Demokratia contra vanstyre

Solen skiner varmt över de grekiska öarna denna sena september. Ännu är det varmt i vattnet och nordborna badar. Jag talar med den grekisk-svenska värdinnan från flygbolaget om utvecklingen för turistbesöken det här året, präglat av den grekiska krisen.
Det har skett en markant avmattning säger hon, butiks-och restaurangägarna är oroliga för hur de skall klara den kommande vintern.

Det är lätt att förstå den oron. Vi åker runt på ön i inhyrd bil att par dar, strålande vackra scenerier, men också ett kargt landskap som måste varit mycket fattigt för de som bodde här innan turistströmmarna började komma.

Nu är hamnområden, badstränder och små centra fyllda med det som brukar kallas turistfällor, butiker riktade till turisterna, tavernor som i sin enkelhet drar nytta av solen och värmen. Men vad hjälper det, när priset på 3 år fördubblats, när en påse te och lite varmt vatten kostar 25 kronor. När 3 släta koppar kaffe och en Coca-Cola under bar himmel på en allt annat än lyxig strandrestaurang kostar 90 kronor, då blir det i längden inte billigt att vara turist. Turismen är en trolös näring, den flyttar till nya jaktmarker.

Demokratia, folkstyre har djupa rötter i språket och landet. Men när blir folkstyre istället vanstyre? Är det när ledarskapet glömmer sin roll, att köpta röster på falska förespeglingar är en farlig väg att gå. Lockande kanske i valkampen när bara de goda budskapen skall ges utrymme, men i grunden djupt falska. Ur de handlandet skall många politiska kriser ses, både i stort och smått.

Korrupt betyder trasig, söndrig. De korrumperade med andra ord något som inte fungerar och så är det. Där korruptionen tillåts växa, där växer också problemen och likt fallet med den grekiska krisen blir det de små vanliga människorna som i slutänden får bära bördan, vanstyrets pris.

Nog om det, snart finns vi tillbaka i ett annat land, vårt nordliga Sverige med sina långt ifrån obetydliga problem. Den grekiska utflykten avslutas för tillfället, men visst finns lärdomar här att hämta också för intresserade i andra länder.

2011.09.30
Jarl Strömbäck

Finanspolitik med frågetecken

Signaturen Anonymous kom med följande kommentar på föregående blogg,

”Hur tänker du att vi skall ändra på detta faktum som du beskriver?
Jag är idel öra.
Ge oss råd, så skall vi ställ upp för Dig och detta i månghundrafalt.”

Synpunkterna vill jag besvara med det enkla faktum som också ledande ekonomer nu lyfter fram, nämligen att politiken måste ta kommando över finanspolitiken, inte fungera som dess ”hjul under vagnen”. Efter 30-talskrisen infördes i industriländerna olika former av valuta och finanspolitiska restriktioner, vilka nu några generationer senare i stort sett avlägsnats. Finanspolitiken skulle på ett ansvarsfullt sätt se till så att hjulen i ekonomierna i världens länder snurrade till nytta för alla.

Så har det inte blivit, enorma överföringar av kapital och arbetstillfällen har omfördelats i världen i stort, några har varit enorma vinnare, andra stora förlorare. De arbetskraftsintensiva verksamheterna har flyttats till lågprisländer, med stor arbetslöshet som följd i ursprungsländerna.

Finanspolitiken har trott på mantrat om den fria rörlighetens okränkbara överlägsenhet, ända tills nu när stora ekonomier som den i USA och Europa skakas i sina grundvalar. Inget enskilt land kan lösa den nuvarande situationen, den måste lösas i samverkan och på ett sätt som också innebär att man från politikens sida tar kommandot över utvecklingen. I det arbetet måste instrument som hedgefonder, blankning, robothandel och säkert mycket annat ifrågasättas. Visst kommer ett sådant synsätt att vålla intensiva protester från den nuvarande utvecklingens vinnare. Vi får inte glömma att också i en situation som den nuvarande finns de.

Låt mig avslutningsvis citera ur en väl känd tidskrift på det finansiella området och med avseende på robothandeln, dvs att förprogrammerade datorer reagerar med köp och sälj på marknaden.

