”Där
björkarna susar sin milda sommarsång
Och ängen av
rosor blomma”, för att citera skalden.
Där reser
sig nu stålskogarna i det som kallas parker, men i själva verket är
industriområden. Där virvlar deras enorma vingar från 200-250 meter höga torn,
med vingspann om 150 meter eller mer. De suger in fåglar, fladdermöss och
insekter, vilka huggs i bitar och slits i stycken. De sprider sitt pulserande
oljud, sina ljusmattor dygnet runt i det som en gång var områden och hem för naturens
mångfald och människor som bor på det vi kallar landsbygd.. Hur är det möjligt?
 |
| Örn slaktad av vkv |
Undrar vad
hovpoeten och naturvännen Evert Taube skulle skaldat om han levat. Han som
skrev den odödliga visan ”Änglamark” en gång för länge sedan, när kampen stod
om de sista orörda älvarna.
”Kalla den
änglamarken eller himlajorden om du vill
Jorden vi
ärvde och lunden den gröna
Sluta att
utrota skogarnas alla djur
låt örnen flyga, låt rådjuren löpa”
Nu ser vi
stålskogarna breda ut sig över enorma områden, områden sålda eller ”arrenderade
ut” till internationella finansintressen. Bebyggda med hjälp av enorma
subventionernas, utan vilka de inte skulle existera.
Sådant
händer väl inte i vår upplysta tid? Pengarnas makt korrumperar, med
”Judaspengar”, kan alltid stöd köpas påstås det. Även myndigheter vilka borde
vara naturens beskyddare, är numera stålskogarnas vänner och beskyddare.
Finns då
ingen i de politiska systemen som vågar ifrågasätta galenskapen? Var finns det
parti som vågar gå emot den skövling av naturvärden, och den rasering av vår
energiförsörjning som pågår?
Har det
kollektiva trycket blivit så starkt, att tystnaden är det givna svaret på
kritiken från de som drabbas, och de som värnar om det som alltmer framstår som
ett förlorat land?
2021.11.17
Jarl Strömbäck
0706726669
