Mur som mur.

Mars månads första dagar domineras i många media av den nya flyktingvåg kriget i Syrien skapar, när 100.000 tals personer flyr striderna i den sista av oppositionella mot Assad hållna regionen Idlib. Flykten är förståelig för varje normalt tänkande person, barnfamiljerna är många, och strävan är att komma till ett land där normalitet med skolgång för barnen, arbete och försörjning kan återställas för de vuxna. Att då mötas av taggtråd, tårgas och gummikulor är naturligtvis inte vad de skyddssökande flyktingarna väntar sig.

Människor har i alla tider flytt från områden med liten trygghet, och svåra försörjningsmöjligheter, till områden man upplever ha bättre sådana förutsättningar. USA är liksom alla de amerikanska länderna exempel på länder där “inkräktarna” med utrotningsmetoder successivt tagit över kontrollen av de länder man kom till. Ursprungsbefolkningarna har eliminerats och förvandlats till minoriteter med liten eller ingen beslutanderätt i sitt land. I kampen mellan kulturerna har den med de bästa vapnen blivit vinnarna.

Också i vår tid fortsätter folkvandringarna. Ibland drivna av ekonomiska motiv, ibland av politiska skäl eller krig som i fallet Syrien. Länder som EU eller USA, Kanada eller Australien blir då målet för de sökandes strävan efter försörjning och det goda livet.

Svaret på den folkvandringen blir i vår tid i allt högre grad murar av olika slag. USA-presidenten Donald Trump kom till makten genom löftet att bygga en mur mot Mexiko, för att på det sättet stoppa den illegala invandringen från “latinos”. En mur som av många ifrågasatts, den gav delar av jordbruk och industri billig och nödvändig arbetskraft i stora delar av landet.

I vår tid står flyktingarna med sina få tillhörigheter, sina barn och sin utsatthet vid Europas gränser igen. I det 10-åriga kriget i Syrien har Assad-regimen med rysk hjälp bombat sönder stora delar av landet och drivit miljontals människor på flykt. Och UN och omvärlden har valt att i stort sett legitimera det med sin tafatthet.

Att då de flyende möts av taggtråd, tårgas och gummikulor är knappast ett svar som bär humanitetens tecken.

Ibland prövas mänskligheten mer än annars, sådan är vår tid och sådan kommer den att förbli så länge livsförutsättningarna mellan de som har och de som inte har ökar istället för att minska.

Med eller utan förödande krig.

2020.03.02

Jarl S

...och frid på jorden

Vinterstudion på TV. Kamp om segern över vita vidder, och det är härligt att se den glädje som lyser över de som får stiga upp på pallen. Det åtrådda priset efter långa och hårda träningspass under många år. Och i glädjen finns också generositeten mot de som lyckas mindre bra, de flesta har ju upplevt den rollen också de. Världen, i vart fall den kristna, bereder sig för en tid av samvaro i fridens och fredens tecken.

Samtidigt gläds den amerikanske presidenten över att han nu, givet misstroendeförklaringen fått bevis för att hela det republikanska partiet ställer sig bakom honom. Han ser sig äntligen som den verklige vinnaren i det avseendet. Och utlovar nu att USA också skall ta ledningen i rymdkriget, “the space war”. En ledning man redan har skall få ytterligare resurser, samtidigt som klyftorna i samhället i stort fördjupas, och splittringen i landet ökar. USA som demokrati nedgraderas i de etablerade mätforum som används internationellt?

Tyskättlingen Trump har läst på om Tysklands 30-tal. Gaphalsen som utropade sig som fredsfurste samtidigt som han upprustade för krig. I vår tid ersatt av Twittermannen men i övrigt med tydliga likheter. Återstår att spå om framtiden.

I landet i norr som vi kallar vårt ökar också motsättningarna i det politiska systemet. Upplevelsen att politiken inte förmår skydda landet och dess medborgare förstärks av medias duktiga och berättigade avslöjanden. Missbruk av samordningsnummer som med rysk hjälp gjort att vi har 100 - tusentals personer som vistas i landet illegalt.

Falska adresser och identiteter flödar fritt, och politiken tillåter detta att ske. I desperation vänder sig nu väljarna i allt högre grad till det hittills i regeringsställning oprövade Sverigedemokratiska partiet. Det är nu i juletid på väg att bli landets största parti, trots de etablerade partiernas ständiga försök att osynliggöra det.