”Paul Wilmott, en brittisk matematiker som av många anses som den finansiella matematikens underbarn, har dock i flera år varnat för en finansiell härdsmälta till följd av tilltron till högfrekvenshandeln (robothandeln) är så hög." Han menar att de algoritmer som ska analysera marknaden utgår från följet ett visst mönster, vilket i verkligheten inte är riktigt.

Så slutordet till signaturen anonymous får bli följande: Kom gärna hundrafalt och låt oss tillsammans skapa opinion i de här frågorna. De handlar inte främst om grånade herrars och damers framtid, den är snart förbrukad. Det handlar om framtiden för våra barn och barnbarn.

Grekland 2011.09.27
Jarl Strömbäck

Sverige igår...

Sverige igår, Grekland idag. För 15 år sedan beklagade sig vår dåvarande statsminister Göran Persson över att han måste krusa och bocka för finansvalparna i New York, Sverige var bankrutt, eller nästintill efter en osannolik komsumptionsfrossa i spåren av avregleringen av valutan på sent 80-tal, och den rusning ut i världen som företag och enskilda gjorde med sina tillgångar.

Resultaten av det blev Socialdemokratins regeringskris och i valet 1991 den borgerliga regeringen. Den regeringen å sin sida gjorde den genomtokiga åtgärden att försvara en kronkurs som var klart övervärderad mot mäktiga spekulanter, vilket tömde den svenska valutareserven lagom till den nya S-regeringen tillträde 1994.

Så satte sig då det samlade klustret av finanspolitiska klåpare inom politiken, de som genom sin inkompetens låtit händelserna skena, samman för att diskutera lösningen på problemet. En viktig del av den lösningen blev att lyfta ut tillräckligt mycket av det sparande som samlats i AP-fonderna för att bygga upp en rimlig valutareserv igen. 258 000 miljoner kronor togs helt sonika, givetvis efter att ha konstruerat en lämplig kuliss, och fördes över till statskassan.

Sverige igår, nu är det grekisk misshushållning som är snackisen för dagen, och där har man kanske inte samma möjligheter, eller fantasi att man kan följa de svenska exemplet. Nu handlar det om ingrepp på alla möjliga områden, och som så ofta är det de vanliga små människorna som får bära bördan när makten har misslyckats.

De ekonomiska kriserna är varken skapade i Leksand eller Samos, Kreta eller Karlskrona. De är skapade i ländernas huvudstäder, på huvudkontor där man cyniskt planerar utifrån ett egenintresse, mera sällan med samhällsintresset som mål, och aldrig med tanke på de små ute i ländernas byar och landsbygd?

Hårda ord kanske, men visa mig den provinsbank som är ansvarig för ländernas ekonomiska problem?
Stor kan vara liktydigt med vacker och stark, men också dess motsatts, förfärande brist på ansvar för annat än den egna plånboken.

Dags alltså för en del grekiska erfarenheter, om det får skrivas i kommande bloggar.

2011.09.23
Jarl Strömbäck

Om Botniabanan och annat.

Dags att ge läsarna ett oredigerat e-mail från läsekretsen. Det får den här dagen tala för sig självt.

Hej Jarl

Till att börja med, din insändare i dagens ÖA (19.9) var mycket bra, pensionernas förvaltning kan vi prata om väldigt länge (jag har jobbat med pensionsfrågor sedan 1984). Tyvärr har pensionssystemen gjorts så komplicerade att det är svårt för gemene man att förstå systemet, jag får faktiskt känslan av att man gjort det komplicerat bara med syftet att få skall förstå.

Så till Botniabanan.
Det kan verka fullständigt obegripligt hur ett så här gigantiskt projekt har slarvats igenom som det gjorts. Förseningarna och kostnadernas skenande verkar bero på en närmast systematisk inkompetens. Men säg om det verkliga syftet med förseningarna, är just att försena idrifts tagandet av banan. Då skulle följande kunna vara förklaringen.

Olika mer eller mindre huvudlöst beslutade åtgärder såsom arbetsmetoder (sprängningar som varit direkt livsfarliga och där skyddsombud via den politiska nomenklaturan påverkats, att bryta banskärningar genom lerlager, bristande avdräneringssystem, icke fungerande signalsystem etc. etc) skulle kunna innebära att ett antal fysiska- och juridiska personer skulle komma att ställas till ansvar.

Botniabanan överlämnades från Botniabanan AB till Trafikverket med början Ö-vik - Husum 2007, Ö-vik Ådalen 2010 och vid kungens invigning resterande delar av de totalt 19 milen mellan Ångermanälven och Umeå. Garantitiden (ansvaret för Botniabanan AB) för bygget är satt till 5 år dvs. sträckan Ö-vik - Husum upphör 2012. För de övriga sträckorna upphör garantitiden 2015, dvs. från 2015 så är alla galenskaper som byggts in i Botniabanan ett problem för Trafikverkat (staten).

Underleverantörerna (entreprenörerna) har redan (till stora delar) blivit av med sina garantiåtaganden och man är helt befriade med utgången av 2012. Orsaken till detta är att för den första delen av Botniabanan har bestämmelserna i ABK 06 tillämpats (där är garantitiden 2 år, dvs. ansvaret försvann 2009) för resterande delar är garantitiden reglerade i ABK 09 (där garantitiden också är 2 år) dvs. garantierna för underleverantörerna, upphör senast nästa år 2012.

Med detta så har en chans att (mot bakgrund till förseningarna) förlänga garantitiden för underleverantörerna försuttits.

2001 tillträdde Lennart Westberg sin tjänst som v.d för Botniabanan AB (med något komiskt avbrott), detta förordnande upphör vid årsskiftet 2011-12, dvs. v.d ansvaret för honom upphör vid samma tidpunkt. Ansvaret för övriga styrelseledamöter försvinner definitivt 2015.

Om inga tåg (eller trafiken i den utsträckning som sagts inte kommit igång) så går det ju inte att konstatera om det finns några allvarliga inbyggda fel på Botniabanan och med detta går det inte att utkräva några personliga ansvar. Efter 2015 är allt statens (skattebertalarnas)ansvar.

Läs och begrunda

Ur brev från läsekretsen

2011.09.21
Jarl Strömbäck

Så jobbar makten

Det är riksfyllt att utmana makten? Gör man det finns risken att nära nätverk skär sönder, att frysboxens taktik placerar den goda tanken långt från dess ursprungliga mål.
I den tidigare bloggen med rubriken ”I rättens namn”, beskrivs en händelsekedja som förde till en interimistisk dom av förvaltarskap över en äldre kvinna mot hennes önskan, men med den kommunala omsorgen som pådrivare.

Nu föreligger tingsrättens dom efter den förhandling som hölls den 6.9. Där konstaterar rättens ordförande, det är han som enväldigt ansvarar för domslutet, att förvaltarskapet skall omfatta kvinnans alla områden förutom vården, där ju kommunens så kallade omsorg kommer in.

När det gäller den inlaga som kvinnan med sin sons hjälp lämnat in, och där man bestrider behovet av förvaltare, lämnar rådmannen Similä den inlagan utan avseende. Argumentet är att inlagan inte till fullo är kvinnans eget verk, utan har tillkommit med stöd av sonen?

Med andra ord, och med rättens märkliga logik, väljer man att stödja en skrivelse från myndigheten kommunen, vilken inte har stöd hos de som närmast berörs, kvinnan och hennes son. Medan man inte beaktar den skrivelse de tillsammans gjort och undertecknat.

Myndigheternas sätt att agera i detta och liknande fall, för tankar till de auktoritära regimer i öst, som haft för vana att placera besvärliga medborgare på institution för att bli av med dem . Sverige år 2011.

2011.09.18

Jarl Strömbäck

Populistisk Språngbräda.

Igår, den 15 september var det dags för riksdagens högtidliga öppnande som det så vackert heter. Efter ett tämligen oengagerat tal av majestätet var det dags för vår statsminister att ta till orda. Det gjorde han med att ett antal gånger använda begreppet ”Stor är friheten”, kopplad till bland annat den demokratiska våren, eller omvälvningarna i mellanöstern.

De förändringarna är väldigt glädjande, men de har knappast skett med påverkan från vårt land, de har burits fram av enskilda människors och gruppers förtvivlan över en allt svårare livssituation. En utveckling som också kännetecknar vårt land, låt vara ännu på en långt mindre dramatisk nivå.

Stor är friheten blir inget annat än ett populistiskt och retoriskt skamgrepp för den som inte har vingar att flyga med. Så är det för många, ung som gammal i vårt land. Rapporterna om hur resurserna till äldres omsorg år för år minskar som del av den offentliga kakan. Och uppdrag granskning gav den 14.9 en tydlig bild av vad som händer när delar av en hel ungdomsgeneration inte finner en meningsfull sysselsättning i samhället.

De brända bilarna och upploppen är inte i grunden polisiära problem, de är politiska. Kan inte politiken skapa levnadsförutsättningar uppstår revolutioner i stort eller smått, låt vara att namnen och platserna skiftar, mellanöstern, Londons förorter eller förorten Backa i Göteborg.

Reinfeldts upprepande av ansvar kan det politiska systemet inte smita ifrån. Man har ansvar för att vi har en anständig skola, fungerande förutsättningar för näringslivet och en omsorg värd namnet. Och naturligtvis långt mycket mer.
Stor är friheten för den som har vingar att flyga med, stor blir frustrationen för den som blir stående kvar som osynliggjord åskådare.
Och stor riskerar den reaktion bli som följer av det segregerande ledarskapet.

2011.09.16
Jarl Strömbäck

Skojarnas Marknad

Man skall inte skoja om allvarliga ting, men ibland är de så absurda att det hjälper att vrida till det? Som nu detta med den senaste nyheten på pensionsområdet, att AP-fonderna de senaste åren, trots horder av experter på finansiella transaktioner, gått med 14 miljarder i förlust.

Nog är väl det lite kul i alla fall, att de äldre med sina inbetalningar till en förmodad trygghet, istället bidrar till riskkapitalet på en obestämd marknad. Obestämd eftersom insynen från de som närmast berörs, nämligen de äldre själva är i stort sätt noll.

Häromdagen kom också en ranking av lönerna för ett antal olika yrkesområden, finansvalparna, ursäkta mäklarna skall det vara, hade den högsta månadslönen med sina 85000 kr/månad. Då skall man nog ha i minne att det är lönen, tantiem och andra extra dusörer kan uppgå till högst väsentliga belopp utöver det.

Nog är det väl lite intressant också att minister Norman, före detta finansvalp kanske man kan säga, ivrigt försvarade ordningen när han tillfrågades i TV-s nyhetsprogram. Hela världen avundas ju vårt system blev hans svar.

Ja nog måste det väl finnas de som avundas ett system där pensionskapitalet förvandlas till riskkapital, och genom sin konstruktion med PPM-fonder blir en ogenomtränglig och ständigt växande födkrok för alltfler börshajar med alltmer kostsamma kompetenser?Och som en konsekvens av det, utdelningen blir alltmer usel.

Ja-ja, vi är inte Grekland tack vara att våra pensionsfonder kunde användas för att fylla igen statens svarta hål för drygt 10 år sedan. Nu vill pensionärernas organisationer ha en utvärdering av pensionsreformen för att se om det man då beslutade om, också har blivit resultatet. Någon officiell sådan utvärdering har nämligen aldrig gjorts. Och det är inte så konstigt, den skulle nämligen visa att pensionsreformen är en vår tids variant på kejsarens nya kläder.

För den som annars vill få lite mer inblick i frågan rekommenderas KG Schermans bok, AP-fonderna, Bromsen och din pension. Han var i sin profession en av experterna i arbetet med pensionssystemet. Något säger mig att han omvärderat mycket av det som då gjordes, och nu ständigt prisas av regeringen och de som lever flott på besparingar avsedda för de äldre i samhället.

2011.09.13

Jarl Strömbäck

Gyllne morgon

Morgondimmorna bäddar in land och hav när jag tar min morgonjogg vid 6.30.tiden. Men solen är på väg upp och så småningom börjar dimmorna få ett gyllene skimmer. Gyllne morgon, denna minnesdag efter oförsonlighetens september 11, den dag för 10 år sedan då oförsonligheten nådde ett nytt lågvattenmärke.

Fredliga passagerarplan fullastade med passagerare på väg till sina möten av olika slag, kom att användas som enorma missiler av människor som inte på något sätt respekterar människovärdet.

