Är det så politken skall fungera?

Den första advent är här. En mild novembers sista dag, och nu börjar ljusmånaden om man får kalla december så, upplyst som den alltid brukar vara häruppe i norr. Köpfesten inför julen skall börja för de som har råd, andra får titta på?

Och i politiken har vinden vänt efter valet. Helt plötsligt är alliansen lika stor i opinionen som den lekmannaregering vi fick efter valet. Man har kanske från väljarnas sida upptäckt att man kastade ut barnet med badvattnet? För en lekmannaregering är det vi fick efter valet. En statsminister med ingen som helst politisk erfarenhet på sitt CV, inte ens från kommunal verksamhet. Ett miljöfundamentalistiskt parti som med stuprörspolitik nu vilset undrar varför inte folk älskar dess politik? Och ett vänsterparti som absolut vill ha bort alla vinster från skola och omsorg. När skall man ge sig på livsmedel, handel i allmänhet med varor och tjänster? Även de är ju viktiga. Avskaffandet av RUT-tjänsterna har man ju nu börjat med?

O du lyckliga värld, hur kloka är inte väljarna?

Visst, alliansen behövde en näsbränna, men nog är det en ironi i att folkets flertal på det här sättet utsätts för experiment som borde höra hemma i politikens lekstugor istället för dess finrum. Och på ett eller annat sätt kommer vi väl få betala för den utvecklingen.

Kommande vecka skall regeringens budget tas? Vårt land har ingen tradition med nyval, och den politiska pragmatismen har djupa rötter, långt djupare än de knutna till vallöftena. Så tipset får nog bli att kohandeln kommer att fördjupas, hellre än att man tar steget till ett nyval. Och ändå vore de det enda riktiga.

Den tillnyktring och debatt som ett nyval till riksdagen skulle innebära, borde inte skrämma, den borde ses positivt ur ett demokratiskt perspektiv. Inte minst därför vore ett nyval bra. Att vi sedan har mycket stora frågor som mognat tiden efter valet är tydligt. Energipolitken är en, försvarspolitiken en annan.

Så önskemålet på den här sidan får bli att ett nyval hålls i början av nästa år, men tipset blir ändå att nu väntar de stora kompromissernas tid i de slutna rummen. Långt från den publika insynen, och långt från de verkligheter som las på väljarnas bord inför höstens val.

Är det så politiken skall fungera?

2014.11.30

Jarl Strömbäck

Putins Ryssland nov. 2014

Arkadij Babtjenko är en rysk författare, som gått den hårda vägen från uppvaknandet i mardrömmen med namn Tetjenienkrigen. Idag är han en av de få som i Ryssland öppet vågar opponera mot en politik som bär alla våldets och enväldets kännetecken.

I samband med Rysslands annektering av Krimhalvön skrev han bland annat nedanstående sarkasmer, publicerat i internationell press i en längre artikel:

Roligt att se er Krimbor. Och tillåt oss att redan nu gratulera till den sista folkomröstningen i era liv. Fler ”viljeyttringar” blir det nämligen inte. Ni kommer helt enkelt inte att få välja igen – aldrig och ingenting. Aldrig och ingenting. Inte ens färgen på gränserna till er egen bakgård. Lägg genast det på minnet.

För det andra kan ni säga adjö till er television. Hej då direktsändningar, pratshower och debattprogram. Hej svartmålningar, döda kroppar, knäppgökar och skämt om kiss och kön. Propaganda i stället för nyheter, hardcore! Extrasändningar med Putins evighetsmonologer.

I dagarna har Babtjenko också i intervjuer varnat för en utveckling där varje form av demokrati i Ryssland är på väg att försvinna. Där makten ersätter laglighet och människovärde. Och där ingen som motsätter sig utvecklingen kan känna sig trygg.

De synsätt som Putinregimen speglar, har sina föregångare i Tysklands 1930-tal. Nu som då lockas det makthungriga också i de västliga demokratierna att följa den nye ”store ledaren”.

Så nu är det extremisterna i länder som ungern, bulgarien, serbien, men också i västliga länder som Frankrike, som nu i allt högre grad låter sig lieras med de ryska synpunkterna och synsätten. Och Putin betalar genom lån och finansering av det som hos oss ses som demokratins ogräs.

Den utveckling som det här innebär kommer på sikt att skärpa motsättningarna än mer. Angela Merkels markering idag (26.11) att Rysslands inblandning i Ukraina är ett brott mott internationell lag och ordning är riktig, men kommer knappast att påverka den ryska hårdföra adeln.

2014.11.26

Jarl Strömbäck

Statsministern

Vi skriver tidigt 90-tal. I det stora företaget i staden norr om skogen hade man i årtionden varit ett ledande företag i landet när det gällde tillverkning av fordon för kollektivtrafik. Från början var det bussar som gällde. Hur många av den äldre generationen har inte åkt med företagets stolta bussar, Hägglund o Söner på tillverkningsskylten?

Senare blev det rälsbundna fordon, tunnelbanevagnar för storstadens transportsystem eller spårvagnar för andra städers lokaltrafik. Man var duktiga och gjorde kvalitetsprodukter till nöjda kunder.

Men vid den här tiden, för ca 20 år sedan har ägarna till företaget, det stora ABB bestämt sig för att göra förändringar i sin interna företagsstruktur. Det viktiga ben som tillverkningen av rälsbundna fordon utgör på det stora företaget i norr skall flyttas till andra orter, i och utanför landet.

 

Men sådana förändringar måste förhandlas på olika sätt, och facken är där den kanske viktigaste parten. Ett fack som sätter sig på tvären, kan genom aktioner på andra områden stoppa galna beslut, och därigenom också rädda sina kollegors anställningar. Sådan var också situationen på företaget i norr.

Ansvarig förhandlare i det här fallet blev den lokale metallbasen Stefan Löfven.  Resultatet av de förhandlingarna blev tillvekningen flyttades, något 100-tal arbetare och tjänstemän i företaget och hos dess underleverantörer miste sina anställningar, metallbasen var inte den mest älskade bland tidigare kollegor och fick som plåster på såren ett ombudsmannajobb i Sthlm.

Väl där väntade en ny karriär, han hade visat de ”rätta” takterna, genom av att böja sig för makten när kampen för de egna var som viktigast. Och i en senare framtid, när maktkamperna inom det stora partiet böljat fram och tillbaka några varv, lanserades han också som den store hjälten inför valet 2014.

Arbetargrabben som skulle frälsa nationen sitter nu med det statsministeransvaret, och sveket från förr lever kvar. Kommer ytterligare svek mot de som tror på svensk företagsamhet att bli resultatet av hans politik. En politik som så här långt tycks styras av galen miljöfundamentalism och kamp mot valfrihet.

Politiken är en annan arena än det hårt styrda och kontrollerade facket. Den erfarenheten kommer han nog att få del av, och det skall vi nog till mans vara tacksamma för.

2014.11.22

Jarl Strömbäck

Smekmånaden är över

Den politiska smekmånaden är över. Det är dags för oppositionen att göra sig hörd. I söndagens (16.11) agenda fick vi ta del av en för oss medborgare väldigt viktig debatt mellan regeringens representant Åsa Romson, och oppositionens Jan Björklund.

Det handlade om energipolitiken, och därmed om framtiden för svensk industri. I sin strävan att bygga ut vindkraften har vi idag en ordning där vindkraften subventioneras med mångmiljardbelopp. Subventioner utan vilka den energiformen inte skulle kunna byggas med någon form av lönsamhet.

Samtidigt inför nu regeringen ytterligare skatter på de traditionella och så viktiga energikällorna vatten-och kärnkraft. Syftet är naturligtvis att pressa upp kostnaderna på den kanten, samtidigt som man sänker kostnaderna för vindkraft med subventionerna. I slutänden kan det komma att innebära att vatten-och kärnkraften blir olönsam och stängs, med de följder det på sikt i så fall ger på energipriserna.

Regeringens och Mp-s Åsa Romson såg inga problem med den utvecklingen. Jan Björklund (FP) visade på de fakta också vetenskapen så ofta påpekat, nämligen att vindkraften är som svagast när den energin behövs som mest smällkalla vinterdagar. Var skall då alternativ energi hämtas?

En klok energipolitik borde bygga mer på kunskap och beprövad erfarenhet än som sker nu. I vindkraftsutbyggnadens spår skövlas landskapen. Boendemiljöerna för mängder av människor försämras drastiskt, för många så svårt att man av medicinska skäl inte kan bo kvar.

Bullerstörningarna som bland annat läkartidningen tagit upp, negligeras på ett sätt som känns märkligt i vår annars upplysta tid. Och stora landområden blir till en internationell handelsvara med för framtiden svårbedömda följder.

