Statsstödd miljöförstöring

I mitten på april presenterade regeringen den nya energiöverenskommelsen, tänkt att vara riktlinjer för de närmaste årens beslut i energifrågor. En kompromiss avsedd att tillfredsställa alla de politiska partier som ingått överenskommelsen. Men som sådan en genuint dålig kompromiss för de som inte funnits med i beslutsgången.

För samtidigt som vi i vattenkraften och kärnkraften i årtionden haft en säker energiförsörjning utan skadande utsläpp, subventtioneras nu sedan många år en våldsam skövling av stora naturområden genom den exploatering av väldiga naturområden som vindkraftsutbyggnaden innebär.

En vindkraftutbyggnad som inte kan bära sina egna kostnader, och därför subventioneras hårt och på olika sätt, el-certifikatsystemet det mest påfallande. En vindkraft som genom sin intermittenta karaktär, skapar stora obalanser och osäkerheter i energiförsörjningen. När de riktigt vindstilla och kalla vinterdagarna kommer, skall ändå energiförsörjningen fungera, vilket innebär att vi i grunden bygger upp stora överkapaciteter för att klara av de situationerna när vindkraften inte levererar.

Men det kanske allra allvarligaste är ändå de skador som utbyggnaden medför för människor och djurliv där den dras fram. Det föreligger otaliga rapporter om det förhållandet att människor och djur som bor och vistas i verkens närhet blir sjuka på olika sätt. Blodtryckshöjningar, depressioner, sömnrubbningar och hjärtbesvär är bara några sådana symptom läkarrapporter beskriver. Hittills har de förhållandena i stort ignorerats i det politiska samtalet i vårt land.

Nu rapporterar också en oberoende utredning det som också samerna med sin renskötsel konstaterat, att renarna undviker vindkraften med ett avstånd om ca 3 km från verken. Det innebär väldiga störningar i den näring de bedriver. Samma förhållande upplever nu jaktens huvudmän, nämligen att det stora viltet överger de av vindkraftverken påverkade områdena.

Väldigt mycket mer kan naturligtvis tilläggas. Den kompromiss som nu skapats, och ger vindkraftens lobbyister stort utrymme att fortsätta sin miljöförstörande och för samhället i stort skadliga verksamhet, är riktigt dålig, sett ur ett övergripande miljöperspektiv.

Valborgsmässoafton 2017

Jarl

Aprilmorgon 2017

Det är strålande sol när det blir dags för årets premiärrunda med båten. En svag vind och +7 grader i vattnet, fortfarande kyligt men solen värmer, och det är så vackert. De vitsvarta ejdrarna simmar omkring medan ådorna ligger på sina ägg. På en klipphäll i vattenbrynet något 100-tal meter bort ser jag med kikare en kraftig säl sola och sträcka på sig.

Dörjlinorna släpar i vattnet och självstyrningen får göra jobbet. Plotter ger anvisning om var vi är kontinuerligt. Nog är det en del av vår tids under att en lite nöjesbåt idag genom den tekniska utvecklingen har bättre utrustning för positionsbestämning nu, än landets finaste fartyg SAL-s Kungsholm hade när jag stod på bryggan, och vi kryssade jorden runt 1968.

Radion får vara sällskap, och där rapporteras hur den nye presidenten i USA fortsätter att söka konfrontation, nu handlar det om en liten isolerad stat i Asiens hörn, Nordkorea. En stat som i ”farlighet” inte på något sätt kan mäta sig med USA, ändå vill han blåsa upp ”hotet”. Donald Trump är en ”warlord”, en krigshetsare. Samtidigt som de offentliga inkomsterna skall minska kraftig genom sänkta skatter, skall den USA som redan nu använder mer pengar i absoluta tal för sin krigsmakt, nu kraftigt öka den tilldelningen. Som gammal USA-vän och följare av amerikansk politik under årtionden, är utvecklingen skrämmande.

