Korkad särbehandling av unga! För andra gången på kort tid brinner bilarna i den franska huvudstaden. Och det är ingen tillfällighet. Den ytterligare marginalisering av de unga, som den nu varande konflikten om utökad otrygghet på arbetsmarknaden innebär för dem, har tänt brasorna. Och för egen del har jag lätt att förstå den besvikelse som kommer sig av att allt fler får allt svårare att finna sin plats i arbetslivet. Att då mötas av förslaget att ytterligare göra otryggheten större, är ingen lösning. Översatt i svenska förhållanden gäller samma sak. Redan idag är arbetslösheten för de unga oacceptabelt hög. Den vänsterallians som styrt landet under de senaste 12 åren har förvärrat det problemet. LAS-reglerna i nuvarande tappning är redan de ett skydd för de äldre på arbetsmarknaden. De sist anställda är de som i första hand får lämna företagen vid nedskärningar om inte särskilda skäl talar för annat. Och det är i de flesta fall de yngre medarbetarna. Att då se det franska förslaget om utökad otrygghet på arbetsmarknaden för de unga som en lösning, spär bara på generationskonflikten. Svaret på frågan vad som istället borde göras finns. Fler arbetsplatser måste tillskapas och det sker inte utan vidare. Det största hindret många företagare idag lyfter fram när det gäller att starta ny verksamhet, är inte arbetskraften. Det är istället den skog av byråkratiska hinder som vänsteralliansen byggt upp. Svenska företagare drunknar under en oöverskådlig massa regler och bestämmelser. Det finns sammanlagt mer än 20.000 sidor med företagsregler. En undersökning från statskontoret visar att 75 olika myndigheter begär in uppgifter från företagarna på 1150 olika blanketter. De administrativa kostnaderna i ett mindre företag kan kosta 30.000 kr per anställd och år. Idag beskattas eget företagande i Sverige hårdare än något annat. Det regelverk som idag omger fåmansbolag är krångligt och innebär att eget ägande diskrimineras. Det lönar sig bättre skattemässigt att handla med aktier i andras företag, än att arbeta och driva företag. Mycket kan göras för att minska regelbördan. Genom en kartläggning av de administrativa kostnaderna och en identifiering av lagar som sällan används, bör en stor del av dessa kunna elimineras. Den uppgiften är långt mer prioriterad än att med kosmetiska förändringar i arbetsrätten göra livet svårare för de unga som redan har tillräckliga hinder i sin väg. Låt oss hoppas att de brinnande bilarna i Frankrike inte sprids över Europa, och att den byråkratiska stelbentheten tvingas ge efter för förnuft och förnyelse på arbetslivets områden. Samhället har långt mer att vinna på samverkan generationerna emellan, än på en ytterligare polarisering baserad på korkad särbehandling!

Maktens båda ansikten! Sällan har maktens båda ansikten demonstrerats bättre än de båda skrivningar humanistiska nämndens ordförande hade i ÖA den 28.3. Under ordet fritt kan vi läsa en skrivning som i det mesta kan tyckas tagna ur handboken för den goda viljan. I den skrivning som publicerades under debatt å andra sidan är vänligheten som bortblåst. Istället är det makten som talar. Vilken av de sidorna familjen med den 6-åriga flickan hade att möta kan vi bara gissa. Makt berusar, och makt skrämmer. För den som utsätts för makten och känslan av övergrepp, är en högst normal reaktion att fly. När det inte är möjligt är motstånd i någon form nästa fas i utvecklingen, och det mönstret gäller i hög grad om våldet riktas mot de vi värnar mest, våra barn. Myndigheterna är de enda organ som med lagens rätt har att utöva våld mot medborgarna. Den rätten måste hanteras med mycket stor försiktighet. Utredningar där barn berörs kan göras i hemmets miljö, vilket normalt ger en bättre bild av normaliteten i familjen. De kan också göras på institution, vilket för många som drabbas måste te sig mycket skrämmande att bli utsatta för. Och i kampen mellan myndigheten och barnets föräldrar, är det inte sällan den som skulle hjälpas, barnet som blir det verkliga offret. En önskan jag kan uttrycka, är att alla ingripanden som leder till skiljandet av barn från sina föräldrar baserades på inte en, utan minst två sinsemellan oberoende expertgruppers utlåtanden. Och att i det sammanhanget den rättssäkerhet som ryms i begreppet att fria hellre än att fälla när tveksamhet råder, också kunde tillämpas i sådan här fall.

Rättsröta i vår tid?? Finns rättsröta i vår tid? Svaret finns till del att finna i den debattartikel som Hannes Råstam, journalist känd från tv:s ”Uppdrag gransking”, hade på DN-debatt den 20.mars. Den är väl värd att ta del av också för ÖA:s läsare Bakgrunden till artikeln är ett rättsfall, där fadern till en då 9-årig flicka dömdes till 8 års fängelse för incest med barnet. Flickan hade fantasier vilket tidigare psykologutredningar visat, om sina relationer till både sin far, andra män och kvinnor. De fantasierna underbyggdes under den rättsliga prövningen av ”experter” vilka såg det spekulära och sensationella i flickans berättelser. Fantasierna fördes vidare i polisens och åklagarens ställningstagande under den rättsliga prövning i lägre rätt, där mannen dömdes till 8 års fängelse. Senare undersökningar initierade av uppdrag granskning har uppenbarat att såväl polismyndigheten som åklagaren dolt vittnesmål och dokument som skulle vara till fördel för fadern, med följden att denne fått tillbringa 3 år i fängelse innan högre rätt helt frikände honom. Idag har flickan medgett att allt var falsarier, fadern är släppt ur fängelset och flickan krävs på 500.000 kronor i skadestånd av brottsoffermyndigheten. Den instans som i realiteten har felat är det rättsliga systemet. Det har skett genom en slarvig och i viktiga avseenden direkt felaktig hantering. Man kräver nu ersättning av ett barn för ett rättshaveri för vilket systemet självt är ansvarigt. I lokaltidningen kunde vi den 22.3 läsa om omhändertagandet av en 6-årig flicka med av allt att döma ett äldre föräldrapar. Frågor av den arten är sekretessbelagda, och det är därför svårt för lekmannen att uttala sig i sak. Humanistiska nämndens ordförande hävdar enligt lokaltidningen att ”Utredarna har ett strikt tjänstemannaansvar. De har lagt ner ett jättejobb som vi måste lita på”. I det yttrandet ryms också synen på det politiska uppdraget. Som politiker är vi valda att företräda medborgarna, inte att primärt företräda tjänstemännen. Om man inte inser den skillnaden, och är beredd att acceptera den. Då har medborgarna förlorat sina politiska företrädare.

. Nej till båtskatt! Båtskatten är ett återkommande tema bland båtfolkets ovänner. Och just av det skälet finns det få områden som utretts så grundligt och så många gånger under åren som just båtskatt Nästan undantagslöst har båtskatten förkastats. Skälen till det är flera. Ett skäl är att båtlivet redan idag lämnar miljardöverskott till stat och kommuner genom de skatter och avgifter som erläggs för inköp av utrustningar och drivmedel. Vidare medverkar båtlivet till att fler stannar hemma i vårt land istället för att åka utomlands på sina semestrar, vilket är bra för vår handelsbalans. Båtlivet bär också i allt väsentligt sina egna kostnader genom att hamnar och uppställningsplatser betalas av båtägarna. Genom ett starkt föreningsliv och i samarbete med bildningsförbunden har också utbildningen av båtförare skötts på ett mycket bra sätt. Det ekonomiska incitamentet har försäkringsbolagen stått för, genom att med rabatter göra det lönsamt att skaffa båtförarkompetens. När det gäller registrering av båtar så sker sedan många år en sådan genom ett samarbete mellan försäkringsbolagen. Någon efterfrågan på ett ytterligare register från de som främst berörs, båtägare och försäkringsgivare finns inte. Därmed borde den saken vara utagerad om det inte vore för båtlivets ideologiska aspekt. Nämligen den att synen av glada sommarlediga människor på båt av någon anledning tydligen väcker en märklig missunnsamhet hos vissa människor, av vilka vår riksdagskvinna Agneta Lundberg(S) tydligen är en ledande företrädare. När hon nu driver frågan om en båtskatt handlar det inte bara om att en viss kategori, båtfolket skall klämmas åt. Det handlar också om att många människors försörjning i våra kustsamhällen äventyras. Båtlivet är nämligen ingen skyddad oas. Det dras med alla de kostnadsökningar som samhället i stort har. Att då införa en båtskatt kan bli just den faktor som kan få många att välja bort båtlivet. Och med det följer minskade inkomster för många av de som i kustsamhällena så väl behöver båtlivets stöd. Tänk om vår riksdagskvinna, Lundberg under den gångna mandat perioden, istället för båtskatt hade arbetat för den högre utbildning hon i sin egenskap av medlem av utbildningsutskottet har på sin lott. Då hade vi kanske sluppit den nedrustning av den högre utbildningen som skett via mittuniversitetet i delar av länet. Vi som tror på Höga Kusten som en viktig del i vår framtids satsningar, vi borde företrädas av riksdagsledamöter med större intresse för områdets utveckling än att arbeta med nedläggningar av högre utbildning och beskattning av det rörliga friluftslivet.

. Nej till båtskatt! Båtskatten är ett återkommande tema bland båtfolkets ovänner. Och just av det skälet finns det få områden som utretts så grundligt och så många gånger under åren som just båtskatt Nästan undantagslöst har båtskatten förkastats. Skälen till det är flera. Ett skäl är att båtlivet redan idag lämnar miljardöverskott till stat och kommuner genom de skatter och avgifter som erläggs för inköp av utrustningar och drivmedel. Vidare medverkar båtlivet till att fler stannar hemma i vårt land istället för att åka utomlands på sina semestrar, vilket är bra för vår handelsbalans. Båtlivet bär också i allt väsentligt sina egna kostnader genom att hamnar och uppställningsplatser betalas av båtägarna. Genom ett starkt föreningsliv och i samarbete med bildningsförbunden har också utbildningen av båtförare skötts på ett mycket bra sätt. Det ekonomiska incitamentet har försäkringsbolagen stått för, genom att med rabatter göra det lönsamt att skaffa båtförarkompetens. När det gäller registrering av båtar så sker sedan många år en sådan genom ett samarbete mellan försäkringsbolagen. Någon efterfrågan på ett ytterligare register från de som främst berörs, båtägare och försäkringsgivare finns inte. Därmed borde den saken vara utagerad om det inte vore för båtlivets ideologiska aspekt. Nämligen den att synen av glada sommarlediga människor på båt av någon anledning tydligen väcker en märklig missunnsamhet hos vissa människor, av vilka vår riksdagskvinna Agneta Lundberg(S) tydligen är en ledande företrädare. När hon nu driver frågan om en båtskatt handlar det inte bara om att en viss kategori, båtfolket skall klämmas åt. Det handlar också om att många människors försörjning i våra kustsamhällen äventyras. Båtlivet är nämligen ingen skyddad oas. Det dras med alla de kostnadsökningar som samhället i stort har. Att då införa en båtskatt kan bli just den faktor som kan få många att välja bort båtlivet. Och med det följer minskade inkomster för många av de som i kustsamhällena så väl behöver båtlivets stöd. Tänk om vår riksdagskvinna, Lundberg under den gångna mandat perioden, istället för båtskatt hade arbetat för den högre utbildning hon i sin egenskap av medlem av utbildningsutskottet har på sin lott. Då hade vi kanske sluppit den nedrustning av den högre utbildningen som skett via mittuniversitetet i delar av länet. Vi som tror på Höga Kusten som en viktig del i vår framtids satsningar, vi borde företrädas av riksdagsledamöter med större intresse för områdets utveckling än att arbeta med nedläggningar av högre utbildning och beskattning av det rörliga friluftslivet.

Elitism på villovägar! Tänk ändå så skönt det måste vara att sitta på den obefläckade moralitetens höga tron och därifrån strö sin visdom, eller kanske sina fördomar över de ovetande. Så kanske den liberala tanken kan gå ibland, när det feministiska initiativet, eller för den delen dess motsvarighet i andra partier pekar finger åt de otrogna djuren. För så kan väl elitismen tolkas, när den svenske svensson, låt vara liberal görs ansvarig för all världens olyckor. Och ändå, i det liberala manifest åtminstone undertecknad tror på, ryms den naiva tron på de fina paragraferna från deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Ur den synpunkten vill jag inte bära ansvar för den socialistiska rörelsens misslyckade lönepolitik. Jag vägrar att ta ansvaret för Mugabes eller Musavenis politik eller de brott som utförs av balkans banditer av endera könet. Och jag vill inte delta i könskriget på någondera sidan. Däremot skall jag gärna utifrån egna övertygelser bekriga den könskrigens elitism som får endera parten att tappa sin liberala kompass i en fåfäng övertygelse om den egna förträffligheten. Och kanske är det därför med viss förundran jag tagit del av en del skrivelser i Nu på sistone, jag efterlyser det konstruktiva i dem. Däremot finner jag en brist på sammanhållning över könsgränserna som skrämmer. Om den får riktigt fotfäste i parti och land då kommer klyftorna att vidgas. Och det gör inte framtiden säkrare för min älskade lilla dotter-dotter.

Elitism på villovägar! Tänk ändå så skönt det måste vara att sitta på den obefläckade moralitetens höga tron och därifrån strö sin visdom, eller kanske sina fördomar över de ovetande. Så kanske den liberala tanken kan gå ibland, när det feministiska initiativet, eller för den delen dess motsvarighet i andra partier pekar finger åt de otrogna djuren. För så kan väl elitismen tolkas, när den svenske svensson, låt vara liberal görs ansvarig för all världens olyckor. Och ändå, i det liberala manifest åtminstone undertecknad tror på, ryms den naiva tron på de fina paragraferna från deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Ur den synpunkten vill jag inte bära ansvar för den socialistiska rörelsens misslyckade lönepolitik. Jag vägrar att ta ansvaret för Mugabes eller Musavenis politik eller de brott som utförs av balkans banditer av endera könet. Och jag vill inte delta i könskriget på någondera sidan. Däremot skall jag gärna utifrån egna övertygelser bekriga den könskrigens elitism som får endera parten att tappa sin liberala kompass i en fåfäng övertygelse om den egna förträffligheten. Och kanske är det därför med viss förundran jag tagit del av en del skrivelser i Nu på sistone, jag efterlyser det konstruktiva i dem. Däremot finner jag en brist på sammanhållning över könsgränserna som skrämmer. Om den får riktigt fotfäste i parti och land då kommer klyftorna att vidgas. Och det gör inte framtiden säkrare för min älskade lilla dotter-dotter.

