När de här raderna skrivs är det en vecka kvar till Folkpartiet att har en ny ledare. Lars Leijonborg överlämnar stafettpinnen till Jan Björklund. Behovet av den förändringen markerade jag här på bloggen direkt efter valet 2006. Den bedömningen grundades inte på det s.k. dataspioneriet, den blev ur valets synpunkt en flopp för socialdemokraterna och förtjänade inget annat. Lars problem markerade han redan när han tillträdde som partiledare. Folkligheten och den utstrålning det innebär fattades för att nå de goda resultaten. Att den svenska urmodern Marit Paulsen sedan lyfte partiet i två val är en annan sanning.
Lars förtjänar att finnas med i laget även framöver. Därför är det med stor glädje jag noterar att han blir kvar som minister, där behövs han och kommer säkert att passa fint in i akademin.
För partiet i övrigt måste en nytändning till för att bryta en trist nedgång. Om Jan är rätt man att nå de resultaten beror i väldigt hög grad på vad som händer ute i landet i övrigt. Och där kan man konstatera att den satsning på förnyelse som var ett mantra runt 1998, och förde ett nytt garde in i partiets ledning, dessvärre stannat upp.
På olika håll i landet sitter politiska ankare fast förankrade på sina stolar i länsförbund och avdelningar. Oftast är det män med en god manipulativ förmåga, men politiskt impotenta. De saknar förmågan att i debatt driva partiets frågor på ett vinnande sätt, och att av egen kraft lyfta sina avdelningar. De vägrar att släppa taget och ge nya krafter utrymme att pröva sina ideer. Just det förhållandet, och valberedningarnas feghet är i grunden ett svek mot partiet och ett hot mot dess framtid i svensk politik.
Jan Björklund förtjänar framgång men den kommer inte per automatik, det inre arbetet är viktigt. I det ingår precis som inom idrotten att förnya laguppställningarna. Den förnyelsen får inte stanna med partistyrelsen.
2007.08.31
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar