Syrien i fokus

Gårdagens gala i globen med fokus på insamling av medel till flyktingkatastrofen i Syrien, var viktig och bra. Samtidigt tydliggjordes av Hans Rosling katastrofens innebörd i vida perspektiv på ett utomordentligt pedagogiskt sätt. De 40 miljoner som samlades in kommer säkert att bli till stor nytta, men det hjälper lite när behoven inom UNHCR är 37 miljarder, av vilka fattas 25 miljarder.. 

Och resultatet av det glappet blir att allt fler väljer antingen att ansluta sig till de krigande på någon sida, eller att göra resan med alla dess risker till ett hägrande bättre liv i Europa. Betecknande är i det sammanhanget att kostnaden för flyktingmottagandet i vårt land beräknas till 500 kr/dag och individ, medan motsvarande kostnad för de i närområdet är 25 kr/individ och dag, av vilka man nu har endast 10 kr.

mannen bakom våldsutvecklingen

Med all respekt för alla sångnummer och försök att manifestera medmänsklighet, så var ändå Roslings framträdande en dörröppning till de komplex som Syrien är idag. När nu FN sitter med världens ledare på plats i New York, kan vi bara hoppas att man där når någon form av kloka beslut, med betoning på en fred där nyordning och demokrati ges plats.

Den syriska ledningsmodell som exciterat de senaste 50 åren, med envälde och ett korrupt rättsystem var inte längre gångbart i en modern och uppkopplad tid, därav kraven på demokrati för ca 5 år sedan. Då fanns alla möjligheter att omstöpa landet till en stark och bärkraftig demokrati i mellanöstern. Istället valde den i England utbildade Bashar Al-Assad att lyssna på fel rådgivare, och välde våldets väg istället för demokratins väg.

Återigen får vi bevittna resultaten av en sådan utveckling. En nåd att bedja om nu är att också Rysslands Putin inser att lösningen inte ligger i ökat stöd till den korrupta ledning som bombat och fördrivit sitt eget folk. Dags nu för FN att möta upp till de högtravande målsättningar som var grunden till dess skapande.

2015.09.30

Jarl

Under falsk flagg

Valrörelserna i allmänhet förväntas av väljarna ge information om vad partierna vill med politiken de kommande åren. Det är utifrån de uppgifterna väljarna beslutar vem man vill stödja. Så också i valet 2014.

I länet mitt i Sverige, det som också kallas Västernorrland har man sjukvården i landstingets regi, alltså styrd av politiskt valda personer. Där finns också sedan gammalt en inre strid mellan nord och syd i länet, vilken verkar som salt i såren när det kommer till kritiska frågor.

Länet är ett utflyttningslän, går man tillbaka till 1960-talet så har länet mist ca 50 000 invånare. Också vår tid haltar befolkningssiffrorna, låt vara nu uppblåsta med de som kommer av den utländska inflyttningen. Utifrån den verkligheten skall också sjukvården skötas med de krav som finns i lag och föreskrifter för patientsäkerhet, likhet i tillgänglighet och omfattning.

Landstingsfullmäktige

Länet har efter en traumatisk avveckling under 90-talet av sjukhuset i Härnösand nu tre sjukhus. Länssjukhuset i Sundsvall, och de två mindre sjukhusen i Sollefteå och Örnsköldsvik. En huvudfråga i valrörelsen 2014 var också partiernas inställning till den fördelningen, och samtliga av de traditionella partierna lovade också att alla tre sjukhusen skulle få bli kvar med sina verksamheter.

Ett år har gått och den nya majoriteten med S-märkt ledarskap går nu ut med budskapet att de mindre sjukhusen i Örnsköldsvik och Sollefteå skall bantas väsentligt. Istället skall ett helt nytt operationscentrum lokaliseras till Sundsvall, till en kostnad av ca 400 miljoner, troligen med normala överdrag långt mer. Priset för den förändringen skall de mindre sjukhusen bära genom smärtsamma nerdragningar på många områden. Och med de geografiska förutsättningar som råder i det långa norrlandslänet, innebär det timslånga resor för den som skall ta sig till vård i Sundsvall, i länets sydspets.

Nu vrider ledande politiker sina händer i påstådd vånda över sina egna beslut. Samtidigt berömmer sig den till och från länet veckopendlande och i Stockholm boende sjukvårdsdirektören över att man nu äntligen genomför det man planerat de senaste 3 åren. Den centralisering som skett i styrningen av landstinget har naturligt nog varit del av processen med att toppstyra verksamheten.

Man får de politiker och den ledning man förtjänar heter det. Så också i länet mitt i Sverige. Och resultatet av det kommer att bli en ny stark våg av utflyttning från i vart fall den norra länsdelen.

Om det var och är del av kalkylen, då är besluten förståeliga, men kvar står att de ledande politikerna i valet 2014 medvetet agerade under falsk flagg. Så liten var den trovärdigheten.

2015.09.26

Jarl S

Landstingspolitiker 2002-2010

Tillbakablick

Av och till är det viktigt med också tillbakablicker, det ger perspektiv på framtiden Den gångna helgen har präglats av just det. Så låt oss gå tillbaka till en tid som var skrämmande på sitt sätt.

Då, i början på 1960-talet hade kommunismen byggt en mur som sträckte sig genom Europa i syftet att förhindra människor från öst att komma till länderna i väst. De som ändå försökte göra det, riskerade livet i minerade gränsland bevakade av beväpnad vakter. Militären stod redo för ett nytt stort krig på ömse sidor av muren, människor som bara 20 år tidigare upplevt 2-a världskrigets fasor, fruktade nu ett nytt storkrig.

Vid den tiden ryckte ett antal unga män med erfarenheter från hav och andra länder in för att göra sin militära skolning på sjökrigsskolan i Näsby Park. När höstens löv började falla i sen september 1965 examinerades vi som officerare i Flottan, och vår lilla del av insatsen i landets försvar påbörjades. När vi som återstår efter fallna vänner, med respektive samlades till 50-årigt firande i vackra Helsingborg den gångna helgen, fanns mycket att tala om. Dels naturligtvis våra vägar genom livet, men också samhällets utveckling i stort.

Utsikt över Öresund

Istället för det stora kriget fick vi gradvis en alltmer fredsökande utveckling i Europa. En utveckling som kulminerade med murens fall för 25 år sedan. Människor som tidigare riskerade livet för att nå friheten i väst, kunde nu jublande korsa de gränser som under 30 år varit stängda. Och i euforin växte också den europeiska unionen sig allt starkare, fredssymbolen framför andra som kännetecknas av de öppna gränserna mellan våra länder.

Nu har istället ofreden och ofriheten bytt arenor, de härskar med sin destruktiva våldsmentalitet i mellanöstern och delar av Afrika. Och Europas fredliga länder har blivit den frihetens hamn nu människor från de områdena söker sig till.

Var tid har sina utmaningar, liksom vi i väst drog nytta av de som med initiativkraft och erfarenheter av förtryck kom till vårt land under kalla krigets år, har vi nu möjlighet att visa samma öppenhet mot de som nu söker sin fristad i våra länder. Återigen finns anledning att påpeka att de som sett våldets galenskap i sin närhet och kastat alla band överbord för att rädda sitt liv, de förstår värdet av fred och frihet mer än andra.

Just därför kan de bli en stor tillgång för vårt land, precis som tidigare invandrare från en rad länder som under årtiondena plågats av diktatoriska synsätt.

I den fina kulturstaden Helsingborg umgås kamratkretsen, turar över sundet, äter en fin jubileumsmiddag på Sofiero slott. Vädret är det bästa och mångkulturen blommar varhelst man ser människor röra sig. Vi har ett arv att förvalta som tjänat vårt land, vårt näringsliv och vår kultur.

2015.09.21

Jarl S

Debatt utan problemlösning

Gårdagens (17.9) debatt i TV mellan representanter för den danska inställningen till invandring och representanter för svenska synsätt visade på skillnader viktiga för oss alla. Men om någon trodde att debatten skulle lösa några problem så blir man besviken. Den danska inställningen att man vill värna om den egna särarten, den egna kulturen är förståelig. Problemet är att det synsättet inte ger några svar för de som nu är på väg mot frihet och ett för dem hägrande bättre liv. De som redan finns på vår förstutrapp. Är Ungerns taggtråd, tårgas och vattenkanoner ett rimligt svar till de som flyr krigets elände?

De skandinaviska länderna är jämfört med många andra länder glest befolkade. Det borde finnas plats för fler, och det finns exempel på orter som lyckas väl med sin integrering, jämtländska Åre är en av dem.

Det framfördes i debatten att det är den syriska eliten som nu söker sig till de västliga demokratierna. Från Syrien kommer nu också signaler om att man oroas av den komptetensflykt som sker. Och naturligtvis är det så att bland de som mu kommer finns stora komptetenser som mottagarländerna kan dra nytta av om man förmår och vill hjälpa dem i ett initialt stadium.

Sverige är sedan länge ett mångkulturellt land, vi är en blandning av människor från en mängd kultursfärer. Sverige tillhör också de länder som i ett internationellt perspektiv har klarat sig bra på de flesta områden. Vårt välstånd bygger på ett starkt näringsliv, en rimlig fördelningsprofil och en öppen syn på invandring och kompetens. De europeiska länderna liksom Australien, Nya Zeeland och de nordamerikanska länderna är alla exempel på framgång parat med en öppen attityd till invandring.

Att vi inte accepterar parallella samhällen i vårt land tror jag de flesta inser är viktigt. De friheter och den demokratiska bas som vårt land, och andra riktiga demokratier står för, den skall fungera också i förorten. En rimlig uppfattning borde vara att precis som tidigare invandringsvågor, också den här kommer landa i nya medborgare som förstår värdet av demokrati och bevarandet av den.

Och den svans av kriminalitet som finns, oavsett etnicitet, skall hanteras på ett tydligt och konsekvent sätt utan rabatter för kulturella synsätt främmande för vår lagstiftning och allas rätt till ett liv i fred och frihet.

2015.09-18

Jarl S

Kampen om regelverket

Nu prövas regelverket, så kan man med fog beskriva utvecklingen i EU med anledning av den ström av flyktingar från främst Syrien som nu söker sin frihet och trygghet i de demokratiska EU.

Betecknande i det sammanhanget är att så ytterst få vänder sig mot det ryska ”paradisen” i sitt sökande, kan det möjligen bero på att man inte tilltror dem?

Flyktingbåt

Men nu tillbaka till EU. I dess regelverk är de mänskliga rättigheterna inskrivna. Dit hör också rätten att söka skydd i form av asyl i verkliga krissituationer. Ingen stat i EU har heller ifrågasatt att den syriska situationen är att jämföra med krigstillstånd. Och dessutom den grymmaste av alla krigstillstånd, inbördeskrigets.

När så den rännil av alla flyktingar som har initiativkraften och ekonomin att söka sig mot Europa knackar på de nationella dörrarna, sluts dessa alltmer av delar av EU-länderna. Därmed ifrågasätter man också dess regelverk. Betecknande är också att det i sammanhanget är de före detta öststaterna som nu agerar poliser vid de egna gränserna. Länder vilka borde förstå värde av frihet och demokratiska rättigheter, men väljer att stänga de vägar till demokrati och ett värdigt liv, man själva för alls inte många år sedan var i skriande behov av själva.

Har halvfascistiska regimer någon hemvist i EU? Den frågan kanske ställs på sin spets och borde prövas i fallet Ungern som ett prejudikat. Om det nationella synsätten så renodlat blir vägledande i EU-s politik, kommer unionen att falla samman som ett korthus.

Troligen är det den vetskapen som nu fått de ledande i Tyskland och Frankrike att enas om de grundläggande synsätten. Flyktingarna skall tas emot på ett värdigt sätt. EU skall visa att regelverket inte bara är ord, utan också bas för handling. Sverige finns med på den sidan i högsta grad.

Och risken att de oftast välutbildade syrianer som söker sig till EU, skulle starta en väpnad revolution liknande den man flytt från i sitt gamla hemland, strider mot allt förnuftigt tänkande. Därför förblir alarmisternas skrän och cynismer alltför motbjudande för att tas på allvar.

Men kampen om regelverket och dess legitimitet, den har nog bara börjat, och den blir avgörande för EU-s överlevnad som politisk kraft.

2015.09.15

Jarl

När världen vaknar

Det har tagit tid, men nu verkar äntligen de breda massorna i samhället ha vaknat. Det är på tiden att inte extremister på olika håll får styra rapporteringen kring den utveckling vi har i världen. Nu träder kända personligheter med starkt patos ut i offentligheten. Det gläder och är utomordentligt viktigt.

För i grunden handlar det om vi som folk och nation skall respektera de internationella lagar och förordningar vi gjort till del av vårt statsskick, den viktigaste kanske den om de mänskliga rättigheter som också ligger till grund för FN-stadgan. Där stipuleras paragraf efter paragraf synsätt som försvarar människors rätt och värdighet oberoende av ras, etnicitet, religion eller härkomst. Allt det som SD-folket med sin svans av spökskrivare avskyr.

Och äntligen kanske också EU tar de här frågorna på allvar. Vi står inför ett 3-e världskrig hävdar vissa personligheter, men ett världskrig som förs på annat sätt än tidigare. Den här gången handlar det om en mängd lokala inbördeskrig, alltifrån det ryska angreppet på Ukraina, via mellanösterns länder till de afrikanska krigen i Somalia, Sudan och andra länder.

Allt skulle vara så mycket lättare om FN-s ledande stater ville leva upp till organets stadgar. Då kunde fredsbevarande styrkor organiseras och skickats till plågade länder. Nu väljer istället länder som Kina och Ryssland att stödja korrupta regimer med vapen och andra stöd. Därmed håller man liv i konflikter som rimligen annars hade lösts för länge sedan. Syrien är i det sammanhanget ett givet exempel, och det är ingen tillfällighet att det ryska maskingeväret Kalasjnikov är världens mest spridda vapen.

