Förändringens vindar

Kuling vindar över landets västra kust. Vågorna fräser md sina vita kammar vid fiskerundan, och båten rör sig oroligt. Det blir ingen fisk den här gången, men mycket frisk luft och i viss mån balansträning. Tillbaka till fastlandets stilla trygghet, dags för några reflektioner över senare och nutida händelser. Förändringens vindar blåser över stora delar av världen.

Det Afganistanska sammanbrottet, eller den talibanska succén beroende på hur man ser det tydliggör än en gång hur svårt det är att styra och ställa över främmande folk med dess traditioner, kultur och religiösa övertygelser. USA borde lärt sig läxan efter Vietnam på 70-talet, och Irak på 90-talet. Nu återstår att se vad som händer där borta. Rimligen borde det talibanska ledarskapet inse att man behöver den kompetens som behövs för att leda ett land.

I vårt eget land har svetsaren Löfven som blev statsminister med vännens och kungamakarens från Nolaskogs hjälp nu beslutat att lämna ämbetet. Och rimligt nog blir det samme person med ledarskap i den slutna S-märkta nomineringsprocessen, som skall hjälpa honom att slippa det ok som så tydligt tyngt hans axlar under en längre tid. Återstår att se om den socialdemokratiska demokratin äntligen skall kunna nominera och välja en kvinna som ledare för parti och land.

Uppgiften blir inte lätt i vårt av prestigestrider sargade land. Den politiska makten göder opportunister på bekostnad av omsorgen om landet. Våldet och gängskjutningarna har nått nivåer som är skrämmande i många av våra städer. Och bemötandet är alltför valhänt för att råda bot på problemen.

Många andra frågor står också högt upp på agendan, men den troligen viktigaste i ett längre perspektiv är nog den vårdslöshet med vilken vi hanterat energifrågorna i vårt land. Från att vara ett mönsterland med vår koldioxidfria vatten-och kärnkraft, till att nu med politiska beslut rasera detta. Nu slösas otroliga resurser på skövlandet av enorma arealer av natur för vindkraft, en energikälla som alltid är och kommer att vara usel givet dess väderberoende och de skador det medför på naturområden och boendemiljöer.

När skall den galenskapen få ett slut.

2021.08.26

Jarl S

 

Tid i förändring

Åskregnet trummar på och mullret hörs i bakgrunden denna tidiga junimorgon. Det omväxlande vädret fortsätter. Säkert bra för växtlighet och gröda, svårare för de som vill planera sina aktiviteter.

Annars lever vi i en tid av förvecklingar, det liberala partiet i vårt land skall välja en ny ledare. Ett välkommet och nödvändigt drag för att vända utvecklingen och överleva i ett ständigt föränderligt politiskt landskap. Den förändring som måste ske kan inte stanna vid ledaren, den måste omfatta också det presidium  som styrt den tidigare utvecklingen, eller kanske man borde kalla det avvecklingen.

Och den uppblåste presidenten, Mussolini Kopian i Vita huset oroas över de protester som väntas vid  hans kommande besök i England. “Engelsmännen älskar mig”, twittrar Trump i en fåfäng strävan att överträffa de protester som planeras inför besöket. Sällan har världen skådat en person i ledande ställning som personifierar sagan om “kejsarens nya kläder” tydligare än denne trumpne president.

Och i kampen om trovärdigheten i Göteborgs politiska landskap hårdnar kampen mellan de minoritetspartier som leder verksamheten, och den majoritet som är i opposition. Den kostnadsexpansion som kommunen dragit på sig motsvaras inte av motsvarande intäkter. Det kommer att få konsekvenser som blir allt tydligare.

Betecknande är i det sammanhanget, att ekonomiskt starka grupper nu flyttar från staden till grannkommunerna med lägre kommunal skatt. De väljer att pendla in till sina arbetsplatser för att få bo i en miljö vilken ger större trygghet och trivsel än den staden kan erbjuda.

Var tid har sina dilemman, Göteborg står vid ett viktigt vägskäl i olika frågor.

2019.06.03

Jarl S

Historisk mark

December och höstmörkret är som störst, Temperaturen pendlar kring 0-strecket här på landets västra kust, när jag tar min kvällspromenad. Det är stilla och vackert med alla ljus från fönster och balkonger, och i den skeppsdocka där en gång världens största fartyg byggdes, där lyser ljusramperna på ett sagolikt vackert sätt bort mot kranen. Den enorma kran som en gång lyfte skeppsektioner om 450 ton, men som nu fått bli ett minnesmärke över en historiks epok, när Göteborg var världens största skeppsbyggarstad.