Sedan dess har våldet fått tala, miljarderna rullat och tusental efter tusental fått sätta livet till, inte bara i Afghanistan och Irak, nej ända till Utöya i Norge.

Våldet är ett märkligt gift med väldiga spridnadseffekter. Dess verktyg vapnen tycks inte sällan vara mer närvarande än mat till hungrigt folk. Så var skall det sluta egentligen? Kan de fredssträvande krafterna åstadkomma attitydförändringar som leder till en fredligare värld? Skall FN kunna utvecklas till den plattform för fred och förståelse den organisationen av grundarna avsåg att få som främsta uppdrag?

Frågorna är många i vår tid. Nu präglad av ekonomisk baksmälla efter en hejdlöst lössläppt ekonomi i en del länder. Gottpåsen med namn som euro eller dollar är på väg att stängas, och de tillvanda som försett sig så rikligt rasar.

Skall vi tillbaka till bypolitikens småvalutor, eller välja den gemensamma valutan, men en strikt tillämpning av hur den hanteras? Om det får framtiden utvisa, kanske är det så att för vissa är den egna byns självständighet klokare och bättre, än storsamhällets påtvingade synsätt?

2011.09.11 (Minnesdagen)

Jarl Strömbäck

I rättens namn?

Att vilja väl kan få oanade konsekvenser. Så blev det för Jan när hans gamla mor Mariana på ålderns höst måste få samhällets stöd delar av dygnet. Diagnosen var tilltagande Alzheimer, vilket inte är så konstigt när man är 87 år gammal.

Jan som är ende sonen och bodde i huvudstaden, långt från sin mor ville ändå finnas närvarande och hjälpa henne efter förmåga. Kunnig och engagerad som han var installerade han 3 videokameror med vilka han han via dator kunde följa sin mor när det behövdes. En rörelsesensor gav meddelande via SMS när någon rörde sig i rummet, sedan var det upp till Jan att avgöra om han ville titta efter vad som var på gång.

När man blir gammal och snurrig tappar man också tidsuppfattning. Man skiljer inte så lätt mellan natt och dag. Så när gamla mor var uppe på natten kunde Jan se det, ringa sin mor och prata med henne. Få henne att lugnt gå till sängs igen, eller utföra de lilla uppdrag hon tänkt sig att utföra.

Men det som var tänkt som en hjälp och ett stöd till den gamle, uppfattades som ett hot av de i omsorgspersonalen som besökte modern på rummet. Där blev kamerorna ett integritetshot, inte mot den gamle, men väl mot dem som i tjänsten besökte henne.,

Så kom det sig att myndigheten ansvarig för omsorgen i aktuell kommun beslutade att modern skulle skyddas från sonen genom att lagen om gode män och förvaltare användes. Motiven var att sonen Jan varit ohörsam i relationen till myndigheten, ja rentav aggressiv eftersom han inte velat lyssna och lyda när de krävt ett borttagande av kamerorna.

Igår var förhandling i tingsrätten i ärendet, en förrättning som varit annonserad och planerad sedan i februari månad. Sonen Jan hade med en advokat från Stockholm, tingsrätten hade tilldelat modern en lokal advokat. Den unga advokaten fick börja mötet med att begära en paus i förhandlingen, med skälet att hon fått uppdraget för endast 4 dagar sedan, och inte träffat sin klient, heller inte hunnit läsa in sig på fallet.

Pausen varade i ca 30 minuter, sedan återupptogs förhandlingen varvid ordförande förklarade att med stöd av paragraf si och så, fortsatta förhandlingar skulle ske för lyckta dörrar. Vi, intressenter och press fick snällt lämna rummet.

Ett av de absolut mest inskränkande besluten i en människas liv, att bli fråntagen egen vilja och satt under förvaltarskap, kan alltså tas med hjälp av en advokat som inte är inläst på ärendet, och med argument som för tankarna till auktoritära regimer i före detta östblocket? Den stora förloraren blir den gamle som fråntas kontakten med sin son, och vars behov av trygghet i den nära kontakten därmed raseras.

Svensk rättskipning har sitt skymningsland.

