Epilog HögaKusten

Det är en stilla morgon när jag vi 8-tiden lossar förtöjningarna. Det är dags för årets andra seglingstur denna majmorgon. På vägen ut ur skärgården speglar sig landskapet i vattnet, vackert och fridfullt.  Det är något nästan pastoralt över bilden.

När jag passerat udden där blåsten börjar nästan jämt, nötbolandet så kommer också vinden. Dags att hissa segel och låta motorn vila. Det blir en fin kryss i god fart ut mot ön. Den ö som fick några tidningsskribenter för något år sedan att utse ön till landets finaste skärgårdsö.

Vid gästbryggan som sommartid är full av båtar och aktivitet, är det nu helt stilla. Jag blir ensam båt de timmar jag väljer att stanna kvar. Också i stugorna är det tyst, enstaka vimplar vinkar välkomnande från flaggstängerna. Solen har kommit fram och promenaden går via Storvikens klapperfält, över de kända stigarna till Björnviken.

Björnviken, ett speciellt namn för en av Norrlands allra finaste sandstränder. Med sina dyner och sitt fina täcke lockar stranden mängder med gäster under fina sommardagar. Från dynryggen ser jag ut över stranden, inte ett spår av människor syns, kanske är jag vårens och årets förste besökare?

Tillbaka via stigen till båten och den lättlunch på soppa och medhavda smörgåsar som väntar. Radion får mala på med sina lättsmälta pratprogram och musik, medan minnen och tankar ges utrymme. 30 år med segling på höga kusten närmar sig sitt slut, innan sommaren är mogen blir det nya destinationer att besöka.

Vinden har tilltagit som vanligt är när solen värmt upp luften över land. Det blir en frisk hemsegling i akterliga vindar över fjärdarna. Loggen visar stundtals över 8 knop, och då är stora krafter i rörelse. Det gäller att vara vaksam i hanteringen, vid 90-graders svängen vid nötbolandet får det bli en rundsväng, att gippa storseglet i den friska vinden är inte att tänka på.

Epilog höga kusten närmar sig nu snabbt. Ingen dramatik i det, livet har sina växlingar. Roligt att få besöka favoritön och göra en nostalgisk visit. Störd av ingen och inget, endast i minnens tecken.

20.05.2015

Jarl

Livskvalite och bananas

Kvällen hade använts till att titta på dokumentären runt filmen ”Bananas”. Maktfullkomlighet och missbruk av makt berör, varhelst det förekommer. Inte alltid slutar det lyckligt som för de kämpande runt filmaren Fredrik Gertten.

Nu var en ny dag, den 24 i augusti. Det behövdes en påfyllning av frisk luft, av livskvalite. Lite färskvaror i en kasse och ner till båten. Vinden var svag så motorn fick göra tjänst de dryga 2 timmarna ut till ön med de tre sunden i namnet.

Där var servicehusen låsta och butiken stängd, är säsongen så kort? Vid bryggan låg en ensam båt, en tysk seglare. Vi talades vid, han berättade om sin sommarsegling som påbörjades i början av juni. Den har fört honom från Tyskland via den svenska ostkusten upp till Gotland. Därifrån över till Estland och Tallin. Sedan till Helsingfors och via den finska kusten upp till Vasa. Sedan över kvarken till Sverige, och nu påbörjades resan hem till Tyskland igen. Många upplevelser att ta med sig över vinterns vila, inga missöden att tala om. Och nu förvånades han över stillheten här uppe, augusti är en stor semestermånad i Tyskland.

Dags för en 2 timmars promenad på oländig mark på jakt efter de gula kantarellerna. Det blev en del, på vägen tillbaka kom regnet och åskan. Dyngblöt tillbaka i båten, av med kläderna och en simtur i det 16-gradiga vattnet. Torra kläder och en paltmiddag och kvällen var fin.

Lördag väntade med sol, ännu ett par timmar i skogen efter frukost. Man måste vara klädd om inte insekterna skall göra livet obehagligt. Tillbaka i båten svettig, av med kläderna och ännu en simtur, det svalkade skönt. Efter en välbehövd sopplunch dags att hissa segel, och i lätta vindar segla hem. Med i bagaget, förutom svamp att smörsteka till ett par riktigt goda smörgåsar, en nyrökt röding köpt därute blir middag hemma.

Det är snart dags att avsluta årets båtliv, sommaren är kort, inte allt regnade bort. Det är viktigt ibland att unna sig livskvalite.

2012.08.26

Jarl Strömbäck

 

 

sommarbild

Det är högsommar i norden. Runt våra kuster utspelar sig det årligen återkommande utbytet av upplevelser. Även här uppe i norr ser jag flaggor från många länder i aktern på seglande båtar. Och i kustsamhällena sker en kulturell och ekonomisk injektion genom båtturismen som är av stort värde för deras överlevnad när höstmörkret tar över.

Trysunda heter en ö som förra året i ett sammanhang klassades som Sveriges bästa ö. En väl skyddad hamn och ett besöksvänligt bemötande från hamnpersonalens sida är en del av orsaken i det fina lilla fiskesamhället. De många möjligheterna till skyddade platser att sola och bada på, vare sig man föredrar klippor eller genuin sandstrand en annan. Just därför är det kanske inte så konstigt att hamnen häromdagen var full av gästande båtar, och flaggor som den österrikiska, engelska och tyska kunde ses, förutom då den finska och svenska. Och i bastun på kvällen var våra finska gäster självklart närvarande.

Frihetens redskap brukar segelbåtarna kallas. Vinden är dess motor och det borde ju passa i tiden. Låt den sektorn av vår tillvaro få bli en zon skyddad från alltför mycket av klåfingriga ingrepp. Den betalar väl sina kostnader och betyder mycket för den kustnära glesbygdens överlevnad.
Och barnens lek och skratt i sommarkvällen blir en påminnelse om det goda livet, något att minnas och ha kvar.

20.7.2007
Jarl Strömbäck