Jultomten och det öppna samhället!

En av tidernas största tänkare och liberalernas kanske främsta namn är Karl Popper. I sin fortfarande lika aktuella bok ”Det öppna samhället och dess fiender” (1944) påpekar han att ett öppet samhälle kan hotas av abstrakta, allmänna ideologier som kommunism och fascism. Eftersom de ideologierna hävdar att de företräder den slutliga sanningen, och detta måste vara fel, kan de endast påtvingas samhällen med hjälp av förtryck och tvång. Ett öppet samhälle däremot accepterar osäkerheter och stiftar lagar som gör det möjligt för människor med olika åsikter att i respekt för varandra leva fredligt ihop. Historiens obevekliga utveckling skulle ge honom rätt till priset av ett oändligt lidande för många olika folk under många år. Synsättet att vapen är usla fredsmäklare och att åsiktsfriheten och öppenheten är demokratins förutsättning borde bli en lämplig julklapp buren av en global tomte till Darfurs flyktingläger, Kaukasus plågade folk och mellanösterns fanatiska självmordsbombare för att bara nämna några områden. God Jul och Gott nytt År önskas Liberala Vindars trogna läsare. 2006.12.23 Jarl Strömbäck

Sjukvården rymmer möjligheter!

Om några dar kan vi lägga det gamla året bakom oss. År 2006 kommer i historieböckerna att ihågkommas för valet och regimskiftet. Äntligen tyckte nog de många som såg ett egenvärde i en ny politisk ledning. De som ville se förändringar i en politik som alltmer kommit att kännetecknas av arbetslöshet och utsortering ur arbetslivet. Den verkligheten har inte minst många unga fått uppleva. Framför oss i det nya året ligger förväntningarna från väljarna och väntar. De förväntningarna berör många områden, jag skall belysa ett nämligen sjukvården. Mångfald är något som vi i allmänhet ser som något mycket positivt. Vi vill kunna välja var vi köper våra varor eller tjänster. Och givet att så är fallet finns också alternativen att välja bort de leverantörer som inte sköter sig. Inom sjukvården är den regeln satt ur spel. Knappast något område av vikt för den vanlige medborgaren är mer planekonomiskt präglat än sjukvården. I runda tal 90% av all sjukvård ges av offentliga producenter, ett förhållande som är en starkt bidragande orsak till revirstrider och missnöje från både anställdas sida och en av vården beroende allmänhet. Det missnöjet syns återkommande i medias rapportering och läsarkontakter. Finns det då någon väg ut ur det? I Bryssel sitter EU:s tjänstemän just nu och arbetar på ett förslag om en gemensam marknad också för sjukvården. Det fria vårdvalet, alltså att patienten skall kunna välja behandling i annat landsting eller land på det egna landstingets bekostnad, skall stärkas. Och varför skulle vi inte kunna få vård utomlands om vi kan studera eller arbeta i annat land? I en debattartikel nyligen lade vår nye socialminister Göran Hägglund fast ett antal teser som öppnar upp för alternativa driftsformer i vården, men med bibehållet offentligt ansvar för att vården finns tillgänglig för alla. De stopplagar som tidigare regering infört på vårdområdet slopas. Om sedan landstingen också tar tillfället i akt att ge produktionen av vård till olika vårdgivare utifrån skicklighet och kompetens och med beakttande av vanliga upphandlingsregler. Ja då kan de kommande fyra åren bli verkligt nyskapande inom sjukvården. I det arbetet ryms stora utmaningar. Gamla hierarkier måste brytas ner och patientnyttan sättas i fokus. Där ryms också kraven på rimlig närhet och tillgänglighet, som medfört att sjukvårdspartier startats i ett antal län.. Nya former för samarbeten måste växa fram men i alla de utmaningarna ryms också stora möjligheter. Valfriheten ökar för de vårdbehövande. De anställdas inflytande, delaktigheten har alla förutsättningar att bli bättre. Och för landstingen gäller att deras uppdrag förskjuts mot att bli mer professionella upphandlare samt att medverka till den kontroll av verksamheterna i vården som krävs av myndigheter och enskilda. Sjukvården slukar i runda tal 10% av samhällets gemensamma resurser. I det ryms ett hav av möjligheter till förändring och förbättring. Det är min förhoppning att den kommande mandatperioden på ett övertygande sätt kan påbörja den förändringsprocessen. 2006.12.20 Jarl Strömbäck

Administrativ huggsexa!

Lena Hörngren, krönikör i tidningen Dagens Samhälle skriver insiktsfullt om fejden runt Ansvarskommittens arbete. Hon avslutar sin krönika som följer ”Länsgränser är mest en fråga för landshövdingar. Risken finns att Ansvarskommittens stora frågor om förutsättningarna för morgondagens välfärd skyms av allt intensivare gränsfejder.” Hon kunde tillagt att också kommunpolitiker med ambitionen att sitta på ännu en stol vädrar morgonluft. Då heter alternativet KSO, kommunala samverkansorgan. Nu gäller det att med total brist på respekt för ansvarskommittens arbete och det remissförfarande som snart kommer, styra den politiska processen mot ett KSO-tänkande. Men klokheten kan lätt bedra visheten, åtminstone om man tillhör ett litet liberalt parti. För dess ledare kommer knappast några platser av rang att reserveras när de stora tagit sitt i det kommunala samverkansorganets indirekta styre. 2006.12.18 Jarl Strömbäck

Talande röster

Folkpartiets etikkommission under ledning av professor Stefan Einhorn har nu framlagt sina synpunkter på partiets agerande under årets val. I husorganet, tidningen NU 50/2006 kommenteras de på följande sätt av några liberala profiler: Staffan Werme,Kommunalråd i Örebro ”Jag delar kommissionens uppfattning om internkulturen och tystnadskulturen. Vi som inte har varit så tysta har hamnat i frysboxen. Det är en sann och bekymmersam bild etikkommissionen presenterar.” Helene Odenljung, kommunalråd i Göteborg ”Jag känner inte igen att man inte kan säga vad man tycker, men om människor upplever det så, är det ju jätteallvarligt.” Bengt Göransson- fullmäktigeledamot ”Ingenstans är en maktkamp så rå och falsk som på den politiska arenan”. 2006-12-17 Jarl Strömbäck

Brev till en vän!

Så är då den sista fasen i valet till landstinget över. De interna valen till styrelser, utskott och andra organ är klara, och vardagsarbetet tar vid. I det sammanhanget, och med anledning av frågor jag fått vill jag gärna bidra med några reflektioner till dig min vän.. Ett valresultat är förpliktigande menar jag, både mot partiet och framför allt väljarna. I det här fallet blev resultatet att jag blev den ende personvalde folkpartisten till landstinget, med nästan dubbelt antal röster jämfört med nästkommande. Mot den bakgrunden var det naturligt att jag i e-mail till folkpartilänet efter valet meddelade min beredskap att axla gruppledarskapet och också aktivt delta i de förhandlingar som sker efter valen. Resultatet är nu klart. Den södra länsdelen har genom sina representanter tagit de ledande posterna, kvar för undertecknad blev en ersättarpost i regionala nämnden. I vad mån det återspeglar en rimlig respekt för valresultatet lämnar jag till dig som läsare att bedöma. Eftersom jag sedan många år har haft mina barn boende i Sundsvall är jag en flitig besökare i området. Jag har återkommande, också efter årets val uttryckt mitt stöd för Sundsvallsavdelningen. Dess arbete med rekryteringen och ett bra arbete med de politiska frågorna har burit frukt jämfört med varje annan avdelning i länet. Av de skälen följer jag de politiska skeendena och är närvarande i Sundsvall, kanske mer än mina kollegor i söder är närvarande i Örnsköldsvik. I den mån jag tar mig friheten att kritisera delar av landstingarbetet med anknytning till Sundsvall, har det sitt berättigande för mig men får naturligtvis bemötas av den som tycker annorlunda. Åsiktsfriheten är ett grundelement i det liberala tänkandet. Det synsättet kommer liksom tidigare år att prägla mitt arbete under de kommande åren. 2006.12.15 Jarl Strömbäck

Behövs en ambulans i Höga Kusten-området?

Behövs en ambulans i Höga Kusten-området? Nej säger ansvariga för ambulansverksamheten i landstinget, och får kanske stöd av landstingsstyrelsens ledamöter när frågan snart kommer upp för beslut. För egen del har jag svårt att förstå den prioritering som görs och vill gärna ge min syn på varför ambulansen i Höga Kusten-området måste få vara kvar. Ambulansverksamheten är livlinan för den enskilde när ohälsa eller olyckor inträffar. I väldigt många fall är tidsfaktorn från händelsen till adekvat vård livsviktig. Därför brukar man i vården tala om den gyllene timmen, att patienten med exempelvis stroke eller infarkt måste nå vården inom 1 timme. En indragning av ambulansen i Docksta/Ullånger, innebär att den tiden förlängs till 2 timmar eller mer för patienter från Nordingrås kustsamhällen. Enligt statistik var antalet akuta utryckningar av ambulansen i Docksta åren 2004 resp.2005 506 resp. 531. Det är tal som väl motiverar ett bibehållande jämfört med motsvarande siffror från andra orter. I landstingets policy finns inskrivet att strävan är att patienter skall kunna nås med ambulans inom 30 minuter. Om ambulansen i Docksta tas bort återstår att den måste komma från Övik eller Kramfors/Sollefteå. Med en körsträcka från de orterna om 8-9 mil på delvis smala och krokiga vägar är det en omöjlighet. I det sammanhanget finns skäl att påpeka att Nordingrå är kärnan i turistområdet Höga Kusten, och som sådan kraftigt ökar sin befolkning under delar av året. Dessutom går norra Sveriges mest trafikerade led, E-4 likt en pulsåder och potentiell källa till olyckor genom området Även för de som bor i Övik/Kramfors/Sollefteå har den här frågan betydelse. Om utryckning måste göras från de orterna till Höga Kusten, kommer staden att stå utan den ambulansen under ca 2 timmar innan den kan vara tillbaka. Otryggheten kommer på det sättet också att drabba de som bor i stan. De boende i Höga Kusten-området är på väg att förlora sin ambulans, och kommer att göra det om man inte tydligt för fram sina uppfattningar i frågan. 2006.12.08 Jarl Strömbäck

Jourtider och EU-direktivet!

Under den senaste tiden har vi kunnat följa en debatt i media om hur EU-direktivet om dygnsvila och veckoarbetstid kommer att påverka vården. De farhågor som framförs är att jourerna inte kommer att kunna upprätthållas, eller att den planerade verksamheten på sjukhusen blir lidande med ökade köer som följd. Mot den bakgrunden interpellerade jag i frågan i landstinget i mars i år. Svaret på den interpellationen, blev att arbetet med nya scheman pågår. Frågan om jourernas omfattning och schemaläggning är inte okontroversiell. Föreningen för yngre läkare , gav 2004 ut en 16-sidig rapport ur vilken kan läsas följande om de långa jourpassen -34% ansåg att patientsäkerheten hotas -49% ansåg att patientbemötandet blir negativt -58% ansåg att sjukvården kan organiseras bättre. Till det skall läggas att det i allmänhet är de yngre läkarna som får bära den största delen av jourbördan. När man nu bedömer reaktionerna på de förhandlingar som förs bör man också ha i åtanke att den ryckighet schemamässigt som följer av nuvarande ordning heller inte är bra. Den lämnar stora luckor vid tillfällen när jourkompen skall tas ut, och är en av anledningarna till de stora kostnaderna för stafettläkare. En stafettläkare kostar mer än det dubbla jämfört med en ordinarie läkarlön. Det stora problemet idag är inte EU-direktivet och att landstingsförbundet vill ha en mer reglerad ordning vad gäller jourerna. Det är istället den brist på läkare som finns i landet. 2006.12.03 Jarl Strömbäck

Om gränser som linser!

Med anledning av mina ryska läsares kommentar till bloggen ”Storebror ser dig”. Ja, gränser kan fungera som linser vilka filtrerar bort ej önskvärda synsätt. Men grundläggande mänskliga behov är universella. En liberal utgångspunkt blir då att det är klokare att bygga broar mellan folken, än att spränga dem. 2006.12.01 Jarl Strömbäck

Storebror ser dig!

Ett varmt tack för visat intresse till personerna bakom adressen Prominarent, Russia, som endast 45 minuter efter att jag publicerat min blog ”Nyfascistisk rysk utveckling ” kl. 22 på kvällen den 28.11, redan loggat in och läst den 3 gånger. Det är imponerande, jag hoppas FSB-herrarna/ damerna hade mycket nytta av läsningen. För så är det i vår västliga kultur, att respektfull öppenhet i meningsutbyte är långt trevligare än lönnmord på meningsmotståndare. Den insikten hoppas jag att också mina ryska läsare en gång skall förmås att uppfatta. Mir(ryska för fred) är vägen till frid och välgång inte bara för barnsoldater i det kaukasiska krigen, utan också för och gamla babushka. 2006.11.30 Jarl Strömbäck

Nyfascistisk rysk utveckling!

Återigen är ett sanningsvittne eliminerat, sannolikt av de krafter med fäste i den ryska statsapparaten vilka har så svårt att acceptera den fria världens normer och synsätt. Den avhoppade ryske FSB-agenten och överstelöjtnanten Alexander Litvinenko avled på sjukhus för några dar sedan förgiftad av det radioaktiva ämnet Polonium 210. Det skedde bara några veckor efter mordet den 7 oktober på den Putinkritiske journalisten Anna Povlitkovskaya. I uttalanden från den engelska regeringens sida angående skuldfrågan för dådet förefaller nu den politiska fegheten smugit sig in. I det skenet skall ses spekulationerna om att mordet inte skulle ha ryska förgreningar. Då bör man påminna sig att det ämne som orsakade Litvinenkos död, polonium 210 inte är tillgängligt för andra än de med alldeles särskilda kontakter. På den Putinstyrda ryska regeringen vilar brotten mot de mänskliga rättigheterna tungt. Bördor vilka verifierats av undersökningar både internt i Ryssland och av utomryska organisationer. Dit hör stormningen av Dubrovka-teatern i Moskva den 26 oktober 2003, i vilken 129 personer i gisslan gasades ihjäl och samtliga 41 gisslantagare sköts trots att de var medvetslösa av gasen vid stormningen. Dit hör också stormningen av skolan i Beslan i september 2004 vid vilken 332 personer, de allra flesta skolbarn och deras anhöriga dödades av den korseld som uppstod. I den ryska verkligheten har också icke-ryska organisationer av olika slag förklarats ej önskvärda. Putins ryska samhälle tål tydligen inte utländsk insyn. Den organisation för gemensamt samarbete som skapats under beteckningen OSSE, får heller inte verka fritt i Ryssland. Inte heller vill man ha fria media, de styrs numera hårt av den ryska statsledningen. I sammanhanget skall ses att Ryssland nu kräver att få använda sina oljemiljarder för att köpa upp företrädesvis energiföretag inom den europeiska unionen. Beroendet av den ryska oljan är i det sammanhanget en stark politisk maktfaktor. Kanske står vi om ett antal år i den situationen att en stor mängd människor för sin välgång är beroende av den ryska välviljan, en välvilja som använts som en piska i bland annat Ukraina och Georgien. Samtidigt vilar en stor aningslöshet över den officiella debatten i vårt land. Där har bantningen av beredskap och försvar varit ledord samtidigt som Putin talar om upprustning och återställandet av Rysslands storhet. Den naiva europeiska synen på Ryssland står i bjärt kontrast mot den Putinstyrda ryska verkligheten. Det är ett förhållande som Politkovskaya och Litvinenko var för sig vittnade om och med sina liv fått betala priset för. I skuggan av krigen i kaukasregionen, är mordet på Litvinenko bara ytterligare ett varningstecken och uttryck för en nyfascistisk rysk utveckling. 2006.11.28 Jarl Strömbäck

Landsting på villovägar?

Landsting på villovägar? Det stormar återigen i landstinget Västernorrland. Nu har underskotten i Sundsvall tänt brasan, och en del av elden skall spridas till andra sjukvårdsområden. Sollefteå får veta av vissa debattörer att de egentligen inte behövs som akutsjukhus. Öviks sjukhus måste göra neddragningar vilka för ett par månader sedan inte ansågs behövas. Och som en given reaktion ersätts de konstruktiva samtalet av en agitation som speglar låsta positioner. Den attityden bådar inte gott för ett landsting med ambitionen att ta ett utökat ansvar också för den regionala utvecklingen. Vart tar det fria vårdvalet vägen om länsgränserna återigen skall bli ett hinder för sökandet av den bästa vården. Vad händer med patientsäkerheten om inte det lilla embryo till konkurrens som ryms i det fria vårdvalet får utvecklas? Och varför får det planekonomiska tänkande som misslyckats på så många områden, fortfarande vara så starkt inom sjukvården? Nog finns det väl något att lära av att de samhällsektorer som drivs i fri konkurrens i så liten utsträckning figurerar i media under missnöjesrubriker. Och att den närmast totalt samhällstyrda sjukvårdssektorn återkommande skakas av konflikter och negativa rubriker. Kanske vore det bra om storregionen snart kommer till stånd. Då får vi måhända en större spridning av ansvar, och därmed också mer av saklighet. Då kan en del revirgränser rivas och sjukvården få en mer behovsanpassad karaktär. I det arbetet måste rymmas att sjukvården också är en lokal angelägenhet. Det lokala mindre sjukhuset, specialiserat på sitt sätt kan vara en nog så god modell att arbeta efter som att lägga alltför många bollar i det stora sjukhuset glufs-glufs knä. Störst är inte alltid bäst och i den avvägningen har det politiskt ansvariga också att låta bytänkandet stå tillbaka för mer övergripande synsätt. Demokrati handlar också om fördelning av resurser och en god spridning av tillgängligheten i vården. Jarl Strömbäck

Homage till Fredrik Malm

Tack Fredrik för dagens (9.11) DN-Debatt. Jag delar helt dina synsätt och värderingar om personvalet. Det förfuskas genom sittande riksdagsledamöters skyddsnät, 8%-spärren. Jag hoppas du kan bidra till en förändring. Har för övrigt skrivit om det både i NU och i andra sammanhang. Sedan tillkommer att partierna i nominering efter valet struntar i utfallet av personvalet. Det är gamla strukturer som gäller vid tillsättning av ledande poster, inte väljarnas val. Mycket behöver göras om inte personvalet skall dö sotdöden för dess dödgrävares händer. Hälsningar Jarl Strömbäck

Kuratorer i vården!

Under senare tid har behovet av kurativ kompetens i vården diskuterats i landstingsfullmäktige i Västernorrland. Önskemål om 10 nya psykologer inom primärvården har förts fram och behovet av kompetens inom området beteendeterapi var uppe i ett motionssvar vid mötet i oktober 2006. Mer pengar har också utlovats för att stärka den själsliga vårdens möjligheter att hjälpa. I det sammanhanget är det underligt att en väl behövd kuratorstjänst vid VC- Centrum i Örnsköldsvik slopas från och med årsskiftet 2006/07. Vad jag förstår behövs tjänsten för de patienter med olika diagnoser som nu är beroende av stöd i olika avseenden. Mina frågor blir då: Är det vettigt att kuratorstjänsten enligt ovan utgår? På vilket sätt medverkar det till en bättre vård för de med behov av tjänsten? Kan de resurser i ekonomiskt avseende som utlovats användas för att säkerställa att inte en utarmning av vården på området sker? Visst är det frågor som tarvar svar! 2006.11.08 Jarl Strömbäck Fullmäktigeledamot Fp

Från landsting till regioner!

Så kan vi då lägga 2006 års val bakom oss. Det politiska vardagsarbetet stundar, och i det ryms också de beslut vi har att ta när det gäller landets framtida politiska organisation. Den indelning av landet i storregioner som påbörjades i Skåne och Västsverige för en del år sedan, utvärderas sedan länge av både de politiska partierna var för sig och av den politiskt tillsatta ansvarskommitten under Mats Svegfors ledning. Med inträdet i EU 1995 minskades de trösklar som de nationella gränserna inneburit. De fria rörelserna för människor, kapital, varor och tjänster länderna emellan skapar möjligheter till direkta samarbeten mellan olika länder och områden som tidigare knappast var möjliga. Ur det har också det som kommit att kallas regionernas Europa uppstått. För oss i Sverige har nu proven med storregioner bestående av ett antal kommuner i Skåne och Västsverige pågått i ett antal år. Av de samtal undertecknad fört med partikollegor i de regionerna, har den organisationsförändringen kommit för att stanna. Så mycket mer kan åstadkommas med en kraftsamling och gemensamma resurser, än om de små kommunerna var för sig skall försöka sig på att bygga broar ut i omvärlden i konkurrens med varandra Den naturliga vägen att gå i uppbyggnaden av regionerna i vårt land, är rimligen att bygga vidare på landstingens organisation. Både av det skälet att det innebär en naturlig renodling organisatoriskt, vi bibehåller de tre nivåerna, staten, regionerna och kommunerna. Det är också den modell som ansvarskommitten antas komma att föreslå. Var gränserna för regionerna kommer att dras, och därmed hur många regionerna blir, kommer däremot att få avgöras på lokal nivå. Gränssättningen måste ha folklig acceptans. De utmaningar utvecklingen mot storregioner för med sig är flera. Kommer lokala politiker att kunna acceptera en regional nivå som i någon mån också kommer att medföra en regional styrning av resurser? Kommer det kommunala bytänkandet att ge plats för mer övergripande synsätt, där tillväxt och utveckling i regionen blir överordnat kortsiktiga egenintressen? En regional organisation värd namnet måste också ha muskler i form av mandat i olika avseenden för att få betydelse och framgång. Det förhållandet utmanar de som idag har ansvaret för regional utveckling inom staten och dess nuvarande nätverk inom länsstyrelser och kommuner. Ansvarskommittens kommande rekommendationer blir en prövning, där gamla strukturer redan arbetar för att befästa sin ställning, medan andra likt det länsförbund undertecknad tillhör bejakar en regional utveckling med landstingen som bas och i samarbete med närliggande län. 2006.11.04 Jarl Strömbäck (FP) Relingsvägen 22 891 78 Bonässund 070-672 7669 http://liberalavindar.blogspot.com

All publicity is better than no publicity?

Just nu pågår utvärderingen av valet i länsförbund och lokalavdelningar landet runt. I det sammanhanget kan det vara lätt att vända sina besvikelser mot dataintrånget och de fåtal personer som utpekats ansvariga för det. Att se den händelsen som skälet till den tillbakagång vi såg i valet är nog dessvärre att i alltför hög grad använda skygglappar för att slippa se andra verkligheter. All publicity is better than no publicity, eller I dess svenska form “den som inte syns finns inte”, är begrepp väl kända I medievärlden. I valet 2002 fick Folkpartiet ett oväntat utrymme i media på grund av framför allt språkkravet. Representanter för våra politiska motståndare utmålade folkpartiet som främlingsfientligt och en svensk variant av Dansk Folkeparti, i ett försök att skada partiet. Istället medförde den debatt som följde att vi gick från drygt 4% i opinionsmätningar till 13,3% i valet. Den utvecklingen hade nog inte kritikerna av vår integrationsrapport förväntat sig. Att nu hävda att data intrånget är orsaken till tillbakagången från 2002 års valresultat är att blunda för ett antal andra omständigheter. Folkpartiet hade en unik möjlighet att efter valet 2002 förstärka sin position, men lyckades aldrig med det. Istället har trenden varit stilla men stadigt nedåtgående under lång tid. Veckan innan dataintrånget blev känt genomförde SIFO en mätning som gav värdet 7,6% av rösterna för Folkpartiet. Samma vecka som ”spionskandalen” slogs upp så stort hade plötsligt värdet ökat till 9,4% enligt SIFO. Går man sedan till de mätningar som gjordes den sista valveckan, så hade 4 av 5 prognosinstitut värden för vårt parti som låg mellan 8,8%-10,5%. Under ett antal viktiga dagar fick vi i Folkpartiet extremt mycket utrymme i media och Lars L. hanterade frågan om dataintrånget på ett utmärkt sätt i sin partiledarintervju. Sannolikheten är nog så stor att vi utan det utrymmet hamnat i ytterligare medieskugga, och kanske förlorat en mängd sympatiröster. I det läget kunde valresultatet mycket väl blivit sämre än det 7,5% vi nu fick. I ärlighetens namn bör vi nog göra djupare analyser än att lägga ytterligare bördor på de utpekade i ”spionskandalen”. 2006.10.30 Jarl Strömbäck

Trygghet i förändring!

När förändringens vindar blåser störs den invanda ordningen. Under de senaste åren har vi sett det i en minskande sysselsättningsgrad. Alltfler har hamnat utanför arbetslivets kamratskap och värdegemenskap. Alltfler har blivit beroende av samhällsstöd genom för tidiga pensioneringar, sjuk- eller a-kassa. Tusentals ungdomars inträde på arbetsmarknaden har förskjutits, de har av omständigheterna suttit fast i utbildningssystemet. Nu har missnöjet med den utvecklingen fört till att vi för några veckor sedan fick en ny regering. Den demokratiska mognad vi annars gärna skryter över borde rimligen ge den nya regeringen utrymme att pröva sina teorier om en bättre utveckling. Vi har ju val igen om 4 år. Men knappt har den nya regeringen tillträtt innan den socialdemokratiska oppositionen och dess stödtrupper inom bland annat facket uttalar sig på sätt som inte speglar respekt för demokratins spelregler. Visst kan man ha synpunkter på varje budget som läggs fram, och alla gynnas inte i några budgetförslag. Men när man systematiskt blundar för den kompensation som ges via skattesänkningar, och istället bara koncentrerar sig på de höjda avgifter som på några områden skall balansera skattesänkningarna, då lämnar man sakligheten och driver hårt vinklad polemik. Det uppdrag den nya regeringen har är att återställa en hög sysselsättningsgrad i vårt land. I det globala samhällets öppenhet ryms inte längre möjligheten att gömma sig bakom protektionism. Vårt lands välfärd står och faller med vår förmåga att på ett effektivt sätt förvalta våra tillgångar i form av duktiga och driftiga människor. Att tillvarata de som är engagerade i sina verksamheter och besjälade av att göra bra saker för samhälle och företag. I det arbetet ligger också att det måste bli lönsamt att ta de risker som nyföretagande innebär. De som nu har så svårt att se möjligheterna i nya synsätt, borde kanske erinra sig att den senaste mandat perioden med ”alliansstyre” 1991-1994 gav oss beslutet om Höga Kusten-bron och dess vägnät. Då kom också den värdighetslag som LSS inneburit för de rörelsehindrade, och då kom bland annat pappamånaden, en av våra viktigaste jämlikhetsreformer. Det finns en trygghet i förändring. 2006.10.28 Jarl Strömbäck

Anförande i landstingsfullmäktige 25.10.06

Eva Söderberg (S) uppehöll sig i sitt anförande vid de hot hon ser med den nya regeringen. Tänk så mycket bättre om hon istället hållit sig till de möjligheter som öppnas med nya tankar och nya synsätt. Under den förra borgerliga regeringen fick vår region beslutet att bygga Höga Kusten delen av E-4 och vår fina nya bro. Under den perioden togs beslutet att ge rörelsehindrade ett värdigt stöd i livet genom personliga assistenter i LSS lagstiftningen. Då infördes också pappamånaden för barnens och jämlikhetens skull. Är det och mycket annat så lätt att glömma, Eva Söderberg? Jag skall inte uppehålla mig vid de siffror som redovisats i delårsbokslutet, mer än genom att nämna det revisorerna påpekat. Nämligen att resultatet inte överenstämmer med målet om ”god ekonomisk hushållning”. Orsaken till det är de överdrag av budget om nästan 100 miljoner som skett vid förvaltningarna i främst Härnösand/Sundsvall, men också inom primärvården och i Örnsköldsvik. I det sammanhanget finns det skäl att påpeka att ansvaret inte bara ligger i verksamheterna, utan också hos landstingsstyrelsen vilken har fullmäktiges uppdrag att styra verksamheterna. Det påpekandet kan vara nog så viktigt när nu en ny landstingstyrelse skall formas efter hösten val. Om psykvården! Jag vill gärna nämna något om den specialiserade psykvården. I underlaget för dagens möte säger man att samtliga verksamheter uppfyller tillgänglighetsmålen. I samma stycke påpekas att man haft problem med att klara vårdgarantin och att ökad efterfrågan har skapat väntetider till neuropsykiatriska och psykologiska utredningar. Så vad gäller egentligen? Nog är det väl motstridiga budskap om man å ena sidan klarar tillgänglighetsmålen, men inte vårdgarantin? Och kanske skall den problematiken ses mot bakgrund av den konsultrapport i ämnet som är daterad 2006.08.31. Jag har sett många konsultrapporter, men ingen som på ett så graverande sätt avslöjar stora brister i verksamheternas styrning, organisation och mål. Uppenbarligen finns här mycket att förbättra, och min fråga är då, hur uppnår man det med ständiga avhopp av ledande personal i verksamheterna. Var finns dialogen, samarbetet och de gemensamma tagen för att komma tillrätta med problemen? Om vårdhotellet! Vi har sedan ett drygt år ett utmärkt vårdhotell i Sundsvall. Det måste nu också få genomslag i lägre kostnader och bättre tillgänglighet på kliniknivå. Det kan inte vara rimligt att som rapporteras, vårdhotellet har underbeläggning medan klinikerna är fulla. Här måste ett bättre samarbete komma till stånd mellan klinikansvariga och vårdhotellet, om de besparingar som var skälet för vårdhotellets tillkomst skall få genomslag. Om nöjd-patient mätningar! De mätningar som görs under rubriken nöjd patient är viktiga och bra. De ger en bra vägledning i hur vården uppfattas. Den signal vi får både inom den somatiska och psykvården är att patienterna vill ha en ökad läkarkontinuitet. Det handlar inte bara om patientens väl, utan också om resursanvändningen. Det är inte rationellt att patienter ständigt skall mötas av nya ansikten, och stora kostnader uppstår när patienten skall förklara sina besvär gång på gång för ännu en läkare. Om medarbetarskaps-enkäter! Jag ser mycket positivt på det arbete med medarbetarskap som pågår. Men i den kartläggning av attityder som pågår ligger också ett ansvar. Det ansvaret kan oftast beskrivas i termer av delaktighet och medinflytande. Min tro bygger på att människor som har utrymme att växa ser det som något positivt och också gör det. Ansvar och befogenheter måste följas åt, först då uppstår den konstruktiva dialog och tilltro som ger människor vingar. Om kulturen! Slutligen några ord om kulturen. På sidan 122 beskrivs verksamheten vid Norrdans. Där kan vi se att verksamheten kostat skattebetalarna drygt 17 miljoner kronor. För de pengarna har spelats 37 föreställningar, vilket innebär en kostnad per föreställning av 478 000 kronor. Av besöksiffrorna att döma hade man 130 besökare per föreställning, vilket innebär att varje besökare subventionerades med 3.678 kronor med skattemedel. Jag är en stor vän av kultur i olika former, men var går gränsen för en rimlig kostnad. Kanske finns det anledning att än en gång överväga om Norrdans spelar en roll värd priset. Föreställningar går ju annars att köpa från andra arenor. 2006.10.23 Jarl Strömbäck

Till den det behagar!

Valrörelser är en mätning av trovärdigheten. Dels naturligtvis partiets trovärdighet, så som det av väljarna uppfattas i program och uttalanden. Men det är också en mätning av enskilda kandidaters trovärdighet. Av det skälet var också en del av årets valutbildning fokuserad på ”det egna varumärket”. För egen del bör jag i det avseendet känna mig tillfreds. Med 16,48% i personvalet till landstinget toppar jag personvalsresultatet i partiet i länet oberoende av lista. Det resulterade också i att landstingslistan och rikslistan i mina valdistrikt fick 25% fler röstande än kommunlistan samt att de viktiga mandaten säkrades. Mot den bakgrunden skall också det personangrepp ses, som kom i ett e-mail från länsförbundets ordförande den 16 augusti. Jag valde då att inte bemöta det av hänsyn till valarbetet i partiet. Jag vill nu i all ödmjukhet ge mina kommentarer till det som följer. a/ Ingen kandidat har erhållit ett specifikt belopp att själv förfoga över? Så sant så, och det har jag aldrig hävdat. I protokoll från styrelsemöte i september 2005 är den frågan reglerad. Frånvarande vid det tillfället och därmed inte delaktiga i beslutet var Jarl Strömbäck, Pälla Elfström, Pär Hammarberg, Berivan Muhammed samt Ulla Norgren. Någon i styrelseprotokoll gjord ändring av det beslutet har jag inte kunnat finna. b/ Trots att tre(3) olika datum föreslogs …tackade Jarl nej till detta samarbets/planeringsmöte? Påståendet är felaktigt. I mail från länsexpen den 19.6 (då pågick kf i Övik) föreslogs möten någon av dagarna 20,21 eller 22 juni. Jag meddelande i svarsmail den 20.6 kl.12.06 att jag kunde komma till ett möte samma dag eller torsdag den 22.6. Onsdag den 21.6 hade jag styrmöte i SV på kvällen. Jag kunde närvarit samtliga 3 dagar om också hänsyn togs till mina uppdrag. Det var länsexpen som blåste av mötet. c/ Ingen i länets valledning har någonsin haft en tanke på att inte behandla våra två toppkandidater på ett likvärdigt sätt? Det påståendet haltar betänkligt vilket visas av den tidningsbilaga som publicerades i Ådalen. Där fanns undertecknad överhuvudtaget inte med. Ledande personer i Ådalen satt med i valledningen. d/ Ombudsmannen har efterfrågat en valplanering, ingen sådan har inkommit? Såväl muntligt vid vårens sista styrmöte, som skriftligt till länsexpen den 30/5 den 20/6 samt senare de sista veckorna har jag tydliggjort min planering inför valet. Jag har också medverkat i aktiviteter i samtlig kommuner utom Sollefteå, Timrå och Ånge. Några önskemål om min närvaro från de kommunerna har inte inkommit. e/ Synpunkter på nomineringar! God etik och moral är en sak, juridik en annan. Är det god etik och moral att stjäla andras framgångar genom att ogiltigförklara prov/personvalsresultat som är entydiga och klara? Vid årets nominering till landstinget i Övik gjordes försöket att stryka mig helt från landstingslistan. Givet att jag då inte hade ställt upp i valet överhuvudtaget, kan man ställa sig frågan om hur det skulle påverkat mandatutfallet till landsting och riksdag. Slutligen, valet av sändlista i mitt mail den 14.8 baserades på att problemställningarna jag presenterade i valupptaktsmötet var kända för några, mindre kända för de flesta deltagare. För övrigt kanske det finns ett och annat mail i länet som avhandlar frågor som berör undertecknad, men på vars sändlista jag inte står. 2006-10-15 Jarl Strömbäck

Ett ljus har släckts!

Med mordet på Anna Politkovskaya, har ett frihetens ljus släckts i Ryssland. Den frihetsrevolution som startades av Michael Gorbatjov har grymt svikits av landets efterföljande ledare. Som obestridd ledare sitter nu den gamle KGB-agenten Vladimir Putin på maktens stolar i Kreml i skydd av sina gamla kollegor. I den egenskapen hade han mycket väl kunnat stoppa kriget i Tetjenien, det som nu blivit Rysslands blödande hjärta och Anna Politkovskayas död. Som oberoende journalist har denna spröda kvinna haft både modet och viljan att söka krigets rötter, och ifrågasätta dess mål. Det har också skett med en trovärdighet som fått mig och många andra läsare att i henne se ett ljus i den annars för demokratin mörka ryska utvecklingen. Mordet på Politkovskaya har med stor sannolikhet politiska orsaker. Det är också ett mord på det fria ordet och som sådant avskyvärt. Men för den som vill tro att demokratins ljus kan segra över förtryckets mörker gäller det nu att visa samma övertygelse som Anna Politkovskaya visat och beskrivit genom sina böcker och artiklar. I den europeiska fredens och frihetens namn är det viktigt att minnas att Ryssland är en till vårt land nära granne. Därmed blir också förtrycket och mördandet i Putins Ryssland en säkerhetsrisk också i vårt land. Anna Politkovskaya var en viktig varningsklocka som nu tystnat. Hedras må hennes minne. 2006.10.08 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 891 78 bonässund 070-672 7669 http://liberalavindar.blogspot.com

Att leva som man lär!

Att leva som man lär---eller de slipade knivarnas natt. Så skulle man kunna sammanfatta den tid som följer efter ett val. Vinnare gläds och förlorare slickar sina sår. Orsaker utanför det egna ansvaret söks som skäl för att det inte gick som man hoppats. I det sammanhanget är det lätt att bortse från tidigare föresatser. Inom elitidrotten är mekanismerna obevekliga. Den som inte förmår prestera byts ut i hopp om bättring. Så är det oftast också inom företagandets värld. Där är den ekonomiska piskan verktyget som effektivt skiljer agnarna från vetet. Inom politiken har vi valen som gör en grov sållning av vilka som skall få vara med eller inte. Utöver det infördes för tiotalet år sedan personval i ett försök att öka väljarnas möjlighet att påverka vilka som skall ha de ledande befattningarna i partierna. I offentliga sammanhang är det en reform som oftast försvaras också av det politiskt ansvariga, men irritationen inom partierna över den ändå mycket begränsade påverkan som personvalen har är ofta påtaglig. Ett exempel på det var den ledarstrid som stod i socialdemokratin i Luleå efter valet 2002. Där vann Karl Petersen solklart över sittande kommunalråd med storm i partiet som resultat. Båda sidor hade sina vänner och striden fick stor offentlig publicitet. Resultatet blev att Karl Petersen har styrt Luleå med stor framgång den gångna mandatperioden, medan det ”avsatta” kommunalrådet i besvikelse lämnade sina uppdrag. Han stärkte också sin ställning kraftigt i årets val. I vårt parti framtvingar personvalet ett ställningstagande i frågan om gruppledarskapet i landstinget. Med 16,48% av personrösterna i valkretsen Nolaskogs, har undertecknad fler personröster än de två närmast kommande i länet tillsammans. Att bortse från det vore att svika väljarna, och där kommer också den moraliska halten att prövas hos de som har inflytande över frågan. Det är inte alltid lätt att leva som man lär! 2006.10.08 Jarl Strömbäck

Att vika ner sig kostar!

