När rättsamhället prövas

Häromdagen (30.10) kunde följande artikel http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2881133-serietjuv-far-tillbaka-1-3-miljoner-polisen-rasar läsas i Göteborgsposten. Artikeln som sådan är allmängiltig i så måtto som att rättstillämpningen i vårt land håller på att spåra ur. Laglösheten ges alltmer utrymme, och därmed minskar också det skydd vi har rätt att kräva av ett fungerande samhälle.

Rubrikerna skulle kunna mångfaldigas. Häromdagen handlade det om de boende på en stor gård i mellansverige, som fått besök av plundrare vilka tagit för sig som de velat i nattens mörker. När man kontaktar polisen blir svaret att man inte har resurser att utreda brotten, man hänvisar till ett medborgargarde som organiserats på närliggande orts industriområde. Där har man nämligen samma problem att brottas med.

Vad händer med samhället om tilliten till det skydd lagstiftningen skall garantera inte följs? Polisen som myndighet är oroad, mer än 90 % av anmälda brott går inte till åtal och dom? Man väljer att avskriva brotten av olika skäl, men mest av den anledningen att de bedöms kräva alltför stora resurser, givet brottets omfattning.

Resultatet blir att den som genom brott fått skador på hus, bil eller annan egendom, inte kan dokumentera skadorna på ett sådant sätt att försäkringar utbetalas. Resultatet blir också att ansvariga brottslingar tämligen riskfritt kan berika sig på sina aktiviteter, vilket länken ovan får illustrera.

De ansvariga för brotten må vara svenska medborgare, eller besökande ligor från andra länder . Den delen rår vi inte över, men däremot rår vi som land och myndighet över hur vi förhåller oss till de gällande lagarna. När man av snålhet, lathet eller allmän slapphet lämnar walkover för organiserad eller spontan laglöshet, då överger man som myndighet det samhällskontrakt vi som medborgare betalar skatt för att få skydd av.

Det är illavarslande om vi som medborgare måste ordna egna medborgargarden för att skydda oss och vår egendom. Inser inte politik och ansvariga myndigheter det?

2015.10.31

Jarl

Oktober 2015

Lugn och solig morgon i rikets andra stad. Solen skiner i de gulnade bladen på närliggande träd. Många har mist sina blad som nu skräpar ner gator och mark, men ännu inga frostnätter här nere.

Och i media kommenteras många saker av intresse. En är de gängkrig som i Göteborgsområdet sedan 2011 krävt 22 liv, utan att rättssamhället lyckats bryta utvecklingen. Gängen vill inte ha samhällets hjälp med att lösa sina problem, man väljer den urgamla strategin, öga för öga, tand för tand. Hämndens alltmer upptrappade väg.

Nu senast har man konstaterat att den bil som sprängdes under färd vid Torslanda i somras var minerad och utlöstes på avstånd. I den gärningen dödades 4 personer varav ett 4-årigt barn. Det är en sjuk mentalitet som utför och styr barnamord. Dags för alla de som vet att träda fram om vårt rättssamhälle skall kunna fungera.

En annan fråga av intresse i våra dagar är framtiden för vindkraften. Samtidigt som också Japan, trots Fukushima satsar på ny kärnkraft, planeras nu stängning av 40% av kärnkraften i Sverige. En åtgärd som utan minsta tvekan kommer att häftigt pressa upp priserna på energi. Och om industrin skall skyddas för de prisökningarna, så kommer de att bli desto större på den enskilde konsumenten.

Från Piteå, som för bara ett par år sedan skulle bli vindkraftskommunen NO 1 i vårt land, meddelas nu att utbyggnaden har stoppats, inga nya vkv har byggts det senaste året. Och av alla högtravande löften om många jobb och en cementfabrik blev inget. Inte ett ända bestående vkv-jobb finns i kommunen trots de 48 stora verk som man hittills byggt, och naturligtvis ingen cementfabrik som utlovades.

Hur länge skall lycksökarnas på området falska löften få vara styrande när svensk energipolitik beslutas? Centern och Mp är de för svensk framtid farligaste partierna i vårt land vid sidan av SD. Den energipolitik de driver, och genom den parlamentariska situation vi har i landet också lyckats genomdriva, är ett genuint hot mot den svenska välfärdsmodellen.

De enorma subventioner som pumpats och pumpas in i vindkraften, hade gjort enorm skillnad om de istället kommit skola, vård och omsorg till del istället.

2015.10.28

Jarl

Samma andas barn

Så har det hänt igen, den ultimata egoisten har varit framme med sin absoluta övertygelse. Nämligen den att man har rätten att ta andras liv för att tillfredsställa egna övertygelser och begär.

Senast vi fick läsa om det och ta del av det i tidningarna handlade det om den eritreanska 36-åring som efter att ha fått avslag på sin asylansökan gick till Ikea i Västerås. Där plockade han fram en kniv ur deras sortiment och högg med den ihjäl en kvinna och hennes son som tillfälligt råkade vara där på samma avdelning.

I förhören på rättspsykiatri har han talat om att han kände sig kränkt av migrationsverkets beslut, och därför medvetet planerat handlingen. Han valde medvetet att angripa ”svenska personer” för att det skulle ges den effekt han eftersträvade enligt reportage i VLT. Han anses inte psykisk sjuk i de utlåtande man gör från rättspsyk. Han tillhör den grupp människor med snedvridna uppfattningar om den egna överhögheten som är beredda att mörda.

Det senaste dådet, men säkert inte sista är den rasistiskt styrda handling i Trollhättan som de senaste dagarna har dominerat i medias bevakning.

Också där handlar det om en person som med den egna överhögheten som ledstjärna valt att selektivt döda ett antal personer, och säkert hade tagit fler med sig på den färden om inte polisen satt stopp för det.

Och i medierapporteringen kan vi också ta del av hur laglösheten i form av ett gäng nordafrikanska unga män av okänd ålder och namn, våldtar en ung kvinna i Stockholm i ett parkområde. Också det ett uttryck för det våld som skapar allt större klyftor i det svenska välfärdsbygget. Och i tron på samhällets förmåga att skydda sina medborgare.

Om det svenska samhället och dess värdegrund av öppenhet och tolerans skall överleva, då måste också de svenska lagarna och synsätten försvaras. Den slapphet, eller oförmåga att möta de utmaningarna från rättssystemets sida, som många nu upplever kommer om den fortsätter att leda till allt större sönderfall. Allt större klyftor och allt fler som tar lagen i egna händer.

Är det det vi eftersträvar?

2015.10.24

Jarl

Energipolitisk ödesfråga.

Stilla höstmorgon i staden i väster. Vinden leker så sakta i trädens snart gulnade blad. Och vattnet på älven är oljigt blankt samtidigt som det rör sig lättjefullt och oregelbundet. Det är dags att göra en återblick på veckans händelser.

Att den Moderata partikongressen skulle kasta ut arvet efter epoken Reinfeldt/Borg så tydligt, det förvånar nog många. Men det är priset man måste betala för att stoppa SD-s fortsatta tillväxt. Och det är bara att hoppas att det lyckas. Med dagsfärska upplevelser av Astrid Lindgrens publicerade dagböcker från 2-a världskrigets år, är det lätt att se genom den ohämmade populism och skräckpropaganda som var naziregimens kännetecknen, och som också SD i vårt land använder sig av. De problem vi har att hantera förtjänar ett klokare ledarskap än det SD står för.

Nu till den andra stora frågan, en energipolitisk ödesfråga för vår svenska välfärd. När nu ägarna till kärnkraftverken i Oskarshamn och Ringhals meddelat att man stänger 4 av landets 10 kärnkraftverk, så är det ett mycket stort hot mot vårt land. Det kastar ut landet i en situation där vi blir kraftigt beroende av import av El i synnerhet kalla vinterdagar när alternativen sol-och vind inte fungerar. Det kommer att slå hårt mot industrins prisbild, liksom enskildas utrymme för annan konsumtion. Och detta med kraftigt försämrad miljö både i rent fysisk mening genom den enorma skog av vindkraftverk som med enorma subventioner byggs upp, och genom att den sammantagna effekten av utvecklingen kommer att ge oss smutsigare, inte renare elektrisk energi. På sikt kommer vindkraftens kostnader att bli prisstyrande, och subventionerna att slopas, och kostnaderna vältras över på oss konsumenter.

Vägen till de beslut om nedläggning av kärnkraften har stakats ut av ideologiskt blockerade politiker i Mp, C, och V. De politikerna representerar en minoritet i vårt parlament, men har ändå på det här området genom blockpolitikens låsningar framkallat utvecklingen. Den är gravt osund också genom att den bygger på att vindkraften subventioneras hårt samtidigt som staten ökar skattebörden på vatten- och kärnkraft. Genom den strypningsmekanismen har de nu tagna besluten tvingats fram. På sikt kommer det att innebära att vi får den tyska utvecklingen, där energipriserna är 3-falt högre än i vårt land nu, och där industrin alltmer lägger sina investeringar i andra länder.

Den tyska energiwende är starkt ifrågasatt i dagens Tyskland, den har medfört att landet har blivit beroende av kolkraft och rysk gas, något som också medfört ökade utsläpp av skadliga växthusgaser. Det är den utvecklingen som partierna Mp, C och V hyllar, och som vi kopierar.

Det är nog bara att konstatera, att den politiska kompetensen och kompassen var betydligt bättre för 50 år sedan, än vad den är idag trots alla våra datorer och mobiltelefoner.

Nog om det och lite kultur. Igår firade en av landets äldsta biografer med namnet Aftonstjärnan 100 år med bland annat filmvisning från debutsåret 1915. En händelse som lockade många och som känns viktig också i vår tid.

2015.10.18

Jarl

Godnatt DÖ (Decemberöveresnkommelsen)

God natt DÖ (Decemberöverenskommelsen)

Den gångna helgen har varit intressant. Äntligen har ledande politiker tagit sitt ansvar på riktigt och skrotat den ur demokratisk synpunkt galna decemberöverenskommelsen. En överenskommelse som direkt satte det demokratiska spelet i riksdagen och dess utskott ur funktion, och gav den rödgröna regeringen totalt tolkningsföreträde i alla frågor.

Nu, mindre än ett år efter dess tillkomst har man insett det galna i den ide´n, och gör något åt det. Den partiledardebatt som hölls i söndags (11.10) var ur de flesta aspekter bra. Att man nu flaggar för mer av samarbete över blockgränserna, kommer förhoppningsvis att leda till en mer nykter politik, än den miljöpartiet står för.

Att också Folkpartiets Jan Björklund kom ut som den bäste i debatten vid en utvärdering över nätet, bådar gott. Både på det sättet att det liberala partiet behöver den uppmärksamheten, och på att vi kanske på sikt får en långt mer nykter politisk inriktning i vårt Land.

Vi behöver en energipolitik som säkrar vårt industriella arv. Vi behöver en säkerhetspolitik som ser farorna i Putins framfart, den luktar tyskt 30-tal på långa vägar. I det sammanhanget är det intressant att läsa den bok baserad på Astrid Lindgrens dagboksanteckningar under åren 1939-1945 som nyligen kom ut. Där kan man i samtida tidningsurklipp läsa Hitlers propaganda tablåer, där han utmålar framförallt England som den stora krigshetsaren, samtidigt som han lägger land efter land under tyskt styre. Putins propagandamakare har sin förebild.

Men tillbaka till den svenska verkligheten. Nu återstår för vår statsminister Löfven  att visa statsmannaskap, i meningen att samla ett långt större stöd för sin politik än det ideologiskt blockerade partier som Mp och V kan ge. Då kanske också politiken kan få tillbaka lite av det förtroende som förlorats under i synnerhet det gångna året.

För nog finns det en påtaglig förbättringspotential när ingen av partiledarna i undersökningar kommer över 50 % när det gäller politiskt förtroende.

2015.10.13

Jarl

Oktoberlördag

Göteborgs fina konsethus vid Götaplatsen lördag den 10 oktober. Konsert i jazzens tecken med Nils Landgren, Victoria Tolstoy och Bohus jazzband på scenen. Lokalen fullsatt med en blandad publik, redo för ett par timmars fin musik.

Mellan numren och i samband med solo prestationer rikligt med applåder, musiken uppskattas. Fina gamla låtar som Let`s fall in love, I`ve got you under my skin och The lady is a tramp varvades med många fler. Och kvällen blev den kväll i musikens och minnenas tecken säkert de flesta förväntat sig. En stunds avkoppling i vår så politiserade tid.

Och långt uppe i Kramfors gick timmarna innan 15000 demonstranter i protest mot att de skulle berövas den rätt till sjukvård på lika villkor som lagen föreskriver att vi alla skall ha. Så tolkade i vart fall både befolkning och profession de förslag till beslut som fattats av de ledande politikerna, med innebörden att sjukhuset i den västra länsdelen i princip skulle läggas ner. Och detta under en tid med socialdemokratiskt ledarskap i den mest S-märkta regionen i hela landet?

Resultatet av den kampen återstår att se, men den ledande socialdemokraten och den som föredragit förslaget får nu lämna sina uppdrag, avsatt av de egna partikamraterna. En mycket ovanlig åtgärd för den socialdemokratiska maktorganisationen. Så tror man sig ha vunnit tillbaka förtroende, men lösningen på kampen mellan de båda länsdelarna i landstinget är inte över för det.

I sparförslag efter sparförslag har man genom åren i landstinget Västernorrland försökt att korrigera en sviktande ekonomistyrning med neddragningar som systematiskt i allmänhet påbörjats på de mindre sjukhusen i Sollefteå och Örnsköldsvik. När sedan besparingarna skulle göras på länssjukhuset i Sundsvall, då har det bromsats. På det sättet har alltmer av tyngdpunkten gradvis förskjutits mot den södra länsdelen i det långa länet.

Symptomatiskt är också att den stora studie som gjordes av de opererande specialiteterna för ett antal år sedan och talade till fördel för de mindre sjukhusen, och till nackdel för länssjukhuset, lades i malpåse. Nu föreligger istället ett beslut om att bygga ett helt nytt operationscentrum för ca 400 miljoner i Sundsvall, när alternativet varit att fördela ansvaret för det kirurgiska arbetet på redan befintliga anläggningar i Örnsköldsvik och Sollefteå.

I det moderna samhälle vi ännu lever i, förutses den basservice som sjukvården innebär vara tillgänglig på rimligt avstånd. Utan den servicen, flyr befolkningen till mer ”civiliserade” delar av landet. Det är ett bekymmer att vårt land i sin syn på Norrland inte beaktat de aspekterna i samhällsarbetet.

2015.10.11

Jarl

Värdfamiljer i flyktingmottagandet

Värdfamiljer i flyktingmottagandet.

I nöden prövas vännerna heter det. Så också i vår tid och nu. Den mediala världen har i stort ställt upp för den flyktinghjälp som nu kräver mer resurser än kanske någonsin. Också det enskilda givandet är mycket stort, men ändå otillräckligt.

Den kanske viktigaste resursen just nu är möjligheten att få fram boenden för de tusentals flyktingar som nu kommer till vårt land. Under lång tid har man kunnat lösa problemet genom att fylla tomma lägenheter och boenden på utflyttningsorter, men även den möjligheten är nu uttömd. Nu återstår att använda sig av nerlagda fängelser, skollokaler och institutionsboenden, alternativt uppbyggda barackläger.

Nöden har alltid också haft sina profitörer, personer som fyllt sina fickor och sina bankkonton genom att skrupellöst utnyttja situationen. I vår tid, i vårt land har de företagen och personerna olika namn, alls inte okända. De finns inom de klassiska företagarnas värld lika väl som de mer ljusskygga individernas. Gemensamt har de att de tar ut hyror om 45–60000 kr/månad för små överfulla lägenheter. Summor som 2000 kronor eller mer per person även när flera delar på rummet, kostnader som i relativ mening vida överstiger även lyxhotellens priser.

Den utvecklingen måste brytas, den är djupt osund. Den ökar segregeringen istället för att bidra till integration. Den ökar kostnaderna och utanförskapet istället för att lindra det. Så vad är alternativen.

Runtom i landet finns mängder av människor som bor i stora villor och lägenheter. Deras barn är kanske vuxna och utflugna, många skulle säkert ställa upp som värdfamiljer för de nu kommande flyktingarna mot en skälig ersättning, långt billigare än de nu organiserade. På köpet skulle flyktingarna direkt få den kontakt med värdlandet, den integration med det svenska, som så många anser så viktig, men också så eftersatt.

Det borde inte vara svårt för migrationsverket att genom en granskning i tillgängliga register kolla upp de familjer som anmäler sig som värdfamiljer. Och att skapa ett kontrakt som på ett bra sätt ger förutsättningar för att gå in i uppdraget, men också avsluta uppdraget när man så önskar.

Vi måste tänka nytt om vi skall lösa de utmaningar ett så stort flyktingmottagande som vi nu har skall bli bra. Ge medborgarna möjligheterna och verktygen att göra en insats.

2015.10.07

Jarl

Syrien brinner

Syrien brinner, och det blir inte bättre. Den gångna veckan har nu också Putins Ryssland gått in i landet, eller kanske snarare flugit in med bomber som gåva till de demokratikrafter som ännu finns kvar.

För det är inte IS terrorister han bombar, det överlåts till den USA-stödda gruppen. Nu har Bashar Al-assad fått den vapenbroder han behöver för att ytterligare kväsa de demokrativänner som ännu finns kvar i landet. Iran och Ryssland skall nu göra det som Nazi-Tyskland gjorde i Spanien på 30-talet. Träna sina trupper i skarpt läge, skillnaden då var att diktatorn hette Franco, idag Bashar Al-Assad.

Det är onekligen motbjudande. Samtidigt som välgörenhetsgalorna slår rekord i sin strävan att engagera människor för de som flyr det brinnande landet och dess barn, går den ryska krigsmakten in med både land och flygstridskrafter för att stödja diktatorn.

Och omvärlden förundras och ser på, alltför rädda för att ta fighten med galenskapen. Och FN som skulle garantera freden efter det senaste stora kriget, är än en gång lamslaget av det veto som används för att blockera organisationen.

Samtidigt strömmar den utbildade medelklassen ut ur krigszonen, på väg mot fred och frihet. Och på persontransporternas knutpunkter möter volontärerna upp för att hälsa dem välkomna med kläder och mat, samtidigt som polariseringen i mottagarländerna ökar.

Frågorna kvarstår obesvarade, eller med tusen svar, välj själva. Vem bär ansvaret? Vilket är vårt ansvar i humanitetens namn? Och profitörerna som tar ut enorma övervinster för undermåliga flyktingboenden, har blivit vår tids gulaschbaroner. Här finns mycket för media att belysa och skriva om.

Det kostar oss inget egentligen säger ansvarig minister, eftersom vi tar kostnaden ur biståndsbudgeten? Med andra ord töms det långsiktiga biståndet för svaga länder och folk, för att möta flyktingströmmarna. Och de kommer sannolikt att öka än mer, ju längre den här utvecklingen tillåts fortsätta.

Kriget måste få ett slut för att återuppbyggnad och återflyttning skall bli möjlig. Rysslands inträde försvårar den ytterligare, och garanterar ännu större flyktingströmmar till de hägrande demokratierna.

Den cynismen är svår att acceptera.

2 015,10.03

Jarl