Havet ligger blankt som en spegel och solen skiner värmande när jag lugnt och stilla kör min båt mot hemmahamnen. I Sittbrunnen lyser kantarellerna i sitt kärl som en välkommen gåva av moder natur. Och visst kan bastubad och bad i havets ännu 16-gradiga vatten vara uttryck för livskvalité.
Under resan har ännu en bok avslutats. Vissa stunder minns man mer än andra. En septembermorgonen 1994 har etsat sig fast i mitt minne. I taxin från hotellet i Hamburg till utställningsområdet talade radion om att färjan Estonia hade förlist. Med egen erfarenhet av ett 10-tal år på fartygs bryggor, föreföll uppgiften osannolik. Färjorna i vårt område är byggda för att klar gång i svår is, de förliser inte under ett vanligt oväder? Men så var tydligen fallet.
Frågan om vad som hände Estonia är ständigt levande. En rad experter från olika delar av världen ifrågasätter de ”sanningar” myndigheterna föreskriver. Under titeln Estonia Sprängdes, har nu journalisten Sven Ane´r sammanställt en rad bevis för att låsanordningarna vid den förliga rampen/visiret sprängdes sönder och samman vilket utlöste förlisningen. Bevisen för de är stålprover som hämtats på vraket av journalisten Jutta Rabbes dykare, och nu analyserats av kända experter på stål och sprängningsskador med stor erfarenhet på området.
Om det talar man inte i Sverige. Här hävdas att Estonia behöver gravfrid samtidigt som man med stor omsorg bärgat de omkomna från Tsunami. Här talar man om kostnader för bärgning av fartyget, när skrotvärdet troligen väl täcker bärgningskostnaden. Och Estonia, som bara ligger på 70-80 meters djup, borde vara en betydligt lättare uppgift att ta sig an än exempelvis den ryska jätteubåten Kursk, som bärgades på långt större djup i det mycket svårare Barents Hav för något år sedan.
Sanningen är nog den att Estonias personal och passagerare användes som levande sköldar i transportföretag som inte tålde dagsljus. I det har säkert säkerhetstjänster i ett antal länder del och borde kunna bistå med info. Visst vore det intressant om också den ryska sidan kunde bidra med synpunkter, de vet nog en del om händelserna.
Så låt mig avsluta med att rekommendera intresserade två böcker av stort värde i frågan, Sven Ane´rs Estonia sprängdes och Henning Wittes Estonia sänktes. Både kan köpas över nätet.
23.8.2007
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar