Rätten till det fria ordet

Det fria ordet, rätten till till det är fastställd i våra svenska grundlagar. Men inte bara där, den finns med också i FN-s stadga om de mänskliga rättigheterna. Det finns skäl till det naturligtvis, utan en fri och öppen debatt, ingen demokrati.

Och demokrati är något de flesta länder vill skylta med, också Sverige. Men varför då förbehålla yttrandefriheten en liten elit? Frågan ställs mot bakgrund av en just nu flammande debatt i Sundsvall, staden som vill kalla sig Norrlands huvudstad. Där har regionfrågan varit het i många år. Det politiska etablissemanget vill helst ha en regionbildning där Sundsvall får en ledande ställning. Det är man rädd för att inte få om regionen byggs på samarbete mellan de fyra nordligaste länen. Alternativet, en mittregion med Jämtland faller också sedan jämtarna markerat att man inte vill gå samman med Sundsvall/Västernorrland.

I det läget skriver den ledande tjänstemannen i Sundsvalls bostadsbolag en debattartikel där han argumenterar för ett samgående med Västerbotten och Norrbotten, en högst legitim synpunkt undertecknad av honom som privatperson och kommunmedborgare.
Fram träder då centerns ledande man Reinhold Hellgren i Sundsvall med bilan i högsta hugg, en ledande tjänsteman i kommunen får inte delta i debatten på området. Nu skall han straffas för sin fräckhet att träda fram i frågan.

Så demonstrerar centerns ledande politiker hur diktatoriska synsätt sätts i system också i vårt land. Hur det politiska förtrycket lägger sina dödande hand över den öppna debatten också här. Regionfrågan är inte enbart en lokal fråga, den är regional och till viss del också nationell. Att en ledande politiker som Reinhold Hellgren demonstrerar sin maktfullkomlighet på det sätt han gjort i den här frågan, visar på de odemokratiska krafter som styr bakom kulisserna, också i ”demokratin” Sverige.

2012.01.03
Jarl Strömbäck

Valvånda i Nordens Athe´n?

Det är många år sedan undertecknad lämnade sjöbefälsskolan i Härnösand med sjökaptensexamen i bagaget. Då var nordens Athen också norrlands skolstad. Ungdomarna trängdes på danser och i kaféer. Åren där präglas av ljusa minnen.

Återbördad efter år i andra delar av landet möter ett annat Härnösand, en stad i skymningslandet. Vemod och missmod präglar staden som nu ser sig förbigången och missförstådd. Ungdomarna finns nu i andra skolstäder och sjukhuset har grannstaden evakuerat. Nu står man inför nästa stora beslut. Skall man vända blicken mot norr eller söder i beslutet om tillhörighet i regionfrågan.

Mot norr går Ångermanlands andra kommuner och där finns också mycket av styrka att hämta. Både Norrbotten och Västerbotten är starka län. I söder finns släktskapet som har varit så svårt att bära genom åren. Det som fått folket att gå ut med plakat i protest mot upplevda orättvisor. Tror någon att residenset finns kvar i Härnösand sedan Sundsvall och Östersund gjort upp om saken?

Förändringar kan ofta upplevas svåra att bära. Dags då att förehandla om framtiden. Kanske finns Härnösands framtida roll som lokalt ansvarigt center för regionen i en Ångermanländsk regiondel?
Så här långt har regionprojektet varit eliternas projekt. Ledare med band till Stockholm (landshövdingen) och Sundsvall (Anders Gäfvert) har starka röster. Talar de rösterna för Härnösands bästa?

Kanske är det dags att damma av de gamla plakaten och dra ut på gator och torg. Dags att visa folkviljan för det brinner i knutarna.

Tåget mot framtiden står färdigt att avgå.

2008.02.01
Jarl Strömbäck

Spännande tider../Thrilling times!

Hand i Hand mot framtiden


Under den närmaste tiden avgörs om politikerna i de fyra nordliga länen kan enas om att bilda en gemensam region. Inte oväntat kanske, har motsättningar uppstått nu när besluten måste fattas. Det går inte längre att i tysthet hoppas att stormen skall blåsa över.

De som vill fatta varandras händer över länsgränserna tror på samarbetet. De tror på den gemensamma nyttan och vidsyn och solidaritet ges stort utrymme. ”Låt oss lägga grunden och arbeta vidare med alla de praktiska frågor som kräver sin lösning”, är mottot för dem. Samarbete är ju en svensk paradgren i allmänhet. Det demonstreras i FN, i internationella organisationer liksom i globala företag och EU. Det borde också få ge kraft och inflytande till vår del av landet.

