade köpts av ett annat företag. Ni har sagt att det då fanns intressenter som kunde flytta SEKAB från Övik. Det hade väl varit bra. Då hade vi sluppit en halv miljard i förlustbringande investeringar. Någon etanolfabrik blir ändå inte av.

Om en korrekt juridisk utredning hade gjorts så hade inte kommunen kunnat köpa in sig i eller finansierat SEKAB.

Du hänvisar gång på gång till den dom som följde Rosdahls överklagande. Samma förvaltningsrätt som gav kommunen rätt 2007 upphävde beslutet i samma ärende 2011. I sakfrågan i samtliga tre domar står det att kommunens finansiering av och engagemang i SEKAB inte är faller inom ramen för kommunal kompetens. Senare ansåg kammarrätten att samtliga beslut hade vunnit laga kraft. Kammarrätten ansåg inte att domen 2796-06 var rätt utan att det tidigare beslutet som domen gällde vunnit laga kraft.

Då borde du förstå att kommunallagen faktiskt inte tillåter ägandet av och finansiering av SEKAB. Då har du som förtroendevald ett ansvar att upplysa om det. I stället mörklägger du frågan, inte för kommuninnevånarnas bästa utan för ditt eget bästa. Du vill inte erkänna detta kostsamma misstag.

-Det dokument som SKL skickade i frågan är ren lögn. Man ljuger ihop samband och lagtolkningar som inte finns. Ger stöd till kommunens politikers önskan att kunna använda kommunala medel till investeringar i en spritfabrik utomlands är skandal. Jag har klagat till SKL och fått ett dumt svar.

Du måste ta tag i den frågan och avkräva en förklaring från SKL. Jag anser att SKL bör betala skadestånd därför att deras felaktiga råd givit upphov till ytterligare en halv miljard i finansiering av SEKAB.

-Det andra är domen 2792-06. Domaren ljuger också ihop en anledning till att låta politiker kringgå kommunallagen. Han hänvisar i domskälen till exakt de rätta paragraferna ur ellagen 7 kap § 1 och 2. Dessa avser produktion av och handel med el. Ingenting nämns om kemikalier eller drivmedel, därför innefattas de inte heller av ellagen.

Domaren hänvisar också mycket riktigt till lagen (1994:618) Elhandelslagen. Den handlar om handel med el. Den handlar inte om handel med kemikalier eller drivmedel. Därför innefattas inte de av den lagen. Han hänvisar också till propositionen 1996/97:136 vari det går att läsa om anledningarna och avsikterna med den nya ellagen. Proppen beskriver framför allt handel med el. Den beskriver inte handel med kemikalier eller drivmedel. Inget av de lagdokument han nämner har någon som helst relevans till produktion av och handel med sprit i Polen.

Men med hänvisning till dessa lagtexter om el så anser domaren att en spritfabrik i Polen som ska leverera fordonsbränsle till Polska bensinstationer och köper råvara från Polska bönder ”är sådan med elproduktion sammanhängande verksamhet”. Det finns inget faktiskt samband mellan en spritfabrik i Polen och handel med el i Sverige.

Det är skandal att en domare inte tar sitt professionella ansvar utan ljuger om lagens innehåll för att ge stöd åt kommunpolitikers önskan att konkurrera på europeiska marknader för drivmedel och kemikalier.

Som sagt, du förstår vid det här laget själv att kommunallagen inte tillåter kommunalt ägande av handelsföretag på drivmedelsmarknader, eller tillverkning och handel med kemikalier. Vad tänker du göra för att rätta till dessa missförstånd?

Slut på citat

2012.08.21

Jarl Strömbäck/SPI

Att skjuta budbäraren

Bland härskartekniker är en av de äldsta och odödligaste den att ”skjuta budbäraren”. Ledarskapet vill inte höra dåliga nyheter, då ser man till att de kvävs så snabbt och smärtfritt som möjligt.

Kanske är det så man skall tolka den ilska som kommit till ytan genom rapporteringen av läget i kommunen norr om skogen undertecknad har tydliggjort under den gångna sommaren. Nu manifesterat bland annat av den insändarskribent som föreslår att jag tar mitt pick o pack och försvinner från orten. Så tunn demokratins polityr kan vara också i vårt land.

För det är inte undertecknad som begärt 900 miljoner i extra anslag för att inte ortens energibolag skall tvingas till konkurs, det är bolagets styrelse. Och dess inköpta revisorer menar att den siffran är alltför låg, det behövs ca 2 miljarder för att ge energibolaget den ekonomiska hälsan åter. Det är ofantliga belopp för en kommun med drygt 50 000 invånare.

Och det är inte undertecknad som är Svensk Kommunrating, en fristående organisation som en klok kommunledning tar råd av, men inte kommunen norr om skogen. När man går in på Svensk Kommunratings hemsida och googlar på Örnsköldsvik möts man av följande text: ”Kommunen har erbjudits aktuella nyckeltal men avböjt, en profil med fyra år gamla nyckeltal presenteras dock alltid”.

Kommunen vill alltså inte granskas av Svensk Kommunrating, vilket möjligen kan förklaras med att redan i siffrorna för 2007 var kommunen ”rödlistad” med avseende på borgenslån och avgiftshöjningar (taxor). Hur skulle inte en sådan granskning se ut idag i ett så mycket värre läge? Den demokratiska utvecklingen har också sina vägval.

Och på Svensk Kommunratings egen blogg kan man läsa följande”,

”Det går inte bra i Örnsköldsvik. Läget är så allvarligt att kommunen står på randen till den nya företeelsen som tagit Europa med överraskning, nämligen överbelåning. Sannolikheten är stor att man är nästa svenska greklandskommun producerad av spekulativa aktörer på kreditmarknaden som vet att om det skulle gå fel så räddas de av politiker därför att de är systemviktiga och inte kan tillåtas få gå i vad som för en kommun motsvarar konkurs.

Överbelånade kunder så som stater i EU och snart även officiellt kommuner tillsammans med oförmåga att gå i konkurs är inte de enda nya dyra inslagen för skattebetalarna. Förr var det också mycket grannlaga och en ansvarsmässig tung uppgift att förvalta andras pengar, vilket alltid varit och fortfarande är ett stort inslag i all ekonomi. Rådet till Örnsköldsvik att så snabbt som möjligt avsluta alla förlustprojekt och betala uppkomna skulder vilar på den gamla respekten för förvaltning av andras pengar.

Nu har politikerna insett att de kan motivera beskattning av medborgarna med argumenten om mer skola, vård och omsorg och använda pengarna till annat. Svensken tar beskeden i de årliga röda kuverten om allt mindre pensioner med stort jämnmod och utan att protestera mycket. Än är svenskens förtroende för politikernas förmåga att leverera obruten. Än kostar inte politiska misslyckanden mycket i Sverige. Medborgarna i EU:s norra delar har ännu ett obrutet stort förtroende för offentlig sektor och politik något som aldrig varit så utbrett i de mer klanliknande länderna i södra EU. Med invandring, en ändrad attityd hos våra ungdomar och korrupt maktpolitik kan solidariteten som bär välfärdsproduktionen snabbt gå förlorad.

Svensken i gemen minns knappast längre de ekonomisk tuffa åren i början av 1990-talet då det överbelånade Sverige genomled sin ekonomiska kris och över en halv miljon svenskar gick ut i öppen arbetslöshet under två år. Stora delar av nattväktarstaten (polis och försvar) avvecklades, bland annat skolan drabbades, 250 miljarder överfördes från AP-fonderna och till statskassan så att bromsen nu relativt ofta utlöses vid för låg BNP-tillväxt, och pengar till underhåll av den statliga infrastrukturen har ännu inte kunnat återföras. Varför är svensken så tålmodig i sitt förtroende för politiken och hur kommer det att sluta i Örnsköldsvik?

När väljarnas pengar är billiga och detta vägs in i rösträknekalkyler så kan punkten för den optimala avvägningen bli en ganska dyr politisk nota för skattebetalarna i Örnsköldsvik. För det är väl inte så att Kommuninvest kommer att avskriva nödlidande krediter till de havererade energiprojekten i Örnsköldsvik?

Kanske kan Örnsköldsvik i bästa Robin-Hood-stil få bli betraktad som en fattig kommun och få bidrag från botten av den statliga bidragspåsen till kommuner så som Haninge m fl fick då de havererade finansiellt under början av 1990-talet. Då måste det S-styrda Örnsköldsvik förmodligen invänta, under växande utgifter, en S-styrd regering i nästa mandatperiod. Det är en hyfsad strategi, speciellt när väljarnas pengar är billiga.

Undrar hur det kommer att gå i Örnsköldsvik?”

Slut på citat.

Slutsatsen blir att det duger inte att skjuta budbäraren, det gör det sällan. Problemen finns kvar och måste lösas i demokratisk anda, vilket förutsätter öppenhet gentemot medborgarna.    

2012.08 .17

Jarl Strömbäck

värt att begrunda

 

Morgondimmornas tid är inne, men också lugnet i våra skärgårdar, när den stora semesterrusningen stillnat. Häromdagen kom nedanstående rader kommit mig till del från en skrivare med rötter i kommunen norr om skogen.  Tankarna är väl värda att begrunda i en tid när makteliten sätter sina egna regler, och de stora massorna får betala.

Hej

Har följt ÖA en del i sommar. Och andra händelser rörande förtroendevalda. Jag börjar bli blasé. Finns det ingen heder alls? Och vad gäller eventuella liknelser med avseende på vårt kommunalråd så är väl en gås närmast? Eller hur? Verkligen ALLT rinner ju av.

En direktör för tillväxtverket bränner 800 långschalar på en kväll på Grand Hotel. Personalen behöver det.

Va?

Sedan går man vidare och märker att näringsdepartementet under Olofsson, som jag tidigare prisade, regelmässigt kört frukost och lunch som intern representation. Hej och adjö med min respekt.

Jag blir bara matt. Förblindar makten verkligen på detta vis? Fungerar vi alla på detta sätt? Att när börsen inte är vår egen så är det bara att bränna?

Vem prisar den politiker eller tjänsteman som följer regelverket och SPARAR pengar för skattebetalaren?

Är det inte dags att ändra reglerna för vilka som ska vinna Guld?

Är det inte dags att bilda ett parti som på sitt program också har det som ett krav? Att kunna redovisa utväxlingen på skattekronan? Elvy refererade ju så fint till marknaden häromdagen. Är hon villig att också börja begripa vad den innebär? Eller säger hon att om marknaden inte är villig att satsa så kan vi ju alltid bränna ett antal miljarder för skattebetalarna? Vad är det egentligen socialdemokraternas representant i partiets arbetsutskott säger? Lämna texten till en byrå för en genomgående analys. Det kan vara värdefullt i längden.

I mitt lilla bolag får jag stångas med min revisor om jag vill plocka ut 10.000:- i vinst.

Öviks Energi har ett kapitalbehov på kanske 2,5 miljarder. Och inget säger att verksamheten är eller kan bli lönsam.

Hur är det möjligt? Har den verksamheten inga revisorer? Den grundläggande frågan är naturligtvis om verksamheten överhuvudtaget har någon ledning. Om en kommunal verksamhet går så innihelvete åt fanders hur kan ansvariga ändå stå och säga att de gjort saker med ansvar? Rätta mig nu om jag har fel, men någon måste ha fattat fel. Eller?

I min lilla verksamhet parerar jag med tendenserna. Jag lyssnar på rälsen. De borde fler göra.

En parentes: Jag begärde ut uppgifter om hur mycket Öviks Energi sponsrar i Modo Hockey.

Svaret?

Det är hemligt.

Slut på citat

2012.08.14

Jarl Strömbäck

Rallarrosors tid

Rallarrosorna lyser blåröda över hyggena i skogen när jag kör på småvägarna där barn jag lekt. Det har tagit några timmar att förflytta sig hit, det är 45 mil mellan detta, och mitt hem i kommunen norr om skogen.

Med finns det 3-åriga barnbarnet och hennes familj. Det är första gången hon skall få träffa sitt 97-år gamla ursprung, och första gången Mor S skall få träffa sitt charmerande lilla yrväder till barnbarnsbarn. Fyra generationer på samma träd ses, möts och trivs.

Ett har den gamle och den lille gemensamt, vurmen för blommor. I den gamles lägenhet, och på den inglasade balkongen lyser blommornas mångfald i olika färger. Det blir en upplevelse av särskilt slag för barnet som skall lukta och ta på dem alla. Snart nog har vi en liten bukett i ett glas, blommor som får pryda bordet vi äter våra jordgubbar vid. Och vid bordet kryper den lilla 3-åringen oblygt upp i 97-åringens famn. Generationernas band knyts samman.

Möten är del av sommarens liv, de är också viktiga för att förstå sambanden. Var vi kommer ifrån och har våra rötter. Inte minst är det viktigt i en tid när individualism och åldersnoja tycks vara en tydlig del av tidens tecken. Då kan det vara viktigt att så förståelsen, att utan den gamle och skrynklige personens existens, hade den egna existensen heller inte funnits. Det beroendet borde skapa respekt för livets gång, alla skall vi ju passera dess olika faser beroende av hur lång vår jordevandring blir.

Det är vackert över hyggena med dess färg av rallarrosorna, men också en påminnelse om hur kort sommaren ändå är. För med rallarrosorna kommer de mörka kvällarna tillbaka.

2012.08.10

Jarl Strömbäck

Den inget förstår?

Vår KS-ordförande i kommunen norr om skogen hade i ÖA den 4.8 ett inlägg där hon framhäver kommunens problemfria och välmående situation. Mot den bakgrunden vill jag gärna medge att jag dessvärre tillhör den grupp kommunmedborgare som inget förstår.

Jag förstår inte det kloka i att med ca 250 miljoner i kommunala medel stödja verksamheter i Afrika, för att sedan sälja dem för 400 kronor?

Jag förstår inte det kloka i att Domsjö fabriker direkt eller indirekt gavs stöd med ca 500 miljoner (inkråm o vatten etc.), utan att kommunen försäkrade sig om del av den värdetillväxt som försäljningen till indierna innebar. Ägarna till Domsjö Fabriker köpte den för 1 miljon, och sålde för 2000 miljoner utan att ett öre av dessa kom kommunen till del. Maken till bristande affärsmässighet får man leta efter. Det är inte konstigt att de före detta ägarna är jublande glada efter den blåsning kommunens medborgare på det sättet utsatts för.

Jag förstår heller inte det kloka i att blåsa på med ett kraftvärmeverk med en kapacitet som inte på något sätt står i rimlig paritet med kommunens behov av fjärrvärme. Hade man nöjt sig med det, hade kostnaden blivit ca 300 miljoner istället för de 1200 miljoner som nu blev fallet, och som kommer att innebära att ett antal hundra miljoner måste tillföras energibolaget i kapitaltillskott förutom de 300 miljoner som redan avdelats.

Jag förstår heller inte den fascination vid affärsverksamhet som präglat kommunens agerande de senaste 10 åren, när man i grunden saknar erfarenhet av den typen av verksamhet. Varför inte istället vända det goda ögat och resurserna till de många som sliter med de kommunala kärnverksamheter vilka ständigt tycks stå under nya besparingskrav.

I den mån jag tillhör gruppen som inget förstår, får jag väl nöja mig med det och med vetskapen att den gruppen ökar i allt högre takt.

05.08.2012

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI