År 2016

Ännu ett år att lägga till de tidigare. De närmaste dagarna kommer årskrönikorna vara återkommande i medias olika kanaler och spalter. Inget ont i det, vi behöver tillbakablickar och reflektion över vad som hänt, varför, och vad det kan innebära.

Också i det mycket lilla perspektiv som den här bloggen innebär, finns kanske ett intresse att se vad som har hänt, och hur det speglas på olika sätt. I det sammanhanget är läsarna av särskilt intresse.

Under år 2014 och 2015 växte antalet ryska läsare av bloggen stadigt. Konstigt kan man tycka, men med de översättningsprogram som nu finns, är det lätt att få en översättning från språk till språk av texter. Som mest hade bloggen 3 gånger fler ryska läsare per dag, som svenska. Möjligen och troligen eftersom kritiken här mot den Putinledda förändringen av rysk politik, varit tydlig i bloggen. Plötsligt en dag fanns inte en enda rysk läsare. Regimen hade valt att blockera bloggen, och den blockeringen kvarstår.

Ännu ett exempel av intresse är de skärmdumpar som regelbundet från olika länder görs av bloggen. Plötsligt en dag kan någon laddat ner 100-200 bloggavsnitt. Det gör ingen enskild person, det görs av någon som har uppdraget att följa kritiska röster. Ett uppdrag som normalt ligger på säkerhetstjänsterna. Tack säger jag på det här sättet till intresset från länder som USA, Tyskland, Nederländerna, Polen, Grekland, Ryssland och kanske något ytterligare land. Bloggen skrivs för att läsas.

Så några reflektioner i stort över utvecklingen i världen. Den våldsutveckling vi sett öka borde bli en varningssignal för alla fredsälskande folk. I sin bok “Som jag minns det”, skriver Michael Gorbatjov, den sista sovjetiska ledaren om nedmonteringen av det kalla kriget, och besluten att göra fredsarbetet överordnat de ständiga rustningarna och vapenkapplöpningen med USA. Nu, drygt 20 år senare har den Putinledda regeringen i Ryssland, upprustning och militarisering som ett överordnat mål igen. Terrorbombningarna i Syrien och övergreppen på Ukraina, Tjetjenien, Georgien, tyder på samma typ av maktambitioner som i Hitlers Tyskland drev fram det 2-a världskriget.

Dit är det ännu långt, men det finns skäl att vara orolig. De generationer som nu växer upp, har inte den erfarenhet som de un åldrande har, och visdomsorden säger att historien har en tendens att upprepa sig.

När kyrkklockorna på nyårsnatten slår, kan den här bloggens skribent bara önska, läsare och icke läsare ett långt mer fredligt 2017, än det nu avslutade året.

2016.12.29

Jar

Juldagsmorgon 2016

Juldagsmorgon år 2016, en stilla sådan. Gårdagens stoj med närstående runt gran och klappar, är en natt bort. Ännu blir det några dar med ömsom vila ömsom sociala möten på olika sätt.

Årets julafton blev speciell. Det tillhör inte vanligheterna att man får uppleva åska med blixtrar i slutet på december, men så blev fallet när det mullrade och blixtrade i mörkret vid 17-tiden, här på landets västra kust. Ett övergående men exotiskt inslag i årets firande.

Annars är det mesta sig likt i denna vår allra mest traditionspräglade högtid. Kalle Anka har överlevt årtionden av TV-tittande, och Tage Danielssons pedagogiska program om Karl Bertil Jonssons julafton, har numera också blivit en klassiker. Aktuell också i en tid när klyftorna i samhället nu ökar år från år, samtidigt som Sverige av den internationella tidskriften Forbes, utsetts till världens bästa land inom området näringslivsverksamhet. I inget land är alltså enligt dem betingelserna för att driva företag bättre än i Sverige.

USA som en gång i tiden abonnerade på den den titeln, har nu ramlat ner till plats 26. Inte konstigt då att människor i desperation väljer en president helt utanför det etablerade etablissemanget. Att styra ett land är dess bättre en långt större uppgift än att styra några företag. Något som Trump och hans vänner och väljare nog kommer att få erfara.

Och i Moskva firar ledarskapet över sin prestation att genom terrorbombningarna av Aleppo, dess civila befolkning, dess sjukhus, bostäder och infrastruktur, med 10-tusentals mördade män, kvinnor och banr, slutligen lyckats knäcka demokratikämparna. Alltmedan omvärlden tittar på utan att på något rimligt sätt agera. Den ryska björnen har nu fått än mer blodad tand. I sin stora presskonferens talar Putin, vår tids motsvarighet till 30-talets despoter, om behovet av ytterligare upprustningar av raketvapen och nukleära vapen.

Vi går en spännande och utmanande framtid tillmötes.

2016.12.25

Jarl

Julmarknaden

Dimmorna hänger i luften, och det dryper av fukt den här dagen en vecka innan julafton. Men det hindrar inte helgfirande att i mängder strömma till. Vi står i kön till kassan för att komma in på Lisebergs numera klassiska julmarknad.

Liseberg, nöjesparken med små bokstäver, som vuxit sig större och större under åren. Numera en ledande sådan i norden, och med ett omfång som imponerar. Inglasade butiker där det typiska för turistfällor finns att köpa. De traditionella attraktionerna för stora och små. mer eller mindre våghalsiga. Nu i midvintermörkret är inte alla igång, men köerna är långa till de som kör.

Kl är 15 när vi, tre generationer med ett åldersspann från 7 till 70+ betalar 100-lappen för att få beträda området. Vi umgås, minglar runt i galleri delen innan hungern gör det lämpligt att söka någonstans att äta. Ut i duggregnet igen och letandet efter ett ledigt bord någonstans. Det letandet blir fruktlöst, fullt överallt av människor som likt oss själva är hungriga, eller flyr blötan därute. Hungern får stå tillbaka ett tag medan mångfalden av marknadsstånd får besök.

Där finns mycket att bunkra upp med. Godis inför julen är alltid populärt. Nordiska läckerheter från norr i form av produkter baserade på renkött och älgkött har en strykande åtgång av köerna att döma, trots saftigt uppskrivna priser. Också på vårt julbord kommer det att synas.

Till slut måste magen få sitt, det får bli stående middag på suovas medan regnet sakta strilar ner i blandningen av renkött och grönsaker. En måltid som kunde smakat bättre i en mer ombonad miljö. Klockan hinner bli 19 innan vi går ut ur området. Då är området packat med folk trots vädret. Det är bara att gratulera staden och utställarna, som kan locka så många.

Och i ljuset av det som hände i Berlin häromdagen, att möjligheten att köra in på området med lastbilar är liten.

Dags att önska bloggens läsare en God Jul och ett Gott Nytt År.

2016.12,21

Jarl

Ordet

Det kallas ofta världens viktigaste vapen. Makten över orden, det vi får läsa, det vi får säga och tycka. För demokraterna är de en självklarhet, utan ordets frihet finns inte demokratin, folkstyret. Folkens frihet och möjlighet till upplyst val i olika frågor, förutsätter att lagarna om ordets, och tankens frihet respekteras.

För despoten, diktatorn är det lika självklart. Så snart den typen av ledarskap satt sig tillrätta, påbörjats processen att tygla ordet. Det sker genom att i media avsätta och fängsla röster man inte vill se eller höra. Ersättandet av det öppna samhällets röster med regimkontrollerade sådana. Inte bara i media, utan också i exempelvis skolsystemen. De auktoritära ledarskapen, vill sällan ha konkurrens.

Tyglandet av ordet är en förutsättning för den typen av ledarskap, att behålla sin makt på sikt. Exemplen är många på det beteendet i vår tid. Utvecklingen i Ryssland efter Putins tillträde. Den nuvarande utvecklingen i Turkiet, Ungern och i Polen. Ingen gång sedan slutet av 2-a världskriget har det demokratiska samhället varit så utsatt för angrepp från auktoritära makter som just nu.

I den kampen spelar sociala medier, de digitala plattformarna en stor roll. Där förs angreppen på traditionella medier hårt och oförsonligt. Kunskap föraktas och ersätts av tyckande. Vetenskapen reduceras till en ståndpunkt och svartlistas. Åsiktskorridoren har blivit ett modeord, ett begrepp som kastas i ansiktet på den som hävdar traditionella demokratiska synpunkter, kopplade till exempelvis mänskliga rättigheter. I den miljön av svepande omdömen sår man fördomar och skördar racism.

Ordets makt är enorm. Nyligen har amerikansk underrättelsetjänst verifierat att Putins Ryssland med subversiva metoder lyckats styra medias rapportering i USA-valet. Något som möjliggjorde att det landet fått en i politisk mening totalt oskolad president. Vad det kommer att innebära, är nu en av världssamfundets mest debatterade frågor. Det valet kan bli en draksådd på sikt också för Ryssland.

Kampen om ordet är också kampen om demokrati eller diktatur. Sanna demokratier för inte krig mot varandra, där löses konflikterna diplomatiskt. Det samarbete som Hitler/Stalin hade vid delningen av Polen, skulle ett år senare sluta i den stora tvekampen mellan de två stora nationerna. När nu Trump och Putin hyllar varann i rollerna som ledare för planetens två största militärmakter, bör man nog ha det historiska perspektivet med sig i bedömningen av framtiden.

2016.12.18

Jarl

Blåsningen

Jag tittar på videouppspelningen igen. Donald Trump lutar sig triumferande över talarstolen och säger med hög röst, “I dont need your vote anymore, for four years I won´t need your votes”. Åhörarna är ett möte med sponsorer från hans kampanj.

I den kampanjen häcklade han finanshajarna på Wall Street, nu matar han in dem som ministrar och rådgivare i sin kommande laguppställning. Miljardärer och militärer skall representera de vanliga kämpande människorna. Nog är det en absurd kombination.

Och med höjda skatter på importgods, som han också propagerat för, kommer köpfesten i det amerikanska samhället att än mer förbehållas de välsituerade, de som har de stora resurserna.

Klimathotet som 90% av vetenskapen anser är en realitet, lämnas helt därhän i Trumps laguppsättning. Däremot vänder han sig till oljemagnater för att få stöd i sin politik. USA som en av de stora och viktiga länderna när det gäller klimatarbetet, kommer knappast att prioritera den frågan med Trump vid rodret.

Och det parti, republikanerna som lämnade fältet fritt för Trump att med sin på lögner och fördomar och ohederlighet drivna kampanj vinna valet. Det partiet kan nu se sig förpassat till utvisningsbåset, blåsta på inflytande över den kommande administrationen. Trump är inte intresserad av partiet, det var bara en språngbräda. Trump är sitt eget parti.

Detsamma gäller väljarna, de som gav honom vinsten. De kommer snart att känna sig blåsta. De kommer lika lite bli vinnare genom Trump, som Italienarna genom Mussolini på sin tid. Att kasta bort sin röst på galenskap har också det ett pris. Vilket det blir den här gången, får framtiden utvisa.

2016.12.14

Jarl

Pensionsbluffen

På senare tid har riksmedia börjat att på allvar ta upp frågorna om pensionernas utveckling i sin rapportering och undersökande journalistik. Det är inte en dag för tidigt, givet att det blir allt tydligare vad resultatet av den för snart 20 år sedan gorda pensionsöverenskommelsen fört med sig. En utveckling som på sikt kommer att ge Sverige ett av de sämsta pensionssystemen inom EU.

När man sedan läser kommentarsfälten i frågan på sociala medier är det frapperande i hur hög grad de är direkt korkade, präglade av fördomar istället för kunskap. Sanningen bakom den utveckling som gör alltfler, i synnerhet kvinnor till fattigpensionärer, är att regeringen under Göran Persson på 90-talet behövde förstärka statskassan efter år av stora underskott. Pengarna som behövdes fanns i ATP-fonderna, men för att ta av dessa måste man omkonstruera pensionssystemet. I interna kretsar använde dåvarande statsministern Göran Persson enligt närvarande vittnen följande argument“vi vet vad vi vill ha, sedan är det bara att konstruera argumenten därefter”. Resultatet har vi facit på idag när nu ca 350.000 personer, flertalet kvinnor nu har pensioner som är lägre än den av EU definierade fattigdomsgränsen. En gräns som ligger långt under det belopp om 15.000 sek per månad som regeringen uttalat är alltför lite för att klara sig på.

Att det var ett galet sätt att hantera pensionskapitalet har initierade personer vittnat om i bokform och debatt, bland annat KG Scherman som i rollen som ledande tjänsteman fanns med i omställningsarbetet, och journalisten Joel Dahlberg i sin bok med titeln “Pensionsbluffen”.

Att kvinnorna nu blivit de stora förlorarna är ingen slump. Det är en naturlig följd av att pensionerna nu relateras till arbetslivets hela längd, istället för de 15 bästa åren. Det innebär med automatik att de som varit hemma med familj och barn blir de stora förlorarna efter pensionsöverenskommelsen. Var finns kvinnorörelsen och synen på jämlikhet i det agerandet?

Utvecklingen på pensionsområdet är det största svek politiken utsatt vårt land och folk för i modern tid.

2016.12.09

Jarl Strömbäck

fd Distriktsordförande SPF Seniorerna Västernorrland

Östra Eriksbergsgatan 100

41764 Göteborg

070 6727669

Befolkningsparadoxen

Decembermörker och ljusen tänds. Runt om på gator och hus, inne i bostäder och på kontor. Överallt tänds ljusen i advent som en hälsning till den kommande helgen. Den som har sitt ursprung i ett litet gossebarns födelse för mer än 2000 år sedan. Ett fattigt litet barn som skulle växa upp och med sin gärning skapa en av världens största religiösa rörelser, kristenheten med sin olika tolkningar.

Barnet som symbol för framtid och tro har levt kvar, samtidigt som vår värld har utvecklats och omformats på många olika sätt. I gången tid var barnen garanten för släktens fortlevnad, de blev många i de flesta familjer. I vår tid har barnbegränsning blivit del av verkligheten, och i utvecklade länder som vårt har barnafödandet minskat drastiskt. Så drastiskt att det blivit ett hot mot det välstånd vi vant oss vid. Ett välstånd som bygger på tillväxt och att nya krafter ständigt ersätter de gamla som faller från.

När barnafödandet närmar sig 1 barn per kvinna, då blir en naturlig följd att skattekraften minskar, och att välståndsutvecklingen bryts och blir till tillbakagång. Sådan beskrevs utvecklingen i den omfattande rapport på området som gjordes inför millennieskiftet år 2000.

Men i stora delar av världen råder andra förhållanden än i välståndsländerna. Där fattigdom och ofred råder, där skapar överlevnadsinstinkterna stora barnkullar. Och från de områdena kommer nu en ständig ström av unga vuxna, vilka söker sin framtid i utvecklingsländerna. Det är med deras hjälp en väsentlig del av arbetsbördan i länder som vårt får hjulen att snurra. Utan den arbetskraften skulle mängder av företag få drastiskt skära ner sina aktiviteter. Bussar, tunnelbanor, transporter skulle stå utan sina chaufförer. Butiker och restauranger skulle få slå igen, och inom offentlig sektor skulle uppsägningarna p.g.a. sviktande skatteunderlag, och brist på personal inom vård och omsorg att drastiskt minska välståndet.

