Naturens svar

Sommaren i vårt land ersätts nu gradvis mot höstens mörker. Inget fel i det, så är naturens gång. Statistik talar om att denna sommaren var en av de kallaste de senaste 100 åren. Inga temperaturer över 30 grader registrerade av SMHI. Den globala uppvärmningen måste ha glömt oss för ett tag.

Eller är det kanske som också en del experter hävdar, att de klimatförändringar vi ser inte i första rummet handlar om uppvärmning, utan om förändringar till det sämre. Mer av stormar och riktigt busväder, Vi ser det nu dagligen i Tv-s nyhetsprogram.

Efter år av torka i delar av Sydasien, Indien och Bangladesh, ser vi nu översvämmade gator och folk vadande där med sina ägodelar i händerna. Samma scener också i det utvecklade USA, i Texas och Louisiana. Och svansen av Atlantens oväder har under sommaren ständigt kommit in över skandinavien, alltmedan övermäktig hetta rått i sydeuropa. Vädrets makter talar sitt språk, och i hur hög grad är vi medskyldiga till utvecklingen?

I USA har vi för tillfället en president som pliktskyldigast besökt området iklädd golfdräkt och paraply för att inte bli våt. Vid pressträffen kommenterar han katastrofen i texas med, “det här kommer texikanerna att fixa”. Ett överslätande budskap av en person som vägrar acceptera tanken att vi som utnyttjare av planeten, också har ett ansvar för dess skötsel.

När USA som den betydande nation man är, väljer att säga upp klimatavtalet som med stor möda förhandlats fram mellan jordens nationer, då sänder man en dålig signal till övriga länder. Trösten i den bedrövelsen, är ändå att stora och betydelsefulla delstater som Kalifornien och New York tillsammans med många andra, har deklarerat att man kommer att för egen del följa de utfästelser som finns i klimatavtalet. Klokheten får balanseras på den nivån, när galenskapen har satts på piedestal.

Och vi alla kan bara hoppas på att den utveckling mot alltmer av stormar, oväder och oberäkneliga klimatförändringar som “el ninjo”, kan stoppas och att livsbetingelserna återgår till att bli bättre. Alternativet är massiva folkvandringar bort från drabbade områden, till områden som upplevs mer trygga och beboeliga.

Är vi beredda att ta emot den anstormningen?

2017.08.31

Jarl

Politiskt drama

Politiken har sitt eget sätt att vara. Kombinationen av att vara populär och samtidigt handlingskraftig ställer stora krav på sina bärare. Under den alliansperiod som avslutades 2014, var moderatledaren Fredrik Reinfeldt en uppskattad och balanserad statsminister. Men också för honom urholkades förtroendet, i synnerhet genom de jobbskatteavdrag som tillsammans med skattereformens effekter, gjorde de äldre till stora förlorare. Välfärden för den drygt 20% stora gruppen raserades år för år, och uppstickarna i SD tog över som vinnarparti. Reinfeldts sorti efter valet 2014, blev en ändpunkt på en av många uppskattad regeringsperiod. Så slutade det dramat med hans avsägelse förlustnatten 2014.

I slutna rum och utan tillräcklig förankring i partiet valdes AKB, Anna Kinberg-Batra, till ny ordförande i Moderaterna, och med målsättningen att lyfta alliansen till regeringsställning inför 2018 års val. Efter en trevande inledning, och senare med positions förändringar i relation till SD, som inte uppskattades av många, har hennes trovärdighet rasat. Moderaterna som skulle utmana S om ledarskapet i landet, har nu urholkats och passerats av SD som landets näst största parti. Och inom Alliansen har Centerns Annie Lööf ett långt större publikt förtroende än AKB. Mot den bakgrunden har hon nu sett länsförbund efter länsförbund kräva hennes avgång, och resultatet kom vid en presskonferens den 25.8. Hon avgår med omedelbar verkan från posten som ordförande för moderaterna. AKB anklagar sina partivänner för att agera utifrån ett tillstånd av självskadebeteende, då de istället för att stödja henne, störtar henne.

Och visst kan man ställa sig frågan om vad som vore bäst i varje enskild stund, men politiken är en förtroendestyrd verksamhet. Utan det förtroendet faller den demokratiska förankring som är nödvändig för att leda verksamheten, vare sig det gäller partiet eller landet.

AKB beskrivs av sina alliansvänner som påläst. klok och vänlig. Men i mediala sammanhang har det knappast varit så. Där har hon uppträtt stelt, formalistiskt och i behov av manus för sina framträdanden. Det har inte gett den bild av statsmannaskap som folk såg i bland annat Reinfeldt.

