Ny dag

Det är en ny dag när jag i gryningstimmen drar på mig joggingkläderna. Under natten har vi ändrat till vintertid. På andra sidan gatan lastar grannen sin bil med jaktgrejorna. Vi byter några ord om älgjakt och björnjakt medan jag stretchar lite. Så joggar jag iväg, vaksam på de isfläckar som lätt annars kan resultera i en riktig ”rova” för att använda ett gammalt uttryck.
Månen lyser halv och fin, och vattnet över viken är stilla. Inte ett ljud hörs ännu, inga fåglar de har ju flyttat, och i husen har ljusen ännu inte tänts. Morgnar kan vara fantastiskt rogivande.

Kommer att tänka på förändringprocesser och vad de medför i stort och smått. Från landsting till den lilla föreningen. Intressekonflikter och onödiga känslosvall. Men också på en liten blogg som Liberala Vindar. Under åren den funnits, snart 5 år har jag försökt att illustrera skrivandet med bilder. Helt plötsligt togs den möjligheten bort, utan varsel och utan förklaring. Det är trist att inte kunna lätta upp en skrivning med en bild. ”En bild säger mer än tusen ord” heter det ju. Ibland är det nog så också.

Så till mina trogna läsare vill jag bara säga, det är inte slöhet från min sida att ni inte får några bilder nu, det är administratören av bloggen, som ändrat dess förutsättningar. Men hav tröst, Liberala Vindar kommer att bestå med sina budskap, och det är väl ändå värt någon minut då och då.

2010.10.31
Jarl Strömbäck

Sista anförandet

Efter 8 år med landstingsfullmäktige, är det dags för ett sista inlägg. På den begränsade talartiden, tre minuter hinner man inte så långt, så låt mig få sammanfatta som följer.

Våren 2004 motionerade jag om en ”Långsiktigt hållbar organisation ” av sjukvården i länet. Sedan dess har revisorerna ständigt ifrågasatt landstingsstyrelsens sätt att leda landstinget. Det skulle dröja 5 år innan den omställningen jag motionerade om kom igång, och då blev den desto mer omfattande. Och vad var alternativet? Varför skulle vårt läns medborgare betala 3000 kr/ år för en sämre vård än den som man får i andra av landets landsting

Jag har inte tillhört dem som stått på barrikaderna för att plocka billiga poäng på kritik av Mantec-utredningen. Det av revisorerna ständigt klandrade ledarskapet i landstingsstyrelsen har flertalet partier varit delansvariga i. Nu noterar jag att ekonomin är på väg att vända till det bättre, och en rejäl och omfattande översyn av ledarskapets instrument, bland annat delegationsordningen är på väg. Det är inte en dag för tidigt.

Men det finns en djupare kärna ändå att bearbeta. De som verkar inom vården måste vara människor med känsla för uppdraget, med klokhet, kunskap och en hög grad av emotionell kompetens.
Meya-fallet är inte det ända som i grunden är uttryck för ett haveri i vården. I somras kom en förstföderska in efter att i slutet av graviditeten fått en störtblödning i hemmet. På länssjukhusets förlossningsavdelning tjänstgjorde en rutinerad läkare som gjorde en obegriplig felbedömning. Istället för att omedelbart föranstalta om ett kejsarsnitt, lät hon modern ligga i 4 timmar innan ingreppet gjordes, med följden att barnet gravt hjärnskadades pga syrebrist. Det kvävdes mer eller mindre i moderlivet. Tragedin är i båda fallen oerhörd, den drabbar barnen naturligtvis, föräldrar och anhöriga samt samhället genom livslånga bördor på olika sätt.
Det är anmärkningsvärt att den ansvarige läkaren för det senare fallet, inte en enda gång efter sitt ödesdigra handlande varit i kontakt med den drabbade familjen. Var finns den emotionella kompetensen?

Landstingets felbeslut är inte bara relaterade till vården. Nedläggningen av Hampnäs Fhs är ett övergrepp på sitt sätt. Det har tagits utan hänsyn till de inom skolan och skolans vänner som motsatt sig förändringen. Hampnäs har utmärkt sig som länets mest välskötta skola, och har under 100 år varit en viktig kugge i många människors liv. Ompröva det beslutet i det nya fullmäktige, det vore en klok och framsynt handling.