I dagarna måste EU-s länder ta beslut i frågorna runt flyktingmottagandet. De besluten kommer att bli vägledande när det gäller unionens framtid på många sätt. EU-s länder har mycket att vinna på att tillgodogöra sig den kompetens som kommer med de flyende. En kompetens som i sig kan bygga broar av förståelse mellan människor från olika länder och medverka till ökad handel och på sikt ökat välstånd i vår just nu plågade värld.

Då känns det bra att vi har kompetenta personer som likt professor Hans Rosling förmår och vågar vara tydlig med sina synsätt. Men utfallen beror på ditt och mitt handlande, låt oss vara tydliga i värnet av de mänskliga rättigheterna.

2015.09.08

Jarl S

Och dränkta barn

Bilderna på drunknade barn och strandsatta flyktingar på vandring mot tryggheten är ständigt återkommande. Och drunkningsdöden i galet överfulla gummibåtar väcker allt mer av uppmärksamhet och avsky. Allt fler frågar sig varför flyktingarna tar så stora risker, om det inte finns andra vägar in till tryggheten i EU?

Svaret är naturligtvis att det finns alla möjliga kommunikationer mellan våra olika länder. Kommunikationer som är öppna för oss vanliga medborgare, men stängda för de som inte är önskade. Med en teknisk och inte särskilt talande titel, kallas det transportörsansvaret.

För ca 15 år sedan kom EU-s länder överens om att stoppa migranter och flyktingar att använda sig av vanliga kommersiella kommunikationer som flyg- tåg – buss, genom att göra den ekonomiska piskan oöverstigligt stor för de företag som verkar på den marknaden. Man beslutade om att alla som reser in i EU skall ha gällande inresehandlingar, inklusive visa och uppehållstillstånd, och att de handlingarna skall kollas av transportören, ex. vis flygbolaget vid incheckning. Kostnaden för återtransport till ursprungslandet för de som saknade sådana handlingar lades på transportören.

Med andra ord gjorde man en tidigare myndighetsutövning, till något som skulle ske vid incheckning och biljettförsäljningen. Resultatet av det är att alla vanliga legala vägar in i EU stängts för de som nu flyr krig och elände. Resultatet är också att det uppstått en lukrativ marknad för människosmugglare med de resultat vi nu ser i form av död och elände.

Så ställ frågan till ansvariga politiker, är de villiga att öppna de för oss andra normala vägarna för resor? Då skulle mängder av liv kunna sparas. De pengar och tillgångar flyktingarna har med sig kunde användas på långt bättre sätt än att föda en kriminell verksamhet.

Märkligt kan man tycka att media som annars brukar vara öppna för debatt och olika synsätt, totalt har valt att inte granska följderna av införandet av transportörsansvar i sina nuvarande former. I så måtto har politikens olika utövare det direkta ansvaret för hur flyktingfrågan nu utvecklar sig.

2015.09.05

Jarl

På demokratins bekostnad.

Nu skärps kampen om ordet ytterligare. Ledande företrädare för de extremister som driver och drivit drevet mot etablerade media och uppfattningar, börjar nu få den uppmärksamhet de förtjänar. Man kan inte från samhällets sida tiga ihjäl uppfattningar och frågor som tillåtits växa så som synen på invandring, flyktingar och våra ställningstaganden där utgör.

Yttrande-och åsiktsfriheten åberopas också gärna av de som inte vill framträda med eget namn i uttalanden och bloggar. Men med yttrande och åsiktsfrihet följer också ett ansvar. Det ansvaret måste etablerade media ta hänsyn till, det finns en lagstiftning som styr var gränserna för den friheten går.

Justitia, lagens väktare

När därför nu också alternativa medier med stor spridning möts med samma krav på öppenhet är det helt i linje med den anständighet som det civila och respektfulla samtalet kräver.

Det är fullt legalt att ha olika synpunkter på sakfrågor. Men det är inte legitimt att med hot av olika slag påtvinga andra uppfattningar man själv har. Den grunden är ett fundament i en levande demokrati, och den får inte rubbas.

Därför måste också de extremister som öser sina verbala spyor över andra i media lyftas ut i ljuset med sina namn. Åsikts- och yttrandefriheten medför också ett ansvar, ett ansvar som de personer som gömmer sig bakom anonymiteten inte vill bära.

Den utveckling som skett under senare tid med alltmer av hot och oförsonlighet i det offentliga samtalet, måste brytas. Alternativet är att våldet tar över som maktfaktor i vårt land, på demokratins bekostnad.

2015.09.03

Jarl