Så slutade då också dramat AKB med en presskonferens, ca 1 år innan det val 2018, hon själv utsett som målet för sin verksamhet.

2017.08.26

Jarl

Livskvalite

Lördag den 19 augusti, kulingvindarna viner utefter kusten. Vi har planerat att med sonen och hans familj gå ut till någon av öarna under helgen. Planer som inte ändras. Vi går ombord, lämnar vår trygga båtplats och ger oss ut i vågorna. Det blir en del gung på vägen ut till ön. Där som hamnen normalt är full med båtar vid helgerna i augusti, är hamnen nu knappt halvfull. Vinden har nog avskräckt många. Vi förtöjer och promenerar, det är varmt i solen men vid horisonten reser sig tjocka, stygga moln. Dags att gå ombord innan regnet kommer.

Plötsligt en brakande åskknall, och sedan regnet som sprutar ner under ca 10 minuter. Så blir det stilla en stund innan plötsligt haglet kommer. En våldsam hagelskur med hagel större än något undertecknad sett tidigare. Det varar några minuter, och haglen kastar upp vattenkaskader i havet samtidigt som det trummar på båtens tak. Det är skönt och rogivande att sitta därinne och njuta av skådespelet. Regnbågen är riktigt vacker när det drar bort.

Söndag morgon, våra båtgäster har andra engagemang och vi måste hem efter en god och mättande frukost med fil flingor, ägg och bacon. Ute tjuter det fortfarande i riggarna, och kulingen blåser. Vi kastar loss och snurrar runt i hamnen, ut i vågorna. I skydd av öarna är det inga problem att ta sig fram, gunget blir inte alltför besvärande och efter den dryga timmen och ett dygn i skärgården förtöjer vi på vår plats.

Måndagen lovar stilla väder, och lusten för en dörjrunda lockar. Svärsonen som tillika gillar den typen av aktivitet ansluter. Vi glider ut på ett lugnt och stilla Västerhav, lite dyning från tidigare dygns blåsväder är bara trevligt. Väl med lite distans till land lägger vi ut våra linor. Med den stilla farten av ca 3 knop glider vi fram ut mot havet. Plotter och ekolod får vägleda oss ut mot djupare vatten. Så småningom kommer också det första hugget och en riktigt fin makrill tas in. Inte långt efter det är det dags för den andra linan att halas in med en sprattlande makrill också här.

Vi tänker att 3 fina makrillar behöver vi för goda middagar i respektive hem, så sökandet efter fisken fortsätter. Någon halvtimme senare är det dags igen, linan halas in och på den sitter 4 fina makrillar på de olika blänkena. Dom landas i vårt fisketråg, och linorna tas in. Nu räcker det med råge, 6 fina makrillar blir till middagar vid hemkomsten. Vi kör in mellan några öar i kustbandet, ankrar och dyker i havets 18-gradiga vatten. Simmar en stund, kokar kaffe och fikar, innan stäven vänds tillbaka mot hamnen.

Väl där delas fångsten, och hemresan sker med ett stort mått av tillfredsställelse. Fyra timmar på havet och en lyckad fångst får bli den dagens uttryck för livskvalite.

2017.08.22

Jarl

Klarsyn och motstånd

I allt högre grad vaknar nu omvärlden, och insikten om att den amerikanske presidenten är en fara för sitt land och för världen i stort. Överlevare från tiden före 2-a världskriget jämför årets sommar med den 1939, den sista fredssommaren innan det stora kriget brakade loss. Nu hotar världens största supermakt att utplåna en liten stat i Asien, en stat som på inget sätt kan mäta sig med jätten.

Diplomati är fredens redskap, vapen är krigets och förstörelsens redskap. Så är det också för en person som likt undertecknad har några år med militär officersuniform i bagaget. Och lyckligtvis är den insikten också stark i det amerikanska samhället. Där vaknar nu medvetenheten om galenskaperna alltmer till liv. Allt fler med starka identiteter vänder sig nu bort från presidenten. Det gäller både näringslivets folk och nu också ledande republikaner.

Det är inte lätt att avsätta en vald president i en demokrati. Men ibland måste det också bli möjligt. Om en vald person efter tillträdet visar sig driva en helt annan agenda än den han gått till val på, borde förtroendet vara förverkat. Så är fallet med Trump. Han  har visat sig vara en konfliktssökare, en person som bygger sin plattform på att ständigt vara kontroversiell. Som ständigt utmanar med utspel som svajar från stund till stund.

Händelserna i Charlotteville, när en rasistisk mobb gick fram på ett sätt som var en tydlig avspegling av den  tyska nazismen, var kanske en viktig vändpunkt i sammanhanget. Trumps agerande hyllas av rasisterna och nazisterna i mobben, men skapade också en tydlig distans i synsätt mellan Trump och det amerikanska samhället i stort.

Amerikas i modern tid mest impopulära president gör sitt bästa för att förstärka sin image som korsriddare. Och som många av tidernas despoter söker han nu ett krig som ett sätt att befästa sin makt.

Må det politiska systemet i USA vara starkt nog att motstå den prövningen.

2017.08.17

Jarl

Konfliktsökare

 

Augustimörkrets tid är här. Tänk ändå så fort sommaren går, och kanske i synnerhet ett år som detta, när blåst och regn har varit mycket frekvent. Men skam den som ger sig, låt oss hoppas att senhösten blir desto finare.

Ute i den stora världen går utvecklingen tyvärr i vissa avseenden den glana vägen. Konfliktsökande ledarskap parat med auktoritära synsätt håller på att helt rasera den turkiska demokratin. Vart den utvecklingen tar vägen är skrivet i stjärnorna. Vad som är tämligen säkert är att det kommer att leda till kompetensflykt från landet, i första hand för de 100-tusentals personer som nu berövas sina anställningar, och därmed livsförutsättningar.

Och i USA har Donald (Duck) politiken fortsatt. Ständiga utspel av olika slag, sällan eller aldrig förankrade hos någon annan än personen som twittrar. Och nu den uppblåsta konflikten med lilleputtlandet (relativt USA) Nordkorea.

Allt tydligen för att få rubrikerna och uppmärksamheten. Och i all tysthet så pågår nu arbetet med att i lagstiftning och på annat sätt begränsa den Trumpska administrationens makt. Aldrig sedan konstitutionen skapades har den utsatts för större prövningar, och aldrig heller har väl det amerikanska folket utsatts för maken till utflippat ledarskap.

Konfliktsökandet är i det sammanhanget en ledstjärna i presidentens agerande. På sikt kommer det att göra USA både fattigare och ett land med minskat inflytande. Det är nu bara det politiska systemets inneboende tröghet som håller honom kvar vid makten. För det politiska system som fört Trump till makten, har också behov av att skydda sin egen integritet, även om det kostar på.

2017.08.10

Jarl

Uppvaknandet

Ett halvår har gått sedan USA fick sin nu så kontroversielle president. Successivt har försvarandet av hans minst sagt bisarra utspel, ersatts med med växande motstånd. Ett motstånd som inte bara finns i det mediala USA och hos demokraterna, utan nu också återfinns i betydande grad i det republikanska parti som han anses företräda.

Allt fler röster höjs nu för att Donald Trump skor sig på ämbetet, genom att förlägga olika besök till sina hotell eller golfbanor. Att han i sitt agerande uppträder som om presidentämbetet var del av hans ekonomiska imperium. I sitt auktoritära agerande hotar och kränker han de som har avvikande synpunkter, oberoende av var de synpunkterna kommer från.

En president som istället för dialog och förankring, väljer att ständigt skicka ut anvisningar och direktiv via twitter, är knappast vad man kallar normalt i ett politiskt och demokratiskt samhälle, där just förankring av tunga beslut är norm och del av demokratin. Så långt har det här nu gått, ett ifrågasättande av hans lämplighet blivit allmänt och omfattande.

När nu den rikstäckande tidningen Newsweek, tar upp fenomenet Donald Trump, så är det under rubriken “The Lazy President”. Den late presidenten som inte gillar demokratins principer för ledarskap, och envist söker genvägar för att få igenom sina beslut. Vi har sett honom skriva under beslut vilka sedan stoppats i lag prövningar. Vi har sett honom byta ut och sparka ledande personer, på ett sätt som knappast hör hemma i en demokrati. Och vi har sett honom använda sig av sin familj på ledande positioner, personer utan någon erfarenhet av de uppdrag de fått. Allt ett led i att  skapa egen kontroll över verksamheter utanför det egentliga ämbetet.

Nu mörknar molnen på den Trumpska himlen i takt med att allt fler av också de republikanska ledarskapet insett att Trump inte i första hand arbetar för det amerikanska folket. En  person som vill beröva 22 miljoner av de fattigaste i samhället deras  sjukvård, är bara ett exempel på den galenskap som präglar den nya administrationen.

När nu den boll som heter motstånd och förståelse börjat rulla, kan man bara hoppas att det på sikt också innebär att Trumps inflytande i amerikansk politik blir en parentes i den amerikanska historien.

2017.08.04

Jarl