Demokratiskt drama

Höst i luften, de varma och fina dagarna varvas med blåsiga och mer kylslagna dagar. Om det gäller naturens logiskt återkommande skiftningar, så är det också en rimlig tolkning av de storpolitiska skeendena.

När detta skrivs har regionen Katalonien förklarat sig självständiga, samtidigt som den spanska staten med lagstöd i landets konstitution, upphävd regionens självstyre, och därmed också dess politiska ledning. Det jublande massorna på Barcelonas gator, de som vill ha ett helt fritt Katalonien, utgör kanske 40% av regionens befolkning. Tillräckligt många och högljudda för att skrämma bort de spanientrogna. Nu stundar en kraftmätning som kan få stora konsekvenser för inte bara Spanien, utan också Europas framtid. Och EU håller andan.

Rohyingas sörjer sina döda

Och i de forma Burma, numera Myanmar utspelas nu en etnisk rensning av dimensioner vi inte sett sedan motsvarande konflikt i Rwanda år 1994. Rohingyafolkets fördrivning från sina boplatser har nu av FN klassats som ett uttryck för etnisk rensning. Dessvärre utan att något märkts när det gäller att stoppa eländet. Som så ofta förr är FN lamslaget när det borde vara som kraftfullast och tydligast. Och den en gång nobelprisade Aung san suu Kyi, nu med en ledande roll i landet, låter det ske.

Tillbaka i vårt eget land noteras att den nye M-ledaren Ulf Kristersson, har fått en flygande start på sitt ledarskap. Positionen som näst största parti är återtagen från SD, och det partiet har fått notera en kraftfull tillbaka gång.
Samtidigt markerar ledande liberala politiker, ett intresse av att samverka med socialdemokraterna. Frågan om detta är början till slutet för alliansen, och vad det i så fall kan tänkas föra med sig.

1918 års valrörelse och val kommer att bli mycket intressant att följa.

2010.10.28

Jarl

Höst i luften

Det är höst i luften dessa sena oktoberdagar. Den ena regnfronten passerar efter den andra. Ljummet för årstiden i luften, men också blött. Och visst är det vackert med alla färgskiftningar innan löven blåst av sina grenar. Lämpliga dagar för inomhusarbete på olika sätt.

I det stora landet i väster växer för var dag nu motståndet mot den Trumpne presidenten. Ett 25-tal ledande psykiatriker i landet har skrivit en bok där man diagnostiserar Trump som extremt självupptagen, känslokall och en person som systematiskt ljuger och mobbar. Allt Fler ser honom som ett hot mot sammanhållningen i USA, och en person som splittrar istället för att ena landet.

När nu också de senaste decenniernas presidenter från Jimmy Carter till Barack Obama, går ut och kommenterar utvecklingen, så görs det med mycket tydlig markering mot Trump.Den skattereform som skulle gynna de redan rika i USA, på övriga gruppers bekostnad, motarbetas nu också av betydande personer bland miljonärerna. Man börjar så smått att inse, att fortsatt polarisering där en liten grupp tillskansar sig alla förmåner på de andras bekostnad, leder till allt större konflikter i samhället. Den amerikanska drömmen raseras med de konsekvenser det kan tänkas få.

När Trump stoppat nödhjälpen till Puerto Rico, och golfade i helgen, ställde de f.d. presidenterna upp på en välgörenhetsgala som stöd för de stormdrabbade öarna. Och  när George Bush och Barack Obama nu går ut och öppet argumenterar till stöd för konstitutionen och den amerikanska modellen, så är udden direkt riktad mot den som vill rasera de fundamenten utan att nämna honom vid namn. https://www.facebook.com/bbcnews/videos/10155237437902217/

På ett annat plan väcker nu sedan ett antal dagar hashtaggen #metoo väldigt gensvar. Kvinnorna har funnit ett forum för sina besvikelser, och går nu ut på ett sätt man aldrig tidigare skådat. Bäva månde många män göra, som använts sig av härskartekniker för att ta för sig gentemot det andra könet. Där rättsstaten är för svag, skapar internet sina egna domstolar på gott eller ont. Vad som är rätt eller fel kommer säkert att bli del av en fortsatt debatt, och väl är väl det.

Män och kvinnor behöver varandra på många olika sätt, nog vore det synd om det grävs alltför djupa vallgravar mellan könen.

2017.10.23

Jarl S

Om pensioner o annat

Höstens månad oktober. Ömsom dagar med strålande sol och värme, ömsom de med regn och blåst. Och de vackra färgernas årstid. Nu lyser nejden upp av bladens alla nyanser, och färgar av sig på den mark de ramlar ner på. Visst finns det anledning att se positivt på hösten också.

Ute i den stora världen driver svallvågorna av motsättningar, för att emellertid dämpas av andra krafter. De spanska motsättningen mellan det “rika” Katalonien, och den spanska staten har tillfälligt i vart fall, dämpats. Sönderfallet stoppats för stunden. Ett sönderfall som med sina konsekvenser kunde rasera hela det arbete som ligger bakom EU-tanken. Fred, frihet och samarbete.

Europa med sin erfarenhet av återkommande krig under 1900-talet, borde ha alla skäl att värna om det samarbete som är EU-s primära mål. Och EU har alla skäl att fortsätta att värna om sina provinser för att balansera det motstånd som lokalt blossar upp drivet av nationella demagoger.

På hemmaplan lyfts återkommande det faktum att allt fler vittnar om det trauma det innebär att efter ett långt arbetsliv bli pensionär. Men sällan eller aldrig ser man någon i media som vill lyfta orsaken till att det ser ut så. Ändå är den så uppenbar för de som vill förstå. Man talar om att pensionssystemet måste förstärkas, men inte varför det urholkats. Den massiva plundringen av pensionssystemet som skedde sent 90-tal, lämnas därför i stort sett okommenterad.

ATP skapat sent 1950-tal, står för begreppet allmän tjänstepension, en pension som skulle utbetalas till de som intjänat den genom arbete. Den var aldrig avsedd att användas för andra sociala ändamål. ATP-fonderna växte också snabbt. Utbetalningarna byggde på 30 tjänsteår, och vid 80-talets slut var fonderna mycket stora, samtidigt som landet gick in i den ena ekonomiska krisen efter den andra. Kriser orsakade både av S-märkta och av den borgerliga regeringen 1991-94.

När Göran Persson tillträdde som finansminister 1994, hade han den besvärliga uppgiften att få ordning på statens finanser. Man behövde få in ökade skatter för att klara statens åtaganden, och skattebaserna diskuterades. Kunde man öka skatterna på de 3 F-en, flaskan, fastigheter och fattigt folk? Skatteflykten ur landet hade efter avregleringen av valuta hanteringen, en del av EU-förutsättningarna, varit mycket stor. Pengar som tidigare varit inlåsta genom vår valutakontroll, flödade nu ut till mer eller mindre lyckade investeringar i Europas olika länder. Kvar stod landet med en för tillfället eroderad ekonomi och skattebas.

Men pengar fanns i ATP-fonderna, man måste bara komma åt dem på något sätt. En pensionsgrupp tillsattes med ledamöter för riksdagens partier utom V och Mp. Målet att styra över en väsentlig del av fondernas tillgångar till statskassan, men vilka argument skulle man använda? Centerns tidigare minister både i regeringen 91-94 och i EU, Karl-Erik Olsson, vittnade unde sina år som ordförande för SPF om hur det gick till.

Man konstruerade ett antal falska påståenden, vilka sedan fick utgöra grunden för plundringen av ATP-fonderna på det ofattbart stora beloppet, 256 miljarder Sek.

Argumenten var att staten genom detta skulle överta ansvaret för förtidspensioner och sjukpensioner, något som aldrig varit ATP-systemets skyldighet, utan  en del av det allmänna välfärdssystemet.

ATP- systemet blev på det sättet dränerat på det som skulle gett 40-50 talisterna en tryggad pension. Till den misär som nu många, framför allt ensamstående kvinnor drabbas av vid pensioneringen, hör också den ändring av intjänade tiden som följde med det nya pensionssystemet. Istället för de 30 bästa åren som grund för utbetalningen, blev det nu arbetslivet i sin helhet som blev grundande för pensionens storlek.

Att pensionärsorganisationerna nu hävdar att pensionssystemet är underfinansierat är inte svårt att inse. Men nog är det märkligt att de, liksom media inte besvärar sig med att också ge anledningen den historiska förankring som skapat problemen, och kräva att ansvar tas för de besluten.

2017.10.14

Jarl S

USA-s farligaste president

USA-s farligaste president.

Vacker morgon med månen som en vacker punkt på gryningshimlen. Dags för en liten överblick efter ett tags granskning av Facebook flödet.

medias olika kanaler, i synnerhet de amerikanska, har nu satiren över landets president tagit aldrig tidigare skådad plats. I grunden är det inte konstigt, när rationella argument inte biter, då kommer satiren som uttrycksform att ta över.

Donald Trump och hans närståendekrets har visat att man driver politiken utifrån egna åsikter, oavsett vad vetenskap och beprövad erfarenhet i övrigt säger och tycker. President Trump ser sig överordnad allt, och omvärlden ser på med skräckblandad förfäran.

Påhoppen på Nordkorea är ett sådant exempel. Den totala ignoransen när det gäller att hjälpa det orkandrabbade Puerto Rico, är ett annat. Blundandet när det gäller de amerikanska vapenlagarna ett tredje.

I miljöpolitiken intar den trumpska ledningen en uppfattning att miljöproblem inte finns, trots att bränderna i delar av landet, i synnerhet Kalifornien, numera är ett årligt gissel med mycket stora förluster i världen och även människoliv. Och  de skador som återkommande orkaner skapar, stör inte den bilden i den Trumpska ideologin.

Här hemma är i de avseendena skonade från alltför stora problem. Hösten är här med sin blandning av fina soldagar, och de med blåst och regn. Det är naturligtvis skönt att bo i ett land som i sig är skonat för de stora katastroferna. Innebär det att vi har en skyldighet att hjälpa andra, mindre lottade länder?

I ett framtidsscenario, kommer utvecklingen, om den inte kan stoppas, att tvinga miljontals flyktingar bort från klimatdrabbade områden. kommer de att söka sig till de länder som klarar sig bättre?  Är vi villiga att visa solidaritet med dem eller är det stängda gränser som gäller?

Många frågor som söker sina svar, som en del av det som kallas politik i övergripande mening.

Alternativet med stängda gränser, kommer knappast stoppa folk med önskan att överleva från att klättra på våra gränsbommar.

2017.10.11

Jarl

Oktoberdag 2017

Solens strålar värmer efter en kylig natt. En oktoberdag när den är som allra bäst. En efterlängtad sommardag efter dagar med regn och blåst. Kommande natt skall tillbringas i hamnen, som del av den båtsamverkan som finns för att stoppa stölderna i småbåtshamnarna.

Ute i den stora världen diskuteras nu den hjälp som delstaten i USA Puerto Rico behöver efter de orkaner som drabbat ön. När presidenten Trump besökte ön några symboliska timmar, var det i huvudsak för att förnedra både dess folk och ledning. Enligt honom så är det tydligen inte orkanen och dess verkningar som är problemet, utan dess ledning och folk som är “lata och inkompetenta”. Så talar överheten som ser som sin främsta agenda att splittra istället för ena och läka nationen.

Efter den blamagen, var det dags att Las Vegas efter masskjutningen där fick ett besök. Också här lämnade språkbruket en minst sagt fadd smak när han berömde polisingripandet som “ett mirakel”, samtidigt som samma poliskår inte på något sätt kunde förhindra att 59 personer dödats och 500 sårats mer eller mindre. Och förövaren som tveklöst hade kallats en terrorist om han varit invandrare, blir i Trumps tappning en ensam galning. Detta trots att alla intervjuer med bekanta till personen, talar om en i högsta grad “normal” person. De amerikanska vapenlagarna, eller bristen på dem om man så vill, har ett återkommande pris i form av oskyldigt mördade människor.

När sunt förnuft inte längre bär, då återstår satiren. Och just nu har satir programmen i amerikansk TV högtidsstunder, sorgligt men sant. Donald Trumps agerande ligger långt utanför det som man normalt förknippar med presidentskap. Samme Donald Trump som innan han blev president skriftligen varit en motståndare till de vapenlagar som gör skjutningarna möjliga, samme person är nu deras försvarare, sedan han sponsrats med 36 miljoner usd på vägen till sitt presidentskap.

Mr Trumps signatur är att härska genom att söndra. Genom sina ageranden syftar han till att bryta ner den gemenskap det amerikanska folket burit som en grundplåt i sin identitet. Splittringen som på det sättet skapas gör världen alltmer osäker. Må bara senaten och representanthuset, tillsammans med fria och oberoende media, ha styrkan att neutralisera galenskaperna från vita huset.

2017.10.06

Jarl

Gryningsljus

Höst över landets västra kust. Vinden sliter i trädens gulnande blad, och regnet ligger i luften. Men gryningsljuset över stadens ljus och byggnader, är som ofta riktigt vackert.

Igår avslutades landets största bokmässa, ett evenemang som drar oerhört mycket folk. Hög som låg, alla är vi läsare och alla vill vi besöka bokens högtidsstund, bokmässan. I år skulle den störas ut av nationalistiska demonstrationer, men av det blev intet. Ett massivt polisuppbåd stoppade demonstrationerna, och något 10-tal personer kommer att få känna på de legala följderna av trots mot ordningsmakten.

Väl så, demokratins måste försvaras mot dem som strävar efter att avskaffa den.

I det stora landet i väster är kampen om demokratin och dagordningen ständigt förekommande. De orkaner som svept över de karibiska öarna, drabbade också delstaten i USA, Puerto Rico hårt. Den självklara hjälp som en delstat i USA har rätt till, har Trump-administrationen bromsat och ifrågasatt. Nu dör människor där borta pga brist på rent vatten och mat, medan Trump i vanlig ordning twittrar om dåligt ledarskap. Han själv personifierar det usla ledarskap, han nu anklagar andra för.

I vårt eget land har det hårt sargade moderata partiet fått en ny ledare. Må Ulf Kristersson lyckas bättre än sin föregångare. För honom gäller nu att arbeta för att lappa ihop den under de senaste åren splittrade alliansen. Det behövs en sund balans i det nationella politiska landskapet.

SD-s inre liv har på senare tid också granskats av TV4s Kalla Fakta, en granskning som tydligt visar på den dubbla agenda partiet lever med. Jimmy Åkesson vill gärna framhålla partiets nolltolerans mot extrema högerkrafter, men med en trovärdighet som alltmer ifrågasätts. Vägen fram till valet 2018 kommer att bli mycket intressant att följa.

När detta skrivs plingar telefonen in meddelanden om en stor skjutning i Las Vegas, tydligen med många döda och sårade. När skall USA-s ledarskap bli så civiliserat att man inser att automatvapen i fel händer skördar liv. Och att den möjligheten med lag måste stoppas.

2017.10.02

Jarl S