Men i den nuvarande regeringen väcker det inga larmsignaler. Och statsministern, som i utgångspunkten velat bilda lag med mittenpartierna C+Fp, har nu sålt sig med själ och hjärta åt en politik som starkt hotar de medlemmars sysselsättning, han tidigare som metallbas värnat om.

Makten förblindar tycks det, och det sovande folket för att citera en annan före detta statsminister, väljer att i stort blunda för följderna.

2014.11.20

Jarl Strömbäck

Mönster går igen

Det drar en skugga av 1930-tal över Europa. Då handlade det om landet i dess mitt som upprustade, alltmedan andra länder nedrustade efter det blodiga 1-a världskriget. I ledningen för den tyska revanschist-politiken stod före detta korpralen Adolph H.

Under hans ledning annekterades område efter område, det franska gränsområdet, Österike och sudet området i Tjeckoslovakien. Och den blåögt troende engelske premiärministern Chamberlain myntade begreppet ”Peace in our time”, efter att ha medverkat till eftergiftspolitiken. De olika eftergifterna, undfallenheten från omvärlden medverkade till en ständigt ökande aptit hos maktapparaten, med historiens största krig mellan nationer som följd.

Idag, 80 år senare är det stora landet i öster, Ryssland vår dags kopia av samma utveckling. Dess ledarskap visar samma tendenser som då för 80 år sedan. Förtryck av oliktänkande. Hård samhällskontroll. Maktspråk som tar sig allt tydligare uttryck, de frihetstörstande länderna Tjetjenien och Georgien är kuvade med vapenmakt. Nu har turen kommit till Ukraina, och presidentrådgivaren Malkov hotar öppet de baltiska länderna med utplåning.

Omvärlden kan välja att tigande och undfallande se på, och därigenom bekräfta en maktpolitik som kommer allt närmare de egna gränserna. Eller man kan med alla de fredliga medel som står till buds, och de är många i vår moderna värld, isolera galenskapen.

Som vanligt när demokratin ersätts av diktatur, blir det folket som får bära den största bördan, så också nu. Den dokumentär som visades i Dokument utifrån i början på november, och beskriver den ryska maktelitens kriminella övertaganden av företag i landet är också en spegling av den tyska kristallnatten 80 år sedan, men med än mer utstuderade metoder.

Ytterst ansvarig är den Putinledda regering som nu styr landet bort från fred och samarbete, mot alltmer av konfrontation. Omvärlden har här en verklig utmaning, dessvärre så ser det ut som att mönstret går igen.

2014.11.15

Jarl Strömbäck

Anonym faghet

Att bloggar likt denna möts med kommentarer är inte fel, det är snarare ett uttryck för intresse som bör uppmuntras. Men det innebär inte att vem som helst i anonymitetens namn kan räkna med att få sina kommentarer publicerade oberoende av dess innehåll, oberoende av en källkritisk och/eller faktakritisk granskning.

Som ansvarig för bloggen har det funnits många tillfällen där den gränsen har varit tunn, och inlägg måste förpassas till ej publicerade. På senare tid har kommentarer från undertecknaren Anonym, utan eget namn naturligtvis, förärat bloggen ett par inlägg där anklagelseakter har varit grova, och saknat möjlighet för en verklig faktakontroll.

Av allt att döma har det uteblivna publicerandet retat skribenten, eftersom följande var budskapet i det senaste inlägget:

. Fegt , jarl Strömbäck, som i decennier ställt dig själv i fronten för att alla skall ha rätt till Forum att uttrycka sina åsikter. Bedrägerierna, som nu är en följd av de öppna gränser du så ivrigt förespråkat visar sig med all tydlighet. Allt är nu fritt att stjäla. etc…..

För att få en insändare godkänd i dagspressen krävs att skribenten uppger namn och adress, inlägget kan sedan publiceras under pseudonym. Om skribenten i det här fallet är intresserad av en dialog med undertecknad som ansvarig för bloggen, vore det klädsamt om vederbörande tydliggjorde sin identitet.

Liberala Vindar är ingen rasistblogg, där finns säkert andra med den agendan. Det innebär inte att inte också immigration och integration måste kunna diskuteras, vilket också gjorts under de snart 9 år som bloggen varit verksam.

Vilken feghet som är störts, den som ständigt gömmer sig under anonymitetens mantel, eller den som tydligt står upp med sitt namn, får gärna läsarna avgöra. För egen del finns en strävan att Liberala Vindar skall ta upp viktiga samhällsfrågor med både internationell, nationell som lokal prägel. Men svepande anklagelseakter med tvivelaktig sanningshalt kommer också fortsättningsvis att hamna i gruppen ej publicerat.

2014.11.12

Jarl Strömbäck

 

 

Dagens Samhälle

Begreppet dagens samhälle kan vara just ett begrepp, men det är också titeln på det husorgan som SKL (Sveriges kommuner och landsting) ger ut en gång i veckan. Det är en tidning som växt i betydelse under senare år. Artiklarna speglar i stor utsträckning samhällutvecklingen på olika sätt, och tidningen får också alltfler läsare.

Vägval i dagens samhälle

Med den huvudman man har är det rimligt att det finns en demokratisyn också i det som framförs, och det gör det. Den ledande skribenten Mats Edman, har visat att han vågar ha en syn i olika frågor, som inte sällan är vidare än den som mindre demokratiskt bemedlade skribenter är utrustade med. Det visade sig inte minst i den s.k. Carema-skandalen, där tidningen visade en helt annan bild av verkligheten, än den mediadrevet i allmänhet gav.

I senaste numret (5.11) ger man utrymme och kommentar åt utvecklingen när det gäller invandrarfrågor på ett sätt som vi knappast är vana att se från mer officiellt håll. Man lyfter frågan om hur invandring och integration fungerar, på ett sätt som lämnar många frågetecken obesvarade.

Bland annat visar man på att den invandring som skett de senaste 10 åren motsvarar befolkningen i 33 medelstora svenska kommuner. Man lyfter frågan om det ”chicken-race” som håller på att uppstå, där kommunerna alltmer vill välja och vraka när det gäller vilka invandrare man vill ta. Välutbildad är bra, motsvarigheten dålig.

Och på debattplats går ett antal socialdemokrater till angrepp mot en politik som innebär att många små kommuner tvingas ta på sig en ”invandrarbörda” som upplevs som orimligt stor. Man kunde tro att artikeln var skriven på beställning av SD, det av det politiska etablissemanget marginaliserade, men av väljarna alltmer favoriserade partiet.

Det är en intressant utveckling. Kanske kommer den leda till att de grundläggande demokratiska värdena om tankens frihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet etc. vinner över de som bara omhuldar dem om de överensstämmer med de egna synpunkterna.

Tidskriften Dagens Samhälle förtjänar beröm för att man vågar lyfta frågor som alltfler medborgare upplever viktiga i vår alltmer oroliga värld.

2014.11.07

Jarl Strömbäck

Kultur i novembertid

Novemberväder är inte sällan regn och rusk. Så också gårdagen. Men så här i gränsen till kyla och vinter skall också praktiska frågor lösas. I garaget gick det bra att byta till vinterdäck på bilarna. Lite svettigt men vad gör det. Duschen efteråt är härlig och välgörande.

Under dagen hanns också med ett par sjukbesök, kloka och fina personer som nu för en strid mot sjukdom som är plågsam att se. Och ändå är också det en del av livet, en del vi kanske får anledning att göra personliga erfarenheter av förr eller senare.

Men november är också en tid för utrymme när det gäller kulturen i stort. Genom teknikens landvinningar kan vi numera se opera från världens främsta scener via länk, och med ett närvaroperspektiv som inte den som sitter i den stora salongen är i närheten av.

Så också i kommunen norr om skogen. I en av byarna ca 3 mil utanför staden kan man omvandla gymnastiksalen i skolan till en storbiograf med enorm skärm och direktlinje till de stora scenerna. Där fick en fullsatt lokal med festklädda människor  allhelgonahelgens lördagskväll under festliga former följa den klassiska operan Carmen direkt från Metropolitan i New York.

För den som så önskade serverades det både aperitif innan föreställningen, buffémiddag vid dukat bord och kaffe med dopp i pausen efter de första akterna. Runt om i världen ger oss nu den digitala explosionen tidigare oanade möjligheter till närvaro. Att det uppskattas visar de busslaster och bilkaravaner som i höstrusket och regnet styrde ut till ljusen och upplevelsen den här allhelgonalördagen.

Goda exempel bör uppmärksammas och stödjas. Här är ett sådant, väl värt att få spridning i landet i stort till glädje för både land och stad.

02.11.2014

Jarl Strömbäck