Dan före dan är inne och friden får sänka sig över land och folk. Tids nog slår klockan för ett nytt år och dess utmaningar.

I övrigt önskar bloggskribenten läsarna en Riktigt God Jul.

2019.12.23

Jarl S

Solkraft

Härlig morgon denna i sen februari. Gryningsljuset har övertagit mörkrets plats under morgonpromenaden. Och luften är krispigt kylig efter nattens frost. Under dagen kommer en nära anhörig, han som är en av skaparna till begreppet “Kalix löjrom”, på besök med ett par livliga barnbarn. Det blir en lunch och samvaro att se fram emot. Men nu först något om ett att vår tids fenomen.

Oktober 2018 och det stora energibolaget kallar till möte i sin konferenslokal. Det skall handla om solceller som alternativ energikälla på fastigheters tak. Kallade är den här gången företrädare för olika bostadsrättsföreningar som köper El av det stora bolaget. Varför gör det stora bolaget propaganda för en lösning, som innebär att de mister inkomster är den givna frågan? Den besvaras bara delvis, man vill bidra till att bostadsrättsföreningarna blir del av det som kallas en hållbar utveckling, och dessutom ger dem bättre ekonomi på sikt. Det man väljer att inte säga, är att Svenska Kraftnät nu officiellt varnar för att den snabba stängningen av kärnkraft i vårt närområde, kopplat till den nätstruktur vi har, kan komma att leda till energibrister med avstängning av delar av kundsegmenten som följd. Och det blir en prioriteringsfråga där allmänhet nog inte har högsta prioritet.

De som kommit för att lyssna är de som är intresserade av frågan, eller kanske bara nyfikna. De som uteblir, de som saknar intresse av de argument som tas upp i det sammanhanget. Konferenslokalen är full och frågorna många. Efter mötet bjuds på middag i företagets stora matsal, där diskussionerna är livliga runt borden.

Den 31 januari 2019 hålls ännu ett seminarium på samma tema och med samma målgrupp. Också då fullsatt och väl argumenterat. Också då besökt av de som ser värde i informationen, negligerat av de som inte vill ta del av redan cementerade egna uppfattningar.

Och på bästa sändningstid visar nu staten via sin myndighet MSB (Myndigheten för      samhällsberedskap) en TV-serie vars budskap är, hur klarar vi oss utan elektrisk ström? Filmens budskap är att bidra till medvetenhet om det faktum, att den elektriska energi vi tagit för given i generationer, nu hotas av brister både i kapacitet och säkerhet.

Oväder lyfts ofta upp som ett hot, men har normalt en begränsad omfattning, De verkliga problemen handlar istället om den omställning som nedsläckningen av kärnkraften innebär, och de säkerhetshot, Cyberhot som nu experter och säkerhetstjänster är eniga om finns och ökar.

I ljuset av det skall den påverkan ses som innebär att staten skjuter till stora pengar i bidrag för att stödja solkraften. Och beredskaps filmen är ett tydligt politiskt budskap till medborgarna. Ta för all del inte för givet att den försörjningstrygghet som ni varit vana vid kommer att bestå.

2019.02.22

Jarl S

Högsommartid

Högsommarvärme och juli månad. Sommaren när den är som bäst. Skärgårdens bad och fina vikar är lockande mål för många, ett sätt att söka svalka. Kulturen lockar med sina utställningar och evenemang, träbåtsfestivalen i Skärhamn är ett sådant som lockar många tusen åskådare årligen. Dagens fina väder kommer säkert att få många att köra ut på Tjörn denna fina helg, för att beskåda båtarna och umgås med andra.

Och i Almedalen avslutas i helgen den årliga politiska manifestationen, också den gynnad av fint väder och rekordpublik detta valår. Partiledarna har haft sina dagar, svetsaren från Hägglunds i Övik, numera statsministern Stefan Löfven har fått en del kritik i den här bloggen. Dags då att den här gången visa uppskattning och respekt för det tal han höll i torsdags (5/7). Det var ett känsloladdat tal, men också ett statsmannamässigt tal. Får han stöd i riksdagen för den inriktning av politiken han flaggar för, då finns det mycket gott hopp om en förändring där trygghet och välfärd åter blir honnörsord och politiska mål.

Utmaningarna är stora, och kräver långt mer än duktiga talskrivare. Löfvens tal och inriktning kan mycket väl lyfta partiet upp mot 30%-strecket, men hur kommer den majoritet se ut som skall regera efter höstens val?

Missnöjespartiet SD gör så gott man kan för att tvätta bort den stämpel man fått om att bara vara ett främlingsfientligt parti, något som de övriga partierna hela tiden vräker över SD. Alliansens partier är splittrade i synen på SD, ett parti som ser ut att bli vågmästare efter höstens val. Den splittringen kan mycket väl resultera i att alliansen spricker när det blir dags att bilda regering efter höstens val. Kanske vore det mer av en möjlighet än ett hot detta speciella valår.

Och i landets andra stad är det kommunala valet en kraftmätning mellan de etablerade partierna och västlänken, och den majoritet som inte vill ha västlänken med dess enormt stora påverkan på staden under de kommande 10 åren, och de som som vill lösa staden kommunikationsproblem på andra sätt. Den kraftmätningen kan mycket väl ge ett helt nytt politiskt landskap i Göteborg till hösten. 

Valår och demokratins egen högtidsstund är bara 2 månader bort.

2018.07.07

Jarl S

I sommartid

Söndag morgon och en nära anhörig har sin födelsedag. Det finns alla skäl i världen att ta de chanser till en glädjestund, i vår annars så problemorienterade tid. Eller är det bara så att media rapporterar det som är omskakande, men mera sällan det som är upplyftande? Den frågan har väl sitt, för var och en givna svar beroende på vad man väljer att läsa. De stora rubrikerna styr oss i många avseenden.

När den har dagen går mot sitt slut vet vi om lilleputtlandet Islands fotbollslag, lyckats slå värdlandet Frankrikes i EM-s kvartsfinaler. Där kan man verkligen tala om Davids kamp mot Goliat, men så var ju fallet också i Englandsmatchen som islänningarna vann.

Sommarfest

I England går nu demonstrationerna fram och tillbaka som en protest mot Englands utträde ur EU. Och Brexit-generalen Boris Jonsson har valt att inte ställa upp som ledare för den regering som skall ta ansvar för landet efter Brexit. Så demonstreras populismen i sin nakenhet. Det går bra att driva opposition, en helt annan sak att ta ansvar för resultatet av kampanjandet. England går en skakig framtid tillmötes, samtidigt som börskurserna i vårt land indikerar att man inte oroar sig för vår del.

Vid halvårsskiftet träder en rad nya lagar i kraft, lagar som är inriktade på ingripandet mot gängvåld och klanstrider. Strider som gjort många av våra förorter mer eller mindre laglösa, och där polis och andra myndighetspersoner återkommande utsätts för stenkastning och andra hot under sin yrkesutövning. Den nya lagstftningen skall ge polis och myndigheter större möjligheter att slå och döma mot grupp i olika fall istället för den låsning till person som gjort att tidigare lagstiftning inte fungerade.

Den brist på konsekvenser för ex.vis sexuellt våld som förekommer, gör tillvaron allt svårare för i första hand flickor och unga kvinnor. Här krävs stora insatser och ökade straffsatser för att stävja utvecklingen. Den hederskultur och det klantänkande som präglar delar av vårt nya samhälle, kolliderar på många sätt mot traditionell västerländsk lagstiftning. Om de friheter vi skapat genom den lagstiftningen skall kunna försvaras, kan man inte blunda för det övervåld som tenderar att göra samhället till laglöst land.

2016.07.03

Jarl

Examen i mångfald

För kort tid sedan firades dess 100-åriga tid i lärandets tjänst, skolan på Ramberget. Det fina berget som nu är Keillers Park. Ett namn som den fått av sin beskyddare och skapare, också han en gång invandrad till staden. Med sina skogar som skänker lummighet, och från sina utsiktsplatser överblickar man älven och en stor del av stadens kärna. I 100 års tid har skolan gett nya generationer lärdom och varit en hjälpande hand på vägen ut i vuxenlivet.

På cafe-mötet sitter ett antal äldre, och vi kommer att tala om skolan. Hon är 93 år gammal, och gick i skolan som barn, i första och andra klass. Då var områdena nedanför berget och vid älvstranden varvs-och hamnområden. Stadsdelen en utpräglad arbetarstadsdel, nu omvandlad till en modern och mycket attraktiv boende och arbetsmiljö. Borta är det tunga slitet, in har utbildningssamhället och högteknologisk företagsamhet flyttat. Glänsande nya byggnader vid det som en gång var kajer och varvsområden. Boendemiljö och verksamhet i en skön och uppskattad blandning.

