Välfärd i vågskålen

Vacker morgon när jag trampar ut på min 2-mila cykelrunda. Det blir en fin tur denna tidiga lördag-morgon. Få har vaknat oh trafiken har lördagsledigt. Tankarna går till den krönika Lotta Gröning skrivit i Expressen med anledning av det socialdemokratiska partiets nu pågående kongress. Hon känner miljön väl efter många år som ledande s-märkt skribent.

Nu har hon intagit en mer öppen inställning till det politiska ledarskapet i sitt gamla parti. Hon ser dess svagheter och oroas av det, och det med rätta. Hon ser ett parti som byggt sin framgång på uppbyggnaden av en stark offentlig sektor, och nu blivit dess fånge och redskap. Man är inte längre den självklare ledaren, även om man i retoriken vill påskina det. Man är det ängsligt prövande ledarskapet, ständigt rädda för att störa sig med sina stödtrupper i den uppbyggda byråkratin.

Och när den får leva sitt liv sväller den för vart år, den flyttar fram sina positioner. Då får vi den tvekamp som skett under de gångna 8 åren, mellan de som vill se valfrihet, och den byråkratiska strävan efter egenkrontroll och självklart ledarskap.

Och i de skärningspunkterna snubblar den i det politiska ledarskapet oprövade ledaren fram. Ömsom med retoriskt patos utslungande partiets sedan årtionden kända slagord på politikens olika områden. Å andra sidan ständigt parerande samma strävan med motsägelsefulla uttalanden. Att det genomskådas av väljarna demonstrerades med stor tydlighet i TV-s rapport den gångna veckan, när en tillfrågad kvinna när det gäller partiet skulle svara på frågan vad hon tyckte om det politiska ledarskapet.

Hennes svar blev ”partiet har ju blivit det som lovar mest, men håller minst”. Det är ur det diket man nu skall försöka resa sig. Hur det går får framtiden utvisa.

Men ett parti som gör sig till slav under vagnen i alltför hög grad, är dömt att förtvina om än det tar sin tid. Den insikten borde det s-märkta ledarskapet ta till sig när man tar sig an framtidsfrågorna. Att underkasta sig galet fundamentalistiska miljömuppar och vänsterradikaler, kommer att på sikt säkerställa att vi får ett nytt politiskt ledarskap i landet. Ingen skada skedd i så fall, men dåliga beslut medför följder som länge kan skada den välfärd vi gärna vill se i det svenska samhället.

 Och i den barometern sjunker vårt land sakta men säkert relativt andra länder, vilket i sig är oroande.

2015.05.30

Jarl

Skall våld belönas??

Det är en grå och dimmig denna sena majdag när jag tar min morgonpromenad. Det är i kabbelekornas tid, de lyser härligt gult i diket på strandpromenaden. Och luften är riktigt sjön att andas. Det är vår om än diset härskar efter nattens livgivande regn.

I debatten de senaste dagarna har våra våldstörstande och äventyrsjagande ungdomar, de som söker sig till IS och kriget i mellanöstern, blivit huvudobjekt.  Vapen ger makt, och makt triggar äventyrstörstande personer. Kan man sedan mata in i den smeten ideologiska synpunkter på den egna överlägsenheten. Rätten att ta för sig på andras bekostnad när det gäller liv, rikedom och krav på underkastelse, då har man skapat den häxbrygd som i århundraden använts för att rättfärdiga revolutioner och krig.

Nu handlar debatten om hur det svenska samhället skall förhålla sig till det. I Örebro som är en av de orter från vilken många åkt till Syrien för att ansluta till IS, togs för en tid sedan beslutet att hemvändande skulle mötas av röda mattan. Förtur till rehabilitering, utbildning, arbete och bostäder. Kritiken blev som väntat stark. En av de kritiska var också modern till två söner som båda åkt ner, och nu var rädd för att också den yngste sonen skulle göra detsamma. Dra in passen för de som åker, gör dem statslösa var ett av de radikala förslagen.

Nu är det Stockholms tur att ta ställning, och det förslag som ligger går på samma linje som det i Örebro. Det är en sak att ett socialt experiment görs i en svensk småstad, det är en annan när det handlandet blir legitimt för landet i stort. Just därför är debatten så viktig. De som agerar för den ”mjuka” linjen, påpekar gärna att svenskar deltog i Finland under 2-a världskriget. Det är korrekt liksom att svensk trupp funnits med på ett antal FN-insatser. Men det har då skett efter sanktion från landets politiska ledning.

Det mördande, och den våldsanvändning som präglar IS, har inget gemensamt med de insatserna. IS är ett ideologiskt drivet rövarband, vilket inte tolererar något ”otroget”. Där ligger en enorm skillnad i synsätt.  Med vilken rätt skall då de som gör sig till del av den verkligheten mötas som hjältar vid sin hemkomst?

Om man skall få stopp på galenskapen, borde man kanske lyssna mer till den mor som önskade att passen för de som åker dras in. För var finns det politiska motståndet och ansvaret mot agerandet, i en politisk attityd som belönar agerandet med en gräddfil till arbete, utbildningar och bostäder?

2015.05.26

Jarl

Löfvens klavertramp m.m.

Regnig denna pingsaftons morgon i kommunen norr om skogen. Inte det bästa väder för segling och skärgårdsliv, alla de som tänkt sig de aktiviteterna under helgen, är nog besvikna. Maj månad i år ser enligt SMHI ut att bli den solfattigaste och kallaste på väldigt många år.

Också i politiken blåser kalla vindar, åtminstone om man är statsminister och heter Stefan Löfven. Nu får han lära sig demokratins läxor, något han har stort behov av att döma av hans hittillsvarande sett att agera. Hur skall man annars se de klavertramp, löftesbrott och direkta motsägelser som kantat hans första halvår vid makten?

Rot- och Rut skulle inte röras, men det löftet sveks fort. Inga höjningar av drivmedelspriserna, också det ett löfte som nu sviks med över tid indexerade höjningar. Därmed lämnas också öppning för prishöjningar vilka riksdagen mister kontroll över.

Pensionärernas situation som skulle rättas till, blir nu till en utslätad men tydlig nerdragning av pensionsnivåerna. Pensionärsorganisationerna och enskilda protesterar, men vad bryr sig makten om organisationer som saknar makt. Pensionärsorganisationerna har ingen egen politisk plattform, det är deras dilemma. När skall dom inse den sanningen, och göra något åt den??

På utrikespolitikens områden har grodorna hoppat vilt runt Israel och Saudi Arabien för att nämna några områden. Och nu lyckas han till och med att personligen bryta mot det ”heliga” löftet att kollektivavtal skall gälla. Tydligen gäller det andra, men inte privatpersonen Stefan Löfven.

Det är synd om statsministern kan man tycka? Alla dessa media som gör honom ansvarig för allt och alla? Men är det inte det ansvaret han borde förstått att han har, när han nu likt ett barn som fått en godispåse, försöker smussla bort ansvaret när media frågar.

Det är inte trovärdigt, och det är bra att det också syns i opinionssiffrorna. Och vinnare där är det parti ingen vill samarbeta med, och vars program tydligen är så förhatligt? Med den attityden kommer klyftorna i politiken att kräva många offer, också i den politiska sfären.

Vilket av de nu existerande partierna kommer att mista sin riksdagsplats år 2018? Och spelar det någon roll om snarlika och verklighetsfrämmande partier mister sitt politiska mandat? Om det pratas det nog mycket idag bakom politikens stängda dörrar.

 

23.05.2015

Jar

Epilog HögaKusten

Det är en stilla morgon när jag vi 8-tiden lossar förtöjningarna. Det är dags för årets andra seglingstur denna majmorgon. På vägen ut ur skärgården speglar sig landskapet i vattnet, vackert och fridfullt.  Det är något nästan pastoralt över bilden.