Men motelden kommer inte oväntat från delar av länen, främst i söder. Där är argumenten att man inte känner någon samhörighet med de från norr. Att man riskerar att mista inflytande över utvecklingen. Närsyntheten får ersätta vidsyn och misstro får övertrumfa tilltro till det regionala projektet.
Som en bristfällig slöja att gömma sig bakom lyfts det öst-västliga Mittnordensamarbetet fram. Men det motsvaras i än högre grad i norr av Barentssamarbetet och Kvarkensamarbetet. Norrbottens- respektive Västerbottens län ser inte de som hinder för en norrländsk region. Skenargument förblir ändå skenargument.

Skall det politiska ledarskapet förmå att lyfta sig ur invanda roller och gammal hävd, eller fastnar rörelsen i förändringsrädslans träsk.
Utvecklingen de närmaste veckorna blir onekligen intressant att följa.

2008.01.22
Jarl Strömbäck
Misstro-distrust

Within short politicians of the four northernmost counties in Sweden will decide whether or not to join together in a regional organisation. Not unexpectable however, differences of opinions has aroused now that decisions are to be made. The time is over to hide, attempting the storm to cease.

Those who want to join hands over the county borders believe in the cooperation. They believe in the value of common benefits as well as a broad-minded attitude and solidarity. “Let us form a base for and start working with all the practical aspects who demand a solution”, is their motto. Cooperation in general is known to be a Swedish quality demonstrated by our work and participation in UN, in international cooperation’s as well as global businesses and EU. It ought to be applicable and give strength and influence also to our part of the country.

But the opposition comes, not unexpectedly from parts of the counties, especially in the south. There the arguments are based on the feeling of not having any relation to those in the north. A fear for loosing influence over the development adds to this. Nearsightedness allows replacing broadmindedness and mistrust allows replacing trust to the regional project.
As a defective Vail to hide behind, the east-west cooperation “Mittnorden” is framed. However similar projects larger than that, the cooperation on the Barents and Kvarken regions are not seen as an obstacle by the counties in the north although they are deeply involved in them.
False arguments remain false arguments!

Will the political leadership be able to leave old habits and roles or will the get stuck in the mud of fear for change?
The development over the next few weeks will no doubt be interesting to follow.

2008.01.22
Jarl Strömbäck

Tänk positivt i regionfrågan.

Frågan om ett regionalt parlament för de fyra nordliga länen engagerar. I länspressen kan vi läsa fyra norrbottniska politiker i ett ordrikt inlägg och med fokus endast på sjukvården uttala sina farhågor. Enligt dem väntar en katastrof runt hörnet om samarbetet och skapandet av en norrländsk politisk regionbildning blir verklighet.

Regionbildningen i Sverige startade för 10 år sedan med bildandet av region Västra Götaland, för att sedan också följas av bildandet av region Skåne. Har då dessa regioner drabbats av de katastrofer de norrbottniska skribenterna förutskickar?

Jag tar fram Socialstyrelsens och SKL: s 180 sidor tjocka Öppna jämförelser och går igenom tabell efter tabell. Inget tyder på att de boende i de områdena har en sämre sjukvård än den vi har i vårt län. Ur region Skånes skrift ”Att regionalisera med framgång” kan man läsa följande citat,

Regionen är en framgångssaga, som visar att det går att skapa förändringar underifrån bara man samverkar, har tydliga mål och uthållighet.

För oss som följt debatten i landet är det ingen hemlighet att sjukvården oavsett om organisationen kallas landsting eller region har ett behov av ständig anpassning. Tror någon att den processen skulle upphöra om den nuvarande organisationen bestod, eller för den delen om staten tog över ansvaret och fjärrstyrde sjukvården?

Bakgrunden till norrbottenpolitikernas tveksamhet kan nog istället sökas på ett långt mer pekuniärt område. Landstingsskatten i norrbotten är 9,42 kronor att jämföra med 10,60 i vårt landsting. Det innebär att för en genomsnittsfamilj med tillsammans 500 000 kronor i beskattningsbar inkomst, landstingsskatten är 5000 kronor högre i vårt län.

Norrbotten klarar sjukvården i ett långt större län, med i stort sett samma befolkningsunderlag och med fem sjukhus till en betydande lägre kostnad för skattebetalarna än fallet är i vårt betydligt mindre län med endast tre sjukhus. Visst kan det finnas skäl för norrbottningarna att ur ett rent ekonomiskt perspektiv fundera över om det är klokt att liera sig med den som är ”sämst i klassen” av rädsla för att få bära deras problem och en höjd skatt, men säg då det.

Regiontanken bygger på så mycket mer än bara sjukvården. Dit hör också ansvaret för näringslivsutveckling, turistfrågor, infrastruktur och kultur. Allt områden där vi i norr har gemensamma intressen att bevaka och driva.

Varför inte lyfta blicken och tänka positivt. Nog är det väl bättre att bejaka samarbete och utveckling, än att förstärka gränserna mellan länen.

2008.01.09
Jarl Strömbäck
Landstingspolitiker
Relingsvägen 22
891 78 mBonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Storm i ett vattenglas.

Gösta Brynolf ondgör sig i ST den 13.11över tanken på ett regionsamarbete med länen i norr i linje med landstingsfullmäktiges uppfattning. Som bakgrund för sin argumentation använder han svepande antydningar om att Medelpads invånare skulle vara förfördelade genom bristande resurser till Sundsvalls sjukhus.

Visst kan man ha synpunkter på hur mycket pengar som skall stå till vårdens förfogande, men av de resurser som tilldelas sjukhusen, får Sundsvalls Sjukhus långt mer än Örnsköldsviks och Sollefteå Sjukhus tillsammans. Antalet vårdtillfällen vid Sundsvalls sjukhus beräknas i år bli 23700, vilket skall jämföras med 14740 för Örnsköldsvik/Sollefteå tillsammans. Med andra ord, det är långt fler från den norra länsdelen som får resa till Sundsvall för vård än tvärtom.
Var ligger gränsen för Gösta Brydolfs aptit, är det kanske vid en fortsatt slakt liknande den i Härnösand på den övriga sjukvården i norr?

För egen del och utan att vara ångermanlänning räknar jag mig som en vän av Sundsvall. Jag har nära anhöriga i Er stad och är säkert långt oftare i Sundsvall än de flesta Sundsvallsbor är i Örnsköldsvik. Ur den synpunkten sett förvånas jag över tonläget i debatten ibland.
Med sin starka ställning i industri, handel och kultur borde Sundsvall vibrera av självförtroende. Istället känns det som om det mellansvenska gnällbältet funnit en filial i Er stad.
Nog vore det väl mer konstruktivt då att se möjligheterna i samarbete på olika nivåer, än att koncentrera sig på hinder och svårigheter.

13.11.2007
Jarl Strömbäck
Landstingsledamot
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Norrländsk storregion?

Med rötter i Norrbotten och som en återkommande gäst däruppe, är det kanske naturligt att vara vän av regiontanken. Men jag har också med min familj under ca 25 år sett Stockholmsområdet, Mälardalen, Östergötland och Halland som vår boplats innan Västernorrland blev vårt län. Jag har också haft förmånen att arbeta med internationella kontakter i mitt yrkesliv. Mot den bakgrunden vill jag gärna säga, att vi bor i en mycket fin del av vårt land, och en oas av lugn och trygghet sett i ett globalt perspektiv.
Som norrlänningar har vi mycket att vara stolta över. Härifrån kommer älvarnas kraft. Här utvinns den finaste malmen i världen, och skogarna ger arbete, utkomst och rekreation åt många, många människor.

Men ingenting är för evigt givet. Norrland är en glest befolkad region och kampen om inflytande över råvaror och ekonomi hårdnar. Idag kan företag fjärrstyras på långa avstånd med vår tids kommunikationsteknik. Det är ingen tillfällighet att de stora bolagens huvudkontor ligger i Storstan. Det är inte vattenkraftskommunerna som får vinsterna av ökande energipriser. Det är inte de som tvingas flytta från sina hem när malmbrytningen kräver ökat utrymme i Kiruna och Malmberget som matas med miljoner, och det är inte skogsfolket som står som självklara vinnare när skogsbolagen delar ut sina bonusar. Och den kompensation som officiellt kallas utjämningsbidrag, men i storstan kallas Robin Hood pengar blir alltmer av en sinande rännil oberoende av politisk majoritet i landet.

Skall vi kunna värna om en god framtid för våra barn och barnbarn, då måste vi i norr också ha förutseendet att planera vår egen framtid, och kraften att genomföra det vi önskar. I ett historiskt perspektiv menar jag att partilojaliteten i allt väsentligt har varit överordnad omsorgen om vårt norrland. Tolkningarna av vad som är bäst för oss har gjorts i Stockholm. Jag vill gärna se en plattform där norrländska politiker kan mötas och dryfta gemensamma angelägenheter, och kraftfullt och med auktoritet tillsammans och i sina respektive partier driva för vår landsdel viktiga frågor.

Den plattformen menar jag att ett regionfullmäktige för de fyra nordliga länen kan bli. Av det skälet välkomnar jag den skrivning som vi nu har att ta, den öppnar vägen för den process som krävs om en gemensam region skall bli verklighet.

9.9.2007
Jarl Strömbäck