Kampen om inflytandet i USA är också intensiv. Nu handlar det om att ta makten över de juridiska systemen, att minska delstaternas inflytande, och att snöpa de institutioner som upplevs som bromsklossar av den Trumpska administrationen. Den kampens utfall är också värdemätaren på om den amerikanska konstitutionens syn på maktdelning skall överleva.

Den vackra dagen avslutas med bilder från amerikanska militära samövningar med Sydkorea  via TV-s nyhetsprogram. Provokationer som är helt meningslösa om inte själva syftet är att provocera fram en ny väpnad konflikt i Korea.

2017.04.27

Jarl                                                             

Urbaniserade

Urbanisering är mänsklighetens trend sedan många år tillbaka. Snart kommer enligt statistikerna hälften av jordens befolkning att bo i stora städer. Landsbygdens charm och värden, värderas tydligen inte högre än de som den stora staden medför.

Mycket kan talas om det, trender är inte alltid hugskott. När det gäller folkförflyttning så handlar det om levnadsvillkor, där dessa upplevs bäst, dit flyttar folk. I det nationella perspektivet blir glesbygden allt glesare. Det hade inte behövt bli så med en klok ekonomisk styrning, det visar grannlandet Norge. Där låter man rikedomar som har sitt ursprung i ett givet område, också berika det området. I vårt land dras alla stora värden från skog, vattenkraft och energi, bergsbruk etc., till de stora städerna där bolagen har sina högkvarter, och där inkomster, värden och skatterna ansamlas. På det mycket medvetna sättet utarmas glesbygden, ungdomarna flyttar, underlaget för service av olika slag minskar, och den nedåtgående spiralen har sin givna gång.

Skattekraften i den stora staden som får del av allt det goda, den blir naturligt nog stor. Där kan man planera för ständiga utbyggnader av bostäder och service. Dit söker sig också de många som flyr från sina hemländer av olika skäl. När den lilla kommunen skall bära sina samhällskostnader, måste man ta ut långt högre skatter och avgifter av sina medborgare än den stora kommunen. Allt sammantaget del av urbaniseringens följder.

Urbaniseringen är inte bara en mänsklig anpassning. 15 meter utanför vårt köksfönster, mellan två filer i gatan där bilar och bussar ständigt pilar fram. Där har ett par björktrastar byggt sitt bo i en grenklyka. Där är det lätt att med eller utan kikare följa deras förehavanden, just nu pågår ruvningen, snart kommer små näbbar att sticka upp med sina krav på mat.

Också fågeln har nu urbaniserats och flyttat in i den levande och brusande staden.

2017.04.23

Jarl

Stockholm efter 7.4

Det är nu drygt en vecka sedan händelserna i Stockholm. Dödskörningen som fick ett stort antal offer i döda och skadade, och skakade om det svenska samhället. Nu skärps kampen mellan de som vill ha ett hårdare samhälle rent generellt, och de som vill försvara den traditionella svenska samhällsmodellen.

Angreppet blev i stort också till en manifestation för vårt samhälle. Ingen enskild galning skall få rubba våra cirklar, de är oantastliga. Men i verkligheten pågår en allt tydligare skärpning av motsättningarna i samhället. Ca 10 000 personer gömmer sig i vårt land efter att ha fått utvisningsbeslut. Många av dem lever på stöd från enskilda människor och/eller organisationer. Andra utnyttjas cyniskt som billig arbetskraft av skrupelfria personer.

I det scenariot kan det vara nyttigt med en större och mer omfattande överblick på Sverige idag. Antalet invånare i vårt land passerade 10 miljoner i början på året. Av dem är Ca 2 miljoner första eller andra generationens invandrare. De allt övergripande delen av dem är strävande och arbetande samhällsmedborgare. Något 1000-tal befinner sig i den gråzon där kriminalitet i olika former är del av verkligheten.

Att i det sammanhanget göra alla invandrare till del av problemen i samhället, vilket extremhögern och delar av populismen vill göra, är helt galet. Hur skulle vårt samhälle se ut om man rensade bort de 2 miljonerna? Samhällsservicen på vitala områden skulle rasa samman. Kommunikationer och serviceyrkena bärs till mycket stor del av invandrare. Detsamma gäller också stora delar av offentlig service som sjukvård och skolor.

Naturligtvis har vi problem i vårt land som måste tacklas, i synnerhet i delar av våra stora städer. Svensk lag måste gälla på svensk mark, den kapitulation som upplevs ske i många förorter måste vändas till dess motsats. Mer av lag-och ordning där det behövs, mindre där det inte behövs. Bara så kan man möta etniticering, klanvälde och kriminalitet i förorterna.

Den svenska utmaningen finns där, men löser man inte genom att skambelägga den absoluta majoritet som blivit, och är en vital del av vårt Sverige av idag.

2017.04.19

Jarl

War-lord

I den briefing som alla presidentkandidater fick av olika företrädare för de institutioner som en kommande president skall leda, fanns också genomgångar med militären. Donald (duck)Trump, ställde i de sammanhangen frågan, när vi nu har så många och sofistikerade nukleära vapen, varför använde vi dem inte? Frågan ställdes inte en gång, den ställdes flera gånger enligt rapportering via media från de samtalen.

I valrörelsen kritiserade Trump kategoriskt de militära engagemang USA gjort i länder som Afghanistan, Irak och Syrien. Amerika skulle sköta sitt, och omvärlden fick ta ansvar för sitt var budskapet som lyfte honom in i Vita Huset. Väl där påbörjades omstöpningen av politiken.

Att Donald Trump söker konflikt kan knappast ha undgått någon som följt valrörelsen. Obamas regeringsperiod var enligt honom en katastrof. Hillary Clinton skulle fängslas så snart han tillträtt sitt ämbete. Och med samma synsätt är han nu på väg att leda in USA i krigen i mellanöstern och nu också Nordkorea. USA har fått sin Mussolini, en arrogant och ljugande galning, som nu gör sitt bästa för att sätta landet på krigsfot.

Samtidigt som nerskärningar sker på i stort sätt alla federala områden, skolor, sjukvård, kommunikationer, miljö etc. Samtidigt satsas nu stora resurser på att bygga upp den militära kapaciteten i det som redan idag är den överlägset resursstarkaste i världen.

Väljarna trodde möjligen på den skrävlande busen under valrörelsen, man har nu fått en president som på snart sagt alla områden ändrar ståndpunkt. Nu kommer den verklige Donald Trump fram, en krigshetsare, och den bilden och utvecklingen riskerar att drabba landet och dess befolkning i stort, oerhört hårt.

Det republikanska parti som spelar med i den här utvecklingen, spelar också hasard med sin egen framtid. För får demokratin leva vidare, kommer domen bli hård i kommande val. Det borde också ledande republikaner inse, och ta konsekvenserna av.

Donald Trump är en ”madman”, och borde förpassas till historien som det misslyckade exemplet, så snart som möjligt. Både för sin egen del, men framför allt för det amerikanska folkets och andra drabbade folks skull.

2017.04.16

Jarl

Seglande skepp

Torsdagskväll tidig april när vi samlas, ett 30-tal personer i det fina skeppet. Där ligger hon vid en av det gamla varvsområdets pirar. En återskapad relik från en av vårt lands mer framstående epoker, frihetstiden på 1700-talet. Där finns de grånade byggare som skapat henne. Där finns de som seglade henne över oceanerna, i fädrens spår till kryddländerna och Kina. Vid den enkla buffen och borden talades det och känslan av samhörighet var påtaglig, som den kanske bara kan bli i ett fartyg.

Sjöfart och framåtskridande, lika självklart som sjöfart och upptäcktsresande. Tidigare århundradens ”upptäckt” av nya kontinenter. Ockupation och kolonisering. Sjöfarten har en brokig historia på gott och ont.

Lägg till bildtext

Men sjöfarten har också byggt bryggor mellan världsdelar och civilisationer. Numera är sjöfarten den självklara länken i det som kallas fria varuflöden och globalisering. Utan den skulle vi förpassats mycket långt tillbaka i tiden.

I vårt land tog den kommersiella sjöfarten fart på 1700-talet, med skapandet av Svenska Ostindiska Kompaniet. Under sin livstid skulle kompaniet (SOIC) skapa enorma rikedomar inte minst i Göteborg, kompaniets naturliga svenska hamn. Det var med nutida mått små och klumpiga fartyg. De hade stor besättning, eftersom man räknade med att delar av besättningen dog under resan på ett eller annat sätt. Men med de rikedomar man förde med sig kunde en enda resa betala hela fartygets byggnad.

I återskapandet av ostindiefararen ”Götheborg”, har staden på ideell väg fått den bästa reklampelare en framstående hamnstad och sjöfartsstad kan få. Under några år har hon nationellt och internationellt gjort reklam för sin stad och sitt land på ett sätt som bra hon kan. Visst borde fartyget få fortsätta på det sättet. Ändå finns de som vill förvandla henne till ”a lame duck”, ett nerskalat museiskepp.

Ostindiefararen uppfyller alla krav som ställs på oceangående fartyg eller internationella regelverk. Hon har utöver sin seglande förmåga ett maskineri som ger drivkraft åt de moderna system för framdrift och komfort som göms i dess runda buk. Två konverterade lastbilsdieslar från den västsvenska motortillverkaren ger kraft till två ställbara Ka-Me-Wa propellrar. Det var med stolthet den ansvarige för att bygga maskinrummet visade på dess olika system.

En klok ledning för staden, kommunen och näringslivets ledningspersoner borde förstå skillnaden mellan det seglande fartyget som ambassadör för sin hemvist och tid, och det döda och själlösa museifartyget.

Låt ostindiefararen få fortsätta att segla.

2017.04.12

Jarl

Inrikes utrikespolitik

Politiken har många ansikten. Ett av de mer använda är att genom sitt handlande flytta fokus från ett obekvämt område, till ett annat genom någon form av agerande. Att exempelvis genom utrikespolitiska utspel, styra bort obehaglig granskning på det inrikespolitiska området.

Det är inte lätt att vara Donald Trump för närvarande. Han blir mer och mer ifrågasatt. Den ryska kopplingen till valrörelsen kommer allt närmare, och hotet om riksrätt diskuteras ständigt. Att Trump dessutom gjort Putin, den ryske diktatorn till en egen ikon, strider kraftigt mot den bild amerikanen och stora delar av omvärlden har om Putin. Efter sina krig mot Tjetjenien, Georgien och nu i Ukraina, är han starkt ifrågasatt bland de flesta med demokratiskt sinnelag.

I den kontexten ser nu allt fler analytiker det missilangrepp på en öde flygplats i Syrien som gjordes häromdagen. Trumpadministrationen hade timmar i förväg förvarnat Ryssland, och därmed också den syriska ledningen om anfallet och vilket målet var. På det sättet kunde den syriska ledningen flytta undan sina plan och sin utrustning innan anfallet, och det blev mer en symbolhandling avsedd för den amerikanska inrikespolitiken, än något som skadade Assad-re4gimen.

I det begrepp som kallas det politiska spelet, är hela sanningen sällan den som redovisas. Där finns också alternativa sanningar. Att den ryska ledningen protesterar är del av det spelet. I själva verket är den ryska ledningen lika intresserad av att få bort intresset för den ryska påverkningen på valkampanjen ur strålkastarljuset, som Trump-administrationen.

Symptomatiskt nog, och som ett hån mot Trump, valde Assad-regimen att gasbomba en av sina av demokratikrafterna hållna förorterna till Damaskus, dagen efter den amerikanska missilattacken. Det får väl om något ses som en hälsning från Assad till Trump, vi skiter i era synpunkter.

2017.04.09

Jarl

Gränslöst

Tisdag den 4 april. Det är en disig morgon på landets västra kust när vi vid 8-tiden stiger på bussen. Väl någon mil inåt landet, och när solen fått bränna lite, skingras dimmorna och det blir en strålande fin dag.