Och på den långa resan har också skolan varit med. Den står där, en oförändrat byggd karaktärsbyggnad. Inte modern med dagens mått mätt, men av allt att döma uppskattad av både personal och elever. Och vid de många besöken till skolan och de två barnbarn som nu går där, lyser mångfalden i en global värld som ett oförfalskat och självklart ljus i den blandning av barn och vuxna som är skolans väsen och verklighet.

Julimorgon 2015

Fredag morgon denna kyliga sommar. Skönt ändå med den nu nästan rituella morgonpromenaden. Att gå under den stora portalkranen på det nerlagda varvets område, är i sig mäktigt. Och en påminnelse om livets föränderlighet. Där förr 10 000 arbetare gjorde världens finaste fartyg, finns nu bara rester av den verksamheten, men väl en stor och väl fungerande ny stadsdel. Om läsarna undrar var, så är svaret Göteborg.

Nu en liten eloge till mina många ryska läsare. Nog är det lite roande att se att vissa perioder bloggen har fler ryska läsare än svenska. Trots att den är skriven på svenska och därmed borde vara svårtillgänglig att ta del av. Så om det är intresse från särskilt håll med beteckningar som FSB eller annat, är det bara att tacka för intresset.

Nu till dagsfrågor. Fick ett inspel från en av bloggens läsare häromdagen som är värt att kommentera. Allt fler äldre i välfärdslandet Sverige tar livet av sig pga. de nedskärningar som sker av pensionerna, och därmed deras livsförutsättningar. Om det borde det talas mycket, men makten tiger.

I synnerhet borde kvinnornas organisationer uppmärksamma den frågan, för vad det handlar om är i egentlig mening att det nya pensionssystemet som nu fått genomslagskraft, var ett yxhugg riktat mot kvinnorna. I synnerhet de som använt delar av sitt produktiva liv till att sköta hem och barn medan maken haft löneansvaret.

Den förändring som gjorde att ATP-systemets 15 år av intjänandetid för pension, ändrades till livslång intjänandetid, slog sönder kvinnornas trygghet i pensionsavseende på ett brutalt sätt. De är de stora förlorarna, och det märks på ökad fattigdom, ökad misär och som skrivits också ökning av självmordsfrekvensen bland de äldre.

Välfärdslandet Sverige har bytt fokus, de som känner sig som vinnare idag blir kanske framtidens förlorare i takt med att de kollektiva trygghetssystemen rivs sönder och ansvaret för också ålderdom och sjukvård alltmer privatiseras.

Det är bra med privata alternativ i olika avseenden, men också med den kollektiva trygghet vi i årtionden sett som garanten för det svenska i välfärdsarbetet. Om det finns det säkert skäl att återkomma till en annan dag och tid.

2015.07.31

Jarl

Är världen ur led?

Vi skriver år 2014. Vi är välutbildade människor. Aldrig har kommunikationen varit mer omfattande och tillgänglig mellan människor world-wide. Vi skulle kunna bo i den bästa av världar, med gör vi det?

Aldrig sedan 2-a världskriget har fler människor varit på flykt, 50 miljoner beräknas vara på väg bort från fasor av olika slag, sökande efter en ny framtid. Och med alla våra mediala verktyg, får vi dagligen och stundligen bilder från krigsskådeplatsen runt staden Kobane i kurdiska Syrien, förfärande vittnesmål om grymhet utan gränser begångna av de fanatiska islamisterna i banditgänget IS.

För ett Banditgäng, eller en terrororganisation är det. Inget land har erkänt IS, man har ändå växt fram till en kraft att räkna med på kort tid. Och nu är man det största hotet mot liv och stabilitet i området.

Och i Europa utökas nu jakten på flyktingsmugglare. Så kallas de som mot betalning hjälper de som har ekonomiska resurser att försöka nå tryggheten i ett demokratiskt land. Är det rätt att stänga våra länders gränser? I så fall kanske vi skulle sluta sända de störande bilderna från verkligheten, och ersätta det med någonting mindre störande, trivialt nöjesprogram?

I landet i norr har nu den nya regeringen konstaterat att den tidigare regeringens, av internationell expertis prisade ekonomiska politik, nu visat sig lämna en ofantlig skuldbörda efter sig? Det finns kanske skäl att kritisera de 5 jobbskatteavdragen, men i så fall borde den nya regeringen korrigera på den punkten, men det gör man inte.

