Haltande förnyelse

När de här raderna skrivs är det en vecka kvar till Folkpartiet att har en ny ledare. Lars Leijonborg överlämnar stafettpinnen till Jan Björklund. Behovet av den förändringen markerade jag här på bloggen direkt efter valet 2006. Den bedömningen grundades inte på det s.k. dataspioneriet, den blev ur valets synpunkt en flopp för socialdemokraterna och förtjänade inget annat. Lars problem markerade han redan när han tillträdde som partiledare. Folkligheten och den utstrålning det innebär fattades för att nå de goda resultaten. Att den svenska urmodern Marit Paulsen sedan lyfte partiet i två val är en annan sanning.

Lars förtjänar att finnas med i laget även framöver. Därför är det med stor glädje jag noterar att han blir kvar som minister, där behövs han och kommer säkert att passa fint in i akademin.
För partiet i övrigt måste en nytändning till för att bryta en trist nedgång. Om Jan är rätt man att nå de resultaten beror i väldigt hög grad på vad som händer ute i landet i övrigt. Och där kan man konstatera att den satsning på förnyelse som var ett mantra runt 1998, och förde ett nytt garde in i partiets ledning, dessvärre stannat upp.

På olika håll i landet sitter politiska ankare fast förankrade på sina stolar i länsförbund och avdelningar. Oftast är det män med en god manipulativ förmåga, men politiskt impotenta. De saknar förmågan att i debatt driva partiets frågor på ett vinnande sätt, och att av egen kraft lyfta sina avdelningar. De vägrar att släppa taget och ge nya krafter utrymme att pröva sina ideer. Just det förhållandet, och valberedningarnas feghet är i grunden ett svek mot partiet och ett hot mot dess framtid i svensk politik.

Jan Björklund förtjänar framgång men den kommer inte per automatik, det inre arbetet är viktigt. I det ingår precis som inom idrotten att förnya laguppställningarna. Den förnyelsen får inte stanna med partistyrelsen.

2007.08.31
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Talande tystnad

Vid måndagens möte (27/8) i kommunfullmäktige i Örnsköldsvik kom den längsta debatten enligt lokaltidningen att handla om konkurrensutsättning av verksamheter. Där konstaterades att 94 % av all verksamhet drivs i kommunal regi medan siffran är betydligt lägre i andra jämförbara kommuner. Med andra ord borde Örnsköldsviks kommun må bra av fler privata initiativ i verksamheterna.

Men den debatten blir lätt till en skrattspegel när man samtidigt tar del av resultatet av den satsning på ett kommunägt kraftvärmeverk som samma politiker, med några få undantag tog 2004, och vars ekonomiska konsekvenser nu börjar ta konkret form. I samma fullmäktigesammanträde redovisade energibolagets VD ett beräknat kostnadsöverdrag på inte mindre än 36 %, eller i pengar räknat 290 miljoner. Till det skall tillfogas att bygget ännu knappt fått styrfart, och att råvaruförsörjningen redan kan ses som ett stort riskområde för ytterligare kostnader.

Personalen på energibolaget kan inte gärna rå för att man saknar den kompetens som krävs för att beräkna och driva ett så stort projekt som kraftvärmeverket är. En felräkning om 290 miljoner motsvarar mer än 10 % av kommunens årsbudget om pengarna skulle tas från det hållet. Nu räcker det nog med att kommunens borgensåtagande utökas och fortsätter sin klättring mot toppskiktet av borgenstyngda kommuner sett per invånare.

Beslutet att genomföra projektet togs på sin tid av i stort sett samma politiska ledning som nu är verksam och använde mötets längsta debatt till att tala om konkurrensutsättning, samtidigt som inte en enda av fullmäktiges ledamöter enligt referatet hade några frågor med anledning av den katastrofala felräkningen.

Ibland är tystnaden talande, och sila mygg och svälja kameler får en särdeles tydlig innebörd. Trovärdigheten i att kostnadsfördyringen inte skall drabba kommuninvånarna på något sätt får väl vägas mot trovärdigheten i den ursprungliga kalkylen.

2008.08.28
Jarl Strömbäck

Partibyten vitaliserar!

I vårt mångfacetterade politiska landskap har de enskilda politikernas ställning blivit allt viktigare. En enda röst från någon ledamot kan förändra majoritetsförhållandena. Av de skälet har vi sett en politisk röra i Stockholmskommunerna Upplands-Väsby och Sundbyberg, och ett antal andra kommuner hade verkliga problem att finna fram till regeringsdugliga konstellationer efter valet 2006.
Att då röster likt Bertils Nilssons i DS 23/2007 höjs med krav på reglering av de enskilda valdas tänkande och agerande är ett tidens tecken. Enligt honom skulle partidisciplinen överordnas respekten för den personliga övertygelse som annars är ett bärande element i den liberala ideologin. Partibyten under pågående mandatperiod leda till förlorat mandat och därmed också förlorade möjligheter att arbeta för de värden man gick till val på.

Frågan om partibyten spänner över ett vidsträckt fält av överväganden. Det kan ju faktiskt vara så att partiet under mandatperioden i väsentliga frågor avviker från den kurs man tidigare hållit, och därmed rör sig bort från den värdegrund den enskilde gick till val på och är känd för att föra. Vari ligger då felet och varför skall den enskilde politikern offra sin övertygelse och sitt mandat för en politisk orientering han/hon inte längre tror på?
Det kan ju också vara så att personliga relationer i den maktkamp som dessvärre är en del av politikens mörka sida skapar relationer som inte längre går att reparera, och därmed öppnar upp för alternativa vägar vilka mycket väl kan berika det politiska systemet på sikt.

Nej, vi behöver inte en lagstiftning som låser in människors tänkande i strikt partistyrda banor. Det är den fria tanken som skapar utveckling och dynamik. Så måste det vara i alliansen när de olika partierna vädrar sina hjärtefrågor. Så måste det vara i partierna när olika ledamöter lyfter sina profilfrågor i vart fall om man företräder liberala synsätt.

Inför gärna rätten till kommunala nyval, det känns som en angelägen reform. Men den enskildes rätt att välja politisk tillhörighet tillhör våra viktigaste rättigheter. Den frågan regleras av väljarna i framtida val.
Den rättigheten skall inte maktspelet lagstifta bort.


2008.08.26
Jarl Strömbäck

Havets hemlighet!

Havet ligger blankt som en spegel och solen skiner värmande när jag lugnt och stilla kör min båt mot hemmahamnen. I Sittbrunnen lyser kantarellerna i sitt kärl som en välkommen gåva av moder natur. Och visst kan bastubad och bad i havets ännu 16-gradiga vatten vara uttryck för livskvalité.
Under resan har ännu en bok avslutats. Vissa stunder minns man mer än andra. En septembermorgonen 1994 har etsat sig fast i mitt minne. I taxin från hotellet i Hamburg till utställningsområdet talade radion om att färjan Estonia hade förlist. Med egen erfarenhet av ett 10-tal år på fartygs bryggor, föreföll uppgiften osannolik. Färjorna i vårt område är byggda för att klar gång i svår is, de förliser inte under ett vanligt oväder? Men så var tydligen fallet.

Frågan om vad som hände Estonia är ständigt levande. En rad experter från olika delar av världen ifrågasätter de ”sanningar” myndigheterna föreskriver. Under titeln Estonia Sprängdes, har nu journalisten Sven Ane´r sammanställt en rad bevis för att låsanordningarna vid den förliga rampen/visiret sprängdes sönder och samman vilket utlöste förlisningen. Bevisen för de är stålprover som hämtats på vraket av journalisten Jutta Rabbes dykare, och nu analyserats av kända experter på stål och sprängningsskador med stor erfarenhet på området.

Om det talar man inte i Sverige. Här hävdas att Estonia behöver gravfrid samtidigt som man med stor omsorg bärgat de omkomna från Tsunami. Här talar man om kostnader för bärgning av fartyget, när skrotvärdet troligen väl täcker bärgningskostnaden. Och Estonia, som bara ligger på 70-80 meters djup, borde vara en betydligt lättare uppgift att ta sig an än exempelvis den ryska jätteubåten Kursk, som bärgades på långt större djup i det mycket svårare Barents Hav för något år sedan.
Sanningen är nog den att Estonias personal och passagerare användes som levande sköldar i transportföretag som inte tålde dagsljus. I det har säkert säkerhetstjänster i ett antal länder del och borde kunna bistå med info. Visst vore det intressant om också den ryska sidan kunde bidra med synpunkter, de vet nog en del om händelserna.
Så låt mig avsluta med att rekommendera intresserade två böcker av stort värde i frågan, Sven Ane´rs Estonia sprängdes och Henning Wittes Estonia sänktes. Både kan köpas över nätet.

