Undrar vad som får folk att lägga mycket pengar på att köpa båtar? Obekvämt och trångt, blött och väderberoende! Kanske borde jag inte undra som tillhör gruppen men i alla fall. Kanske är det den frihetskänsla som kommer när vinden fyller seglen, kanske möjligheten att söka en egen vik att förtöja i, om än det sker sällan.
Under alla omständigheter är säsongen kort och timmarna på sjön blir därför dyra. Men att kasta loss från vardagen kanske är värt det priset. Och för alla de små kustsamhällen som lever på sommarveckornas turism, är båtlivet en viktig källa till inkomst och överlevnad. Där skapas också den miljö som får oss att längta ut till kusten när solen skiner.
Traditionen av frihet under ansvar har också fört till att båtlivet är väl skött. Försäkringsbolag och studieförbund har sörjt för att utbildningen av båtfolket fungerat väl. Medvetenheten om sårbarheten på sjön har också bidragit till varsamhet och begränsat risktagande. Den olycksfallsfrekvens som ändå finns, och ofta knyts till alkoholen når man knappast med fler lagar. Dåligt omdöme låter sig sällan lagstiftas bort.
Mot den bakgrunden skall frågan om båtkörkort ställas. De flesta som varaktigt sysslar med båtliv har redan idag någon form av nautisk kompetens. Det borde vara lätt att genom de rabatter på nautisk kompetens som försäkringsbolagen lägger på sina försäkringar ytterligare stimulera till utbildning i handhavande av båtar. När en särskild utbildning behövs gäller det i de flesta fall större och motorstarka planande båtar. De gränser som nu diskuteras, 7 meters längd alternativt 10 knops fart är alltför snäva.
För övrigt är min erfarenhet av många års seglande i olika farvatten runt vår kust att problemet med dåligt uppträdande på sjön är litet och knappast motiverar den uppmärksamhet som en del politiker vill göra gällande som grund för sina krav på regleringar av båtlivet.
2007.08.09
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar