Damernas OS

Så kan vi lägga årets vinter-OS till handlingarna. För svensk del i hög grad damernas OS, i vart fall om man skall räkna på medaljskörden. Och ett stort genombrott för en ny generation skidskyttar av båda könen. I den avslutande 3-milen för damer fick också Stina Nilsson sitt genombrott som distansåkare, när hon tog bronset efter ett riktigt fint lopp där Charlotte Kalla kämpade på med mindre bra skidor.

Tillbaka till vardagen kommer politikens olika områden att åter få plats i media. Donald Trumps strid mot etablerade media har resulterat i att medierna numera ignorerar stora delar av hans twittrande. Han förtjänar helt enkelt inte den uppmärksamheten. Och kanske att skolskjutningen i Florida slutligen kan få nationen att se galenskapen i att militära vapen säljs på en mer eller mindre öppen marknad. Det var inte den sortens vapen som låg till grund för skrivningarna i den amerikanska konstitutionen när den skrevs.

I vårt land lägger de olika partierna just nu sista handen vid sina valprogram, och sina listor på kandidater i de olika valen. För egen del känns det befriande att för först gången på drygt 20 år inte vara en del av den karusellen. Vad resultatet efter den 9 september kommer att innebära blir naturligtvis väldigt viktigt för hur landet kommer att styras. Må klokheten och ansvaret för landet i det avseendet bli viktigare än prestigemässiga låsningar.

Och ser man lokalt på hur det ser ut i landets näst största stad, så är motsättningarna stora i omvälvande frågor som Västlänken, synen på ledarskapet i kommun och region. Upprepade korruptionsskandaler har skakat etablissemanget, samtidigt som väljarna vill se förbättringar på snart sagt alla områden. Sjukvården, skolan, bostadsbyggandet och rättssäkerheten för att bara nämna några.

Strålande vacker men vintrigt kylig dag när detta skrivs. Dags att lämna stolen för att gå ut i solen. Vinterdagar kan var nog så lockande som många sommardagar.

2018.02.25

Jarl

Februarimorgon 2018

Minus 8 grader och en härligt klar luft när morgon blir till dag. Folk skyndar till bussarna och sina jobb som vanligt. Det är torsdag-morgon, och snart har ännu en vecka gått. Jakten på medaljer i OS har belönats med ännu ett guld i slalom till vårt land och Andre Myhrer. Roligt för honom och alla slalomälskare.

I media refereras ännu en opinionsundersökning inför valet som nu är 200 dagar bort. Positionerna är låsta, 2,7% för KD innebär att partiet åker ur riksdagen. Mp och L ligger också nära den kritiska gränsen 4%, för att åka ur riksdagen. Frågan är om inte en sådan utveckling skulle vara bra för landets styrelse. Småpartierna har genom sin vågmästarroll fått orimligt stort inflytande på vissa frågor. Vilket i sig skapar missnöje med politiken i stort. Ett missnöje som syns mycket tydligt ibland annat miljöfrågorna och immigrationsfrågorna.

Vindkraftens massiva utbyggnad med stora subsidier som bas, stjäl resurser som skulle behövts i välfärdsbristen på lärare, sjukvårspersonal och poliser. Yrken som inte längre lockar de unga, samtidigt som behoven blir allt större.

Och nu flaggar också försvaret för att man behöver fördubblade anslag för att rimligt återställa den nedskärning som gjordes under 90-talet när tron på den eviga freden förde till att vårt lands försvar skrotades. Nu rustas det i såväl öster som väster, och krigsretoriken flyger i luften samtidigt som Syrienkriget och Rysslands annektering av delar av Ukraina gett Europa i övrigt skrämselhicka.

Militärparaderna har återkommit i vårt östra grannland, som en manifestation av makt och inflytande, och frihetens symboler framför andra, friheten för media journalistik, liksom politisk frihet inte längre existerar. Mord orkestrerade av den politiska ledningen ha blivit ett givet svar på opposition mot ledningen.

Och i ett internationellt perspektiv har nu också cyber-kriget lyfts upp till nya höjder. Genom att utnyttja den västliga världens fria medielandskap, driver nu de auktoritära ländernas ledningar propaganda genom fördolda källor, de s.k. trollfabrikerna, i de demokratiska länderna. Målet är att bygga konflikter i de länder man angriper, och på det sättet så splittring och undergräva de politiska systemen i angripna länder.

Vi lever i en spännande tid, efter 70 år av utveckling och relativ fred mellan de stora nationerna, mullrar det nu mer än annars. Kan fredskrafterna få slut på slakten i mellanöstern, och förhindra ännu större konflikter? En fråga vi har anledning att ställa oss i vår tid.

2018.02.22

Jarl

I OS-tider

Vinter-OS i Sydkoreanska PyeongChang har hunnit ungefär halvvägs när detta skrivs. Tävlingar som trots vädrets makter ändå genomförs på ett organiserat och bra sätt. Hoten från grannen Nordkorea försvann inom loppet av någon vecka innan spelen, sedan den Nordkoreanska ledningen startat en charmoffensiv gentemot sin sydkoreanska granne och organisatör. Onekligen ett smart politiskt drag för att minska USA-s inflytande på den koreanska halvön.

Trumps trumpetande med löften om krig och förstörelse, kommer möjligen utmynna i att den politiska process nu är igång, som avser att på sikt få bort USA från den asiatiska spelplanen. Den utvecklingen styrs i stor utsträckning också av Kina, den nordkoreanska ledningens stöd i formell mening. Utan dess stöd när det gäller försörjning på olika områden, skulle Nordkorea inte kunnat motstå de sanktioner FN återkommande beslutat om, men misslyckats med att implementera.

På så sätt blir nu den koreanska halvön, dess historia och framtid uppmärksammad genom det massiva uppbåd av media och publik som kommit för att se tävlingarna, och för att uppleva och lära av dess historia.

För svensk del är spelen kvinnornas spel när detta skrivs. De har med skidor på fötterna plockat medalj efter medalj, medan det på den  manliga sidan har varit desto blekare. Den generationsväxling som är så viktig i all verksamhet, inte minst inom idrotten, har uppenbarligen fungerat långt bättre på den kvinnliga sidan.

Här på vårt lands västra kust har natten medfört ett tunt litet täcke av vit 0-gradig snö. Det knarrade så fint under skorna vid morgonpromenaden. En lisa för själen för en inflyttad norrlänning. Visst är det fint att få uppleva en släng av vinter även om den är mycket kort och temporär.

Det går mot ljusare tider, årsmötes tider, och snart också flyttfåglarnas återkomst. Visst är det något att glädjas åt.

2018.02.16

Jarl

Politik på villovägar

Det är valår i Sverige. Så här i början av året putsar de politiska partierna på sina valprogram. Sverigedemokraternas framgångar med sin främlingsfientliga retorik har stannat av vid ca 15%, knappast en siffra som i sig är skrämmande. Den nivån kan nog accepteras, och borde accepteras i ett demokratiskt samhälle. Men just av det skälet är den omsvängning som nu ses i de andra ledande partierna anmärkningsvärd och nedslående.

Nu förefaller det som om både S och M, de båda ledande partierna kommer att göra främlingsrädslan till en bärande del i årets valrörelse. Den gångna veckan har utspelen i media i de avseendena varit många. Judarnas situation i europeisk 1930-tals politik, antisemitismen, har i vår tid ersatts av en allmän främlingsrädsla. En attityd som inte sällan drivs av de som har liten eller ingen egen erfarenhet av samarbete med människor med annan kulturell bakgrund.

I Sverige gäller svensk lag, och så skall det vara. Rättstillämpningen och ordningen i det avseendet har de rättsvårdande myndigheterna. Om de inte gör sitt jobb, skall orsaken sökas där. Inte genom att misstänkliggöra de drygt 2 miljoner människor med utländsk bakgrund, och deras barn, vilka kommit till vårt land sedan 1970-talet. Sveriges utveckling hade inte varit i närheten av där den är idag utan den invandringen. Den brottslighet man upplever i vårt land skall bekämpas oberoende av vem som är förövaren. Men då måste också myndigheter och politik skapa de förutsättningarna. Det skall inte var möjligt att internationella stöldligor obehindrat och med fulla billast, skall kunna lämna landet utan kontroll. Straffsatserna för grova brott, och ordningsstörningar måste skärpas oberoende av vem som utför dem.

I ropen på mer av fakta, rekommenderas de som är intresserade att läsa boken “Utan invandring stannar Sverige”. Där återfinns den ekonomiska statistik som vissa politiker borde läst in sig på, istället för att ropa efter den.

I Göteborg, som Moderaterna nu pekar ut som ett illa varande exempel, finns mångfalden som ett självklart inslag i gatubild och näringsliv. Kollektivtrafiken skulle rasa samman utan den mängd förare i kollektivtrafiken som gör den möjlig. De flesta serviceyrken bygger också i allt väsentligt på den arbetskraft som de invandrade innebär. Både stad och näringsliv är helt beroende av det arbete som görs av "invandrad" arbetskraft och deras avkommor.

Och bemanningsföretagen som arbetar med att söka personer till olika verksamheter, vittnar om att svensk företagsamhet och förvaltning, formligen skriker efter personal. Det finns inget gott exempel på att slutna länder i längden blivit framgångsrika.

De länder som ser öppenhet och möjligheter som ledande begrepp är traditionellt alltid de som står som vinnare. Just det borde de politiska partiernas ledningar påminnas om.

2018.02.11

Jarl

Kina träder fram

Februarisnö, minusgrader och kallt i hela landet, men i mässlokalerna tränger sig sol och värme på. Det är båtmässa i den stora staden i väster, och lokalerna stimmar av rörelse och ljud kring mängderna av utställare. Stora båtar och små båtar, massor av tillbehör. Det märks verkligen att båtlivet har sina vänner och sin marknad. Men märkligt nog kanske man kan tycka, så saknas segelbåtarna nästan helt. De har blivit för stora för att passa in, de får man söka på den flytande båtmässan.

Kommersen har blivit religion i vår tid, konsumtionen en spegling av välståndet. Och produktionen av alla dessa varor har i vår tid till övervägande del flyttats dit där arbetskraften är billig. HM, världens näst största modevaruhus på sitt område, syr upp sina kollektioner på företag som betalar sina anställda sömmerskor 2 kr/timme för arbetet. I länder utan fackligt inflytande av västerländsk modell, exploateras människorna skoningslöst.

Det största av de länderna är Kina, världens verkstad i vår tid. Industriländerna i väst har lagt över produktion av allt från leksaker till fartyg och elektronik på kinesiska verkstäder och företag. Alla kontrollerade av staten via mångfalden av bolag. Och den statskontrollerade kinesiska verksamheten har vuxit. Man har på det sätt på ett utomordentligt snabbt och direkt sätt fått mängder av “know how”, man nu och i framtiden kan använda för egen del. Beroendet av den kinesiska produktionen för västerländska företag och handel är nu så stort, att en återgång och ett återtag av produktion till de ursprungliga hemländerna knappast är möjlig.

Det finns alltid ett pris som måste betalas för de beslut man fattar. I dagsläget har den kinesiska maskinen utmanövrerade de västerländska företagen på många områden, skeppsbyggnad är bara ett exempel. Redan  utmanar kinesiska företag Apple på området mobiltelefoner, och dom gör det med bra produkter till ett mycket rimligt pris. Och “made in China” är ursprungsmärkningen för vår tid.

I liberalismens namn talas om öppna gränser och synsätt som nyckeln till fred och frihet. Den attityden har präglat samarbetet med den stora enstats diktaturen i öster. Den kinesiska ledningen har tackat och tagit emot, och nu är man starka nog att gå på offensiven. Runt om i världen, i synnerhet i fattigare länder i afrika och asien, går nu Kina in med löften om hjälp med att bygga infrastruktur på olika områden. Kostnaden för detta läggs som ett lån som skall återbetalas, av länder som saknar den möjligheten. På det sättet tar nu den kinesiska ledningen successivt kontrollen över länder och områden man är intresserade av.

Och vågar man ifrågasätta agerandet, kritisera systemet, kan man som som den svenske medborgaren Gun Minhai bli kidnappad, förd till Kina för att där åtalas för diverse fabricerade brott. Eller som i fallet Sverige, hotas av repressalier för att man ifrågasätter ett kinesiskt agerande som strider mot internationell rätt och konventioner.

I Kina är begreppet mänskliga rättigheter villkorat ledningens välvilja.

2018.02.07

Jarl

Valår 2018

Vi är nu i början på det som den 9 september skall resultera i valen till riksdag, landsting och kommuner. Mycket kommer att debatteras, ett par partier har idag opinionssiffror som gör att de kan ramla ur riksdagen. Bloggen kommer under de kommande månaderna att kommentera delar av den politik som förs i vårt land.

Rimligt är att först notera, att det gamla begreppet att “statens kaka är trygg och säker”, ett talesätt som präglade synen på arbetslivet i årtionden, det begreppet gäller inte i vår tid. De nya kris branscherna är i hög grad kopplade till de offentliga arbetsgivarna i stat, landsting/regioner och kommuner.

I ett riksperspektiv gäller att poliserna flyr yrket därför att arbetsuppgifterna inte upplevs meningsfulla längre och lönerna är otillfredsställande. Rättssäkerheten i samhället är under stark press.

 Militären kan inte rekrytera de antal personer man behöver till det mini försvar som återstår efter 90-talets slakt på vårt militära försvar. Detta samtidigt som analyser varnar för ett ökat militärt hot mot vårt land.

Landstingsfullmäktige i möte.

När det gäller landsting/regioner, så sviktar vården betänkligt. Vårdköerna växer på ett ofta kaosartat sätt. Vårdplatserna dras ner, och personalbristen i vårdens olika yrken blir alltmer akut. Pengarna anses inte räcka till, samtidigt som korruptiva inslag i vårdkedjan stjäl allt mer av vårdens resurser. Enorma belopp som borde kommit sjukvården till del, försvinner i växande byråkratier, och i de bemanningsföretag som till väsentlig del ersatt de betalande landstingen/regionerna som arbetsgivare. Den ekonomistyrning, “New Public Management” som tillämpas i verksamheterna, utpekas som ett stort problem när det gäller att på ett rimligt sätt möta vårdens speciella situationer.

På kommunernas problemlista återfinns i synnerhet situationen i skolorna. Lärarbristen är akut och kommunerna tvingas göra rekryteringsresor till andra länder, för att locka lärare till vårt land. Avhoppen ur yrket är stora, liksom pensionsavgångarna. Samtidigt skapar en i politisk mening splittrad syn på åtgärder för att lösa problemen, ytterligare split i yrkeskåren. Den fria lönesättningen med extra pengar för “förstelärare”, har byggt klyftor mellan de som får och de som inte får, och därigenom fördjupat istället för att minska problemen.

Inom socialtjänsterna sviktar nu personalen inför trycket av allt det arbete som en kraftigt ökad invandring, tillsammans med ökade klyftor i samhället, innebär. Socialtjänsterna har allt svårare att rekrytera folk som vill bära det ansvar det innebär att ta del av “andras bördor”, och söka ge dem hjälp och stöd, i en tid av obalans mellan behov och resurser.

Finns boten för de här problemen, eller är det så att man söker skyla över dem med åtgärder av helt annat slag istället för att angripa de verkliga sakfrågorna? Mer om det i kommande bloggar.

2018.02.04

Jarl