Att vika ner sig kostar! Man vinner inga matcher genom att vika ner sig. Kommunvalet i Övik blev en smärre katastrof och jag förstår om besvikelsen är stor hos alla de av Er som nu måste lämna Era politiska uppdrag. För egen del fanns jag inte på listan, min uppgift var att arbeta med landstings-och riksfrågorna, men jag vill ändå ge min analys av orsaken till det dåliga resultatet. Folkpartiet har ofta skyllts för att vara det osynliga partiet, Sveriges mest onödiga parti brukar våra belackare säga. Det kan inte sägas om Folkpartiet i Övik den senaste mandatperioden. Vi har kraftfullt agerat mot kommunens penningrullning till Arenan. Vi har ifrågasatt det 156 miljoner kommunen i princip gav Domsjö fabriker som ett kapitaltillskott i tillkomsten av energibolagets kommande satsning. Ändå användes inget av det i valet. För mig är det obegripligt. I annonseringen de sista 2 veckorna borde kommunföreningen istället för porträttannonserna tryckt på riskerna i Arenasatsningens samt följderna för det övriga föreningslivet. Två föreningar får ju dela på 40% av föreningsbidragen, medan 150 föreningar skall dela på resten. Jag talade under valrörelsen med höga föreningsfunktionärer som i samtal förde fram sin kritik mot kommunen på just den punkten. De 156 miljonerna till Domsjö fabriker kunde ställts mot indragningar inom omsorgen, och de besparingstryck som gäller i skolorna. Vid invigningen av Arenan deltog 6000 personer. Resten av Öviks befolkning, 50.000 deltog inte. Det dåliga resultatet i kommunvalet menar jag återspeglar den rädsla att stå upp för våra beslut med vilken valrörelsen på det området bedrevs. Det understryks av det faktum att både landstings-och rikslistorna gick 25% bättre än kommunlistan, tvärt emot vad fallet var i Sundsvall där man sagt nej till äventyrsbad och scenhus men ändå hade 25% högre valdeltagande på sin kommunlista än på rikslistan. Raset i Övik är resultatet av dåliga beslut, att vika ner sig kostar. Jag vill avslutningsvis tacka de av Er som stödde min kandidatur till landstinget när vid nomineringsmötet försök gjordes att stryka mig från listan. Hade det lyckats är det sannolikt att vi varken hade haft något landstingsmandat eller riksdagsmandat. 2006.10.02 Jarl Strömbäck

Fostermors sovjetiska svärmerier!

Fostermors sovjetiska svärmerier! Signaturen fostermor tycker illa om att lokaltidningen upplåter plats för åsikter om omhändertaganden av barn. Enligt signaturen omhändertas inte barn på ”lösa boliner”. Vidare menar fostermor att ”lagen styr” och att socialtjänsten ”alltid har barnets bästa för ögonen” i sina ageranden. Dessbättre lever vi i en demokrati. Där är det tillåtet att granska myndigheter och att ifrågasätta deras beslut. Där kan dåligt underbyggda och tendensiösa utredningar rivas upp av högre rätt. Där är lagen skriven för medborgarna, inte som ett medel för myndigheten att förtrycka medborgarna. Och där får lokaltidningar i pressfrihetens namn granska myndigheter. Fostermors syn på den ofelbara myndigheten påminner mest av allt om sovjetiska svärmerier som vi i vårt land bör betacka oss för. 2006.10.02 Jarl Strömbäck

Om valresultatet!

Sammanräkningen av valresultatet är klar. Med stor tillfredsställelse noterar jag de 16,48% personkryss jag fick på landstingslistan. Det är såvitt jag kan se det högsta procenttalet bland länets folkpartister oavsett lista. Att även platsen på rikslistan försvarades känns bra. Då har ändå ansträngningarna burit frukt. I den valupptakt som hölls på Hallstaberget, gissade jag på 7,5% för folkpartiet i riksdagsvalet. Det blev 7,54% efter sluträkning. För mig har det hela tiden framstått troligt att det här valet skulle bli Mauds och Fredriks. Så blev det också med facit i hand. För vår del i Folkpartiet är det naturligtvis smärtsamt när 40% av våra riksdagsplatser, eller konkret 20 platser av 48 försvinner. Det kommer rimligen att medföra att vi inom ett år ser en ny partiledning ta plats, och det ser jag fram emot. Går vi sedan till länet finns några aspekter värda att kommentera. En är det förhållandet att kryssandet i vårt län var så mycket lägre än i ex.vis i Jämtland. Där kryssade nästan hälften (44,5%) av de centerpartistiska väljarna. I vårt län drygt 20% av folkpartiets väljare. Varför man som väljare avstår från den möjlighet personkryssandet ger att påverka kan man fundera över. Kanske är det som många experter nu hävdar, att de spärrgränser som satts gör det både ointressant att driva personkampanjer, och ointressant för väljarna att personrösta. I årets val kommer endast 7 ledamöter av riksdagens 349 ledamöter komma in som ett resultat av ”förbikryssande”. Om man i kommunvalet skall tala om vinnare och förlorare, så är Sundsvall årets vinnare. Man höll ställningarna väl med endast 20% dropp av mandat. Årets förlorare är tveklöst Örnsköldsvik, där försvann hälften av mandaten. Jämför man också utfallet av riks-kontra kommunvalet så är resultatet liktydigt. Sundsvall toppar med ett kommunalt resultat som ligger 26% över riksresultatet. I Övik blev fallet det motsatta. Såväl landstings-som rikslistan drog 25% fler röster än kommunlistan. För egen del och med särskilt ansvar för landstings-och rikslistorna i Övik känns det bra att det arbete jag lagt ner ändå förde till att Öviks-mandatet i landstinget bestod. Att många samtal under valrörelsen liksom de personröster jag fick också tyder på ett stort förtroende är en välkommen motvikt mot de avarter som dessvärre också blivit en del av valrörelsernas mörka sida. Av valresultatet bör man kunna dra några slutsatser. En är att personvalet definitivt också gynnar förstanamnet på listorna. Det är bara att titta var de flesta kryssen hamnar för att inse det. En annan slutsats är att när nu arbetet med att sjösätta de nya organisationerna är avslutat, börjar uppbyggnaden av partiet i både län och land inför valet 2010. I det avseendet menar jag att byte av ledande företrädare på några håll i vårt län, är väl så befogat som byte av ledarskap i partiet. I valberedningarnas viktiga arbete vill jag se viljan till förnyelse som ett viktigt inslag. 2006.09.27 Jarl Strömbäck

En glädjens tid!

Det är en glädjens tid, och en seger för demokratin när nu alliansen tar över styret i Sverige. Demokrati förutsätter byte av majoriteter ibland. Därför har också det här valresultatet ett egenvärde. Att jag sedan är övertygad om att alliansen skall göra ett mycket bra politiskt arbete får mig att tro på en friskare fläkt i samhället och ett bättre Sverige. 2006.09.20 Jarl Strömbäck

Valstugan är stängd!

Valstugan är stängd för sista gången i den här valrörelsen. Imorgon är det ”examensdag”, och om någon dag får vi ”slutbetyget” för att nu använda några skolmetaforer. För egen del vill jag tacka för förtroendet att ha fått vara en av partiets frontfigurer i valet. Jag vill också varmt tacka alla, ingen nämnd och ingen glömd som på olika sätt medverkat till att ge oss det goda resultat jag fortfarande tror på. För egen del har jag den här gången lagt ner långt större ansträngningar på valrörelsen, än i tidigare val jag deltagit i. Jag beklagar att jag inte kunnat ge avdelningarna i Ådalen det stöd jag önskat genom mina många debattartiklar. Tidningen Ångermanlands debattsida varit stängd för mig under den här valrörelsen. Nog om det, även solen har ju som bekant sina fläckar. Önskar Er alla en trevlig valdag, och låt oss hoppas på ett bra resultat. 2006.09.16 Vänliga hälsningar Jarl Strömbäck

Märklig HD-dom!

I en nyligen avkunnad dom från Högsta Domstolen (HD) meddelas att systematiskt snatteri inte skall anses som stöld. Domen avsåg snatteri i ett antal butiker vilket ett par tonårsflickor gjort sig skyldiga till. Värdet av de varor man tagit uppgick till 3800 respektive 2700 kronor. Eftersom HD:s domar utgör prejudikat för rättstillämpningen, innebär domen att dörren öppnas för omfattande snatteri-turneer, med i realiteten yttersta små påföljder. HD:s dom är märklig i ett par avseenden. Den ger signalen till allmänheten att risknivån för påföljder vid snatteri är försumbara. Dessutom innebär domen att det vanliga synsättet, att upprepade handlingar skärper straffvärdet åsidosätts. Det är annars det normala, jämför gärna synen på våld mot barn eller kvinnor. Det är min uppfattning att domen av de skälen är olycklig. Systematiskt snatteri bör kallas stöld. Systematiken innebär att det inte handlar om stundens ingivelse utan om väl övertänkta handlingar. Med HD:s synsätt sviker vi de som drabbas. Vi ger heller inte de som utför brotten något korrektivt stöd. Det korrekta och konsekventa domslutet borde varit att döma till stöld med de påföljder som ålder, vandel och straffvärde i övrigt innebär. För ytterligare kontakter står undertecknad till förfogande i Härnösand torsdag den 14.9 kl.08-11, samt i Sundsvall kl.1130-1230. 2006.09.13 Jarl Strömbäck Riksdagskandidat Fp

Landstinget behöver förnyelse!

Landstinget behöver ny ledning! Den senaste tiden har debatten om psykvården i länet varit intensiv, inte minst mot bakgrund av nedläggningen av de sista 9 vårdplatserna på kliniken i Övik. Den överflyttning till Sundsvall som man nu hävdar skall lösa läkarproblemet i Övik, förvärrar i själva verket situationen. Både patienter och personal får minskad tillgänglighet i krisartade lägen, och större geografiska avstånd till kvalificerad vård.. I det sammanhanget är det viktigt att ha klart för sig att den situation som uppstått inte varit oförutsägbar. Under den gångna mandatperioden har motsättningarna mellan den tidigare ledningen inom psyk i Sundsvall och landstingsledningens majoritet (S+V) företrädd av sjukhusledningen ständigt ökat. Till sist förde det till att läkare hoppade av hellre än att finnas kvar i verksamheten. Ansvaret för utvecklingen vilar tungt på hälso-och sjukvårdsdelegationens ordförande Eva Söderberg, efter valet tilltänkt ordförande i landstingsstyrelsen. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att det är svårt att rekrytera läkare till vårt landsting. I den begränsade krets det här gäller har sannolikt vårt landsting just av ovanstående skäl mycket dåligt anseende. De ständiga konflikterna inom landstingets områden leder mig till uppfattningen att det är hög tid att väljarna prövar alternativ styrning av verksamheten. Den möjligheten ges nu vid helgens val. 2006.09.13 Jarl Strömbäck Riksdagskandidat Fp

Använd personvalet!

Om några dagar går vi till val igen. Det blir då tredje riksdagsvalet vi har möjlighet att inte bara välja parti, utan också genom att kryssa för en kandidat välja vem vi vill tilldela vårt förtroende, vår röst. Och visst finns det ett stort värde i att använda sig av personkryssen vid valet av politisk företrädare. Skälen till det är flera, så låt mig föra fram några. De nomineringar som partierna gör speglar oftast befolkningstätheten. I praktiken innebär det att för närvarande endast 1 av 10 riksdagsmän och kvinnor kommer från den norra länsdelen. Det ger en stor obalans mellan söder och norr i länet och det enda som kan förändra den obalansen är ett aktivt personröstande. Ett annat skäl att använda personvalet handlar om vilka kompetenser vi vill se i riksdagen. Det är ett känt faktum att personer med en bakgrund i offentlig sektor är starkt överrepresenterade, medan de med rötter i företagande och erfarenhet från internationell handel är sällsynta. Det i sin tur påverkar naturligtvis de beslut som fattas om landets utveckling i olika avseenden. Ett tredje skäl kan vara en önskan att påverka åldersstrukturen hos de valda, eller varför inte att lyfta någon med rötter i andra kulturer än den svenska. Personvalet som tanke och åtgärd är en välkommen gåva till väljarna och ett lyft för en aktiv demokrati. Det har sina svaga punkter, skapade av rädda riksdagsmän och kvinnor. Jag tänker då främst på de spärregler vilka hindrar personvalet att få det genomslag det förtjänar. Med en spärrgräns om 8% som gäller i riksdagsvalet, är det mycket få som lyckas passera det första namnet på partiernas listor. De spärreglerna borde tas bort, något som jag och Folkpartiet önskar. Men inget är omöjligt och därför är det viktigt inte bara att gå till valurnorna, utan också att göra ett aktivt val när det gäller vilken kandidat du vill ge ditt förtroende i de olika valen. 2006.09.09 Jarl Strömbäck

Folkpartiet har kritiserat utvecklingen!

”Utansjöanställda kräver besked av politiker” kan man läsa som rubrik i TÅ den 9.9 och processteknikern Åsa Hansson frågar sig i TV:s Mittnytt varför det inte finns någon debatt om el.försörjningen i landet. Den som inte vill följa samhällsdebatten har onekligen svårigheter, men för oss andra är det fullt möjligt att hålla sig informerade om de ställningstaganden som görs av politiska partier i debatt och uttalanden. Om så gjorts borde de anställda vid Utansjö vetat att Folkpartiet alltsedan stängningen av Barsebäck började diskuteras motsatt sig den. Då kunde man också tagit del av de många inlägg jag, oftast ensam i det politiska fältet haft i bland annat TÅ över det felaktiga i den förda energipolitiken. Nu står de från andra partier som tidigare var så tysta i kö för att få framföra sina nymornade åsikter. Som vanligt är det i det här fallet bättre att förebygga än att reparera gjorda skador. I fallet med försörjningen av elektrisk energi har regeringen gjort tvärt om. Man har medvetet orsakat landet och enskilda stor skada genom den strypning av energiförsörjningen som stängningen av Barsebäck innebar, parat med de våldsamt ökade krav på avkastning och skatter som regeringen genomfört. Det finns bara ett parti i riksdagen som under resans gång konsekvent har kritiserat utvecklingen, och det är Folkpartiet. Betänk gärna det inför valet den 17.9. 2006.09.09 Jarl Strömbäck Riksdagskandidat Fp

Kärnkraften behövs

Att producera en kw kostar ca 5 öre i kärnkraftverk, mindre än så i vattenkraftverk. De priser som tas ut är ockerpriser, och grunden till den utveckling vi sett är stängningen av Barsebäck. Efter det ändrades energibalansen och korsägandet av de andra kärnkraftverken mellan Eon och Vattenfall uppstod genom att Eon fick betalt i ägande i de andra anläggningarna. Därmed bäddade man för prisracet, och regeringen eldade på med ständigt nya skatter. Är det så vi skall ha det?Vill regeringen driva oss tillbaka till Hedenhös? Kärnkraften är säker, den har inga eller mycket liten påverkan på miljön. Den släpper inte ut några växthusgaser. Mot den bakgrunden är min uppfattning att Barsebäck borde startas upp igen snarast. För övrigt byggs kärnkraften ut just nu i de övriga anläggningarna. Allt för att kompensera för Barsebäck.Tala om kapitalförstöring. Har vi råd med en sån regering?Jarl Strömbäck/riksdagskandidat FP

Vården kan förbättras.