Eriksbergsdockan i kvällsljus

Men också en påminnelse om att allt är förgängligt, inom loppet av några år på 1970-talet rasade det imperiet samman. Efter många år av sorg startades den förnyelse av norra älvstranden, där varv och hamnar låg sida vid sida en gång. Nu är det stadens vackraste stadsdel med sin nya bebyggelse av både bostäder och toppmoderna kontors- och andra verksamhetslokaler. Och där undertecknad i yngre år rörde mig i sjöfartens tjänst, har nya generationer funnit både boende och sysselsättning

Det är vackert och det är sedelärande på sitt sätt.

Ute på Hönö, i det som en gång var tullhuset, har man nu en fin liten restaurang. Där väntar julbordet vi bokade redan i augusti för att få plats. Och naturligtvis är lokalen full av trevliga och glada gäster när också vi kommer. Julbordet är skapat i fiskens och skaldjurens tecken, och utbudet är allomfattande Allt från den hemgjorde och oerhört smakfulla hummersoppan, till alla de tillagningar av fisk och skaldjur man kan tänka sig. Det är lätt att föräta sig, men vis av tidigare erfarenheter får gourme-tänket styra, och tillfredsställelsen är stor när vi åker tillbaka till fastlandet.

Liseberg, nordens största nöjespark numera har öppnat sin stora julmarknad, och dekorationerna är väldigt fina när vi kommer in på området. Julmusiken spelar dämpat och vackert och ljusen lyser så fint i kvällsmörkret. Det har under helgdagen varit så mycket folk att man en tid var tvungna att stoppa insläppet på grund av trängseln. På det stora området finns mängder av fina stånd från olika delar av landet från Karesuando i norr till Skåne i söder. I tomtens verkstad har man byggt upp en sagolikt fin mekaniserad verkstad som påminner om den vi alla sätt på disneyfilmerna på julafton. Och kön är lång av alla barn som vill träffa jultomten med sina önskelistor.

Liseberg

En helg går fort när julen knackar på dörren, och Lucia värmer oss med skönsång och traditioner. Gott då att minnas att traditioner också är en fin del av en levande kultur. Och att vi i den meningen alla är kulturbärare.

2015.12.14

Jarl

Gör om pensionssystemet.

 

Det våras i naturen, och kanske också för ekonomin i vårt land liksom i världen  i övrigt. Börskurserna går upp, och utdelningarna till aktiespararna likaså. De fackliga organisationerna börjar återigen få utdelning på sina krav. Inget av detta förmenar vi i Sveriges snabbast växande pensionärsorganisation SPF, de som berörs.

Men vi vänder oss starkt mot att utarmningen av tryggheten i pensionssystemet tillåts fortsätta. För kommande år aviseras om nya nerskärningar i utbetald pension. Det nya pensionssystemet som skulle vara så garanterat bra och säkert, har blivit till en balanspost i budgeten, vilken ensidigt och återkommande drabbar de äldre.

Det här är inte ett problem enbart för de som idag lyfter pension, det är i än högre grad en mycket viktig fråga för de framtida pensionärerna. Från att pensionen varit en uppskjuten lön vilken man med trygghet kunnat leva på om än med begränsningar, är vi nu på väg mot en situation där åldersnöd och socialstöd kommer att bli allt vanligare. Är det ett kvitto på det goda samhället?

Protesterna mot utvecklingen har inte låtit vänta på sig. Företrädare för pensionärsorganisationerna har enskilt och i grupp uppvaktat de politiska partierna liksom regeringen. Resultaten har varit mer än bristfälliga. Trots vissa skattesänkningar fortsätter den nedåtgående spiralen också de kommande åren enligt Pensionsmyndighetens informationer.

Finns då någon lösning på problemet? Från SPF sida menar vi att del av en lösning är att de 2,5 % av pensionskapitalet som nu går till PPM-systemet, istället övergår till det allmänna AP-fondsystemet. Det skulle med stor sannolikhet ge bättre avkastning i ett sammantaget pensionssystem, inte minst genom att avgifterna som nu går till banker och finansbolag oavsett om fonderna går upp eller ned, istället kommer pensionärerna till del.

Inför valåret 2014 kommer den frågan att drivas av SPF som en prioriterad fråga. Som landets snabbast växande pensionärsorganisation, med ca 275.000 medlemmar vill vi med tydlighet visa vår uppfattning i denna för välfärden i vårt land viktiga fråga.

2013.05.18

Jarl Strömbäck

Distriktsordförande SPF Västernorrland.

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Det blåser...

Det blåser i det politiska landskapet i vårt land. Utvecklingen mot ett två-partisystem fortsätter, på de mindre partiernas bekostnad. Och i grunden är det kanske inte så konstigt. Om man från partiernas sida går fram med blicken riktad långt över de gräsrötters nivå, vilka man tror sig företräda. Då är utvecklingen inte svår att förstå.

Och egentligen borde man väl inte beklaga utvecklingen. För är det inte så att vi egentligen och i vanliga fall ser positivt på utveckling och förnyelse. Utan de synsätten hade vi inte haft den standard på olika områden vi har idag. Men även i de snabbt växande, sker snabba omställningar. Eriksson och Nokia som var kungar för några år sedan, är numera omsprungna på sina områden av Samsung och Apple.

På politikens område tycks emellertid rädslan för förändring vara särskilt stor. Där samlas tyckandet och motståndet mot förändring på ett sätt som skiljer. Tydligen finns en inbyggd motvilja mot förändring i de egna trygga systemen, samtidigt som man utan sentimentalitet lägger ner skolor, försämrar i omsorgen av de äldre, och hanterar offentliga medel på sätt som får gräsrötterna att resa ragg och söka förnyelse.

På senare tid har vi fått ta del av en närmast hjärtlös hantering av utvisningsärenden, där små barn utan förankring i andra länder hotas av utvisning. Samtidigt betalas av ansvarig myndighet 30 000 kronor per månad för primitiva campingstugor utan toalett för att ge boende till nya asylsökande.

En svindlande summa som närmast för tankarna till ocker. Är det konstigt att gräsrötterna söker ny politisk hemvist? Var finns det politiska ansvaret?

Det skadar inte med blåst också i de politiska systemen.

2013.01.24

Jarl Strömbäck

USA valdagen 2012

Det är många år nu sedan jag som 16-åring första gången trampade mark i USA. Då som befälselev i ett av svenska amerikalinjens fartyg. Det skulle under de kommande åren bli arbete i 5 av den linjens fartyg, och USA kom under de åren att bli som ett andra hemland.

Av det följer att intresset att följa den amerikanska utvecklingen är oförändrat stort. Det val som nu pågår, och avslutas under dagen är kanske det viktigaste val som sker i ett globalt perspektiv.

När Obama vann valet för 4 år sedan var det med ord som Change och Hope han fick väljarna att både le och gråta. Och naturligtvis att rösta på honom. Men han kom också till makten i ett land som vissa betraktade som ett konkursbo. Den krisen kunde inte lösas med bara ord, och handlingen fanns det många som ville påverka.

Med andra ord har det knappast varit en drömsits att vara president de gångna 4 åren, och det kommer inte att vara det de kommande heller. 48 av 50 delstater har så usel ekonomi, att de behöver federal hjälp av en stat som själv går på kryckor.

Samtidigt har klyftan mellan de som har, och de som är fattiga vuxit kraftigt under senare år. Så var finns hoppet?

Mitt Romney har som sitt budskap nerskärningar i de statliga utgifterna. Den vägen kommer garanterat mängder av den viktiga medelklassen att tvingas ut på gatorna. Sjukvårdsreformen som efter årtionden av prat nu åtminstone i rimlig mån ger alla rätt till sjukvård, den kommer att rivas upp och det utanförskapet återinföras. Samtidigt ryter en av de allra rikaste i landet Warren Buffet, att han minsann har råd att betala mer i skatt.

Så var finns lösningen? För undertecknad är det utan tvivel så att jag gärna vill ge Obama ytterligare 4 år att förverkliga sin politik. Om han lyckas och hur han lyckas står skriviet i stjärnorna. För aldrig har det amerikanska folket varit mer splittrat än idag, så kan man höra rösterna på youtube säga.

Svaret på vem som vinner valet får vi kanske idag amerikansk tid, men hur framtiden kommer att utvecklas, det återstår att se. Kraftmätningen över det politiska inflytandet är ständigt pågående.

2012.11.06

Jarl Strömbäck

Svarta Liemän

Så är dom då tillbaka skarvarna, luftens svarta liemän. De senaste veckorna har jag sett dem flyga i stort antal. Plocka grenar från de stora träden vid vattenbrynet för att sedan flyga ut till den lilla fågelskyddade ön de nu ockuperat.

Där har vi tidigare sett en mångfald av vadare och sjöfåglar häcka varje år. Nu kommer dom snart vara bortdrivna av skarvarna och den tidigare lummiga lilla ön förvandlad till en spök-ö av förvridna döende, och av vit träck täckta träd.

Så åskådliggörs också förvandling, allt är inte positivt. Nu talas om skyddsjakt på skarven, den har ingen egentlig fiende och är nu ett problem av dimensioner i många delar av landet. Fisket drabbas hårt, i Stockholms skärgård har turistfisket i stort sett dött ut, det finns inget att ta. Det har skarven redan gjort.

Här uppe i norr har den tidigare så självklara fiskenäringen i stort sett dött ut som yrke. Skälen till det är flera, sälen är ett stort problem för alla som försöker fiska med fasta redskap, nät eller fällor berättar min bror, ordförande för den spillra som finns kvar i yrket här i norr. Det är så mycket lättare att plocka fisken ur fiskarnas redskap, är att jaga själv, och tillväxten av säl fortsätter.

Det finns kanske anledning att fundera över den levande mångfald vi nog alla eftersträvar, i ljuset av de förändringar över tid som sker. Allt är inte guld som glimmar, all förändring är inte av godo.

2012.05.13

Jarl Strömbäck

Haltande förnyelse

När de här raderna skrivs är det en vecka kvar till Folkpartiet att har en ny ledare. Lars Leijonborg överlämnar stafettpinnen till Jan Björklund. Behovet av den förändringen markerade jag här på bloggen direkt efter valet 2006. Den bedömningen grundades inte på det s.k. dataspioneriet, den blev ur valets synpunkt en flopp för socialdemokraterna och förtjänade inget annat. Lars problem markerade han redan när han tillträdde som partiledare. Folkligheten och den utstrålning det innebär fattades för att nå de goda resultaten. Att den svenska urmodern Marit Paulsen sedan lyfte partiet i två val är en annan sanning.

Lars förtjänar att finnas med i laget även framöver. Därför är det med stor glädje jag noterar att han blir kvar som minister, där behövs han och kommer säkert att passa fint in i akademin.
För partiet i övrigt måste en nytändning till för att bryta en trist nedgång. Om Jan är rätt man att nå de resultaten beror i väldigt hög grad på vad som händer ute i landet i övrigt. Och där kan man konstatera att den satsning på förnyelse som var ett mantra runt 1998, och förde ett nytt garde in i partiets ledning, dessvärre stannat upp.

På olika håll i landet sitter politiska ankare fast förankrade på sina stolar i länsförbund och avdelningar. Oftast är det män med en god manipulativ förmåga, men politiskt impotenta. De saknar förmågan att i debatt driva partiets frågor på ett vinnande sätt, och att av egen kraft lyfta sina avdelningar. De vägrar att släppa taget och ge nya krafter utrymme att pröva sina ideer. Just det förhållandet, och valberedningarnas feghet är i grunden ett svek mot partiet och ett hot mot dess framtid i svensk politik.

Jan Björklund förtjänar framgång men den kommer inte per automatik, det inre arbetet är viktigt. I det ingår precis som inom idrotten att förnya laguppställningarna. Den förnyelsen får inte stanna med partistyrelsen.

2007.08.31
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Liberalism på villovägar?

Lars-Erik Cederstav går till våldsamt angrepp på undertecknad i ett inlägg i tidskriften NU 29/07 orsakat av en debattartikel av undertecknad i det föregående numret av NU vilken också kan läsas på min blog under rubriken ”Parti i förvandling”. Redaktionen hade valt att spetsa till skrivningen genom att välja annan rubricering än min föreslagna, men oavsett det borde Cederstav nog läst artikeln fler gånger innan han fattade pennan. Så tillåt mig några korta kommentarer med anledning av hans påhopp.
Jag antar att Cederstav, givet att han anslutit sig till ett liberalt parti accepterar olika synpunkter i sakfrågor, om så är fallet varför den aggressiva tonen. När det gäller skolan så brukar den kallas landets största arbetsplats. Jag arbetar inte där själv, men har ändå under åren haft en nära anknytning till skolan liksom följt debatten. Mot den bakgrunden tar jag avstånd från den schablonbild av alltings elände som kommit att förknippas med skolan. Det finns bra och dåliga arbetsplatser inom skolan liksom inom andra verksamheter. Jag hävdar ändå att de flesta som arbetar inom skolområdet gör det med stort hjärta för de unga som skall hjälpas till kunskap och mognad genom skolan. Men inga verksamheter är statiska, skolan liksom annan verksamhet behöver justeringar i sina regelverk, men den förtjänar inte att demoniseras.
När det gäller invandring och nya svenskar, menar jag att de allra flesta som kommer till vårt land vill försörja sig med eget arbete. Det förhindras av de regelverk och fördomar som är uppställda och i grunden skapar utanförskapet. Här behövs förändringar men utifrån positiva synsätt.
Med risk för att Cederstav också i fortsättningen kommer att etikettera mig gnällspik, kommer jag att framföra åsikter som kan tolkas som kritiska mot den bild av partiet som ges via media.
Det är nämligen en mycket viktig del i min tolkning av det liberala budskapet.

2007.07.21
Jarl Strömbäck