När jag passerat udden där blåsten börjar nästan jämt, nötbolandet så kommer också vinden. Dags att hissa segel och låta motorn vila. Det blir en fin kryss i god fart ut mot ön. Den ö som fick några tidningsskribenter för något år sedan att utse ön till landets finaste skärgårdsö.

Vid gästbryggan som sommartid är full av båtar och aktivitet, är det nu helt stilla. Jag blir ensam båt de timmar jag väljer att stanna kvar. Också i stugorna är det tyst, enstaka vimplar vinkar välkomnande från flaggstängerna. Solen har kommit fram och promenaden går via Storvikens klapperfält, över de kända stigarna till Björnviken.

Björnviken, ett speciellt namn för en av Norrlands allra finaste sandstränder. Med sina dyner och sitt fina täcke lockar stranden mängder med gäster under fina sommardagar. Från dynryggen ser jag ut över stranden, inte ett spår av människor syns, kanske är jag vårens och årets förste besökare?

Tillbaka via stigen till båten och den lättlunch på soppa och medhavda smörgåsar som väntar. Radion får mala på med sina lättsmälta pratprogram och musik, medan minnen och tankar ges utrymme. 30 år med segling på höga kusten närmar sig sitt slut, innan sommaren är mogen blir det nya destinationer att besöka.

Vinden har tilltagit som vanligt är när solen värmt upp luften över land. Det blir en frisk hemsegling i akterliga vindar över fjärdarna. Loggen visar stundtals över 8 knop, och då är stora krafter i rörelse. Det gäller att vara vaksam i hanteringen, vid 90-graders svängen vid nötbolandet får det bli en rundsväng, att gippa storseglet i den friska vinden är inte att tänka på.

Epilog höga kusten närmar sig nu snabbt. Ingen dramatik i det, livet har sina växlingar. Roligt att få besöka favoritön och göra en nostalgisk visit. Störd av ingen och inget, endast i minnens tecken.

20.05.2015

Jarl

Strutsfarmen

Gråväders morgon. Regndiset hänger i luften, det är som det brukar vara, när lågtrycket smugit sig in över landet. Dags att öppna det lokala bladet, numera gemenligen kalla Ortens Enahanda. Detta efter att den liberala prägeln, så tydligt under senare års ledarskap förbytts till något som närmast kan kallas partipolitiskt rosenrött.

Men nu till en notis som kan ses som futtig i de stora sammanhangen, med som är fundamentalt viktig egentligen. Dit hör hur det byråkratiska systemet belönar eller straffar de som anstränger sig för att skapa nytta i samhället, med den egna välfärden som insats.

Ett sånt exempel är utan tvekan den strutsfarm som ett driftigt par skapat i skogen i norra Ångermanland. Gradvis under drygt 20 års tid har man byggt ut hägnet, skapat en liten men dock väl skött restaurangrörelse, med struts i olika former på tallriken. Men mest av allt är det ändå hägnet med de fina och stolta djuren som lockar besökande, och då i synnerhet barnfamiljerna.

Att bygga den verksamheten i glesbygden, är ett vågspel, men med mycket positivt bemötande från ägare och anställda, har farmen blivit ett givet utflyktsmål varje sommar för många familjer, undertecknads en av dem. Kanske har det retat en del i vårt av Jante plågade land. Och nu har Jante fått sina legala företrädare i byråkratin.

Att man från den sidan har ett ansvar för att djurhållningen sköts på ett bra sätt, ifrågasätts nog av få. Men när man tar till så drastiska knep för att strypa en näring, att man förbjuder visning av djuren då har man lämnat de som borde kallas sunt förnuft. För vem skadas av att barnen får möjlighet att se de fina djuren.

I byråkratins värld finns nästan alltid något regelverk man kan använda om man vill strypa en näring. Till syvende och sist är det inställningen till näringen från byråkratins sida som avgör om den överlever.