2011.09.07
Jarl Strömbäck

Politisk vår i Mellanöstern

Den politiska vår som länderna i Nordafrika och mellanöstern nu genomgår är anmärkningsvärd och glädjande. Det är steg bort från den feodala staten, där klantänkandet har styrt politiken. Det är också väldigt glädjande för alla de som ser tankens frihet som viktig, liksom mötes och yttrandefriheten. Skall vi få se den utvecklingen sprida sig än mer?

På DN debatt 2.9 tar den gamle vännen Ove Bring, numera folkrättslig expert upp frågan om relationerna mellan Israel och Palestina. Nog är det märkligt att den politiska varböld som har funnits i de relationerna inte kunnat lösas under alla dessa år. Och priset frö det kommer också Israel att få betala. Den gloria av medkänsla det judiska folket med rätta fick av en hel värld efter händelserna under andra världskriget, har men nu genom sitt handlande på olika sätt själva valt att kasta bort.

Allt färre är de som väljer att helt Stödja ”den enda demokratin” i området. En demokrati för övrigt som nu ifrågasätts av själva den judiska befolkningen i landet. När Bring nu ratt ställning för att Sverige skall erkänna staten Israel så gör han de mot bakgrund av de stats- och folkrättsliga regelverk som finns i sådana här fall på den internationella arenan.
Eller med utdrag ur artikeln:

FN-stadgans princip om folkens självbestämmanderätt har länge varit direkt tillämplig på situationen i Mellanöstern. Den judiska befolkningen i det brittiska mandatet Palestina kunde förverkliga sin självbestämmanderätt genom utropandet av staten Israel 1948. Alltsedan dess har den arabiska befolkningen i Palestina strävar efter en liknande utveckling för egen del.

Palestina är idag erkänt som stat av 125 länder, men inte av FN trots att man uppfyller FN-stadgans kriterier för att få ett sådant erkännande. Den låsning som det här innebär blir på sikt omöjlig för omvärlden att hantera. Kan man i en alltmer demokratiskt omvärld leva i ett land som med murar förvandlat sig självt till ett fängelse, en självskapad concentration-camp?

Ödets ironi grinar onekligen det judiska folket i ansiktet, om man inte snart vänder blad och söker den lösning på grannkonflikten man så länge har undvikit, nämligen en väl förankrad tvåstatslösning.
Tack för din skrivning på DN-debatt Ove.

2011.09.04

Jarl Strömbäck

Avhumaniseringens språk

Språket har alltid varit inkörsporten till handlandet. Man behöver inte leta alltför länge för att finna förfärliga exempel. Väljer man att förvandla medborgare till något svårdefinierbart, då har man gått ett långt steg i avhumaniseringens riktning. För varför skulle vi inte kunna fortsätta att använda mänskliga begrepp på de som av olika omständigheter behöver samhällets stöd? Människor som i de flesta fall har betalat sina skatter under många år av arbete, och som fortsätter att göra det ur sin oftast låga pension:

Brukare kallas de nu, de som annars kunde kallats våra kunder. De betalar ju för sitt stöd både indirekt och direkt. Varför vill man lyfta bort det synligt mänskliga, om inte för att avhumanisera människor?

Stormen av missnöje inom omsorgen i Örnsköldsvik har inte stillnat. Omorganisationen, av allt att döma gjord med ovanifrån perspektiv återspeglas också i relationerna till de anställda? Hur skall man annars tolka de återkommande inläggen på medias debattsidor? Var finns världsklasstänket på det här området, är det helt frikopplat från deras synpunkter som har ansvaret för omsorgen ute i verksamheterna?

Eller är det så att det gamla begreppet,”är du lönsam gamle vän” har slagit sina klor i deras sinnen som mer än andra borde stå för omtanke om medmänniskan, nämligen ledarskapet inom omsorgen?

Börja med att utrensa ordet brukare ur alla relevanta dokument. Inför ett kundperspektiv inom omsorgen och med medmänsklighet i fokus. Och ge medbestämmandelagen verklig innebörd i relationen till de anställda ute i verksamheterna. Så kanske vi på sikt kan få medarbetare inom omsorgen som med glädje och tillförsikt går till sina arbetsplatser till nytta också för de som på olika sätt berörs av omsorgens tjänster.
Och med fokus på nyrekryteringen av medarbetare, gäller som så ofta att arbetsplatsens bästa ambassadörer, är de som redan finns där.

2011.08.31
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-6727669