Jag vill avsluta med att gratulera de politiker som nu visar ledarskap, det är något långt mer beundransvärt än den populism vi kunnat ta del av under valrörelsen.

Politiken behöver ett ledarskap som är framsynt, fast och förutsägbart. Ett landsting som i handling lever upp till sina högt ställda intentioner.

Myrstacken

Häromdagen besökte jag den stora staden. Jag skulle ut till en förort, och valde då att leta mig fram via de underjordiska gångar som kallas metro, eller tunnelbana. Det var ner i avgrunden, först nivå ett, sedan nivå 2 och slutligen nivå 3. Sedan en lång promenad i katakomberna innan jag kom till rätt plattform.

Väl på tåget är det lätt att tänka på vad slags social miljö vi egentligen skapat i de mänskliga myrstackarna. Säkert är att de liknar myrornas bon. Säkert också att människors hastande liknar myrornas ständiga jäkt runt boet. I mänsklig tappning präglad av oseende av varandra. Skyddsmasken är uppe för att slippa sociala kontakter som stör den egna bubbla i vilken man inneslutit sig.

Visst är det intressant och kanske lite märkligt att just den samhällstypen är den som växer. Anonymiteten och främlingskapet på bekostnad av närvaro och social gemenskap.

2010.10.24
Jarl Strömbäck

Falsk marknadsföring

Vi har sett dem ett antal gången på senare tid, senast måndag den 18.10. Annonserna i ÖA där det stora bilbolaget gör reklam för den kompletta bilanläggningen. Inte nog med det, man skriver också ”Tankstation med alla bränslen”.

Glad i hågen åker miljöhjälten som köpt biltypen som inte ger några utsläpp av skadliga gaser alls för att tanka biogas. Det renaste bränsle som finns och dessutom det som på ett överlägset sätt också drar nytta av vårt avfall i samhället. Men se det hade det stora bilbolaget inte tänkt sig, trots att man representerar ett bilmärke som också tillverkar och säljer mängder av biogasbilar i andra delar av landet?

När person ett inte kunde svara på var tappen fanns, inte heller person två, så lyckades i alla fall person tre informera om att det troligen var något fel på annonsen? Måhända var det inte annonsen det var fel på, snarare då viljan och förutseendet att arbeta för ett riktigt miljövänligt drivmedel.

Det finns mycket kvar att göra i kommunen som gör anspråk på att vara kommunen i världsklass. I det här fallet är man närmast att betrakta som ett u-land.

2010.10.20

Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669

Lika goda kålsupare

Under Göran Persson(S) regeringsperiod fram till 2006 ökade kostnaderna för regeringskansliet stadigt, och den borgerliga kritiken för det var återkommande och samstämmig. Makten flyttades från riksdagen till Rosenbad var temat för kritiken. Också riksrevisionen var inne på samma linje under sin oberoende och starke chef Inga-Britt Ahlenius. Vi får nu facit för den borgerliga regeringens 4 år vid makten. Under den tiden har man ökat kostnaderna för regeringskansliet med hisnande 1,5 miljarder, till totalt 7,5 miljarder kronor. Det är en svindlande ökning, och befäster det hyckleri som tyvärr är en del av politikens mörka sida. Som en konsekvens av den utvecklingen mister riksdagen allt mer av legitimitet och makt, besluten är redan tagna i partikanslierna när de når riksdagen för bekräftelse. I synen på politiska tillsättningar var den nuvarande regeringen också en uttalad kritiker till tidigare regeringar. Nu visar det sig att man inte drar sig för att sätta sina egna handgångna män och kvinnor i toppen på den viktigaste granskande myndigheten av alla, riksrevisionen. Man vill uppenbarligen inte ha en oberoende och stark riksrevision. Naturligtvis är det inte riksrevisionen som nu lyft locket över de svindlande ökningarna av kostnaderna för regeringen. Det gjorde media. Det här är i grunden en utveckling bort från demokratin, mot ett alltmer toppstyrt Sverige. Ett Sverige där regeringen använder ofantliga resurser av skattemedel för att i varje skede av politiken styra information och kommunikation till dess fördel. De nya är inte bättre än de gamla, de är alla lika goda kålsupare. 2010.10.17 Jarl Strömbäck