Tack vare den stora tillströmningen av arbetskraft klarar vårt land väl att hävda sig jämfört med andra länder menar nu en arbetsgrupp som granskat utvecklingen. I befolkningsparadoxens tid gäller att de som har genuina rötter i vårt land och förstått värdet av utbildning och bildning, kan leva ett liv i stort välstånd.

Ett välstånd som till väsentlig del bygger på att de ”enkla” jobben görs av invandrade personer, med eller utan kollektivavtal, svart eller vitt. Samtidigt som riksdagens partier i ökande utsträckning talar om invandringen som ett hot, visar experternas granskningar att utan invandring skulle Sverige aldrig nått sin nuvarande status som ett av planetens rikaste och bästa länder att leva i.

Nog är den slutsatsen värd att begrunda.

2016.12.08

Jarl

Härlig tid

Vintermörkret är fortfarande kompakt vid den tidiga morgonpromenaden. Vi är inne i julmånaden december. Stillheten över vattnet avbryts av älvbåten som pilar iväg till andra sidan älven. Här är älvbåtarna en integrerad och uppskattad del av kollektivtrafiken. Havet en given trafikled.

På det senaste mötet i politikens finrum presenterades den linbana som planeras mellan stadens båda delar på älvens båda sidor. Den kommer att bli mycket bra, och än en gång visa på alternativa sätt att lösa trafiken mellan stadsdelar. Klokt och inspirerande, men också ovanligt i vårt avlånga land.

Ljus i adventstid

Därhemma sover fortfarande 7-åringen som är vår nattgäst när jag går ut på min morgonpromenad.. Hon har precis börjat lära sig de fina julsångerna i skolans 1-a klass. Och färdigheten måste ju visas upp, så med sin unga och lite svajande flickröst, har hon sjungit för oss. Inte alltid rätt, men vad gör det. Och visst är det förunderligt att julsångerna i så stor del överlever från generation till generation.

När jag öppnar dörren efter min promenad, hör jag rösterna. Nu har dom vaknat, mormor och barnbarnet. Den unges ljusa frågande röst. Och den äldres förklarande och vägledande. Det är så mycket som skall förmedlas mellan generationerna. Bullbaket sen kväll dagen innan var 12-åringens initiativ, och det blev ett par timmars gemensam aktivitet vid bakbord och ugn, och 42 goda bullar.

Det är en lisa att finna ro i miljö och sällskap, när omvärlden blir alltmer oförutsägbar. Juletiden är inne med sina marknader och sina traditioner. Höjdpunkten under den mörka delen av året.

2016.12.04

Jarl

Splittrat landskap

Det är svårt att undvika det drama som pågår i USA efter valet av Donald Trump. Å ena sidan väljer nu de stora och framgångsrika regionerna, Kalifornien, New York och ytterligare några, att tydligt ta avstånd från delar av de åtgärder som Donald Trump i valrörelsen har lovat att genomföra. Utan det arbete som görs av invandrade latinos skulle mycket stora störningar i de regionerna uppstå.

Nu organiseras alltmer motståndet på gräsrotsnivå. Spontant genom exempelvis Post-It kampanjer i tunnelbanorna. Men också genom alltfler grupper på sociala medier. Det politiska landskapet har söndrats av Trump i valrörelsen, och det går inte lätt att reparera.

Samtidigt ökar nu rädslan och desperationen i det republikanska partiet. Trump vill bara ha personer han kan hantera i sin nära krets, partiet vill ha in tungviktare som kan bromsa och hålla tillbaka Trumps galenskaper. Mitt Romney är en sådan tungviktare som partiet nu desperat försöker att få in på den för USA och världsfreden så viktiga utrikesministerposten. Hur den kampen kommer att sluta är en ödesfråga för USA och omvärlden.

Mitt Romney o Trump

Ett USA där partiet blir styrande, kommer att känna ansvar för sina beslut och åtgärder. Ett USA där Trumps Psykopatiska utfall blir styrande, kommer att fördjupa klyftorna i samhället och bryta sönder den tillit som hittills varit kittet som hållit samman landet.

Därför är Trumps återfall i Twittrande med aggressiva och galna innehåll, mer än en varningssignal. Därför är Trumps val av närmaste stab, anhöriga och extremister, en tydlig signal att han inte kommer att föra republikansk politik, han har likt depsoter före honom i andra länder, använt partiet och demokratin för att nå makten. Men har ingen tanke på att underordna sig vare sig det ena eller det andra.

I despotens värld härskar makten som tanke, mål och medel. USA och världen går en osäker framtid tillmötes.

2016.12.01

Jarl

Advent 2016

Novembermörkret är så svart det bara kan bli när vi kör vägarna ut mot havet. Det är ett par mils körning från staden till det yttersta öarna i landets andra stad. Men kommunikationerna är föredömliga. Mycket beröm bör ges till de beslutsfattare som genom tiderna satsat på att göra öarna till starka självständiga samhällen. Lika väl integrerade i staden som andra stadsdelar.

Färjan ut till ön är full med bilar, flertalet hemvändande efter dagens jobb eller shopping. Vi svänger runt en av många rondeller, och närmar oss målet för kvällen, tullhuset på Hönö. När vi kommer in mot hamnen, lyser advent mot oss överallt. Ett överdåd av ljusslingor på hus, på sjöbodar och staket. Här vill man verkligen lysa upp samhället, hälsa advent och julen välkommen.

Vid Tullhuset väntar redan de första kvällsgästerna. Portarna öppnas kl. 1900, och vi får komma in i värmen efter några minuter i snålblåsten, bara några meter från havet. Snabbt börjar borden fyllas av glada och förväntansfulla matgäster, det är dags för Tullhusets numera omskrivna och omhuldade julbord, allt i havets tecken.

Tullhuset var vad namnet anger en gång i tiden. Då skulle hemvändande fiskare och sjöfolk kollas så att man inte hade tullpliktiga varor med efter sina sjöresor. Säkert fanns det ett behov av den kollen, banden mellan kustens folk och de på anda sidan, i andra länder har alltid av tradition varit starka. I vår utvecklade tid, föll så småningom behovet av den kontrollen bort, eller kostade mer än det smakade. Tullhuset fick istället bli en numera renomerad restaurang precis på kanten av havet.

Här är nu dukat till fest med ett julbord som innehåller mängder av goda smaker från havet.Hummersoppan är en mangnifik inledning. Sillarnas mångfald en gåva för smaklökarna.Lax, makrill, hälleflundra och torsk i olika varianter, blandas med pajer och grönt. Skaldjuren i form av räkor, “jungfruhommer” och krabbklor får bli en värdig avslutning på maten innan efterrätterna avsmakas. Ostar av olika sort, ris a la Malta, och mycket annat blandat med sötsaker som knäck och praliner av olika slag.

Det är mätta och nöjda besökare som lämnar restaurangen efter ett par timmars ätande och avkoppling. Tillbakaresan går smidigt, vi är få bilar på färjan nu, på väg in mot stan. Ännu en upplevelse rikare, och en påminnelse om tider som flytt, och anpassning.

Tullhuset som blev gourmetrestaurang, kanske på sitt sätt en påminnelse om alltings föränderlighet.

2016.11.27

Jarl

Anpassningens tid

När sluträkningen av rösterna i det amerikanska presidentvalet sluträknats, kommer siffrorna visa att Hillary Clinton vann valet med 1,5-2 % marginal. Men också att Trump blir USA-s nye president, givet hur elektorsrösterna utfaller. Aldrig har någon tidigare blivit USA-s president, med så svagt rösttstöd som nu blir fallet.

Och tillnyktringen tid är också här, eller skall vi hellre tala om anpassningens tid. En anpassning till den politiska verklighet som väntar. En anpassning där det republikanska partiet kommer att ställa sina krav, för att Trump överhuvudtaget kommer att kunna fungera. Och pragmatikern Donald Trump vet vad det innebär.

Inget tal om skrotning av Obamacare. Ingen ny mur mot Mexiko, betald av Mexiko. Och inget ultimat krav på att ställa Hillary Clinton inför ståndrätt längre. Och kravet på att starta ett ”religionskrig” mot de med annan religion än den kristna, har tystnat. Så kan listan fortsätta att betas av när demagogen förvandlas till byråkrat. Ämbetet som en ledande statsman passar sällsynt illa för en vrålande despot.

Men tanken på att ett mer isolerat USA skall bli starkare lever kvar. Frihandeln skall ersättas av nya tullar och handelshinder. Det kommer att påverka flödet av varor och tjänster. För USA kommer det bli en dyr läxa att betala, när importerade varor, vilka man inte har i eget regi, blir 10-tals % dyrare i handeln. Den förlusten kommer att drabba de fattigaste hårdast.

Visst kan man ha synpunkter på den utveckling som gjort att de traditionella industriländerna lämnar över alltmer av produktionen till låglöneländer i Asien och på andra ställen. Men den tärningen är kastad, och kan inte utan smärtsam påverkan tas tillbaka.

För oss som tror att globaliseringen har en både kommersiell, och säkerhetsmässigt positiv påverkan, väntar nu en ny tid. Den skall bli intressant att följa.

2016.11.23

Jarl

Novemberdag

Novemberdag, kort och mörk. En fin dag att tillbringa tillsammans med positiva och livsglada barn. En tillgång är det, att ha den möjligheten i en tid när mörka moln tycks hopa sig över framtiden. Åtminstone ökade osäkerheter i frågor om solidaritet, tolerans, fred och frihet.

Så går alltmer också den pålästa expertisens tankar, oavsett om man läser dem på Washington Post, eller Dagens nyheter. New York Times eller Aftonbladet. På båda sidor av Atlanten hopar sig nu problemen.

Den ryska utvecklingen med kvävda och regimstyrda medier har nu blivit modellen också för det som för bara kort tid sedan sågs som nästa EU-land, Turkiet. Där har nu Erdogan, turkarnas motsvarighet till ryssarnas Putin tagit efter den ryska modellen. Turkiet är inte längre ett demokratiskt land präglat av mångfald och öppenhet. I Syrien rasar barbariet i vår tid, när ryskt bombflyg precisionsbombar sjukhusen i Aleppo, obeväpnade män kvinnor och barn dräps i strid mot krigets konventioner.

Utvecklingen oroar också i länder som Ungern och Polen. Och efter USA-valet har vi nu en president (to be) som ser Putin som en förebild. Den gamla maktbalansen ser ut att spricka efter den 20 januari 2017, när det officiella övertagandet av den nye presidenten sker. Republikaner som förfärades av Trumps retorik under valkampen mot Hillary Clinton, vänder nu kappan efter vinden och underkadstar sig despoten. Utfallet av en sådan utveckling är av fundamental betydelse för världsfreden, och mycket tyder på att den kommer att offras på fåfängans och den maktgalna ledarens altare.

Dags att se den utvecklingen som ev verklig fara, och inte av feghet sopa problem under täcket. När Trump gör sin närmaste stab till en familjeangelägenhet, har han redan där trampat över normala demokratiska gränser. Han vill inte omgärda sig med personer som fungerar som kritiska granskare. Ja-sägarnas julafton stundar, och med det kvaliteten på världsomspännande beslut.

Det finns mycket att intressera sig för, om man vill följa politiken och dess följder.

2016.11.20

Jarl

Maktfullkomlighetens pris

För en vecka sedan väcktes vi till en ny dag, och kanske till början på en ny världsordning. USA hade valt den politiskt oskolade miljardären Donald Trump till sin nye president. Den avgående presidenten Obama har nu påbörjat sitt världsomspännade resande, för att avsluta sina 8 år i Vita Huset. I sitt tal i Grekland, och till världen i stort poängterade han nödvändigheten att stå upp för de universella värden som bland annat finns i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och möta folks oro för att undvika att de utnyttjas av extrema krafter. Han vet vad han talar om, efter 8 år av maktkamper i Washington, där hans egen reformagenda i stort stoppades.

Att han riktade uppmaningen till de europeiska folken är inte konstigt, alla länder har mer eller mindre stora partier, vilka man uppfattar som extrema. Men partier som växer i takt med att de traditionella partierna alltmer mister trovärdigheten hos väljarna. Så också i Sverige. I all sin litenhet, men ändå symbolik, tillåt mig berätta om brevet.

I den här bloggen figurerar kommunen norr om skogen ofta under tidigare år. Kommunens namn kan tolkas som Örnsköldsvik, i vart fall är det en kommun som i generationer styrts av en allsmäktig Socialdemokrati, med eller utan hjälpryttare från V. Vid valet till kommunens fullmäktige 2010, kom det in en katt bland hermelinerna. SPI, ett parti med fokus på välfärdsfrågorna i samhället tog överraskande 2 mandat. Lika många som V, Fp och Mp. SPI skulle visa bli en aktiv part i fullmäktige. Ingen enskild ledamot lämnade in fler motioner och interpellationer i viktiga frågor under mandatperioden, än dess ledande företrädare.

En av dessa var en motion, inlämnad den 26 oktober 2011,som föreslog en lösning som skulle bidra till att en blödande kollektivtrafik, skulle kunna vändas till att tomma bussar istället fylldes med resande. Förebilder fanns i andra kommuner. Motionen väckte intresse medialt, men kom från fel parti och person. Den var alltför bra för att kunna dödas, det kunde väckt väljarna. Så istället för att beredas och besvaras, något som kunde gjorts omedelbart och seriöst, lades motionen i ”frysboxen”.

Greven och betjänten, S ideolog och journalisten

I valet 2014 drev majoriteten med sina stora nätverk, och stöd av lokalpressen, en kampanj mot SPI som var minst sagt smutsig. Påståenden spreds att partiet var fascistiskt och rasistiske. Som om kamp för äldres rättigheter, vård omsorg och pensioner skulle vara fascism. Och lokaltidningen visade sin tolkning av bergreppet opartiskhet, genom sina inlägg vilka på ett avgörande sätt medverkade till att en aktiv politisk röst försvann.

Nu, mer än 5 år efter att motionen inlämnades, anser man tydligen att den slutligen kan dödas. Det kunde gärna gjorts utan kopia till skribenten. Den formaliteten är ingen bekräftelse på god demokratisk ordning. Det begreppet är sedan länge förverkat.

För de läsare som vill ta del av hur en kommun skandaliserades av ett makthungrigt parti. Ett ledarskap som fick för sig att de ville bli stora och betydande industrialister, finns mycket skrivet i bloggen under åren 2010 – 2014. Förutom mängder av artiklar också i nationell affärspress, också ett timslångt Uppdrag Granskning i Augusti 2014.

Makt korrumperar, absolut makt korrumperar absolut.

2016.11.16

Jarl

Cynismens politik

Presidentvalet i USA är över, och den magnifika lista på förändringar i USA-s politik som gjorde Donald Trump till President, skall nu omvandlas till aktiv handling. Det är något som väljarna förväntar sig av en person som hävdar att de i ”etablissemanget” är oärliga, korrupta och inte lyssnar på folket.

Den sista punkten är nog helt rätt, politikens ledarskap i Washington, i synnerhet i det republikanska partiet, har utvecklat en ledarkultur som är både cynisk och toppstyrd. Man har också genom sitt övertag i kongressen och senaten, under Obamas 8 år som president, valt att konsekvent och i nästan allt blockera den reformagenda som förde Obama till presidentposten.

Nu är situationen helt annorlunda. Republikanerna har majoritet i såväl kongressen som senaten, Donald Trump har med andra ord alla förutsättningar att driva den reformagenda som han vunnit valet på.

Istället ser vi nu i media att han backar från det ena vallöftet till de andra. Och cynismens härförare i det egna republikanska leden, berömmer nu Trump för hans konsekventa sätt att ”köpa” sig presidentposten hos väljarna, samtidigt som man flaggar för att Trumps vallöften inte var några vallöften, det var retorik som behövdes för tillfället i valet.

Någon mur mot Mexiko, betald av Mexiko kommer aldrig att byggas. Obamacare får byta namn till något annat, sjukreformen blir kvar men naturligtvis får den inte heta Obamacare. Löftet att inga muslimer skall tillåtas inresa till USA, har försvunnit från Trumps hemsida. Och av ”handelskriget” mot Kina och andra länder, skulle USA drabbas hårt. En övervägande del av all elektronik och datautrustning byggs i Kina. Så det landet har alla möjligheter att slå tillbaka med kraft.

Av Trumps 76 vallöften kunde många fler lyftas fram. När dom nu skrotas, handlar det också om att miljonernas mångfald har lurats att rösta på något man trott på, men inte får. Om det kommer vi att få läsa mycket framgent. Ilskan över det sveket kommer att bli stor.

Men som man bäddar får man ligga.

2016.11.13

Jarl S

Ridå USA

Så är då valvakan vid USA-s presidentval avklarad. I den här bloggen skrev undertecknad för någon vecka sedan, att Hillary Clinton skulle behöva massivt stöd, för att klara av demagogen och hatpredikanten Donald Trump.

Hon har fått det stödet, både från den nuvarande presidentfamiljen, och från en stor del av kultureliten i USA. Men det räckte inte. Hon förlorade ändå. Demagogen malde ber henne genom att i varje möte ifrågasätta hennes trovärdighet. Han fick ett avgörande stöd i det av FBI-Chefen, som en vecka innan genom sitt agerande understödde Trump på ett avgörande sätt.

I sitt tacktal efter valvinsten hyllar Trump de 100 generaler och amiraler som stött honom. Det militärindustriella komplexet, med all sin subversiva kraft, har säkert spelat stor roll i valrörelsen. Men också de, spruckna amerikanska drömmen.

Nu havererar det kanadensiska immigationsssystemets datorer pga alla ansökningar om medlemskap från USA. Rädslan för vad som skall hända i ett USA som leds av helt oprövade och dunkla krafter är stor. Berättigad eller inte får framtiden utvisa.

Nog om det, spekulationerna kommer att fortsätta. Om Trump vill upprätthålla någon form av trovärdighet, så agerar han för att fängsla Hillary Clinton. Det kommer han troligen inte att göra. För demagogen är lögnen vapen, och retoriken alltid anpassningsbar.

Dags för lite solsken och frisk luft, efter en kvävande natt och morgon.

2016.11.09

Jarl

Politisk teater

Politisk teater

Tre dygn kvar till valet av president i USA. Trump eller Clinton, det står och väger. FBI har engagerat sig på sida Trump. Man söker efter något som kan få vågen att tippa över till Trumplägret favör. Så sjösätts ide´n att fejka ett attentat mot Trump. Någon får i uppdrag att ropa ”gun”, pistol på svenska. Någon annan att vara klädd och uppföra sig på ett misstänkt sätt.

Teaterföreställningen sätts igång. Utposterad säkerhetspersonal hoppar upp som skydd för Trump, samtidigt som andra griper ”den skyldige”. Han tas om hand, låses in några timmar. Något vapen existerar inte, man suger på nyheten tillräckligt länge för att den skall få maximal spridning.

Attentat mot Trump eller väl regisserad politisk teater. Den skyldige visar sig är obeväpnad, något vapen hittas inte. Men under några viktiga timmar stjäl nyheten mängder av medialt utrymme. Trump får ikläda sig rollen av offer, busen blir offer och antas vinna röster på spektaklet.

Så kan man också stjäla ett val i världens viktigaste demokrati. Om man nu kan kalla det en demokrati, med dess begränsningar av rösträtten. Dess stora möjligheter att utestänga oönskade personer från registrering som väljare, Och i 6 miljoner fall, om personen varit straffad. Fråntagen rösträtten på livstid.

Synd att val skall avgöras på det sättet. Nationalismen i amerikansk tappning, är i sin nu framträdande roll, ingen bagatell. Den förebådar helt nya förutsättningar för det öppna samhället, dess synsätt och traditioner.

2016.11.06

Jarl S

Förskingrat arv

Från att vara kronjuvel i den statliga företagsgruppen, till att bli ett förlustföretag. Från en kassako som levererade miljardinkomster till medborgarnas välfärd, till att bli ett problemföretag, på i stort sett alla områden, det är en trist utveckling för anrika Vattenfall.

Allt började med den hybris som skapades runt EU-inträdet. Sverige skulle bli en stor och viktig spelare i det europeiska samarbetet. Våra tillgångar skulle bli en del av europas tillgångar. Och som det snälla folket i nord låt vi oss plundras.

Samtidigt som kolet skulle utfasas som energikälla i Europa av miljöskäl, köpte Vattenfall brunkolsanläggningar för mångmiljardbelopp. Anläggningar man nu försöker bli av med efter stora avskrivningar.

Man köpte upp det holländska gasföretaget Nuon, en svindyr affär som också blivit en våldsam förlustkälla, och tung börda att bära. Och den kassako som Vattenfall en gång var är nu i stort ett plundrat skal, som kämpar för sin överlevnad och inte förmår ge ägarna/medborgarna någon avkastning till välfärdsarbetet.

Vägen till allt detta har det politiska ledarskapet störst ansvar för. Det är där ägardirektiven skrivs, och därmed inriktningen för företaget. Den förre näringslivsministern Maud Olofsson är i det sammanhanget Vattenfalls baneman no 1, som drivande i den process som ledde till Nuon-affären, och också engagemanget i vindkraften.

Vattenfalls dilemma blir på så sätt också folkets dilemma. En utomordentligt väl fungerande energimix av vattenkraft och kärnkraft, helt koldioxidfri, förvandlas nu allt mer till ett gungfly av osäkerhet och kostnader i takt med att den olönsamma vindkraften subventioneras, och kärnkraft och vattenkraft skattebeläggs allt mer.

Arvet från de kloka politiker som byggde energimixen för årtionden sedan, skrotas nu bit för bit av i grunden okunniga lekmän och kvinnor, som kallar sig politiker. Vi får vad vi förtjänar, och i takt med nedmonteringen av välfärden som blir resultat av detta, kommer också legitimitet och sammanhållning i samhället i stort att urholkas.

Partier som SD har sin grogrund i det missnöje som etablerade partier skapat. På så sätt undergräver den demokratiska rörelsen sin egen legitimitet, och bäddar för helt andra ledarskap.

2016.11.03

Jarl

Who´s pulling the strings

Vem drar i trådarna, och med vilka motiv. Frågan är nu högaktuell efter att FBI-chefen James Comey, till synes självsvåldigt gjort sig till en väsentlig del i den amerikanska presidentvalsrörelsens absoluta slutfas. Som före detta vice justitieminister i den republikanska regeringen under George W Bush, och hängiven republikan, väljer han nu att svärta ner sitt opolitiska ämbete i FBI, med att ta politiskt parti för den ena parten, Donald Trump i valrörelsen.

För det får han svidande kritik från de egna leden av juridisk expertis. Han gjorde det trots avrådan från den nuvarande regeringens justitieminister. Det var ingen oöverlagd åtgärd, det var en väl tidssatt aktion, med syftet att jämföra Hillary Clinton med den på sin tid avsatte Richard Nixon. Ett motdrag till det stöd som Hillary Clinton nu får av den avgående presidenten Obama och hans fru Melanie.

Den kamp om makten vi nu ser i USA, saknar motstycke i landets historia. Den bådar inte gott, och kommer att bli svår att hantera för kommande administration. Comeys aktion kan lätt ses som en isolerad företeelse, men så fungerar inte politiken. Det var en väl överlagd åtgärd, med stöd av den mer militanta del av republikanerna som stödjer Trump. Comey måste inse att hans dagar i tjänsten som ledare för FBI är räknade, om Clinton blir president. Å andra sidan är han ett givet ministerämne i en Trump-ministär.

Så ser cynismen ut i den amerikanska valrörelsens slutskede. Ett val som också kommer att ha fundamental betydelse för europas säkerhet. Med Trump i ledningen i USA, kommer Nato att nedmonteras, det har han tydligt gjort klart. Och med en samtidig vurm för Vladimir Putins ledarskap, så ser vi från europeisk horisont en framtid där hotet från öster ökar samtidigt som stödet från USA försvinner.

De som drar i trådarna i det här valet, spelar också med världsfreden som insats.

2016.10.30

Jarl

Fading dream

Den amerikanska drömmen, är den numera en alltmer flyende och försvunnen dröm? Med anledning av presidentvalet i den demokratiska världens under årtionden starkaste och viktigaste land, riktas alltmer av uppmärksamhet mot den märkliga valrörelsen. En valrörelse som kommit att handla mer om kandidaternas vandel, än om deras program för att föra den amerikanska drömmen framåt.

Bland alla de media som granskat USA, gjorde även tidskriften Aktiespararen ett temanummer i oktober, med fokus på den ekonomiska utvecklingen i USA. Man konstaterar där att 0,1% av den amerikanska befolkningen äger lika mycket som 90% av de övriga? Gapet mellan rik och fattig är större än någonsin. Den amerikanska medelklassen minskar samtidigt som de rika blir rikare, och gruppen fattiga ökar. Den amerikanska drömmen, som varit en vägledare för generationer, blir allt svårare att förverkliga.

I Svt visas dokumentärprogrammet “Från Clinton till Clinton”, som visar på utvecklingen under åren från Bill Clintons valkampanj 1992, till dagens läge. Också där speglas ett USA som brottas med ökande klyftor, ökad misstro när det gäller förverkligandet av den amerikanska drömmen. Och i det ljuset skall också valkampanjen ses.

När nu i dag (26.10) också Colin Powell, en av de absolut ledande republikanske personligheterna går ut med budskapet att han inte kan stödja Donald Trump, så är det bara en av ett stort antal personligheter som med sina namn direkt eller indirekt stödjer demokraten Hillary Clinton. Samtidigt ger det Donald Trump ytterligare argument för att kampen om presidentskapet den här gången går som en kamp mellan folket och etablissemanget Mellan de som skott sig på makten, och folket som förlorare.

I så måtto är kampen om presidentskapet den här gången något helt annat än en normal valkamp. Det handlar om oerhört mycket mer, politikens trovärdighet är realiteten i fokus. Någonstand går också gränsen för hur stora skillnader i samhället som ett folk kan absorbera och bära, i vart fall i ett demokratiskt samhälle.

USA-s ledarskap, oavsett om det heter Trump eller Clinton efter den 8 november, måste sätta folket i fokus för sitt beslutsfattande i långt högre grad än tidigare. Annars kommer nog landet att implodera av inre spänningar. Obamas 8 år, blockerade av republikanernas motstånd mot reformer, har skapat grunden för den oro som nu präglar valet. Och indirekt nu också skakar hela det amerikanska samhället.

2016.10.26

Jarl S

Demokratins röst

Det hävdas inte så sällan att demokratin går fram som en vinnare runt om i världen. Det är nog en sanning med en stor del av frågetecken. Att man håller val i många länder innebär inte att de är demokratiska, om samtidigt ingen opposition tillåts. Sådan är situationen i exempelvis Ryssland, och nu också sedan de senaste händelserna också i exempelvis Turkiet. Demokratin behöver sina röster, röster som talar fritt och tydligt om frihet och ofrihet, fredlig opposition kontra diktatoriskt våld.

Sverige hade den tydliga rösten på sin tid i Olof Palme. Avskydd av många, uppskattad av många fler. Genom sina ställningstaganden mot USA i Vietnam-kriget, blev han en symbol för motståndet mot kriget också i omvärlden, till den graden att USA kallade hem sin ambassadör. Missnöjesmarkeringen var tydlig från etablissemanget, men historien har gett Palme rätt i det fallet.

Efter valet 2014 fick vi en ny regering, och utrikesminister i Margot Wallström. Politiskt skolad under Palmeåren, är det kanske inte så överraskande att hon vädrade sina synpunkter på ett av vår tids mest feodala system, det som kännetecknar Saudi-Arabien. Ett land som förutom att vara ett av samtidens rikaste länder genom sin olja, också tillämpar lagar som saknar motstycke i demokratiskt verkande länder. Spöstraff, långa fängelsevistelse för den som opponerar offentligt mot det politiska etablissemanget. En kvinnosyn som bygger helt på mannens överhöghet över kvinnan.

Så känslig var den kritik Wallström riktade mot det Saudiska styrelsesättet, att de kallade hem sin ambassadör, och i arabförbundet agerade för sanktioner mot Sverige. Handelsförbindelserna som också styrs helt av den saudiska regeringen, kom också i fokus, och har under det gångna åren sviktat.

När detta skrivs är den svenska statsministern, tillsammans med ledare för svenskt näringsliv i Saudi för att reparera den” skada” Wallströms uttalanden skapat. Samme statsminister som gärna talar sig varm för demokrati, fred och frihet skall nu förödmjuka sig själv genom att reducera dessa värden till intet, för att säkra svensk handel av främst militär utrustning.

Demokratin behöver sina vapenbärare, låt vara att vapnet endast är ordet. Löfven kunde välja att stödja sin utrikesminister, vilket han gjorde i början av konflikten, och därmed också tydliggöra skillnaderna på demokrat och envälde. Undfallenheten i den frågan tjänar kanske mammon, men knappast fred och frihet.

Och de saudiska kvinnornas underkastelse fortsätter.

2016.10.23

Jarl S

Samhällsomstörtare

Nattens (20.10) sista och tredje debatt mellan de två presidentkandidaterna inför USA-s val av ledarskap, blev också den en tydlig markering av de båda kandidaternas synsätt i olika frågor. Å ena sidan Hillary Clinton, med en fast förankring i det amerikanska demokratiska systemet, och respekt för dess legitimitet. Å andra sidan Donald Trump som ser ledarskapet som en förlängning av det ledarskap han skapat i sina omstridda företag.

Det blir också där en tydlig vattendelare mellan respekten för demokratin i Clintons fall, och en samhällsomstörtande attityd i Trumps fall. Trump talar i jag-form, han skall bygga murar och få ett stopp på kriminaliteten Han kommer inte att godkänna valresultatet eftersom det bygger på att massmedia förföljer honom. Samma massmedia som lyft upp honom på den plattform han nu fått.

Analyserna i amerikansk press pekar entydigt mot att Clinton genom att behålla sitt lugn och vara skärpt i sina svar i debatten, framstod långt mer statsmannamässig än Trump med sina svepande angrepp och sin sluggerstil. Men kvar efter den här holmgången kan vi få ett alltmer splittrat land vilket inte bådar gott för framtiden.

Det republikanska partiet gjorde landet, världen och demokratin en stor otjänst när man tillät en i politisk mening helt oskolad person som Donald Trump kandidera till presidentämbetet. Nattens debatt lämnade en stark eftersmak av obehag, en känsla av att den amerikanska demokratin slutligen lyfts upp och ifrågasatts på ett sätt man trodde var omöjlig. Men i sin desperata kamp för att få makten drar sig Trump inte för några utspel.

I så måtto är han en revolutionär eller samhällsomstörtare in spe. Något som nu de amerikanska väljarna har att ta ställning till.

Höst 2016

Himlen är mulen och temperaturen speglar höst. Den vackra årstiden med sina otroliga färger. Men också mörker och en tilltagande kyla. På varvets upptagningsplats är det full fart med båtupptagningarna. Sommarens flytande nöjen skall nu få sin vila, och draperas med presenningar för att skydda mot vädrets alla nycker.

Också i omvärlden är det höst, i betydelsen att relationerna mellan länder och partier är mer än frostiga. I Syrien fortsätter blodbadet och slakten på varje antydan till demokrati. Den utvecklingen kommer inte att båda gott på sikt. Ryssland skramlar med sina vapen, upprustningen pågår för fullt. Och man försöker intala det egna folket att västvärlden vänt sina vapen mot Ryssland. Desinformationen är lätt att sprida i ett land som för länge sedan mist demokratisk frihet, och frihet för media att framföra alternativa synsätt.

Nu börjar också de västliga demokratierna inse att hotet mot demokratin från öster är en realitet. En ständigt pågående propaganda med syftet att underminera de västliga demokratierna, genom bland annat stöd till grupper och partier i olika länder vars uppgift det är att underblåsa motsättningar, och ifrågasätta de demokratiska system som växte fram efter 2-a världskriget.

Och i USA får fortfarande Trump rubrikerna efter sina ständigt pågående angrepp på Hillary Clinton och de som stödjer henne. En genomgång av Washington Post och New York Times innan detta skrivs visar tydligt hur Trump genom sina utspel på nyhetsplats dominerar den mediala scenen. Syftet är enkelt och tydligt, att genom en massiv medverkan framstå som den starkaste av kandidaterna i presidentvalet. Den stora massan av väljare, läser inte ledarsidorna där kritiken mot Trump bärs fram. Hillary Clinton kommer inte att vinna presidentvalet utan mycket stort stöd utifrån.

Michelle och döttrarna Obama

Michelle Obamas mycket starka tal i New Hampshire, där hon med stor auktoritet och inlevelse angriper Trumps kvinnosyn är ett sådant indirekt stöd. När också Barack Obama går till angrepp mot Trump, och ifrågasätter hans demokratisyn är också det en både relevant och viktig synpunkt inför valet av president.

Nog är det märkligt, att den fria världens främste symbol, USA, nu riskerar att implodera av de motsättningar som piskats upp av Trump, och fått gratis spridning av den mediala världens nyhetshunger.

Mönstret går igen också i vårt land, utan medias medverkan, hade SD inte varit ett riksdagsparti.

2016.10.16

Jarl

Vi eller Jag

Debatter kan vara riktigt lärorika föreställningar om man bara analyserar och lyssnar. Inte minst gäller det synen på den egna rollen, och därmed också i förlängningen synen på demokratin som samlevnadsform. I USA är nu den frågan helt polariserad efter de inledande två debatterna mellan Trump och Clinton.

Trump talar på i jagform, när han blir president skall han tillsätta en åklagare som ser till att Clinton hamnar bakom lås och bom för sina raderade e-mail. Så demonstrerar han sin syn på rättsskipning, inte olik den som tillämpas av gatans parlament och maffian.

Clinton försöker hålla sig till politiken, men kan inte heller hon bli personlig, i det att hon likt många andra, tydligt påpekar att Trump inte har de egenskaper som krävs av USA-s president.

Och nu har också media vaknat upp, och börjat syna sin roll i hela valkarusellen. Hur man låtit Trumps “galenskaper” bli förstasidesstoff just genom att de varit spektakulära och utmanande. De har sålt massor av lösnummer i medias olika kanaler. Och för Trump har det varit helt avgörande när det gällt att eliminera sina konkurrenter om nomineringen inför presidentvalet.

Nu står man där med en person, uppblåst av den mediala världen, som på allvar skulle kunna bli president i världens viktigaste demokrati. Men en person som sätter jaget långt före vi-andan i sin syn på ledarskap, så måste man tolka alla hans påståenden och infall. Vem tror egentligen att man på allvar skall bygga en “Berlinmur” mellan Mexico och USA, och hur kan någon tro att Mexico skulle betala den?

I Trumps föreställningsvärld blir kärnvapnet bara ett vapen vilket som helst. Varför har vi vapnet om vi inte använder det, är hans återkommande kommentar. Så talar den som hyser ett totalt förakt för människovärdet, och en mycket lättsinnig syn på begreppen krig och fred.

Att Trump dessutom verkar vara mer vän med det ryska systemet än den amerikanska demokratin talar också sitt tydliga språk. Nu har arbetet med att avslöja personen bakom masken Donald Trump startat på allvar. Det är inte en dag för tidigt, samtidigt är det i sig märkligt att granskningen av fenomenet Trump och hans många galenskaper inte avslöjats tidigare.

2016.10.13

Jarl

Dårskapens väg

Ibland finns det skäl att hänvisa till andra skribenter, vilkas uppfattningar förtjänar en stor publik. En av dem är Patrik Oksanen, som med sina återkommande krönikor ser in i framtiden med erfarenhetens och historiens glasögon väl förankrade i sina synsätt. De senast publicerade återfinns på följande länk http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-efter-darskapens-vag-vantar-bara-barbariet.

Läs den och begrunda, den har stor realitet i sin kritik av vår samtid. Ångorna från ett svunnet och svårt 1900-tal talar han om. Något som också vädrats i den här bloggen. Och något som man känner igen när man läser politisk historik från den europeiska historien för ca 100 år sedan.

Vi har alla ett ansvar för framtiden, och de val vi gör. Aldrig i mänsklighetens historia har vi levt bättre i ett övergripande globalt perspektiv. Ändå står kampen nu mellan fredlig samexistens, eller krig och förödelse. Ett i valrörelse återhållsamt USA, och ett lamslaget FN, ser på medan konflikten i Syrien får spridningseffekter i allt större områden. Och det mellanmänskliga samtalen hårdnar på ett sätt som inte främjar demokrati och respekt för demokratins verktyg.

Och i Ryssland har det militärindustriella komplexet med Putinregimen i spetsen dödat allt oliktänkande i organiserad form. Den som sticker ut hakan gör det med livet som insats, det visar de många mord på meningsmotståndare som gjorts utan några trovärdiga förklaringar.

Där lögnen tillåts växa på sanningens bekostnad, där kan man också förneka de absoluta och tydliga. Nerskjutningen med missil av de malaysiska passagerarplanet över det ryskockuperade Ukraina, har nu en internationell, högt kvalificerad undersökning visat skedde med en rysk missil, från ett givet område. Det förnekas av den ryska ledningen. Datahackningen av det demokratiska partiet i USA nu under valrörelsen, har visat sig ha samma adress, men den ryska ledningen förstår inget.