En god sjukvård vården är en central del av den trygghet vi alla värnar om. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att vården ofta debatteras. Genomgående drag i den debatten brukar vara dels att köer och väntetider är för långa. Men också att bemötandet är mycket bra när man väl kommer under behandling. Mot den bakgrunden lägger vi från Folkpartiets sida ett antal förslag vilka vi menar på ett påtagligt sätt kan förändra vården så att den blir snabbare tillgänglig för alla, och dessutom att vårdgarantins anda ger oss fler alternativ. Några punkter vi särskilt vill trycka på är: Patienten skall ha rätt att välja läkare och vårdgivare helt i linje med den vårdgaranti som nu gäller. Vi vill införa vårdlotsar inom landstingen, vilkas uppgift blir att utgöra ett stöd för enskilda patienter både i sökandet av vård och i de beslut som måste tas i vårdhänseende. Vi vill öka mångfalden inom vården genom att inspirera och uppmuntra tillskapandet av privata, ideella, kooperativa och offentliga aktörer. Landstingen bör minska sin egenproducerade vård, men däremot bibehålla sin roll som garant för en god och lättillgänglig vård. Rätten till rehabilitering ska lagfästas. Samarbetet mellan de huvudmän som bär ansvaret för rehabilitering måste förbättras. För äldrevården vill vi se att en särskild värdighetsgaranti införs. Den skall omfatta miniminivåer för de insatser som görs inom äldreomsorg och sjukvård. Vi vill se en tydlig förbättring av psykvården, något som är särskilt angeläget i vårt län. I det sammanhanget är läkarrekryteringen en nyckelfaktor, liksom en förstärkning av de ekonomiska resurserna. Barn – och ungdomspsykiatrin skall prioriteras. Tvångsvård måste kunna tillgripas för de som bedöms utgöra en fara för sig själva eller andra. Vi vill genomföra en tandvårdsreform med ett högkostnadsskydd om 3000 kronor, samt införa abonnemangstandvård med syftet att alla skall ha råd att sköta sina tänder. Förebyggande verksamhet på hälsoområdet kan bespara enskilda stort lidande, och samhället stora kostnader. Därför vill vi stödja folkhälsoarbetet, motarbeta droganvändning och uppmuntra till fysisk aktivitet. Vi vill se en utveckling där landstingen på sikt ersätts av regionparlament. De kan bli en bättre garant för en positiv utveckling och samordning av vården över länsgränserna. Den centralisering som socialdemokraterna och vänstern drivit har inte varit utan o problematisk. Den utvecklingen har förvandlat sjukvården till en koloss på lerfötter. Mångfalden och flexibiliteten har gått förlorad i takt med att tillgängligheten minskat och kostnaderna skjutit i höjden. Sjukvården behöver organisatoriska förändringar, vilket även personalfacken har fört fram i sina skrifter. Landstingen skall stå som garant för vården, men det innebär inte att man också måste producera vården. Mer av köpt vård, och mindre av egenproducerad vård skulle öka mångfalden inom vården, till nytta för både personal och patienter. 2006.09.05 Jarl Strömbäck-Örnsköldsvik

Nämnd i blåsväder!

Programmet ”Stulen barndom” som visades i Tv i början av augusti gav en nyttig tankeställare. Bland de som togs in på det aktuella barnhemmet under 1960-70 talen var dödligheten nu 3-falt större än snittet för åldersgruppen. Sociala problem och självmord är inte sällan slutpunkten för den som får samhällets tvångströja på sig. Barn går inte i repris hävdas det, och barns rättigheter skall vara vägledande i myndigheternas syn på barn och föräldraskap. Utifrån den synpunkten är det rimligt att samhället ger stöd i de fall familjer av något skäl har behov av det. Däremot är det inte i vare sig barnets eller samhällets intresse att på oklara grunder skilja barnet från dess föräldrar. Under våren och sommaren har vi kunnat läsa ett antal artiklar i ÖA om skiljandet av en nu 7-årig flicka från hennes föräldrar. De grunder som anförts har kritiserats starkt av både läkare och beteendevetare. Fallet är nu under omprövning i kammarrätten och dess utslag väntas. Under snart ett års tid har barnet och familjen bollats mellan ett antal utrednings - eller familjehem. Under tiden kan vi nu i media (ÖA;AB) läsa att ”porrsurfare fick hand om fosterflicka” i Övik. Det fallet är nu under utredning av åklagare. Oavsett om något åtal kommer att väckas eller inte väcker humanistiska förvaltningens agerande frågor. Anser den humanistiska förvaltningen och nämnden att personer som fått lämna tidigare anställning på grund av avancerat porrsurfande är lämpliga som familjehemsföräldrar? Ställer man adekvata kompetenskrav på de familjehem man anlitar, och vilka är det i så fall? Borde inte pedagogisk och terapeutisk utbildning krävas av den som har att vårda barn i krissituationer när man ställer de kraven på de anställda i förskolan? Det politiska ansvaret vilar tungt på den nämnd som är satt att granska förvaltningen. Att nämnden medgett att post adresserad till enskilda ledamöter tas om hand av tjänstemännen är synnerligen märkligt. Det innebär att nämnden frånhänder sig den information som den av myndigheten drabbade kan vilja förmedla. Hur skall det granskande uppdrag nämnden har kunna fullföljas när man är helt hänvisad till den ene partens synpunkter? I spåren av det blåsväder som humanistiska förvaltningen nu försatt sig i finns några ansatser som bör beaktas. Den ena att den nya förvaltningschef som skall rekryteras inte bör sökas bland nuvarande personal. Här behövs nya tankar och synsätt. Det andra att den politiska nämnden måste värdera sitt uppdrag på ett helt annat sätt. Det skall vara granskande, inte ett rundningsmärke för förvaltningens tjänstemän. 2006.09.02 Jarl Strömbäck Riksdagskandidat Fp

Utkräv politiskt ansvar!

Att orsak och verkan hänger ihop utgör varslet vid Utansjö bruk häromdagen ett slående bevis för. Undertecknad har under de senaste åren vid upprepade tillfällen fört fram det okloka och kortsiktiga i att förvandla el.energin till en skattebas och föremål för utopiska strävanden efter någon form av lågenergisamhälle. Vi svenskar vill inte tillbaka till Hedenhös, och industrin måste ha sin energiförsörjning säkrad på lång sikt och till rimliga priser. Vårt beroende av El är närmast att likna vid vårt beroende av dricksvatten, vi kan inte leva ett drägligt liv utan den elektriska energin. Mot den bakgrunden skall utvecklingen ses. De partier som bär ansvar för utvecklingen de senaste åren, präglad av galopperade priser i spåren av avvecklingen i Barsebäck, har påtagit sig ett mycket stort ansvar. Det ansvaret hoppas jag att medborgarna avkräver dem i valet den 17 september. 2006.09.01 Jarl Strömbäck Riksdagskandidat Fp

Efterlängtad valfrihet!

Det är något mycket speciellt med den totala tillit som lyser ur den ännu inte 2-åriges ögon. Och det är en ynnest att få vara med och följa en ny människas väg in i livet. Men i det ryms så mycket för både barnet och dess närmaste. Barnets bästa heter det ju, men vem kan med säkerhet säga vad det är i alla lägen? Och vem kan med trovärdighet hävda att det är samma sak för alla barn? Dagis för barnen och jobbet för föräldrarna har vi fått lära oss är modellen i det socialiserade samhällets namn. Var finns valfriheten har mitt liberala jag frågat sig. Därför kommer nu den uppgörelse som gjorts i alliansen som en befrielse. Balansen är återställd. Barnet får komma i centrum. Vi tillåter valfrihet och socialiseringen kan mötas med alternativ. Inget ont om de många som arbetar med våra barn på förskolor och dagis. De gör alldeles säkert sitt bästa. Men alternativen har saknats. -Vårdbidraget som nu införs ger en möjlighet för den som vill stanna hemma under barnets första 3 år. -Barnomsorgspeng till de föräldrar som vill välja sin barnomsorgsform. -Jämställdhetsbonus för att underlätta för den som tjänar mest att också ta sitt föräldraansvar. Tillsammans skapar de den valfrihet jag önskat under lång tid. Nog måste det bli en lättnad för de som nu är inne i föräldraskapets tid. En reform för barnens skull! 2006.08.31 Jarl Strömbäck Tovas morfar

Perssons pladder!

Visst var utfrågningen av Göran Persson måndag den 28.8 upplysande. Där hävdade han att sysselsättningen var snudd på 80%, medan konjunkturinstitutet och andra experter hävdar att det målet är långt avlägset. På frågan om kostnaderna för elektrisk energi hävdade Person att vi i Sverige skall ha Europas lägsta priser, experter tillfrågade i TV hävdar att vi för närvarande har Europas dyraste el-energi. Och på frågor om det egna partiets valmanifest, viftade han bort det med synpunkten att det under en valperiod fattas tusentals beslut, och att de avgörs av dagssituationen, inte ett valmanifest. I socialdemokraternas valmanifest skriver man att framtida reformer förutsätter att de inte äventyrar en god ekonomi. Det innebär att Persson förbehåller sig rätten av att ha tolkningsföreträde och reformerna blir kanske aldrig av. Det öppna mandatet från 1998 års valrörelse går igen i ny form. Var finns trovärdigheten? 2006.08.29 Jarl Strömbäck

Valet är ditt!

Har personvalet kommit bort i valrörelsen? Var finns de etablerade politiker som borde predika personvalets lov? Kan det vara så att de som nu sitter på politikens betalda stolar, ogärna ser uppstickare med personvalets hjälp störa ordningen? Det kan du som väljare i så fall ändra på den 17 september. Valet är ju ditt! 2006.08.27 Jarl Strömbäck

Korkad energipolitik!

Att kostnaderna för elektrisk energi nu rusar i höjden är ingen tillfällighet. Genom stängningen av Barsebäck, och därmed raserandet av en god energibalans i landet bäddade regeringen för det. De skattehöjningar som dessutom lagts på energin förvärrar problemet ytterligare för oss alla som kämpar med ekonomin i företag som privat. Undertecknad liksom det parti jag företräder har återkommande kritiserat utvecklingen. Du har som väljare den 17.9 möjlighet att visa vad du tycker. Som man sår får man som bekant skörda. 2006.08.24 Jarl Strömbäck

Dyra skrytprojekt!

Dyra skrytprojekt! Evenemangsarenor med idrotten som bas har blivit en del av vår tids statusobjekt för kommunerna. Vinnare blir i det sammanhanget de elitklubbar som står bakom satsningarna. Förlorare de många små klubbar som får stå tillbaka när de kommunala aktivitetsstöden slukas av klubben glufs-glufs. På toppen av det ligger också ett moraliskt moras, i det att arenorna för sin verksamhet kräver ett varierande antal alkoholtillstånd till barer och restauranger. Idrott och brännvin borde inte höra ihop. 2006.08.23 Jarl Strömbäck

Förbättra rättsäkerheten!

Tillämpningen av lag och rätt i vårt samhälle, är en av dess grundpelare. Men det är en grundpelare som sviktar. Skälen till det är flera. Det handlar inte bara om en brottslighet, som upplevs breda ut sig på många håll. Det handlar mer om att nuvarande regering systematiskt nedmonterat stora delar av rättsapparaten, särskilt utanför de större städerna. I Västernorrlands län ser vi det numera i stängda polisstationer vid tider utanför kontorstid. Då får en drabbad allmänhet vända sig till Sundsvall med sina problem. En polisman/kvinna sittande i Sundsvall har inte den närkontakt och lokalkännedom som den har som har sin verksamhet på platsen. Det innebär sämre polisiär service och mer utrymme för ”buset”. Med ca 100 lokala polisstationer nedmonterade i landet under den gångna mandatperioden, har den nuvarande regeringen med socialdemokrater, vänstern och miljöpartiet öppnat för ”busets” utbredning. Möjligheten för drabbade att söka stöd för sina rädslor och sin ångest på den lokala stationen har tagits bort under större delen av dygnets timmar. Situationen på rättspåföljdens områden är inte bättre. Den nedmontering som skett av tingsrätter runt om i landet har motiverats med två huvudargument, dels att spara pengar, dels att samla kompetens i större enheter genom skapandet av större domstolar. Resultatet har istället blivit förlorad lokal kompetens och starkt fördyrande resor mellan huvudorter som ex.vis Sundsvall och lokala tingsrätter exempelvis i Örnsköldsvik.. En resa tur- och retur mellan de orterna tar ca 4 timmar. Därmed är halva dagen för en förhandling förbrukad. Resultaten av den karusellen blir flera, nämligen att uppdragen på annan ort än ”huvudorten” blir mindre attraktiva. Tidsspillan medför att obehandlade mål lagras istället för att behandlas och rättssäkerheten urholkas i realiteten. Kontakterna med den lokala polisen och advokater försvåras och förlänger utredningstiderna. Mot den bakgrunden skall de förslag som vi i Folkpartiet för fram ses. Vi menar att de behövs fler poliser i landet. Vårt förslag bygger på att 3000 nya poliser är ett minimum för att återställa balansen i det avseendet. Vi vill också se att ungdomsbrottsligheten fångas upp så tidigt som möjligt. Ett exempel är den vandalisering som återkommande sker av offentliga lokaler, av vilka förödelsen i idrottshallen i Köpmanholmen i vårt län är ett. Friheten från påföljd föder gärna ny brottslighet. För att fånga upp den grövre brottsligheten måste moderna verktyg för brottsbekämpning få användas. Dit hör DNA-teknik, infiltration och buggning. Den internationella brottslighetens utövare är inga snälla duvungar. Det är väl avlönade människor vilka finner nöje i att bland annat förvandla våra ungdomar till viljelösa narkomaner. Samtidigt måste brottsoffrens situation beaktas bättre. De ska mötas med respekt, kunskap och förståelse och rättshjälpen stärkas. Risken för våld riktat mot kvinnor kan minskas med en högre grad av tillämpning av besöksförbud, samt att misstänkta gärningsmän utrustas med fotboja. När det återigen gäller kriminalvården, kan bara understrykas det märkliga i att det tydligen är så svårt att skapa drogfria fängelsemiljöer. Naturligtvis måste det vara möjligt att med rimliga mått av frihetsinskränkningar minska på möjligheterna att föra in narkotika på våra fängelser. Tolv år av socialdemokratiskt styre har urholkat lag och rätt i vårt land på ett skrämmande sätt. I takt med den utvecklingen raseras också tryggheten för många. Det är dags att byta regering!. 2006.08.20 Jarl Strömbäck/riksdagskandidat Fp

Ge Örnsköldsvik en professur i innovationsteknik!

Vi lever i en tid som präglas av ökad handel och det som allmänt kommit att rymmas inom begreppet globalisering. Den utveckling som pågår runt om i världen och som gör att alltfler i vår värld får det bättre, är i grunden väldigt positiv. Men den utvecklingen ställer också stora krav på välfärdsländer som vårt. Om vi skall kunna uppehålla vår konkurrensförmåga gentemot andra länder, så fordras att vårt utbildningssystem tar till vara alla de förmågor som finns på bästa sätt. När det är sagt återstår för industrin att förvalta det kapital som samhällets och enskildas kompetens innebär på mest effektiva sätt. Inom industrier med stort behov av spetskompetens är rekryteringen av specialister på olika områden en absolut nyckelfaktor för framgång. Jag ser positivt på framtiden, men menar att mer kan göras för att förbättra situationen ytterligare. De förslag som därför förts fram av innovatörerna Bo Swedenklef och Lars Pekkala om inrättandet av en professur i innovationsteknik är en åtgärd i tiden. Örnsköldsvik har som ort gjort sig känt för sina innovativa industrier. Där finns den forskning som bedrivits på skogsindustrins områden inom MoDo och andra företag. Där finns också och kanske i än högre grad den industri med rötter i gamla Hägglunds som haft nyutveckling av produkter som sin livsnerv. Med den bakgrunden i minne finns det all anledning för oss att föreslå att en professur med inriktning mot innovationsteknik inrättas och förläggs i Örnsköldsvik. En sådan professur skulle kunna ha kopplingar till Luleå Tekniska Universitet liksom till Umeå och Mitt-universiteten, men ha sin bas i Örnsköldsvik. Därigenom skulle en direkt koppling till våra industrier kunna ske, samtidigt som rekryteringsunderlag och korsbefruktning av kompetenser fick ett mycket stort utrymme att utvecklas. Min uppmaning till ansvariga beslutsfattare på olika nivåer och teamet runt världsklass 2015 är därför att låta den goda tanken om en professur i teknisk innovation i Örnsköldsvik få konkret form. Det ligger väl i linje med de ambitioner som finns inom företagandet, och vore ett lyft för den högre utbildningen i Örnsköldsvik. 2006.08.18 Jarl StrömbäckRiksdagskandidat

Förbättra psykvården!

Psykvården har under en längre tid varit satt under debatt. Orsaken är naturligtvis de många våldsbrott som kan härledas till psykoser eller liknande tillstånd. En opinionsundersökning presenterad av tv4 den 14 augusti visar att endast 9% av befolkningen i vårt land har stort förtroende för psykvården, nog är det en siffra som borde stämma till eftertanke. Den reform som genomfördes för ca 20 år sedan, och innebar att våra institutioner stängdes var säkert väl tänkt. Men som med alla förändringar måste de kunna utvärderas och anpassas efter de erfarenheter reformen ger. I kölvattnet av psykiatrireformen följde också många tragedier. Människor som i många år varit trygga i institutionens hägn, klarade inte ensamboendet, med självmord eller andra destruktiva beteenden som resultat. Det är omskrivet och omvittnat att kommunerna inte klarade uppgiften att ta över vården av de ”frigivna”. Den utvecklingen har fortsatt. Nu handlar det i mångt och mycket om att även de som är i akut behov av hjälp inte får den. Personal saknas inom sjukvården, inte minst är det ett förhållande i vårt län. Den psykiatriska kliniken i Sundsvall, och även på andra håll har under senare år haft ständig brist på läkare, delvis som följd av schismer om hur verksamheten skall bedrivas och om resursbehoven. Det förhållandet ökar köerna, något som är särskilt oroande mot bakgrund av de många ungdomar som behöver hjälp och stöd för sina problem. Det är inte svårt för den som söker att finna personer på gator och torg som borde få ett bättre omhändertagande. Mot den bakgrunden skall ses det upprop för en bättre psykvård som folkpartiet nu för fram. I det ryms ett krav på mer av resurser till vården. En miljard ytterligare av statliga medel har partiet i sin alternativbudget. De pengarna skall räcka till bland annat 2000 ytterligare platser för vård- och boende i landet i stort. För vårt läns skulle det innebära 55 väl behövda vårdplatser. I det skapas också utrymme att tvångsvårda de som uppenbarligen inte kan hantera sin sjukdom eller medicinering. Men också livsstilskriser medför ofta behov av vård. Depressioner och utbrändhet är tillstånd som borde kunna mötas genom adekvat hjälp från våra vårdcentraler eller privat drivna specialistmottagningar eller självhjälpsgrupper. Psykiskt sjuka är ofta utsatta, sköra människor. Personliga ombud i kommunerna kan bli ett stöd i arbetet med att både få adekvat hjälp och rehabilitering tillbaka till normalitet. Slutligen måste också farlighetsbedömningar göras. Människor som i sin diagnos kan antas bli farliga för sig själv eller andra, skall inte få lämna vårdens kliniker, de skall få vård. De våldsbrott som under senare år haft psykisk sjukdom som bidragande faktor kan förebyggas. Medlet är en seriös satsning på vårdens olika nivåer. Också vi i Västernorrland har mycket att förbättra. 2006.08.14 Jarl Strömbäck

Hur får vi fler i arbete?

När undertecknad är ute och möter väljare är en fråga ständigt återkommande: hur får vi fler i arbete? Uppenbarligen har människor fått nog av arbetslösheten, och vill därför veta hur de olika partierna tänker arbeta för att skapa fler arbeten. - En sak är säker och bevisad. Göran Persson och hans parti har inte fått tillräckligt många i arbete. Det visas med all önskvärd tydlighet av den stora arbetslöshet, ca 1 miljon i arbetsför ålder som vårt land har för närvarande. Den situationen innebär en tragedi för mängder av människor, inte minst de unga. Arbetslösheten är en av de viktigaste utmaningarna för Sverige och framför allt för vår region, Västernorrland. En låg arbetslöshet är förutsättningen för en kvalitativ och trygg välfärd. - Under kommande mandatperiod kommer denna fråga att prioriteras av mig. Jag tror på att vi kan få Sverige, och länet på fötter igen. Det är företagandet som är nyckeln till jobben. Utan företagare blir det inga anställda. Ökat företagande och minskad arbetslöshet går hand i hand. Den insikten måste vi alla ha om vi vill få fler i arbete. Detta är mina förslag på hur arbetslösheten ska bekämpas: Landets energipolitik måste stabiliseras så att spelreglerna stämmer med företagandets krav. Kärnkraften har en given roll och skall erkännas fullt ut. Regelsystemen runt företagandet måste förenklas. Kraven från landets 552 myndigheter och förvaltningar utgör en alltför tung börda att bära, i synnerhet för de små företagen. Företagens ansvar för skador som anställda dras med och som inte har sitt ursprung i arbetet måste upphöra. Det är inte företagarens ansvar om de anställda gör sig illa på sin fritid. Den nyligen införda regeln om att företagen skall bära 15% av ansvaret för sjukdom och skador som anställda har, utan tidsbegränsning, är inte rimlig. Den regeln leder till att många som annars skulle kunna arbeta sållas bort från arbetsmarknaden. Den nyligen införda regeln om ökat ansvar för heltidstjänster också på säsongsarbetsplatser medför att företagandet hämmas. Den regeln måste rivas upp. Jag är tillgänglig för frågor torsdag den 10 augusti mellan klockan 11.00 och 13.00. Jag finns då på torget i Örnsköldsvik där jag möter Öviksbor för samtal om bland annat arbetslösheten. Bonässund 2006.08.09 Jarl Strömbäck /Riksdagskandidat FP

Våldtäkt på naturen

Ibland känns det särskilt befriande att arbeta politiskt. Det är vid tillfällen när de politiska skillnaderna i synsätt framstår som tydligast. Den känslan växte sig stark vid läsandet av Eva Goes insändare i TÅ den 7.8. Där använder hon incidenten vid Forsmark som utgångspunkt för ännu ett angrepp på kärnkraften. Så tillåt mig att kommentera det. SKI (Statens Kärnkraftsinspektion) klassar händelsen som en klass 2 händelse på en sju-gradig skala. Gränsen för vad som är en olycka går vid en fyra på skalan. Det säkerhetssystem som nu ifrågasätts har fungerat i mer än 20 år vid ett antal reaktorer. De kommer nu att kompletteras och göras än säkrare. Är det då som Eva vill påstå uttryck för en dålig säkerhet? Återigen finns det anledning att påpeka att medan exempelvis bilismen skördar många hundra döda vart år i vårt land, har kärnkraften i landet inte orsakat något bevisat dödsfall pga strålning. Men låt oss också för ett ögonblick begrunda alternativet till kärnkraften, sett i ljuset av sommarens algblomningar och en alltmer alarmerande fiskdöd. Experterna torde idag vara överens om att orsaken till de dramatiska förändringarna i haven ryms i kväve-och fosfor utsläpp vilka huvudsakligen sker som läckage från jord- och skogsbruk, liksom nedfall från förbränningen av fossila bränslen. I Goes värld är nyckfull och väderberoende vindkraft del av lösning, men det blåser sällan de vinterdagar när de ryska högtrycken med -30 grader lägrar sig över Sverige. Då återstår valet att skogs- och jordbruket ytterligare intensifieras för att framställa energigrödor i väldiga mängder. Tror någon att det kan ske utan kraftigt ökad gödsling av skog- och mark? Är det rimligt att tro att man kan få ut de grödorna utan ett kraftigt utökat arbete med bränsleslukande maskiner i skog och transporter? Rimligen kommer det att kraftigt utöka det läckage som sker till våra vatten. Det förhållandet kommer att medföra en än mer ökad död i våra vattendrag, och på sikt ett hot mot vårt dricksvatten. I Goes värld förefaller miljötänkandet synonymt med kärnkraftsmotstånd. Låt så vara, men nog vore det bättre om man då valde ett lämpligare namn för partiet. Med sin nuvarande utveckling driver partiet en linje som på sikt dödar havet och leder till att skogarnas mångfald av artrikedom och hem för djur och andra levande organismer utarmas. Det kommer att ge oss energikostnader i framtiden som blir oerhört tunga att bära. Frågan är om vi då kan tala om någon välfärd. Kärnkraften behövs i vårt land. Att sedan energipolitiken med miljöpartiets hjälp har fått en inriktning som är helt uppåt väggarna galen, det är ett förhållande jag hoppas att vi inom alliansen efter höstens val kommer att ändra på. Vi behöver inte mer av klimatförändringar och våldtäkt på naturen. Det är en grundsten i Folkpartiets miljöpolitik. 2006.08.08 Jarl Strömbäck

Socialdemokratisk skatteväxling

Frågan om fastighetsskattens vara eller inte vara har under åratal varit ett öppet sår i den politiska debatten. Nu tvingas också efter segt motstånd den socialdemokratiska ledningen anpassa sina synsätt, åtminstone skenbart. I själva verket har den kraftiga intäktsökning man gjort genom energiprisernas galopperande höjningar, och energiskatternas likaså, sedan länge passerat intäkterna från fastighetsskatten. Enbart det statligt ägda Vattenfall aviserar en vinst om ca 3 miljarder per månad i år, dvs för året i sin helhet ca 36 miljarder kronor. Det skall jämföras med Göran Perssons beräkning för intäkterna från fastighetsskatten i Björknästalet i söndags som för året bedöms vara 28 miljarder. När alltså Per Nuder nu fått i uppdrag att hantera frågan låter han meddela via DN-debatt den 8.8 att fastighetsskatten skall frysas. I själva verket borde han kunnat stryka den på studs, pengarna är redan inkasserade via den skattebas som nu den elektriska energin förvandlats till. 2006.08.08 Jarl Strömbäck

I sekretessens namn!

