Tacksam börda!

Den gångna veckan har varit mötenas tid. Ny styrelseplats i Bildningsförbundet Mittnorrland i tisdags. Landstingsfullmäktige tisdag-torsdag och nu ordförande i regionstyrelsen för Studieförbundet Vuxenskolan vid årstämman i lördags. Förtroende är en tacksam börda att bära. 2007.04.30 Jarl Strömbäck

Tack för gott dagsverke!

Året var 2001 och försommaren blomstrade. Då stod striden om ledarskapet i Folkpartiet hård. Lejonborg skulle bort, så tyckte också mitt länsförbund. Då fick du mitt stöd Lars, i debatt och mening. Alla bör ges en rimlig chans och allt ansvar vilar inte på ledaren. Sedan dess har vindarna skiftat. En gammal giktbruten tant, Marit Paulsen kom att bli ditt stöd i två viktiga valrörelser. Dels till EU-parlamentet dels i riksdagsvalet 2002. Samarbetet i alliansen hade dig som en stark anhängare. Kanske för stark för några. Att efter en svidande valförlust 2006 bortse från det och kommentera valet som en framgång må vara riktigt ur alliansens synsätt, men inte för de många partiaktiva som såg sina politiska möjligheter beskurna. Ledarskap ställer särskilda krav på resultat. När de uteblir ifrågasätts med rätta ledarskapet. Men så är fallet inte bara på central nivå, utan i hög grad också på lokal nivå. Runt om i landet finns med säkerhet lokala ledare vilkas politiska impotens är bedövande. Det är bra för de politiska alternativen, men knappast för Folkpartiet. Tack ändå för gott dagsverke Lars Leijonborg. 2007.04.23 Jarl Strömbäck

Färdtjänst utan värdegrund?

Begreppet värdegrund har blivit ett riktmärke inte minst i kommunala sammanhang. I det ryms respekten för individen, delaktighet i beslut som berör och förmågan att lyssna och anpassa synsätt till de berörda. Ord är viktiga, men de skall också ges ett verkligt innehåll. Under de senaste två åren har färdtjänsten varit ett återkommande tema för debatt i vår kommun. Så också i ÖA den gångna veckan genom reportage med paret Hägglund (17.4) vilka har ett stort hjärta för att hjälpa äldre med rörelsehinder och också inlämnat ett medborgarsförslag i frågan till fullmäktige. Så också genom reportage med ansvarig politiker den 19.4. När undertecknad interpellerade i frågan våren 2006, kom också ett svar som bekräftade bilden av problemet. Med den utgångspunkten hade det varit trevligt att nu kunna konstatera att problemen var lösta, istället fortsätter telefonen att ringa med människor i andra luren vilka känner sig svikna av en illa fungerande färdtjänst. Visst kan man hävda att enkäter visar att allt fungerar väl men då måste man också veta hur enkäterna utformats och hur stor svarsfrekvensen blev. Dessutom fick säkert inte de många som av dåliga erfarenheter betalar sina resor själva eller via anhöriga några enkäter. Och rädslan för myndigheten gör mången, gammal som ung försiktig i sin attityd till papper. Man biter inte gärna den hand man är beroende av. När undertecknad behöver en flygtaxi, också det ett kollektivt åkande, då ringer jag till taxis central och får tala med en serviceinriktad mänsklig röst. Inom mindre än minuten är mina önskemål registrerade, och bilen kommer på utsatt tid. Varför skulle inte samhällsbeställda resor kunna ges samma service och punktlighet? Ett gott råd till de ansvariga för en ny upphandling blir därför följande. Lyssna till de som berörs av resorna. Återupprätta värdegrunden i synen på deras delaktighet. I det finns mycket att vinna. Ett gott samhälle ger oss nöjda kommunmedborgare, trygga i sin förvissning att också de som äldre och beroende har samhällets stöd. Det politiska systemets trovärdighet och världsklass 2015 förutsätter respekt och ett mått av ödmjukhet i den här frågan. 2007.04.21 Jarl Strömbäck

Frihetens symbol?