23.8.2007
Jarl Strömbäck

Rätten till en uppfattning!

En av den liberala tankens grundfundament är och har varit rätten till en uppfattning. På den rätten vilar också den lagstiftning som skyddar yttrandefrihet och tryckfrihet, och i grunden hela vårt demokratiska system.
Där den rätten förvägras och hotas av öppet eller fördolt våld, där bryts banden med den verkliga demokratins grund. Just av det skälet är det vidrigt att ta del av rubriken ”Politikers sambo överfölls i hemmet” (DN den 16.8). Överfallet som måste graderas som grovt följer efter är att en ung sverigedemokrat i Uppsala en längre tid hotats på olika sätt. Nu har mörkermännen, tre till antalet angripit hans unga sambo (19 år) bundit och förnedrat henne i deras gemensamma hem.

Man kan ha vilken uppfattning man vill om Sverigedemokraterna och deras politik. Det legitimerar inte överfall och våld. Den typen av agerande stärker bara motsättningarna i samhället när det istället behövs broar av förståelse och samarbete.
Sverigedemokraterna må vara udda, men de har rätten till sin åsikt så länge den framförs på ett demokratiskt sätt. Där skall de också bemötas.
Det är uppenbarligen synsätt som demokratins mörkermän inte begriper.

2007.08.16
Jarl Strömbäck

Ryskt svar!

и тут Остапа понесло в старосоветском стиле "два мира - два детства". Хреново у вас, батенька, с интеграциями, иначе не цвели бы махровым цветом всякие салемфонды и мутстондорги, или ссылочку дать? да не руских окружают враги, а источники наши сырьевые, что во все века не давали привлекали завидущих завоевателей, от Чингис-хана до Гитлера, да и дядя Сэм ручонку загребущую наложить не прочь, только хрен ему с маслом. Så lyder ett ryskt svar på min blog "Hand i hand eller.." I fri översättning blir det som följer. "Det är inte vi som har problemet med islamiska fonder. Det är inte Ryssland som är omgivet av fiender de är våra resurser som drar till sig fiender. Så har det varit alltsedan Djingis Khan till Hitler. Även dagens kapitalister vill lägga beslag på Rysslands resurser men det kommer inte att lyckas." Tack för den programförklaringen får jag väl säga till mina ryska läsare. Visst, även Sverige är ett råvaru-och energirikt land givet vår lilla befolkning. Men vi gör av allt att döma olika val inför framtiden. De valen prövas i öppen debatt och val präglade av mångfald av ideer och fri partibildning. Lag och ordning kan fungera också i demokratier. 2007.08.15 Jarl Strömbäck

Hand i hand eller?

Allt fler med invandrarbakgrund anställs i statlig tjänst i vårt land är dagens ekos nyhet den 13 augusti 2007. 16% av de statligt anställda förra året var från invandrarfamiljer, och det svenska rättsystemet var en av de arbetsplatser som nu på allvar öppnats upp för våra ”nysvenskar”.
För några i vårt land är den utvecklingen säkert ett hot, för många en naturlig och viktig del av ett alltmer etniskt uppblandat Sverige. Det nya och det gamla Sverige lär sig alltmer att gå hand i hand.

I det sammanhanget kan det vara av intresse att också reflektera över en annan utveckling. Media har de senaste dagarna kunnat rapportera att nya läromedel tagits fram i ryssland för de ryska skolorna. Läromedel som framställer Vladimir Putin som en hjälte och USA som en fiende. Massmördaren Stalin upphöjs som ledare för sin tid och den ryska historikern Nikita Sokolov betecknar böckerna som en katastrof för den ryska utbildningen av de unga.
De nya böckerna är avsedda att bygga en mur av nationalism mellan ryssland och omvärlden, en omvärld som i böckerna ses som fientligt mot ryssland. Det framställs som att Ryssland alltid har varit auktoritärt och ska vara så. Ryssarna ska åter förmås att se sitt land som en fästning omgiven av fiender.
Naturligtvis har lärare och historiker protesterat, protester som bara fört till att en lag tagits i duman som tvingar dem att använda böckerna i undervisningen.
Så manifesteras den nya nationalismen i vårt stora grannland, samtidigt som man där flerfaldigar anslagen till den militära upprustningen.