Med facit i hand!. 10 år med Göran Persson vid landets roder uppmärksammades i media den 15.mars. Av den uppmärksamheten framstod mycket klart att de stora förlorarna under de gångna åren är de gamla, de som byggde Sverige. Samma dag uppmärksammade TV:s nyheter hur en gammal man i södra Sverige, halvt förlamad och nyopererad, dumpades i en kall stuga på landet utan tillgång till vatten. Och i vårt läns tidningar kunde vi läsa om äldre i kommunal omsorg, som inte har tillgång till lagad mat under 17 av dygnets timmar. Är det så vi skall vänja oss vid att äldre behandlas, samtidigt som ekonomin är bättre än på mycket länge enligt vår regering. Samma dag satt undertecknad i möte med en av de intresseföreningar som företräder äldre i vår stad. Bitterheten och ilskan över arroganta bemötanden från tjänstemän och ledande kommunalråd gick inte att ta miste på. Hösten 2005 motionerade undertecknad för att en äldreombudsman skulle anställas i kommunen som stöd för de gamla i olika sakfrågor. Lena Näslund som ansvarar för de äldres situation gick då upp i talarstolen i fullmäktige och menade att jag inte hade i fullmäktige att göra. Det är trångt för demokratin ibland, och förlorarna är många. För oss som har kvar tron på att välfärden också skall omfatta äldre och behövande människor, återstår att hoppas på en ny politisk majoritet efter höstens val. Det gasas och bromsas på fel ställen.

Nej till båtskatt! Båtskatten är ett återkommande tema bland båtfolkets ovänner. Och just av det skälet finns det få områden som utretts så grundligt och så många gånger under åren som just båtskatt. Nästan undantagslöst har båtskatten förkastats. Skälen till det är flera. Ett skäl är att båtlivet redan idag lämnar miljardöverskott till stat och kommuner genom de skatter och avgifter som erläggs för inköp av utrustningar och drivmedel. Vidare medverkar båtlivet till att fler stannar hemma i vårt land istället för att åka utomlands på sina semestrar, vilket är bra för vår handelsbalans. Båtlivet bär också i allt väsentligt sina egna kostnader genom att hamnar och uppställningsplatser betalas av båtägarna. Genom ett starkt föreningsliv och i samarbete med bildningsförbunden har också utbildningen av båtförare skötts på ett mycket bra sätt. Det ekonomiska incitamentet har försäkringsbolagen stått för, genom att med rabatter göra det lönsamt att skaffa båtförarkompetens. När det gäller registrering av båtar så sker sedan många år en sådan genom ett samarbete mellan försäkringsbolagen. Någon efterfrågan på ett ytterligare register från de som främst berörs, båtägare och försäkringsgivare finns inte. Därmed borde den saken vara utagerad om det inte vore för båtlivets ideologiska aspekt. Nämligen den att synen av glada sommarlediga människor på båt av någon anledning tydligen väcker en märklig missunnsamhet hos vissa människor, av vilka vår riksdagskvinna Agneta Lundberg(S) tydligen är en ledande företrädare. När hon nu driver frågan om en båtskatt handlar det inte bara om att en viss kategori, båtfolket skall klämmas åt. Det handlar också om att många människors försörjning i våra kustsamhällen äventyras. Båtlivet är nämligen ingen skyddad oas. Det dras med alla de kostnadsökningar som samhället i stort har. Att då införa en båtskatt kan bli just den faktor som kan få många att välja bort båtlivet. Och med det följer minskade inkomster för många av de som i kustsamhällena så väl behöver båtlivets stöd. Tänk om vår riksdagskvinna, Lundberg under den gångna mandat perioden, istället för båtskatt hade arbetat för den högre utbildning hon i sin egenskap av medlem av utbildningsutskottet har på sin lott. Då hade vi kanske sluppit den nedrustning av den högre utbildningen som skett via mittuniversitetet i delar av länet. Vi som tror på Höga Kusten som en viktig del i vår framtids satsningar, vi borde företrädas av riksdagsledamöter med större intresse för områdets utveckling än att arbeta med nedläggningar av högre utbildning och beskattning av det rörliga friluftslivet.