President Obama har ett stort gillande hos många, inklusive undertecknad. Men undfallenheten gentemot Ryssland kan bli ett högt pris som framtiden får betala. Gårdagens auktoritära ledarskap med dess våld och vurm för herravälde, har en tendens att vilja återuppstå.

Läs den inlänkade krönikan, det förtjänar den.

2010.10.09

Jarl

Vinna eller försvinna

Exemplen finns i mångfald. De som nu bor och verkar på Norra älvstranden i Göteborg påminns ständigt om den tid på 1970-talet då området genom sina stora varv, var världens största skeppbyggnads stad. På det område som då kännetecknades av kvalificerad, tung industri, har nu nya verksamheter inom modern industri, handel, forskning och skolor brett ut sig. Och kompletterats med nya boendeområden. Här byggs den nya staden, i form av boende, handel och arbetsplatser i skön förening. Ur askan av försvinnandet har något mycket eftertraktat och uppskattat växt fram.

Ericsson, eller med sitt äldre namn LM-Eriksson, var för bara drygt 10 år sedan kronjuvelen på den svenska börsen. Genom sin långt framskridna forskning på området telekom, tjänade man mycket pengar och var en även i global mening stor arbetsgivare. Men sådana positioner fordrar stor lyhördhet för nya trender, om man inte skall bli omsprungen.

Självgodheten i branschen gjorde att de etablerade och starka, Nokia och Ericsson, negligerade uppstickaren Apple med dess smartphone. Det borde man inte gjort, inom loppet av ett fåtal år gick Nokia från att vara världens största på mobiltfn-området, till att vara en hopplös outsider. Ericsson var på väg åt samma håll men klarade sig med ett nödrop genom sitt samarbete med Sony. Ett samarbete som sedan dess inneburit att Ericsson helt lämnat tillverkningen av telefoner.

För Nokia, så stort en gång, fortsätter kräftgången. Det finska nationalmärket har förlorat sin lyskraft, och är på väg att försvinna från den digitala kommunikationens områden. För Ericsson gäller nu att klamra sig fast vid de spjutspetsområden man vill se som sina. Och för 1000-tals arbetare och tjänstemän på orter som Borås och Kumla, handlar det om att finna nya sysselsättningar

Vinnare är de industrier i utvecklingsländer som tagit tills sig den avancerade teknologi våra företag representera. Företag med exotiska namn från länder i främst Asien, där arbetskraften är billig, och törsten efter nya, stora marknadsandelar på den globala marknaden, är stor.

Och återigen möts vi av utmaningen att vinna eller försvinna med allt vad det innebär av omställningar och nya utmaningar. Det öppna samhället i kommersiell mening ger många fördelar för konsumenten. Men innebär också också många hot och krav på anpassning i samhället.

2016.10.05

Jarl

Oktoberbilder 2016

Nu rasar slutstriden vidare i Syrien. Dagligen ser vi bilderna på bombade barn och byggnader. Det är hjärtskärande på många sätt. Redan har striden, som började som fredliga demonstrationer för ökad demokrati i landet, varat längre i tid än 2-a världskriget. Den gången slutade det i förödelse i stora delar av världen, i synnerhet i de delar som startat aggressionen. Nu ser vi samma scenario, men med demokratikrafterna som de stora förlorarna.

Vart den processen för vidare är svårt att förutse. Någon militär intervention styrd via FN eller de stora demokratierna kommer inte att ske. De miljoner som ännu finns inom de områden som behärskas av demokratikämpar, går en oviss framtid tillmötes. Syriens vurm för att låta människor “försvinna”, återfinns i många liknande samhällen.

Förövare och offer

Och i Turkiet skärps kontrollen ytterligare. De 1000 skolor som stängts av regimen och de 43000 lärare som blivit av med sina jobb, innebär att 100.000-tals barn och unga inte kommer att få någon undervisning. Att 15 universitet också stängts, drabbar också högre utbildning och visar att nu gäller i Erdogans Turkiet envälde och tillbakagång.

Våldets triumf och helvete representerat i två länder. Önskan om medinflytande och öppenhet, som möts av först våld, sedan övervåld, och sedan alltmer eskalerat våld. Vad kan då omvärlden, den del som bryr sig göra?

Frågan om militärt ingripande från USA och dess vänner har naturligtvis diskuterats, men med negativt resultat. En direkt konfrontation med Putinregimen, är inget man önskar sig från de demokratiska ländernas sida. Så den insats mot IS, som Ryssland skulle göra när man påbörjade bombningar för 1 år sedan, koncentreras nu istället mot sjukhus, infrastruktur och ren terrorbombning mot av demokratikrafterna fortfarande hållna områden i landet.

Det är förfärligt i vår upplysta tid, att konflikter ständigt skall lösas med militära medel. Och allt det lidande och det destruktiva resultat det för med sig.

2016-10-02

Slutstriden

Så har den då startat, slutstriden, eller kanske ännu tydligare, slutstriderna. Häromdagen (26.9) hölls den första av kanske 3 debatter mellan de två kandidaterna till posten som ledare av världens under de senaste 70 åren, viktigaste land USA. Demagogen och opportunisten Donald Trump, mot politikern och demokraten Hillary Clinton. En kamp vars slutseger kan komma att få enorm betydelse för utvecklingen i världen. Den mellan demokrati och mångfald, och alltmer av diktatoriska regimer.

Men slutstriden har också påbörjats i kampen om Syrien. De demokratiska krafter som arbetat för ett land med mångfald och medinflytande i landet, kommer av allt att döma att utraderas och grundligt besegras av militärmakterna Ryssland och Syriens Assad-regim. Man väljer att totalt föröda ett redan oerhört sönderbombat land, hellre än att välja diplomatins väg för att lösa konflikten. Vad hjälper det att USA-s representant i FN talar om ryskt barbari när man bombar målinriktat på sjukhus och hjälptransporter. Den demokratiska världen har svikit den demokratiska rörelsen i Syrien, och eftervärldens dom kommer säkert att bli kännbar.

Vart skall de miljoner människor som befinner sig på flykt undan Assad-regimen ta vägen om inte de demokratiska länderna öppnar sina gränser igen? Och vem skall betala återuppbyggnaden av Aleppo och andra sönderbombade städer? Frågornas mångfald hopar sig, liksom frågan varför USA och EU låter sig fördmjukas av Putin-regimen? För i grunden är det nu vad det handler om. Assad och hans gäng skulle inte kunnat vinna den här kampen utan ryssarnas stöd och vapenmakt. Mönstret från Spaniens 30-tal och Hitlers stöd till Franco är solklart.

Ryskt bombflyg

Vissa bloggar är inte så roliga att skriva, men det är viktigt att också våga se runt hörnet i framtiden. På nattduksbordet ligger för närvarande Winston Churchills memoarer Det Stora Kriget, som avhandlar 1-a Världskriget. Boken är skriven oc trycket i början av 1930-talet. En antikvitet i skinnband och med äldre språkbruk. Men en mycket läsvärd bok genom sin klara insyn i den tidens händelseförlopp och dess konsekvenser.

Ett krig som födde som sitt barn sovjetkommunismen med allt det lidande som den rörelsen skull innebära genom årtiondena. Den demokratirörelse som sedan följde i Ryssland, och verkade under ca 10 år, är nu ett minne blott. Den ryska upprustningen och arrogansen skördar alltfler frukter. Men det är blodbesudlade frukter vare sig det gäller länderna i Kaukasien, Ukraina eller Syrien.

Måhända är slutstriden i Syrien bara upptakten till en än större kamp. Våldet har en benägenhet att ständigt vilja notera nya segrar.

2016.09.28

Jarl