Var finns trovärdigheten hos de som ena dagen kritiserar skattesänkningar, men när man väl fått makt och myndighet att korrigera det man kritiserat, då inte gör det?

Politikens trovärdighet kommer inte öka av det som i stort och smått pågår i vår omvärld. Och kan vi verkligen exkludera oss genom att stänga oss inne i vår egen bubbla av självtillräcklighet?

Och så ett stort grattis till 10-årigt barnbarn, dagen till ära.

2014.10.14

Jarl S

Vem kan man lita på

På 70-talet hade Hoola Bandoola Band med profilerna Michael Wiehe och Björn Afzelius en stor hit med låten ”Vem kan man lita på”.

Frågan är berättigad även idag, inte minst i relationen till landstinget i Västernorrland. Säkert hade många hoppats att med det nya styret efter 2010 års val skulle en omsvängning och förbättring ske. Istället kunde vi i riksnyheterna den 27.3 höra om en 22-årig kvinna i Sundsvallsområdet. Hon hade varit sjuk en tid men blev allt sämre, när hon slutligen ringde och sökte ambulans till akuten vid tre olika tillfällen samma dag. Hennes problem togs inte på allvar, hon fick ingen ambulans och avled samma kväll.

Det är inte första gången sånt här sker, för en tid sedan handlade det om en ung man som avled i sin bil på väg till sjukhuset sedan han bollats runt i systemet istället för att ges vård, och på förlossningen på Sundsvalls sjukhus har i ett par uppmärksammade fall barn fötts med grava hjärnskador på grund av syrebrist, orsakad av felbeslut hos ansvarig läkare.

Häromdagen kom också en rapport som visar att risken för sjukhusrelaterade infektioner vid länssjukhuset i Sundsvall är 10%, högst bland alla länssjukhus i landet. Kötiderna är långa och tillgängligheten till vård när man behöver den beläggs med alltfler restriktioner. Alltfler som en sjuk och trött person skall övertyga, för att komma innanför grindarna, är det så vi skall ha det?

Nog finns förbättringsutrymme, och det måste till om inte vården helt skall mista sitt anseende som en av våra allra viktigaste trygghetsfaktorer. Men frågan i denna kommersialiserade tid återstår, vem kan man lita på?

2012.03.28

Jarl Strömbäck

Visst gör det ont...

”Visst gör det ont när knoppar brister” är några rader ur Karin Boyes dikt, läst och älskad inte minst av generationer av tonåringar. Dikten förmedlar också den smärta och ångest som kommer ur förändringar vilka rubbar tidigare självklara verkligheter. Barnets trygghet i familjen som utmanas av tonåringens hormonstormar.
Men dikten kan också ges ett mer övergripande perspektiv. Tryggheten är det fundament på vilket mycket av utveckling och framtidstro byggs. Där den raseras skapas oro, ilska och ångest.
I vårt land har det socialliberala budskapet buret av Folkpartiet varit en solid grund för partiets politik. När nu tumskruvarna dras åt inom A-kassa, försäkringsskydd och synen på rätten till sjukskrivning för olika skador, då utmanas den grunden. Hårdare bedömningar innebär hårdare tag mot de behövande. De som kan ta jobb tvingas ut, vilket i och för sig kan vara bra. Men tanken att de som verkligen behöver stöd skall få det riskerar i förlängningen att trängas tillbaka av ett alltmer elitistiskt synsätt.
På ett annat plan gav s-politikern Per Nuder den elitismen ett tydligt ansikte i sitt beryktade tal om pensionärerna som ett ”köttberg”. Där var det dolda budskapet att den gruppen hade föga eget värde, de var en börda för samhället. I det ligger synsätt oändligt långt från det solidariska och toleranta samhällets värdegrund, och mer närmar sig de synsätt som bars av 1930-talets rasbiologer.
Alliansregeringen, och i viss mån också oppositionen leds idag av en ny generation politiker. Det är en generation som fått mycket gratis. Dit hör en uppväxt i trygghet, en i stort sett kostnadsfri utbildning och sjukvård. En uppväxt i ett land präglat av stor frihet i tanke och handling och ett föredöme för många andra av jordens nationer. När man nu vill förnya den politiska kursen kan det vara klokt att också begrunda den politiska jordmån man har att så i. Också ideologin måste ha en rimlig förankring. Ett samhälle som gör människor starkare, blir på sikt också ett rikare samhälle.

2007.09.26
Jarl Strömbäck