Att då kräva att den lilla, och för sitt ändamål utomordentligt välskötta strutsfarmen skall uppfylla samma krav som Kolmårdens djurpark eller Skansen, är ett byråkratiskt övergrepp av monumentala mått. Det handlar inte om sunt förnuft, man skjuter inte duvor med kanon. Om nu tanken är att ta död på strutsfarmen och den verksamhet man under stora ansträngningar byggt upp, så kommer man nog att lyckas.

För vem åker med sina barn ut i skogen för att titta på ett plank, byråkratins plank för att förhindra visning av strutsarna.

2015.05.15

Jarl

Politisk Sol-och vår

Början på maj är sjösättningstider. Så också här på Höga kusten. Det väl sammansvetsade gänget hade sin arbetsdag den 9 maj. Båt efter båt lämnade sina vinterplatser, för att med mobilkranens och vårt handhavande åter få vatten under kölarna. Och lite senare också sina imponerande master på plats.

Ljuset har kommit tillbaka, efterlängtat som alltid. Men också skuggorna från förr i kommunen norr om skogen. I den här bloggen finns en serie bloggar under titeln Vanstyrets politik, väl värda att läsa för den som är intresserad. Bloggarna beskriver en närmast sanslöst oansvarig skötsel av kommunal ekonomi, från det politiska ledarskapets sida. En utveckling som beskrivits i nyhetsmedia och rikspress, och fick SvT-s uppdrag granskning att göra ett timslångt program om delar av skeendena. Ett program som det ledande kommunalrådet öppet och ogenerat ljög i, när det gällde förankringen av vissa beslut.

I den härvan göms allt som borde få plats i någon av medias dramaserier. En naivt och hårt driven expansionspolitik från det politiska ledarskapets sida. En person som borde få pris före sin roll som ekonomisk sol-och vårare. Nog är det en prestation att få en kommuns ledarskap att i strid mot kommunallagens anda och bokstav via bolag investera 100-tals miljoner i aktiviteter i Afrika och Östeuropa. Och visst är det en närmast sagolik verklighet, att man för 400 kronor kan köpa miljonernas mångfald, miljoner på vilka han med sitt lämpligt positionerade bolag sedan kunnat leva på i åratal i Afrika.

Projekthungern, och den store spelarens önskan att mycket skall ge mer lyser igenom också i fortsättningen. "Landgrabbing" är ingen vacker företeelse, den utgår från att mark tas ifrån de som bor och verkat där i generationer med ofta korrupta medel. Att människomassor tvingas flytta från sina boplatser för att ge plats för olika typer av verksamhet.

Vår entreprenör om vi i vänlighetens namn får kalla honom så, lyckades också nästan med sin riktigt stora kupp, en kupp som skulle medfört att 100-tals miljoner av Sida-pengar, och sannolikt också andra offentliga medel, kommit att plöjas mer i de fantasiprojekt han målat upp. I grevens tid, vaknade tydligen kloka människor på Sida till insikt om vad man var på väg att ge sig in i, ytterligare engagemang i Eco Development stoppades. För Sida innebär det att man får ta kostnaden av de 50 miljoner man garanterat i ett inledningsskede, för entreprenören att han sannolikt har ytterligare ett antal miljoner på sina konton, men missade ”det stora bytet”.

Ibland är verkligheten verkligare än sagan. Det osannolika blir verklighet. Och i det politiska systemet, också i en demokrati, arbetar kvarnarna för att dölja svindlerierna. Om det finns mycket att skriva, men det får bli i en annan blogg.

2015.05.12

Jarl

Stoppa fiskodlingar i öppna kassar.

Solig morgon bådar en fin dag. Om en stund, när solen fått värma lite, blir det dags att sätta sig på cykeln för en 2-milarunda, men först några tankar i bloggen.

Något av det smutsigaste som förekommer i näringslivet idag, och tillåts förekomma, är de öppna kassodlingarna av fisk i haven. I en tid när lite mänskligt kiss i havet från båt en sommardag är förbjudet, tillåter man massiva utsläpp av exkrementer och pellets att övergöda haven i kassarnas närområde dygnet runt, året runt.