Vi är en fullastad buss som skall ut och beskåda något på sitt sätt exotiskt och gränslöst. På vägen stannar vi och besöker Falbygdens Ost. Där blir tid för fika och shopping för de som vill fylla sina förråd med allsköns ät-och drickbara varor. Men det är inte målet för vår resa. I fickan ligger den nödvändiga kikaren.

Väl framme vid 11.30-tiden ser vi ett myller av folk, alla med uppmärksamheten riktad ut mot ängarna och sjön. När vi stiger av bussen möts vi av en kakofoni av fågelläten. Vi går uppför den lilla kullen där turistbutiken och naturrumvisningen finns, och skådar ut över strandängarna.

Den dagens räkning gav 13 000 tranor vid Hornborgasjön, plus oräkneliga svanar och gäss, samt många andra sjöfåglar. Bara något 100-tal meter från avspärrningarna, går, hoppar, dansar tranorna denna på sitt sätt så exotiska fågel.  Guiden som talar med oss i ca en timme, kan sina fåglar efter 25 år av arbete med och omkring den så berömda tranedansen vid sjön. Under några veckor, med fokus månadsskiftet mars-april passerar drygt 100. 0000 tranor rastplatsen. Där utfodras de med ca 150 000 kilo korn per säsong, innan de mätta fortsätter sin flykt mot revir på vattensjuka myrar i skogs-och fjällområdena i norr.

Tranan är en stor men lätt fågel, väger bara ca 4 kg.  En fågel som glidflyger med hjälp av vindströmningarna på ca 1000 meters höjd på sin väg mot målen. Gränslöst låter den sig bäras av uppvindarna i hastigheter om 50–70 km/timmen. Den är monogam, och håller sig till samma partner under hela sitt ca 25-åriga liv.

Det ligger något av förundran i luften hos alla de som med sina kikare bevittnar skådespelet. Förundran och beundran, fåglarna lever sitt liv utan de gränser vi tvåbenta sätter upp. De umgås därnere de olika arterna, utan någon tillstymmelse till fientlighet. Kanske är det så att också vi, med all vår visdom, har något att lära av andra väsen i naturen.

Det var med ett stort mått av tillfredställelse färden ställdes hemåt igen.

2017.04.07

Jarl

När samhället sviker

Vår och ljusets återkomst. Sommartid i klockan och flyttfåglarna kommer tillbaka. Blommorna i rabatterna lyser upp i det grå och det vintriga får alltmer flytta på sig. Det är den bästa av årstider vi har framför oss.

Sämre ser det ut för många av de förorter som brottas med sociala problem och kriminalitet. När nu försäkringsgivare börjar att vägra försäkra egendom i stora förorter, av skälet att kostnaderna och riskerna är för stora, då raseras en av grundpelarna i det moderna samhället.

När samma förorter drabbas av 2-3 gånger högre försäkringspremier, jämfört med de som bor i mindre brottsutsatta områden. Då slår kostnaderna i taket i orter som redan har låg köpkraft.

Frågan politiskt ansvariga måste ställa sig är, vad händer med orter med 10.000-tals invånare när försäkrings kostnaderna skenar, och när näringsidkare lägger ner sin verksamhet därför att man inte får försäkringar för sin egendom, sin näringsverksamhet.

Rimligen kommer det att leda till en ökad förslumning, de som har möjligheten flyttar till annan ort. Det sluttande planet blir alltmer påtagligt.

                                                                                            

Det finns ett pris som måste betalas för att politiken och rättssamhället sviker förorterna. Brottsligheten kommer att sprida sig, och gör redan det, ut i samhället i stort. Svensk rättstillämpning leder allt mer bort från det som kallas folklig förankring. Finns det en “laissez-faire” attityd inom rättsväsendet, och då i synnerhet domstolarna, så är det hög tid att bryta den utvecklingen. Och vill man skydda rättssamhället, så måste det skyddet starta där det behövs mest, i drabbade förorter.

2017.04.02

Jarl