Valborgstid 2015

Valborgsmässoafton år 2015. I Keillers park i landets andra stad lyser vitsipporna likt vita mattor i terrängen. Det är vackert och vårlikt. Här andas framtidstro och byggandet av bostäder har hög fart. Regeringens ministrar är på besök och berömmer den lokala ledningen för den utvecklingen.

Annars är den stora nyheten i landet det faktum att vårt lands, och medborgarnas eget energibolag Vattenfall nu kastar in handduken när det gäller energipolitiken. Man vill påskynda avvecklingen av kärnkraften. Den galenskap som kännetecknar den frågan saknar motstycke i vårt lands ekonomiska och energipolitiska historia. En liten minoritet av C och Mp politiker, har tillåtits styra den kanske allra viktigaste frågan för vårt företagande, och därmed också för välfärden, i många år.

Den billiga energi som vi får via vattenkraften och kärnkraften belastas med allt högre skatter, med mer eller mindre fantasifulla namn. Fastighetsskatter, energiskatter, elcertifikat, allt med målet att pressa upp kostnaderna, och olönsamheten till en nivå där ansvariga för verksamheten inte längre kan ta ansvar för den. En nivå där vindkraften skall bli normen för prisbildningen.

Så kan en minoritet som representerade drygt 10 % av väljarna i det senaste valet försätta vårt land i ett oerhört allvarligt läge. De jublar och tuggar sitt mantra om förnybar energi, men möts av alltmer av skepsis från de som förstår och berörs, vetenskapens tungviktare, liksom näringslivets.

Hur kan man så lättvindigt låta sig luras av vindkraftskramarna, de som basunerar ut lögnerna om dess stora potential och frälsning. En energiform med en verkningsgrad om 6 % skall alltså ersätta kraften från kärnkraft och vattenkraft med verkningsgrader om ca 90 %.

Vil lever i en del av världen som är förskonad från seismiska problem, men charlatanerna jämför vår situation med den i jordbävningsområdena. Vi har en 40-årig erfarenhet av en väl fungerande kärnkraft, med en rigorös kontroll och utan dödsolyckor orsakade av strålning under den tiden, men vår verklighet jämförs med den från Chernobyl, lika intelligensbefriat som att säga att en katt är en hund. De har båda fyra ben, men sen skiljer sig mycket åt.

Och nu används den retoriken till att genomföra den största skövling av naturområden som gjorts i vårt land sedan vattenkraftens utbyggnad. Se på bilagd bild, den talar för sig själv. Det blåser som mest vid våra kuster i syd, väst och ost. De stora behoven av el. energi finns i mellan – och Sydsverige. Norrland är sedan årtionden en stor nettoexportör till övriga landet.

Men var byggs då vindkaraften ut? Ja i Norrland naturligtvis. Det koloniala tänket visar sig än en gång med sitt fulaste tryne. Medlen är mutor i olika former till snikenhetens företrädare, eller förrädare, vilket man nu föredrar att benämna dem. Och naturligtvis den vanliga valsen om arbetstillfällen som aldrig kommer att infrias.

Och livsförutsättningarna för de närboende som drabbas blir dramatiska, det visar mängder av vittnesmål från olika delar av världen. På sikt kommer den här utvecklingen ge samma sorgliga resultat som vattenkraftsutbyggnaden. Förstörda naturvärden och därmed livsförutsättningar. Alltfler ödegårdar på områden där ingen kommer att vilja bo. För den som besvärar sig med att leta och läsa, är den utvecklingen skriven i skyn.

Och inget av detta vore möjligt utan de miljardbelopp i form av subsidier som vindkraften årligen får del av. Så fungerar politiken när den är som sämst, priset kommer vi på olika sätt få betala.

2015.04.29

Jarl

Cynismen avklädd

På DNs förstasida kan man den 26.4 se följande, en bild på en flyktingbåt och ordet varför. Möjligen är frågan aktualiserad av den video som cirkulerat på sociala medier några dar, i vilken forskaren och professorn Hans Rosling klär av den politiska cynismen inpå bara kroppen.

I videon http://www.aftonbladet.se/nyheter/article20675822.ab visar Rosling nämligen att det är långt billigare att flyga från någon av mellanösterns flygplatser till Europa, än att använda sig av de livsfarliga och undermåliga smuggelvägarna via havet. Det som stoppat flygvägen är det direktiv som EU utfärdade för ett par år sedan, som lade över ansvaret för flyktingfrågan från myndighetsnivån till de enskilda flygbolagen. Det flygbolag som inte kollar att en inresande har giltiga visa till EU-land, blir ansvarigt för återtransporten med dess kostnader och besvär.

Med andra ord, stoppades den flyktvägen effektivt av det politiska systemet, samma politiska system som nu förfasar sig över de 1000-tals människor som årligen drunknar på vägen till den trygghet de inte känner sig få på annat sätt än genom att söka sig till Europa.

Man må ha vilken uppfattning man vill om det berättigade att människor söker sig från otrygga och kaotiska förhållanden, till de man upplever kan ge en framtid i trygghet och säkerhet. Den tendensen har alltid funnits och kommer att finnas när och om levnadsförutsättningarna blir för stora mellan de som har och de som inte har.

Den politiska cynism som avspeglas i de offer vi nu konfronteras med dagligen, är minst sagt motbjudande. Inte konstigt då att det politiska systemets trovärdighet alltmer eroderas.

2015.04.26

Jarl

Obalansens pris

Det när vår. Snön har smält bort och nu kommer vårens budbärare, fler dag för dag. De korsar nationella gränser. De ber inte om asyl eller andra legaliteter för sin ankomst. De anpassar sig till sin omvärld, och söker sig dit där den möter deras behov. Vårens budbärare, fåglarna.

Men precis som fåglarna har också människorna i ett historiskt perspektiv rört sig över kontinenter och hav. Allt från de allra första folkvandringarna när våra anfäder utgick från Afrika. De epoker som brukar betecknas som koloniala, annekteringarna av de amerikanska kontinenterna och Australien bland andra. Människor har sökt sig till områden där livsförutsättningarna är rimliga.

För 20-talet år sedan pågick en internationell debatt som brukade rubriceras nord-syd dialogen. Frågan som väcktes var, vad händer i en tid när de nordliga länderna berikar sig alltmer, på de sydliga ländernas bekostnad. Vad händer när råvarubörser och finansiella centra blir styrande över världshandeln, och backas upp av köpta och korrumperade politiker i de fattiga länderna?

Exemplen kan göras många, men åt oss granska ett. Fisket har blivit en allt viktigare del av försörjningen av befolkningarna i vår globala värld. Traditionellt har också kustfiske i formen av husbehovsfiske och i liten grad fiske för export av ex.vis sardiner, varit en inkomst- och försörjningskälla för stora befolkningsgrupper.

Med tiden har utfiskningen av de näraliggande vattnen i norr (Atlanten-Nordsjön etc.) gjort att restriktioner måste införas där, och blickarna från de rika länderna riktats mot de fiskrika vattnen i söder. Med lock och pock förhandlas så fram avtal med företrädare för regeringarna i länder i Afrika, vilka innebär att supermoderna fabrikstrålare dammsuger vattnen på fisk. Levnadsbetingelserna som gällt i 100-tals år slås i spillror, försörjningsmöjligheterna likaså och de samhälleliga strukturerna luckras upp för de som bor i områden som drabbas. För några tar sig desperationen uttryck i att vi får en piratverksamhet som utanför Somalien och Eritrea, där fartyg blir ett primärt mål. För andra gäller att med undermåliga båtar och små resurser ta sig in i det område som tagit deras resurser och livsförutsättningar. Överfulla båtar går över haven till Kanarieöarna, till Spanien eller Italien.

Har vi del i den utvecklingen, vi i den rika världen? Har vi något ansvar för de sammanbrott som drabbat de länder som nu människor flyr från? Frågornas svar handlar om den människosyn vi har, om vilken uppfattning vi har om global jämlikhet och fördelning av resurser.

Under tiden fortsätter människor att betala obalansens pris. Överfyllda båtar kapsejsar, 100-tals människor blir offer, dränkta när undermåliga och överfyllda båtar går under på sin väg mot nya livsförutsättningar.

2015.04.22

Jarl S

Landstingspolitik på villovägar

Landstingpolitik är svårt tycks det. Och allra svårast i vårt land är den i Mittsverige, det län som ligger mitt i landets geografiska mitt, Västernorrland.

Där har de senaste 20 åren kostnadsökningarna varit återkommande, och parerats med nya skattehöjningar i snitt varje mandatperiod. Efter årtionden med S-styre i landstinget, fick en allians med stöd av ett sjukvårdsparti och miljöparti, förtroendet att leda landstinget efter valet 2010. Nu skulle det minsann bli ordning och reda, och inga nya skattehöjningar. Det blev heller inga skattehöjningar under perioden 2010-2014, men väl nya rekordunderskott. Och störst blev underskotten på sjukhusen. Nämndansvarig politiker var läkaren och demagogen Jacomina Beertema, en person som med sin uppiskade agitation år 2010 fick rekordmånga personkryss, 5000 styck. Nu skulle det bli ordning och reda. I valet 2014 lämnar hon politiken efter ett monumentalt misslyckande.

Länssjukhus med stora ledarskapsprolem,

Nu är det röda styret tillbaka, och de har att bevisa sin kunnighet att förändra landstingets verklighet. Också där ser man nu hur beröringsskräcken tar sig märkliga och tydliga uttryck. Primärvården kallas ju ofta bassjukvården i vårt land. I Västernorrlands landsting hade man för drygt 10 år sedan mycket stora problem med primärvården. Efter kraftiga påtryckningar från en aktiv opposition, gav det röda styret efter, och den primärvårdstation som var allra mest problematisk, öppnades för entreprenad. Det team som tog över förvandlade mycket snabbt läkarstatonen till länets bästa, genom att i princip organisera arbetet med kundens väl i fokus. Antalet läkarbesök och listade patienter blev väsentligt bättre än på de landstingsdrivna stationerna, och därmed också lönsamheten.

Under kommande år fick ytterligare ett antal av de ca 20 läkarstationerna entreprenadstatus, och mönstret har gått igen. Bemanningen blir bättre, bemötandet och effektiviteten bättre, och därmed också lönsamheten.

När nu det röda styret efter valet 2014, med Mp hjälp skall angripa kostnadsutvecklingen, väljer man att koncentrera sig på det faktum att en handfull entreprenaddrivna läkarstationer gör vinster i vården. Att ett gott arbete ger ett tillfredsställande resultat, målas där upp som ett hot och överskuggande problem.

Av de 300 miljoner i förluster som sjukvården nu måste åtgärda, kommer inga från de entreprenaddrivna verksamheterna. Men de skuldbeläggs i den sämsta av politikens alla rävspel, nämligen ett försök att vända fokus bort från de verkliga problemen.

Det landstingssektorn borde gör i långt högre grad än idag, är att dra lärdom av länder som har en väl fungerande sjukvård, Danmark och Frankrike exempelvis. Där finns svaren på många frågor, men då måste också strukturer förändras, och det förmår inte dagens undermåliga politiska ledarskap.

Jarl S

Landstingspolitiker 2002-2010

April 21015

 

Det våras, de första blommorna börjar visa sig också i kommunen norr om skogen. Det lyser gult av tussilago där solen fått skina, och de blå sipporna börjar också krypa upp ur mossan.

Och de senaste dagarnas hårda vindar har brutit sönder den havsis som fanns kvar, den är nu borta 2 veckor tidigare än normalt. Det känns bra, nu är tid för den bästa fasen på året, den mellan påsk och midsommar. Den tid när livet vaknar hos både växter och djur. De berikar och gör människan glad, de flesta i alla fall.

Om någon vecka skall man på olika platser fira 70-årsminnet av det 1000-åriga rikets fall. Det rike som skulle blivit 1000-årigt enligt dess förespråkare, men slutade i ruiner efter mindre än 10 år.

Så visar högmodet sitt ansikte, oklokheten och dumheten. Men också den likgiltighet som tillät utvecklingen. Och nu 70 år senare rids vår värld av nya maror. Inte sedan den stora världsbranden då för drygt 70 år sedan, har fler varit på flykt från ofreden, krigen och våldet. Vill man ta del av det och dess mekanismer, är Aron Lunds 600-sidiga bok ”Syrien brinner” en utmärkt skildring. Det sönderfall som det moderna kriget medför är obeskrivligt i sin förstörarlusta. Klan ställs mot klan, etnicitet mot etnicitet, religion mot religion.  Och det drabbar de obeväpnade i långt högre grad än de stridande.

Och med den ryska upprustningen och expansionen kryper kriget och dess verkningar också allt närmare de nordiska länderna. Den svensktalande kvinnliga guide vi hade vid rundturen i Riga för dryga året sedan var mycket tydlig med sina synsätt. Putins Ryssland har tagit Krim på argumentet att där finns så många rysktalande, precis samma argument kan man använda mot de baltiska länderna. ”Vi har redan provokatörer i Riga”, var budskapet av en av de många som var drivande i den sjungande revolution som gav Lettland sin frihet för drygt 20 år sedan.

Nu skall erfarenheterna från tiden efter 1-a världskriget upprepas. Också då avrustade fredsälskande länder i tron på den eviga freden. Även då blev man bryskt påminda om att den naiviteten var dåligt förankrad i verklighet. Då var det korpralen i Tyskland som pumpade igång krigsmaskinen, och övade sina styrkor i det spanska inbördeskriget. Nu ser vi Putins elitsoldater på liknande sätt utöka sitt inflytande.

Och sent vaknar det sovande folkets företrädare. Nu träter de om hur man skall skapa ett försvar av det egna landet Sverige, efter den nedmontering som så brutalt gjordes på 1990-talet.

Återigen bevisas det gamla talesättet, att snålheten bedrar visheten.

2015.04.14

Jarl S

Tal till vänner

 

Varmt välkomna till årets stämma.

Det är dags att lägga år 2014 bakom oss, och att i någon mån också blicka in i framtiden och vad den kan komma att föra med sig.

Men nu först något om det år vi passerat, år 2014.

Med ett historiskt perspektiv, så tror jag att år 2014 kommer att bli ett år man i SPF kommer se som viktigare än många andra. Orsakerna till det är många, låt mig lista några, och ge några perspektiv.

2014 var kongressår, men inte vilket kongressår som helst. Vi hade att ta ställning till en hel del motioner också den här gången. Namnfrågan som stötts och blötts i många år, fick en lösning i att vi nu heter SPF Seniorerna.

Den utveckling som sker med alltmer av digitalt arbete, innebär också att arbetet i SPF-s olika led behöver omprövas av och till. Sedan ett par år tillbaka har medlemsregistrets dagliga uppföljning gått över från förbundet till föreningarna. Nu var det dags att diskutera möjligheten att förbundet övertar huvudansvaret för uppbörden av medlemsavgifterna. Resultatet där blev en kompromiss klokt nog. De föreningar som känner för att ansluta sig till en central uppbörd kan göra det, de som vill vänta med det steget kan göra det.

En annan och stor förändring i kongressen var att så många som 9 av 13 förbundsstyrelseledamöter blev nyvalda, och bland dem hela presidiet. Det är en stor utmaning att bygga nya lag, och vi får alla hoppas att det skall gå bra.

En annan anledning till att 2014 kan ses som ett märkesår, var ju det faktum att vi hade val till samtliga demokratiska församlingar under året. Inför valet hade ett långt och idogt arbete utförts i vårt förbund och ofta i samarbete med de andra pensionärsorganisationerna för att lyfta våra frågor. De viktiga frågorna om utvecklingen för pensionerna, som upplevs alltmer orättfärdig. Vi får övertid sänkta pensioner i en tid när kostnadsutvecklingen i samhället stadigt ökar. Den pensionärsskattekalkylator som togs fram, och prisats för sin tydliga funktion, var i det sammanhanget ett utmärkt verktyg för att klargöra ekonomiska fakta. Många andra frågor som ålderismen, vårdfrågorna, läkemedelsfrågorna och inte minst utvecklingen på boendeområdena, var viktiga frågor för oss i valet.

Tyvärr är det nog svårt att se att våra frågor fick den tyngd i valrörelsen vi hade önskat. Det politiska etablissemanget överlåter alltmer av ansvaret för äldres situation på den enskilde och anhöriga. Och pensionsöverenskommelsen vill man inte diskutera.

Inför valrörelsen hade utgått en uppmaning att vi 65+ som är ca 26 % av valmanskåren skulle personkryssa äldre politiker för att den vägen öka inflytandet i det politiska systemet. I valanalyserna efter valet, visade det sig att den grupp vi åldersmässigt representerar var den som personkryssade minst, och medelåldern i riksdagen sjönk med 2 år, och är nu den lägsta i modern tid.

Nog om det, det finns många utmaningar att arbeta med, och tesen ”enade vi stå, söndrade vi falla”, gäller också pensionärsfrågorna och hur det kollektiv som företräder dem, uppträder.

Jag vill sluta med lite positiva tongångar. Ett varmt tack till alla Er i föreningarna som under de senaste åren medverkat till en positiv utveckling av vårt distrikt. Vi är nu sedan drygt ett år tillbaka, det till antalet största SPF-distriktet i norra Sverige med våra 7000 medlemmar i 22 föreningar. I det tacket ryms också vetskapen om att alla föreningar inte har samma förutsättningar. Det är också en stor bedrift, att hålla ställningarna på områden där underlaget för rekryteringen ständigt minskar.

Vi som är 65+ är en oerhört stark och viktig kraft i samhällsbyggandet. Hur skulle vårt samhälle se ut om inte allt det arbete som görs, oftast ideellt i föreningar, organisationer, och som stöd för barn och barnbarn, gjordes? Viktigt att minnas är också att av de snart 2 miljoner äldre, det endast är ett fåtal procent (88000 personer motsvarande 4,5% år 2014) som hade vård och omsorgsboende i vårt land.

Nog borde ett land som sätter välfärden högt, förstå dess värde.

2015.04.09

Jarl Strömbäck

Avgående Distriktsordförande SPF Seniorerna Västernorrland 

 

 

 

Energipolitisk granskning

Annandag påsk och regnet duggar därute. Bilen har blivit tvättad efter vårens leriga vägar. Och det är tid för lite eftertanke igen.

Ja, energipolitiken i Sverige behöver verkligen kritisk granskning.

Vindkraften och energiförsörjningen har blivit en allt hetare fråga i debatten. Visserligen förlöjligas ibland seriöst menande debattörer, vilket undertecknad har erfarenhet av. Inför valet 2014 spottade vår lokaltidnings så kallade redaktör ur sig sina sarkasmer, över det faktum att undertecknad tagit ställning i debatten om vindkraften. Även på den sortens stolar sitter kvartsfigurer, ibland även nära lierade med maktpartiets ideologer.

Nu till frågan om vindkraften. Allt fler med stor erfarenhet och vetenskaplig kunskap vänder sig nu mot vad man ser som ett direkt hot mot energiförsörjningen i vårt samhälle, så som politiken nu förs. Inklistrad länk ger i det sammanhanget en vetenskaplig bild av utvecklingen, som varje intresserad bör läsa och begrunda.

https://urladdat.wordpress.com/2014/08/04/100-fornyelsebar-el-innebar-okade-utslapp/

Förhoppningsvis innebär framtiden att vi får en annan, klokare och mer verklighetsförankrad debatt om hur energiförsörjningen skall klaras i framtiden. Alternativet förskräcker, det kommer i så fall att leda oss bort från de förutsättningar vi under det senaste 100 åren byggt vår välfärd på.

2015.04.06

Jarl S

Påsktankar

Långfredags morgon när detta skrivs. Solen reser sig sakta över Dekarsöns skogar, en ny dag randas. I ett sedan länge förflutet var detta en kyrkodag i mitt liv. Fader Gustav var ingen stor kyrkobesökare, men en gång om året ville han ta del av högmässan i Kalix kyrka, på långfredagen. Och den lille sonen följde snällt och gärna med. Den som känner kyrkoårets olika budskap vet att detta är den kanske mest ödesmättade dagen av alla. Varför den fascinerade min far så, kan man ibland undra över.

Innan den här dagen är slut skall vi umgåtts med sonen Jesper och hans familj. 2-åringen Loran som är en alltmer karaktärsstark liten kille. Vi skall ha lyssnat på en konsert med Björn Afzelius musik, en av det sena 1990-talets stora poeter enligt undertecknads och mångas mening.

Men först några reflektioner som kanske passar en sådan här dag. PO Tidholm är en journalist och krönikör som intresserat sig för utvecklingen (eller avvecklingen) av den landsdel som kallas Norrland. Han har till och med tillägnat det intresset en bok med samma namn, en bok väl värd att läsa.

Att Norrland i den centrala maktens ögon har haft en kolonial status, det fastställde redan Axel Oxenstierna med sitt klassiska uttalande ”i Norrland hava vi vårt Indien, blott vi förstå att utnyttja det”. Och utnyttja det har man gjort. Norrland som leverantör av råvaror och tjänster har under århundraden nu plockats på sina rikedomar i malmen, i de strömmande vattnen och i våra skogar. Och nu är den storskaliga exploateringen igång igen. Den största någonsin om man ser till de arealer som berörs.

När Malmö skall bygga vindkraft och journalisten frågar var de stora snurrorna, högre än Kaknästornet och Turning Torso skall byggas blir svaret, i Norrland. Så är också fallet när Munchen bygger vindkraft, då byggs den i norrland där enorma vildmarksområden förvandlas till industriområden. Det är bara 2 exempel. nu pågår en exploatering som går galet fort, allt för att berörda inte skall hinna med i den byråkratiska process som överklaganden innebär. En utveckling som helt bygger på subventioner, vi som medborgare får betala på olika sätt.

Och i lokaltidningen häcklas den politiker som har modet att ifrågasätta utvecklingen. Så demonstreras den journalistiska ignoransen. Ingen borde förundras över att den tidningen förlorar läsare. Men mer om det en annan gång. En trevlig påsk unnar undertecknad sina läsare.

2015.04.03

Jarl Strömbäck