I sekretessens namn! TV-programmet ”Stulen Barndom” som bland annat visades i TV söndag kväll den 6.8, har sin liknelse också i vår tid. Om en vecka, den 15.8 kommer i kammarrätten i Sundsvall upp ett LVU-mål (Lagen om vård av unga) som väckt stor uppmärksamhet. Bakgrunden är att en synskadad kvinna och hennes ledsagare och man är på väg att mista sin nu 7-åriga dotter, på grund av ingripanden från humanistiska förvaltningen i Örnsköldsvik. Föräldraparet har inga registrerade sociala eller andra problem, är nykterister och skälen till ingripandet ifrågasätts av insatta läkare, Riksförbundet För Familjers Rättigheter (RFFR) och allmänhet. Ändå drivs frågan om skiljandet av barnet från föräldrarna vidare. Under det senaste dryga halvåret har familjen och barnet tvingats underkasta sig vård på ett antal ”utrednings- och familjehem”, vilkas kompetens för den typen av uppdrag kan starkt ifrågasättas. Man har av förvaltningen tvingats underkasta sig restriktioner som närmast kan ses som frihetsberövande, och därmed fängelselika. Fallet är kantat av JO-anmälningar och polisanmälningar. Som exempel på hur övergrepp på enskilda och familjer kan ske i sekretessens namn utgör fallet en illustration, oavsett vilken ståndpunkt man har i skuldfrågan. Ur den synpunkten sett förtjänar fallet en offentlig belysning. De ekonomiska krafter som uppstår i det system som omhändertagandet av barn skapat är mycket stora. Dygnsintäkten för ett barn i ett familjehem är ofta mångfalt större än den kostnad man får betala för boende på lyxhotell. De ersättningarna skapar en inbyggd dynamik som tillsammans med socialtjänsternas tolkningsföreträde när det gäller vad som är adekvata beteenden kan skapa låsningar som skadar mer än hjälper de som berörs av ingreppen. Undertecknad har som ledamot i kommunfullmäktige i Örnsköldsvik samt landstingsfullmäktige i Västernorrland kommit att starkt intressera mig för fallet. Föräldrarnas ombud i kommande kammarrättsförhandling är socionomen Berit Nilsson, som närmast nås på tfn 070-677 6859. Bonässund 2006.08.08 Jarl Strömbäck Riksdagskandidat FP

Ovärdig behandling av gamla!

Örnsköldsvik lyfts gärna fram som den stora framgångskommunen i länet av den socialdemokratiska ledningen. Men den framgången bärs av sköra axlar och svaga ryggar. I Örnsköldsviks Allehanda kan man nämligen den 3.8 läsa att 93-årongar tvingas gå till länsrätten för att få sina grundläggande behov av rimlig trygghet tillgodosedda. En av de hjälpsökande uttrycker det i artikeln på följande sätt: ”Min ork försämras hela tiden. Jag har nedsatt rörlighet och värk i höger höft. Med tanke på min ålder avråds operation”. Den andre har liknande synpunkter: Är man i min ålder, snart 93 år borde jag vara berättigad till ett boende där jag kan känna mig trygg.” Ändå nekas man den hjälp med plats i boende man borde få. Ansvarigt kommunalråd, Lena Näslund(S) uttrycker med sedvanlig arrogans sin uppfattning :”Det är behovet som avgör, inte åldern”. Och behovet det avgörs av den socialdemokratiskt styrda omsorgsnämnden. I det beslutet har tydligen den enskilde ingen valfrihet. Jag menar att det är beklämmande att gamla människor tvingas bära bördorna av kommunens framgångar. Ett värdigt omhändertagande av våra gamla fordrar lyhördhet för deras berättigade behov. Jarl Strömbäck

Våld löser sällan konflikter!

I början av sommaren kunde vi ta del av en planerad lösning av den konflikt som uppstått i och med att Hamas vunnit det palestinska valet. Förslaget som kommit från fängslade palestinier i Israel, att en omröstning om ett erkännande av den israeliska staten skulle ske i de palestinska områdena vann i parlamentet och planeringen för det kunde påbörjas. De framstegsvänliga krafterna hade med det vunnit en viktig seger i dragkampen om framtiden för de palestinska och israeliska folken. Men den utvecklingen blev också utgångspunkten för de radikala krafterna uppbackade av Syrien och Iran i deras oförsonliga syn på konflikten mellan broderfolken palestinier/israeler. Genom att attackera en israelisk militär postering i vilken flera israeliska soldater dödades och tillfångatagandet av ett par soldater, utmanade man de radikala krafterna också i Israel. Väl medvetna om israelernas benägenhet att utöva sin militära övermakt fick man också den utveckling man önskat. Fredssträvandena är nu slagna i spillror i takt med de bombade husen på bägge sidor gränsen. Och de som i verklig mening blir lidande är det civila samhället, kvinnor och barn som inte vill annat än att få leva i fred och trygghet. Som så många gånger förr kan lätt konstateras att våld sällan löser politiska problem. Att oförsonlighet utgör en usel grund för samarbete. Ett ledarskap som bygger på tron om den egna överlägsenheten kommer alltid förr eller senare att falla offer förr sitt eget högmod. Det tragiska i det sammanhanget är att man på vägen tar med sig så många offer, vilka på inget sätt har medverkat till konflikten. Återhållsamhet är ibland en nyttig dygd. Genom sitt angrepp på det libanesiska civila samhället riskeras nu den demokratisering som var så hoppfull i Libanon. Hur det skulle kunna hjälpa utvecklingen mot en fredlig lösning i konflikten mellan broderfolken israeler och palestinier förblir för undertecknad en gåta. 2007.08.01 Jarl Strömbäck

Katastrofal energipolitik!

Till politikens verktyg räknas inte minst människors okunskap. De som inte själva vet, kan lätt låta sig övertygas. Och bakom varje påstående ryms kanske en annan verklighet. Nu påstås de priser vi betalar för elektrisk energi bero på bristen på vatten i vattenmagasinen, och få av oss vistas så mycket i fjällen att vi kan ifrågasätta det. Det räcker ju med att sänka nivån i någon lämplig kraftverksdamm och göra frågan medial, så skapas rubriker. Men i norrbottens ledande tidning (NSD) kan man den 20 och 21 juli läsa representanter från Sirka Sameby och andra med verksamhet i fjällvärlden hävda att ”Vattenfall ljuger folk rakt upp i ansiktet”, någon brist på vatten i dammarna är det inte. Så vad är sanning. Sanningen är den att energibrist kan skapas av den som sitter på monopolet. Den kan skapas genom att minska på tillförseln via kärnkraften eller vattenkraften. Ett ökat pris ger klirr i både bolagens och statens kassakista, men innebär också att köpkraften minskar för oss konsumenter. Därigenom drabbas också näringslivet i sin helhet. Då borde man kanske kunna kräva av ledande politiker att de visade omsorg om den industri som trots allt utgör ryggraden för vårt lands försörjning, men icke så. Samtidigt som ledande personer för vår skogsindustri våndas i förtvivlan över energikostnadernas ökningar och bristen på en långsiktig energipolitik har regeringen och dess stödpartier inget annat recept att komma med än fortsatta visioner om ett lågenergisamhälle. Den verklighet vi lever i visar istället att behoven av elektrisk energi ökar i vår alltmer prylutrustade tid. Svenska skattebetalare får betala ett högt pris för den rödgröna regeringens energipolitik. Av girighet tar nu staten ut lika mycket i avkastning från Vattenfall som den får in via fastighetskatten, ca 24 miljarder i år. Till det kommer energiskatterna. Regeringens girighet utgör ett direkt hot mot svensk industri, och därigenom också våra arbetsplaster och grunden för vår välfärd. Det hög tid att byta färdriktning i svensk energipolitik. 2006.07.27 Jarl Strömbäck

Välkommen

Välkommen till ”Liberala Vindar”. Namnet är lika mycket inspirerat av min dragning till havet som den politiska linje jag företräder. Här kan du ta del av synpunkter och debattinlägg jag gjort sedan bloggen startades i februari. Det mesta jag skrivit har också funnits i någon av länets tidningar under debatt eller som insändare. Jag hoppas inte omvända någon med min blog, men kanske bidra med synpunkter som breddar tänkandet. Vill du läsa mer kan du också gå till min hemsida som har adressen www.folkpartiet.se/jarlstromback Har du synpunkter du vill förmedla så hör gärna av dig på min mailadrress som är jarl.st@telia.com. Jag skall efter bästa förmåga följa upp och också svara på mailen. Förmedla gärna blogadressen till de du tror kan vara intresserade. Med stort tack för att du loggat in. 2006.07.27 Jarl Strömbäck

Katastrofal energipolitik

Till politikens verktyg räknas inte minst människors okunskap. De som inte själva vet, kan lätt låta sig övertygas. Och bakom varje påstående ryms kanske en annan verklighet. Nu påstås de priser vi betalar för elektrisk energi bero på bristen på vatten i vattenmagasinen, och få av oss vistas så mycket i fjällen att vi kan ifrågasätta det. Det räcker ju med att sänka nivån i någon lämplig kraftverksdamm och göra frågan medial, så skapas rubriker. Men i norrbottens ledande tidning (NSD) kan man den 20 och 21 juli läsa representanter från Sirka Sameby och andra med verksamhet i fjällvärlden hävda att ”Vattenfall ljuger folk rakt upp i ansiktet”, någon brist på vatten i dammarna är det inte. Så vad är sanning. Sanningen är den att energibrist kan skapas av den som sitter på monopolet. Den kan skapas genom att minska på tillförseln via kärnkraften eller vattenkraften. Ett ökat pris ger klirr i både bolagens och statens kassakista, men innebär också att köpkraften minskar för oss konsumenter. Därigenom drabbas också näringslivet i sin helhet. Då borde man kanske kunna kräva av ledande politiker att de visade omsorg om den industri som trots allt utgör ryggraden för vårt lands försörjning, men icke så. Samtidigt som ledande personer för vår skogsindustri våndas i förtvivlan över energikostnadernas ökningar och bristen på en långsiktig energipolitik har regeringen och dess stödpartier inget annat recept att komma med än fortsatta visioner om ett lågenergisamhälle. Den verklighet vi lever i visar istället att behoven av elektrisk energi ökar i vår alltmer prylutrustade tid. Svenska skattebetalare får betala ett högt pris för den rödgröna regeringens energipolitik. Av girighet tar nu staten ut lika mycket i avkastning från Vattenfall som den får in via fastighetskatten, ca 24 miljarder i år. Till det kommer energiskatterna. Regeringens girighet utgör ett direkt hot mot svensk industri, och därigenom också våra arbetsplaster och grunden för vår välfärd. Det hög tid att byta färdriktning i svensk energipolitik. 2006.07.27 Jarl Strömbäck

Ge utrymme för sjukvårdens framstegsvänliga krafter!

Sjukvården står som symbol vår trygghet. En god sjukvård, lättillgänglig och med hög kvalitet är något vi alla förväntar oss. Därför blir också svallvågorna stora när de förväntningarna inte uppfylls. Om det under senare tid varit lugnt i debatten om sjukvården i vår norra länsdel, så har stormarna skakat den södra länsdelen desto mer. Och nu når svallvågorna också Örnsköldsvik, vilket framgår av en artikel i ÖA den 17 juli, i vilken den moderate gruppledaren i landstinget Jacomina Beertema förordar en omfördelning av resurser från Övik/Sollefteå till Sundsvall. Bakgrunden är det kaos man allmänt upplever inom framför allt medicin- och psykvården i Sundsvall. Efter organisationsförändringar vilka starkt ifrågasatts i debatten, har problemen hopat sig i form av överbeläggningar, avhopp av nyckelpersoner och kraftiga kostnadsökningar för att lappa och laga på den läckande skutan för att nu fortsätta med användandet av marina termer. Är då boten att försämra vården också i den norra länsdelen? Med mina ögon sett är svaret definitivt nej. Om de synpunkter på åtgärder som framförts av personalen i verksamheten beaktats bättre, hade många av problemen i Sundsvall/Härnösands sjukvårdsområde kunnat reduceras. Lösningen nu är inte att dra resurser från fungerande enheter för att lösa dåligt administrerade verksamheter. Låt istället patienter som behöver hjälp få den där kapaciteten finns. Därigenom ges utrymme för god vård i vårdgarantins anda, samtidigt som vi värnar om den kompetens som finns på vårdens olika arenor i länet. Vi som arbetar med styrningen av vården bör ge utrymme för de framstegsvänliga krafter som vill åstadkomma positiva förändringar i vården. Exempel finns i de mycket lyckade entreprenadlösningar som startats upp inom primärvården. De synsätten, att ge utrymme för mer av fristående kliniker också inom specialistområden har en stor utvecklingspotential. De synsätt som vanligen drivs av moderaterna, att avskaffa landstingen löser inga problem. De för bara besluten ännu längre bort från medborgarna. Inte heller har den centralisering som socialdemokrater och vänstern drivit varit oproblematisk. Den utvecklingen har förvandlat sjukvården till en koloss på lerfötter. Mångfalden och flexibiliteten har gått förlorad i takt med att tillgängligheten minskat och kostnaderna skjutit i höjden. Sjukvården behöver organisatoriska förändringar, vilket även personalfacken har fört fram i sina skrifter. Landstingen skall stå som garant för vården, men det innebär inte att man också måste producera vården. Mer av köpt vård, och mindre av egenproducerad vård skulle öka mångfalden inom vården, till nytta för både personal och patienter. 2006.07.22 Jarl Strömbäck

Ökat företagande och minskad arbetslöshetgår hand i hand!