Ethno on the road

Det är viktigt att få vara glad ibland. Häromkvällen blev en sån kväll när bägaren av glädje fylldes till brädden. De som bidrog till det var ett gäng unga folkmusiker från fem olika länder, förutom Sverige, också Frankrike, Indien, Turkiet och Skottland. Deras spelglädje smittade lokalen till stående applåder och extra nummer. Naturligtvis finns det inte utrymme för en uppspelning av deras musik i sin helhet, men ett smakprov går väl an? Det här kan också få tjäna som ett memento till de krafter som inte förstår kulturens gränsöverskridande betydelse. Solen skiner och gårdagens stormvindar har blåst bort. Koppla av och lyssna. 2010.10.15 Jarl Strömbäck

Val på ojämlika villkor

Valvinst betald av skattebetalarna Det har gått en tid sedan höstens politiska val till riksdag, landsting och kommuner. Valens förutsättningar har under årtionden diskuterats, ofta då med ekonomin i fokus. Utan pengar för marknadsföring är det svårt att nå framgång. Så är det i all form av försäljning, också när det gäller idéer om framtiden. I det avseendet har det politiska systemet skapat sin alldeles egna hegemoni. Olika former av partistöd innebär att under en mandatperiod ansamlas mycket stora belopp på partiernas kanslier, belopp som blir ett rent marknadsföringsstöd till de etablerade partierna, men inte ger något till förnyelsen i det politiska systemet, åtminstone om man med förnyelse avser nya partibildningar. I den utmärkta tidningen ”från riksdag och departement” som har direkt ingång till regeringsarbetet, redovisas i nr 27/10 som exempel att ett parti med 20 mandat i riksdagen, under mandatperioden (4 år) får sammanlagt drygt 110 miljoner i direkta stöd för sin verksamhet. Därutöver kommer ersättningarna till de enskilda riksdagsmännen/kvinnorna. Det är lätt att inse att den här frågan kan vara kontroversiell, och att partierna inte gärna vill redovisa dem närmare. På DN-debatt kunde man också den 4.10 läsa en artikel med rubriken ”Därför fick vi inte granska partiernas extra valbidrag”. De som utsetts till revisorer för en del av valpengarna borde rimligen också i den rollen få tillgång till en redovisning, men förvägrades det av de politiska partierna. Det är en sorglig sanning att det politiska spelet i allt högre grad har kommit att handla om kontrollen över de ekonomiska köttgrytor det politiska etablissemanget skapat åt sig självt. Allt mindre om den idépolitik som förr var drivfjäder i politiken. Nu handlar det om att bevaka revir, och att göra inskränkningar där den politiska skadan bedöms bli minst oavsett hur behoven ser ut i samhället. Dessvärre gäller det båda de två blocken. Här borde media ställa sig på folkets och demokratins sida, stödja de demokratiska plantor som växer upp som alternativ till de stora, istället för att kväva dem i sin linda vilket uppenbarligen drabbade SPI i årets val. Det är svårt att nå framgång när man inte ens får vara med i den valbarometer media lagt ut. 2010.10.12 Jarl Strömbäck

Med demokrati i fokus

Dimmorna lättar så sakta vid min morgonpromenad runt sjön. Strandens säv har bytt sin gröna färg, till den råggula mognadens färg. Det är höst i luften. Till höstens begivenheter hör också valet av Nobelpristagare. Av dem kanske ändå fredspriset är det som väcker mest känslor, och med rätta. I år får den kinesiske professorn, författaren och demokratiförkämpen Li Xiaobo priset, under ilskna protester från det politiska etablissemanget i landet. Kina är ett land jag haft förmånen att besöka ett antal gånger i tjänsten, den första redan 1968, den senaste för några år sedan. Utvecklingen i ekonomiskt avseende har varit enastående, men till priset av en av världens hårdaste diktaturer. I Kina avrättas fler människor av staten än i något annat land. De som tar risken att protestera mot regimen riskerar sin framtid, i första hand arbete och utbildning. Om inte den varningen räcker blir det fängelse, i Liu-s fall 11,5 år för en skrift med påminnelse om massakern på himmelska fridens torg för 20 år sedan. Den kinesiska ”stabiliteten” har en mörk baksida i form av förtryck av demokratiska rättigheter så som de uttrycks i internationella konventioner också Kina skrivit under. Det måste finnas ett samband mellan vad man lovar, och vad man gör, något som nobelpriskommittén så klokt påpekar. Också i vårt land har respekten för demokratin uppmärksammats i årets val. I det sammanhanget finns det anledning att påminna om den respekt för olika synsätt som är en absolut förutsättning för en levande demokrati. De som på olika sätt angripit det fundament på vilket en levande demokrati vilar, visar inget annat än sin egen brist på respekt för demokratiska synsätt. I allt det är årets Nobelpris, i stort och i smått en både viktig och nyttig påminnelse också i vårt land. 2010.10.09 Jarl Strömbäck Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Som man sår...

Som man sår får man skörda heter det, och det är nog oftast en riktig beskrivning. Häromdagen fick vi i region-TV se hur reportrar och statsvetare funderade över hur man skulle kunna ena länet Västernorrland. Ett län där landskapen Ångermanland och Medelpad tycks uppträda som ett sedan länge sprucket äktenskap. Den delade vårdnaden om landstingets verksamhet är den som drabbas hårdast. I kölvattnet av den här typen av verkligheter simmar inte sällan märkliga fiskar. Om man gör till sin uppgift att underblåsa den splittring som finns, för att den vägen plocka egna poäng, då sår man en sådd som blir svår att skörda. För hur skall den som vunnit position på oförsonligheten, kunna bli fredsmäklaren och brobyggaren? Den frågeställningarna har skapats i första rummet genom den Moderate gruppledaren Jacomina Beertemas agerande i landstinget och valet. Visst kan man förstå att hon som läkare på Sundsvalls sjukhus har ett kollegialt tryck på sig i landstingsfrågorna, men som politiker är det inget ursäkt för att med närmast sovjetisk oförsonlighet driva de lokala synsättet. Det vore märkligt om övriga partier accepterade Beertema som nytt landstingsråd och ledare för en ny majoritet efter 83 år av socialdemokratisk dominans. Sannolikheten är nog större då, att något av de andra partierna väljer att stödja en S-märkt fortsättning, än att ta risker med opportunisten som landstingsråd. Som man sår får man skörda.. 2010.10.06 Jarl Strömbäck

Kommendanten

Plötsligt kommer han där. Likt en vålnad från en 400 år sedan svunnen tid, iklädd en oklanderlig blågul karolineruniform med långstövlar och trekantig hatt. Lite böjd av ålder men med kraftig stämma hälsar han oss välkomna. Vi är ett gammalt kamratgäng med rötter i flottans officersutbildning som ses 45 år efter att vi fick våra gradbeteckningar. Mycket har hänt, några är borta för gott, andra har sina krämpor att kämpa mot med flertalet mår väl, låt vara att håret har grånat på både män och damer. Platsen är Carlstens Fästning på Marstrand, sen och solig augustidag 2010. Carlstens fästning, som byggdes under ofredsår under de svenska storhetsväldets 1600-tal. Arbetarna var slagna i järn där dom drog sten efter sten, dom var alla fångar som med olika domar förts till Marstrand för att avtjäna sina straff. Få överlevde tiden på fästningen, den mest omtalade av dem, Lasse-Maja var en tjuv som lärde sig matlagningens goda konst så väl, att han benådades efter ett kungabesök på fästningen. En så god kock borde enligt konungen få komma ut i livet igen, men då hade han fått avtjäna drygt 20 år för sina bedrägliga beteenden. Kommendanten kunde berätta, han hade också tjänat anläggningen i ca 35 år, men då som avlönad guide och expert. Mycket historik fanns att visa, cellerna där enskilda isolerades i åratal med i de flesta fall galenskap som resultat. Tortyrrummet där bestraffning och utrustning för att slå de intagna i järn fanns. Förläggningar där kala britsar utan yttre värme var nattlogi 16 personer i vart litet utrymme. Inte konstigt att sjukdomar skördade ständiga offer. Kontrasterna är stora till vår tid. Kriminalvården har som namnet anger förvandlats från straff till vård. De som haft oturen att åka fast för bedrägerier, våldsbrott och mord kan räkna med en visserligen reglerad framtid, men en framtid i relativ trygghet. Långt från gångna tiders straff och samhällstjänst. Om det gav oss kommendanten en värdefull påminnelse. 2010.10.02 Jarl Strömbäck