Två olika länder med två olika synsätt. I vårt land vinner integrationen alltmer mark och globalt samarbete är normen samtidigt som militären avrustas.
I ryssland ökar nationalism och isolering och militären upprustas. Den fria rösten i media finns knappast längre och den demokratiska plattform som fanns under några år vittrar alltmer sönder under trycket från ett odemokratiskt ledarskap.

2007-08-13
Jarl Strömbäck

Lämna båtlivet ifred!

Undrar vad som får folk att lägga mycket pengar på att köpa båtar? Obekvämt och trångt, blött och väderberoende! Kanske borde jag inte undra som tillhör gruppen men i alla fall. Kanske är det den frihetskänsla som kommer när vinden fyller seglen, kanske möjligheten att söka en egen vik att förtöja i, om än det sker sällan.
Under alla omständigheter är säsongen kort och timmarna på sjön blir därför dyra. Men att kasta loss från vardagen kanske är värt det priset. Och för alla de små kustsamhällen som lever på sommarveckornas turism, är båtlivet en viktig källa till inkomst och överlevnad. Där skapas också den miljö som får oss att längta ut till kusten när solen skiner.

Traditionen av frihet under ansvar har också fört till att båtlivet är väl skött. Försäkringsbolag och studieförbund har sörjt för att utbildningen av båtfolket fungerat väl. Medvetenheten om sårbarheten på sjön har också bidragit till varsamhet och begränsat risktagande. Den olycksfallsfrekvens som ändå finns, och ofta knyts till alkoholen når man knappast med fler lagar. Dåligt omdöme låter sig sällan lagstiftas bort.
Mot den bakgrunden skall frågan om båtkörkort ställas. De flesta som varaktigt sysslar med båtliv har redan idag någon form av nautisk kompetens. Det borde vara lätt att genom de rabatter på nautisk kompetens som försäkringsbolagen lägger på sina försäkringar ytterligare stimulera till utbildning i handhavande av båtar. När en särskild utbildning behövs gäller det i de flesta fall större och motorstarka planande båtar. De gränser som nu diskuteras, 7 meters längd alternativt 10 knops fart är alltför snäva.

För övrigt är min erfarenhet av många års seglande i olika farvatten runt vår kust att problemet med dåligt uppträdande på sjön är litet och knappast motiverar den uppmärksamhet som en del politiker vill göra gällande som grund för sina krav på regleringar av båtlivet.

2007.08.09
Jarl Strömbäck

I bokläsandets tid

I bokläsandets tid

Sommar är bokläsandets tid. I hamn och efter en fin segling väntar en god måltid och tid att förströ sig med spel och läsande. Så också i år. Här kommer för ovanligheten skull i min blog ett par boktips.
Långt bak i ett svunnet -60tal köpte jag biljetter till en konsert på konserthuset i Stockholm. På scenen skulle uppträda en ännu ganska okänd person som kommit att intressera mig, hans namn var Cornelis Wresvijk. Tillsammans med Fred Åkerström och Ann-louise Hansson gjorde dom där en konsert som blev upptakten till en framgångssaga för den hollandsfödde Cornelis. Men det blev en saga med många törnen vilket framgår väldigt väl i den bok om artisten som Klas Gustavsson skrivit. Den är väldigt väl värd att läsa både som ett dokument av sin tid, och som den dokumentär den är avsedd att vara.
Cornelis, en hyllad artist och levnadskonstnär levde ut sina lustar lika ivrigt som han förslösade sina tillgångar. Han dog följdriktigt alltför ung, just 50 fyllda i sviterna av ett liv där droger av olika slag fått alltför stort utrymme.

På annat sätt är den bok Märta Tikkanen skrivit om sitt liv med författaren och konstnären Henrik Tikkanen ett viktigt tidsdokument. Dess titel ”TVÅ” är nog så beskrivande. Händelserna i boken är en oftast respektfull uppgörelse med efterkrigsgenerationens slitningar mellan karriär och familj. Mellan kvinnokamp och traditionella familjestrukturer. Som sådan är den mycket läsvärd för alla som vill få en inblick i de slitningar som många familjer gått igenom som ett resultat av ett samhälle där mannen inte är den självklare herren i huset längre.
Oavsett vilken uppfattning man har i den feministiska sakfrågan, så kan boken tillföra personliga perspektiv och möjligen också ge en bild och illustration till senare årtiondens skilsmässofrekvens.

2007.08.07
Jarl Strömbäck