Många gånger har frihetens symbol vuxit upp över horisontlinjen alltmedan de fartyg jag seglade i följde farleden upp till vår kajplats i New York. Frihetsgudinnan, den franska gåvan till den demokrati som betytt så mycket för världen, och gör så än i dag. Få länder, om ens något har en större dragningskraft på unga människor. Att få bli gäststudent i USA var mina indiska vänners högsta önskan, och många lyckades om än efter stora ekonomiska uppoffringar från deras föräldrar. Men den demokratiska oasen är hotad, inte bara utifrån. Det inre sönderfallet består av fundamentalism och splittring på viktiga demokratiska områden. Den religiösa intoleransen breder ut sig, etablerad vetenskap sedan årtionden ifrågasätts och förnekas. Maktarrogansen gör att alltfler unga amerikanska pojkar får sätta livet till i främmande länder. Och frånvaron av en vettig vapenlagstiftning blir till ett återkommande hot mot vanliga oskyddade människor, senast nu genom vansinnesdådet på universitet i Virginia. USA, frihetens symbol måste byta fot, orientera sig bort från fundamentalism och vapenfixering. Världen kan inte frälsas den vägen, fred och utveckling hör ihop. 2007.04.19 Jarl Strömbäck

I historiska fotspår!

I 30-talets Tyskland jagade svartskjortorna i Hitlers SA socialister och demokrativänner på gator och torg. Skrämde dem till underkastelse eller likviderade dem. I 2007-års Ryssland jagar Putins inrikestrupper och ungdomsgarden landets demokrativänner med påkar och batonger, när de inte likvideras som i fallen Anna Povlitkovskaya och Alex Litvinenko. Spåren förskräcker. 2007.04.15 Jarl Strömbäck

Går det att bota sjukvården?

Sjukvårdens organisatoriska ohälsa är ett återkommande tema i media. Så var fallet också i ÖA den 12.4 där såväl ledaren som en lång insändare utryckte sin kritik. Mot den bakgrunden vill jag gärna ge några synpunkter med utgångspunkt från de senaste årens erfarenheter som landstingspolitiker. Låt mig först ge en eloge till revisionen, som utifrån sina förutsättningar gör ett bra jobb, de lyfter fram de brister man ser om och återigen. Det är inte bristen på revision, och därigenom kunskap som är knutpunkten. Inte heller ligger lösningen i ett förstatligande av vården. Ett planmonopol blir inte bättre av att besluten fattas ännu längre bort från de som berörs. Lösningen ligger långt närmare, men möts ändå av så mycket skepsis. Alla system har sina vinnare och förlorare. I normalfallet har vi fått inpräntat i oss att monopol begränsar och ger högre kostnader. Ändå accepterar vi det i allt väsentligt på den slutna vårdens områden. Det har byggts en myt runt tanken att god vård bara kan ges om den produceras i offentlig regi. Den myten göder delar av vårdens aktörer, medan den samtidigt gör vården alltmer otillgänglig, trösklarna för att komma in allt högre. Låt mig ta ett exempel. Kuba är ju ett land som vänstergrupper så gärna lyfter fram som ett gott exempel. Där är lönen för en läkare ca hälften av lönen för en yrkesarbetare. I vårt land är förhållandet det omvända. De allt högre kostnader som kommer av bristen på konkurrens tränger ut vården för behövande. Läkarbristen, vilken uppstått som en följd av motstånd mot en utbyggd utbildning pressar ytterligare upp lönerna och minskar därmed utrymmet för direkt vård. Landstingen är ansvariga för att vi alla får en god och likvärdig vård. Det finns däremot inget som säger att landstingen måste producera den vården själva. I ett internationellt perspektiv ges också vården genom en mix av offentliga och mer fristående operatörer. Så är det också inom tandvården i vårt land, där fördelningen mellan folktandvård och fristående tandvårdskliniker är ca 50-50 %. Den situation som uppstått i och med planmonopolet i vården måste brytas upp. Det kan inte ske över en dag, men det kan ske över tid. Ett första steg vore att uppmuntra fristående grupper att öppna kliniker på olika områden, naturligtvis i avtal med landstinget så som sker vid exempelvis Sophiahemmet i Stockholm. De erfarenheter vi fått från entreprenadlösningar på primärvårdens områden pekar entydigt på en större effektivitet och trivsel på de enheter som brutit sig loss från landstingen. Samma utveckling kan och måste påbörjas också inom den slutna vården. Vår tradition utgör en stark garanti för att det alltid kommer att finnas en offentligt producerad vård. Men den måste balanseras mot en större öppenhet för alternativa lösningar. Det är enligt min mening den väg som måste tas om vi på sikt skall kunna begränsa kostnadstrycket, ge en bättre vård grundad på konkurrens och god tillgänglighet. Det är min förhoppning att de små steg i den riktningen som den nya regeringen aviserat, kommer att få praktiska resultat också i vårt landsting. Alternativet är ytterligare skattehöjningar och vårdköer som inte kan lagstiftas bort. 2007.04.12 Jarl Strömbäck

Liberalismens tre musketörer!

För den som följt den politiska debatten under senare år har budskapet varit återkommande. Liberalismen har vunnit slaget om ismerna i vårt land. Ingen talar på allvar längre om förstatligande av näringslivet. Inte heller finns något underlag för konservatismen, bortsett från en del värdekonservatism knuten till familjevärden. Men de värdena är också en tung del i det liberala tänkandet. Trängseln i mittfåran av svensk politik är påfallande. Centern har övergett sin traditionella teknikfientlighet knuten till kärnkraften. Man har övergett nej-linjen i EU-frågan och bejakar nu det europeiska samarbetet. På arbetsrättens område har man haft modet att utmana, genom att förorda anställningslättnader för de yngre på arbetsmarknaden. I frågan om social turism tog man direkt strid med det fördomsfulla synsätt som också delar av Folkpartiet visade upp. Som tack för de omsvängningarna utnämndes partiet i vissa media som det nya liberala partiet, och framgången i valet hösten 2006 gjorde dem till landets 3:e största parti. Moderaterna å andra sidan visade efter 2002 års svidande valförlust just den förnyelsekraft som behövdes. Med nya kvastar i partiets ledning följde också en till stor del ny politik. Det nya arbetarpartiet lanserades av det parti som traditionellt ansetts stå längst bort från arbetarnas villkor och vardag. Arbete istället för bidrag som slogan blev en framgång genom att man gjorde argumentationen trovärdig. Omställningen var i och för sig påbörjad redan under socialdemokratisk ledning genom skärpningar av A-kassa och Försäkringskassa, men fick fastare form av Moderaterna. Genom samarbetet i alliansen visade man dessutom sin villighet att tillsammans forma den alternativa regering som vänsterkartellen inte kunde visa upp. Folkpartiet, det traditionella liberala partiet har under ett antal år vinglat i sin liberala utstrålning. För partiets ledning må den uppfattning vara felaktig, men för den vanlige väljaren är det bilden. Hårdare tag på olika områden, en tuffare invandringspolitik parad med mer disciplin i skolan kan se riktigt ut om man förmår kommunicera budskapet med trovärdighet. Den trovärdigheten har inte partiet förmått att förmedla av valresultatet 2006 att döma. Och i valet mellan att göra en förnyelse liknande den Moderata gjorde 2002, väljer partiet att i en glättig skrift till NU:s läsare plädera för att någon förnyelse av ledarskapet inte behövs. Vissa lär av verkligheten, andra förnekar den. För väljarna är det inget stort problem. De har numera åtminstone 3 partier vilka kan sägas vara bärare av det liberala budskapet. Vilka som blir vinnare och förlorare i kampen om de liberala väljarna i 2010 års val bestäms av väljarna. Inget tyder idag på att Folkpartiet i det avseendet har större trovärdighet än de andra två liberala musketörerna. 2007.04.08 Jarl Strömbäck

I påsktider

Hon var glad och pigg, ekorrögonen spelade under vårt lilla samtal. För ett par år sedan kom hon till Sverige från mellanösterns oroshärd. Nu behärskar hon svenskan väl och samtalet kom att handla om skillnader i synsätt. Hon log när orden föll, ni här i Sverige har ju så små problem, ni bråkar bara om vem som skall få pengarna? Så ser bilden ut för den som kommer från ett område där livet alltid står på spel, där arbetslösheten är ett mycket stort problem och det civila samhället alltmer sönderfaller under trycket av oljekriget, klätt i annan språkdräkt. Vi har mycket att glädjas åt i vårt land, och mycket att vara rädda om. Värnet om det goda samhället förutsätter samarbete och tolerans mellan religioner och kulturer vilket också Ingmar Karlsson, stor vän av orienten så väl poängterar under SvD Brännpunkt den 4 april. Den hälsningen borde väl passa i påsktider. Trevlig påsk! 2007.04.06 Jarl Strömbäck

ESO - ja tack!

Härliga tisdag-morgon. Först en timmes drill av mina gympa-herrar, dom får svettas en del, sedan en lugn pratstund i bastun. Fin samvaro utan andra krav än de att må bra. Sedan meddelandet att ESO- Expertgruppen för studiet av offentlig ekonomi återuppstår. Den gruppen var viktig för den offentliga debatten under 20-talet år innan S under Bosse Ringholms ledning på finansen avvecklade gruppen för något år sedan. Det behövs braständare i den offentliga miljön också, och där har gruppen med sin flexibla sammansättning av experter en given plats. Välkommen tillbaka, ESO- ja tack! 2007-04-03 Jarl Strömbäck