Tillbaka efter en tids semester i vårt södra grannland Danmark, läser jag Torsten Skalins inlägg i ST/ordet fritt den 3 juli. Tillåt mig att kommentera en del av de åsikter som där förs fram. Skalin oroar sig uppenbarligen över hushållens låga köpkraft. Den köpkraften blir knappast bättre om allt fler blir beroende av bidrag för sin huvudsakliga försörjning. Den offentliga försörjningsbördan kan minskas om fler får anställningar, vilka oftast också ger högre ekonomiskt utbyte. Att sysselsättningsgraden är så låg som ca 75% är ett bevis så gott som något på att den politik som bedrivs och har bedrivits under många år är misslyckad. Sverige har ett skattetryck som överstiger snittet i OECD med ca 10%. Övriga OECD-länder har också sjukvård, skolor och väl fungerande samhällen. Under åren före och efter den ekonomiska kollapsen i f.d östeuropa, hade jag förmånen att i mitt arbete följa utvecklingen från statsocialism mot det vi kallar marknadsekonomi genom återkommande resor i bland annat Polen. Jag kan försäkra Skalin och läsarna att det stora flertalet människor i de länderna inte vill ha det gamla statsskicket tillbaka. Flertalet av de länderna ser heller inte Sverige som en förebild, den förebilden finns istället i länder som har mer marknadsanpassade system än det svenska. Skalin lever av allt att döma kvar i Sven Grassmans, salig i åminnelse, 70-talsvärld. Den hör i sanning gårdagen till. Skall vi ta ansvar för våra barns och barnbarns framtid, då handlar det om att arbeta i nära samverkan med den globala marknad vi är så beroende av för att finansiera vår välfärd. I det sammanhanget är det min övertygelse att det privata initiativen måste ges ökat utrymme för sin expansion, då får de inte kvävas av en byråkratisk överbyggnad som fortsätter att växa och ständigt kräver ökat utrymme. Ökat företagande och minskad arbetslöshet går hand i hand! 2006.07.14 Jarl StrömbäckRelingsvägen

Liberala Vindar lever.

Det är ett ”yndigt ”land, vårt södra grannland Danmark. Böljande fält och salt vatten, i vart fall på norra Jylland där Limfjorden möter Nordsjön. Det är lätt att tycka om det landet. Småskaligheten finns kvar och manifesteras i det lokala bryggeriet. Den lokala lilla banken och butikernas mångfald. Där har jag tillsammans med övrig familj, tillsammans sex vuxna och så lilla yrvädret knappt 2-åriga Tova tillbringat en dryg vecka. Visst är det förunderligt hur små barn kan bli föremål för uppmärksamhet och glädje. ”Den lille spiller” som de danska barnen kallade henne när hon ville spela fotboll med dem, gladde oss alla vuxna vid olika bord med sin sprudlande livsglädje. Tillbaka här hemma skall jag så småningom ta mig an vår tids händelser. Men först blir det några dar med vind i håret och segling på Höga Kusten tillsammans med nybakade professorn i Media och Kommunikation, min son Jesper Strömbäck. Och som sagt, liberala vindar lever! 2006.07.14 Jarl Strömbäck

Skolan behöver förnyelse!

Skolan och en god utbildning är en grundförutsättning för både vårt lands välfärd, och framtiden för oss som enskilda personer. Så långt är nog de flesta överens. Därför avdelas också stora ekonomiska och andra resurser för skola och utbildning. Men över tid har också skolan kommit att bli ett politiskt experimentfält, med ständigt ändrade kursplaner. Med ett alltmer socialt inriktat arbete, och med så småningom en splittrad syn på skolans uppdrag och hur det bäst uppnås. Det var sin tids liberaler som för 150 år sedan drev fram lagstiftningen om en allmän skola i Sverige, långt innan socialdemokraterna fanns som parti. Därför har också skolan varit en hjärtefråga för vårt parti genom alla år. Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att de brister i skolans arbete som blivit alltmer tydliga under senare år, engagerat Folkpartiet mer än andra partier. När nu Lärarförbundets och Lärarnas Riksförbunds ordföranden under DN-debatt den 20 juni tar upp skolans förbättringsområden är det en insiktsfull och för oss liberaler positiv läsning. Många av de punkter vi under många år drivit i syfte att få en bättre skola för både personal och elever återfinns i deras förslag. Dit hör elevernas rätt till utbildade lärare. Dit hör skolverkets utvärderingsansvar och dit hör behovet av en ny skollag. I 8 punkter önskar de båda ordförandena Eva-Lis Preisz och Metta Fjelkner se förbättringar i syfte att stärka kompetensen i skolan, punkter som i allt väsentligt också delas av Folkpartiet. Ett par dar tidigare kan vi läsa, också under DN-debatt professor Hugo Lagercrantz och skolläkaren Åse Victorin-Cederqvist, båda med stor erfarenhet av arbete med barn - och ungdomar. Deras uppfattning är att ett normalt barn klarar inte av att bära det ansvar som följer av att lärarna överlämnar både studieansvar och planering till barnet. Resultatet blir att barnet känner sig stressat och misslyckat, får sämre självförtroende och reaktionen blir ofta destruktiv med prat och stök som följd. Man anser vidare att avskaffandet av betyg och specialklasser har varit katastrofal för den svenska skolan. Klasskillnaderna har ökat istället för att minska. Den stökiga arbetsmiljön i många svenska skolor och den låga stimulansnivån motverkar skolans mål att ge barnen goda livschanser. När Folkpartiet talat för betyg tidigare, och lyft upp ordningsfrågorna i skolorna har vi av socialdemokrater anklagats för att vilja sortera bort vissa elever. Verkligheten är den motsatta, dagens skola lämnar många i sticket istället för att ge dem hjälp på deras nivå. När Folkpartiet ville förbjuda användningen av mobiltelefoner under lektionstid, lät förre skolministern Wernerson (S) förstå att hon ”fick rysningar” i kroppen över de krav på ordning och reda det innebär. Det är mot den bakgrunden skolans problem och möjligheter skall ses. Att vårt skolsystem har så mycket sämre resultat än det finska är ingen slump. Det bygger på valet av synsätt och metoder. Vi i Folkpartiet vill återföra kunskapen som ledstjärna i skolan. Vi vill ge varje elev den hjälp och det stöd som fordras för att nå de mål han eller hon strävar mot. Vi har respekt för människors olika livsval. I skolarbetet skall det ställas mot vänsterblockets kollektivistiska syn på skolan. En syn som gjort skolan till en experimentverkstad där kunskapen åsidosatts till förmån för sociala synsätt, med sviktande skolresultat och alltmer av sociala problem bland eleverna och alltfler utbrända lärare som följd. Skolan behöver förnyelse och Folkpartiet leder gärna en sådan förnyelse med ditt stöd i höstens val. 2006.06.30 Jarl Strömbäck

Rättsäkerheten har plats i debatten!

Funktionshinder kallas numera det som tidigare kallades handikapp. Funktionshinder är ett långt bättre ord, det speglar mer positivt vad det egentligen handlar om. Nämligen att den som drabbas inte lika lätt kan utöva allt det vi andra ser som självklart. Synfel är ett sådant funktionshinder. Elsa, vi kan kalla henne så men hon heter något annat har ett sådant funktionshinder. Jag läser ur läkarutlåtandet ”synnedsättningen kan vara begränsande såväl vad gäller orientering samt framför allt förmågan att se små detaljer”. Ingenstans står att man med synfel inte kan skratta, gråta, älska och förtvivla likt andra inkännande människor. Ingen påstår väl ändå att man som mor med synfel inte kan uppfylla Kjell Lundins sju punkter? En mor till ett uppväxande barn hon älskar mer än något annat är på väg att berövas kontakten med barnet, och barnet kontakten med sin mor. En fungerande och innerlig relation håller på att slås i spillror av en övernitisk och opersonligt hård socialtjänst som påstår sig arbeta under humanismens ledstjärna, men vilken väljer vilka utsagor man vill tro på, på ett märkligt sätt. Visst kan ett synfel innebära att en del dammråttor blir liggande i hörnen och inte ses. Eller att kaffefläcken på kjolen ses bara av den som har fullgod syn. Men om det kliniskt rena skall vara kriteriet för tillräknelighet, då borde min generations svenskar varit förlorad istället för den som gjort Sverige till ett välfärdsland. Och visst kan synfelet göra att leken med barnet får en annan form än den om synfelet inte begränsat. Men om funktionshindret blir ett bärande skäl till samhällsvård av barnet, då har Diskrimineringsombudsmannen och Handikappombudsmannen mycket att göra i syfte att utbilda en del av socialtjänstens personal i medmänsklighet. Elsas liksom hennes lilla familjs sak har prövats av läkare med stor erfarenhet och kompetens. Tre erfarna läkare, en specialist i barnpsykiatri, en specialist i ortopedi samt en specialist i allmänmedicin har var för sig och utan tidigare kontakter vare sig sinsemellan eller med henne gått i god för henne och hennes lilla familj. I de bedömningarna ryms just de sju punkter och ”genuint grundläggande behov” Kjell Lundin i sitt inlägg i ÖA den 23 juni berör. De utlåtanden de skickat till humanistiska förvaltningen har sorterats bort, och omtalas inte ens i journalhandlingarna. För mig är det en självklarhet, att rättsäkerhetsfrågor måste få utrymme i debatten. Och så är fallet med Elsa och hennes lilla familj. 2006.06.24 Jarl Strömbäck

Rika men fattiga!

Sverige är ett rikt land får vi lära oss att förstå av den offentliga propagandan. Och det är riktigt. Vi har naturresurser som få andra länder. Resurser som vi med vår relativt begränsade befolkningsmängd bör kunna leva väl med. Till de resurserna har vi som en självklarhet kunnat räkna en billig och väl fungerande elektrisk energi. Nu är den självklarheten inte längre där. Och regeringen gör inget för ändra på det problemet. I all vår rikedom blir alltfler allt fattigare. För en del år sedan klagade Göran Persson, då finansminister på att det fanns för få objekt att beskatta. Då handlade det om det som kom att kallas de tre F:en. Skatterna på fastigheter, flaskan och fattigt folk. Fastigheter kunde inte flyttas utomlands, sprit är som vår tids opium för folket en aldrig sinande inkomstkälla, och fattigt folk flyr inte utomlands med sina pengar. Dom betalar och lider. I vår tid har tillkommit ytterligare en skattebas, vilken nu nyttjas till max, nämligen den elektriska energin. Under förevändning av en omställning till andra energislag, läggs skatterna på hög på den elektriska energin samtidigt som priserna trissas upp. Resultatet låter inte vänta på sig. Samtidigt som finansminister Nuder jublar över Vattenfalls avkastning och energiskatternas inflöde till statskassan, dignar folk under samhällets olika bördor. Tydligt visades det nyligen när en rapport visade, att mängder av människor nu inte längre har råd att betala sina el-räkningar. Kronofogdarnas uppdrag om indrivning på ett så viktigt och självklart område som värme till våra hem har nu blivit den tredje största anledningen till indrivningskrav. Det hade inte behövt bli så. Genom sitt ägarskap i Vattenfall är det staten som avgör vilka avkastningskrav man vill ställa, och därmed vilka priser vi skall betala för den elektriska energin. Som marknadsledande aktör hade det utan tvivel blivit ledande för marknadens priser. Men den möjligheten har regeringen inte på något sätt utnyttjat. Istället har man tillåtit en utveckling mot ständigt stigande priser som följt av det kartellsamarbete som bildats mellan de tre stora Eon, Fortum och Vatttenfall. Det orimliga i dagens priser på elektrisk energi syns tydligast om man betänker att vattenkraften kostar 1-2 öre per kw att producera, medan kärnkraften kostar några ören mer. Priserna som nu tas ut är orimliga, de är att betrakta som ocker. I allt väsentligt är de politiskt styrda, och därmed ett resultat av den nuvarande regeringens arbete. För alla oss som vill se en förändrad energipolitik är alternativet givet. I höstens val måste vi sträva efter förändring. Den förändringen förutsätter ett byte av regering och kan ske på endera av två sätt. Antingen genom att staten i sina ägardirektiv för Vattenfall också tar hänsyn till vad som är rimliga priser för oss medborgare, liksom för våra företag. Eller att det sker en kraftfull utbyggnad av produktionen av elektrisk energi. Det är min förhoppning att en regering med Folkpartiets medverkan får ansvara för den förändringen. 2006.06.20 Jarl Strömbäck