Visst vill vi äta fisk, undertecknad är en given fiskvän. Men om tanken är att bevara en fin skärgårdsmiljö, då måste också kassodlingarna överföras till kontrollerade bassänger iland. Det är ingen omöjlighet med dagens tekniska möjligheter, men så länge man får svina ner, gör man det.

Ibland blir paradoxen större än annars. Inom det världsklassade höga kusten området har under senare år etablerats ett antal fiskodlingar, naturligt nog med ägare från andra delar av landet och världen. Nu planeras också massiva utbyggnader, samtidigt som området växer i betydelse för det rörliga turistlivet, och stora insatser görs för att främja den s.k. besöksnäringen. Och närboende har nu också organiserat sig mot utbyggnaden av kassodlingarna, i hög grad beroende på de erfarenheter man nu har av döende havsvikar, stinkande av det dumpade föroreningarna från kassodlingarna.

Hittills har politikens företrädare blundat för detta, inte heller miljövårdande myndigheter har gjort något för att stoppa utvecklingen. Om nu de grupper som drivit frågan börjar få viss påverkan på beslutsfattandet så är det hög tid. Istället för att tillåta utbyggnader med 1000-tals ton av ytterligare smutsig fiskhantering, borde valet stå tydligt mellan världsarvet/besöksnäringen och profithungrig fiskodling.

Undertecknad har tidigare i bloggar och insändare argumenterat för att fiskodlingarna i sin nuvarande form måste stoppas. Det är med ett visst mått av tillfredsställelse jag noterar att nu politikens företrädare börjar erkänna problemen. Alltid är det något, en början på en omsvängning är alltid något att hoppas på.

Det finns större problem att hantera för politiker och miljövårdande myndigheter, än om enstaka personer pinkar i havet från båt under några korta sommarveckor. Men tydligen också lättare att sila mygg och svälja kameler.

2015.05.07

Jarl

Utsikt från västra kusten

Det är en solig morgon när jag följer skolflickan till den vördnadsfyllda byggnad som utgör Rambergskolan. En byggnad som numera är skyddsklassad, i sin monumentala stil ett bevis för de värden man tillmätte utbildningen när byggnaden uppfördes för 100 år sedan. Och alltsedan dess använts som skollokal.

Från bergets panoramavy kan jag se ut över stora delar av staden. Delar som tidigare var hamnar där varor från jordens alla hörn lastades och lossades. Men också där en del av världens finaste fartyg byggdes så sent som på 1970-talet. Det sammanbrott som svensk sjöfarts- och varvsnäring drabbades av då, var smärtsamt för de som likt undertecknad var del av verksamheten. Desto roligare att nu, många år senare konstatera att kris också har en uppsida. Nytt liv, ny utveckling heter den.

På de områden där förut hårt arbete för starka män var normen, växer nu en helt ny stadsdel fram med snart 10 000 invånare. Den har blivit en efterfrågad oas i stadens närhet med sina minnen, och sina fina kajpromenader. Och i de gamla torrdockorna, återfinns nu några av regionens bästa och mest skyddade fritidshamnar för de boendes små båtar.

I staden sjuder det av liv dag som kväll, och i minglet av människor i stadens gröna lunga, slottskogen, också den 100-årig, kan man höra mängden av språk, och mångfalden av etniciteter blandade på gångstråk och gräsmattor.

Så förvandlar tiden förutsättningar och löser sina problem. Av allt att döma har den utmaning som landets västra stad nr 1 hade att brottas med för många år sedan, har skapat nya möjligheter.

I en tid när vi brottas med alltmer av frågor kring framtiden, kan det vara klokt att ta till sig den utveckling som skett här. Inte för att det är något självklart positivt i en utveckling som innebär en avindustrialisering av vårt land, vi behöver våra arbetsplatser. Men viktigt i sammanhanget är också att inse att kreativiteten i ett levande samhälle, skapar nya möjligheter, och det är dem vi skall fånga, och som skall bära nya generationer.

2015.05.04

Jarl