söndag, september 28, 2008

Paintball på riktigt!

Reklamens makt är stor. Så stor att väldiga summor på olika sätt används för företagens marknadsföring via reklamen. Naturligtvis har det forskats på området också, och vi påverkas. Konstigt vore det väl annars. Reklam riktad till barn är särskilt känslig, de växande barnen har inte mognad nog att skilja mellan fiktion och verklighet i alla lägen. Alltså riskerar reklamen riktad till barn att vara särskilt ”farlig”. Var och hur vi påverkas är en annan fråga av mer personlig karaktär. Den som har starka referenspunkter i form av föräldrar eller andra som styr tankens flykt mellan fiktion och verklighet klarar sorteringen bättre, andra sämre. I det sammanhanget har också våldet, det som främst riktar sig till ungdomar en given plats. Krigsspel som föder ungdomsgäng och revirtänkande växer nu till ett allt större problem i våra städers förorter. Paintball har ersatts av skarp ammunition och väpnade dueller på öppen gata. Och i alltmer påverkade hjärnor växer tvångsföreställningar fram med förebilder man funnit i spel eller på nätet. Så skall nog en väsentlig del av orsakerna till dödskjutningarna på skolor från Columbine till Kauhajoki ses. När och hur skall samhället ta sitt ansvar? Bör samhället och media, inklusive reklam och spelbranschen påtvingas någon sorts värdegrund? Frågan är naturligtvis känslig, inget får röra de heliga friheter som är kopplade till ord och tanke. Priset för det synsättet förefaller å andra sidan att bli allt högre, och att reagera med högre straff är ingen lösning. Då har skadan redan skett, istället måste förebyggande värderingar inympas i våra ungas sinnen. Men en sådan tanke kommer att kollidera med mycket tunga ekonomiska intressen. Det har alltid funnits de cyniker, vilka med ett beklagande leende tjänar pengar på andras olycka. Vapenhandlare och knarkbaroner har sina köpta medhjälpare. Och priset får ibland oskyldiga barn som de i Kauhajoki i veckan betala. 2008.09.28 Jarl Strömbäck

torsdag, september 25, 2008

Glamourens prinsessa?

Elvy Söderström, kommunalråd och glamourens prinsessa. Det händer mycket i Örnsköldsvik, säger min vän på promenaden. Ja visst är det sant. De senaste 10 åren har nytt tempel till hockeykrigarna byggts, det kommunalt subventionerade äventyrsbadet har utbyggts i omgångar och arbetet med Botniabanan fortgår. Snart skall också ett nytt resecentrum påbörjas, med anslutning till spåret och ny bussterminal. Och den socialdemokratiska kommunledningen är ivrig att få bekräftelse på sin framgång. Utmärkelser för bästa stadskärna, eller parker eller vad helst man kan tänkas få framgång med, söks med viss framgång. I samma anda byggs ett kraftvärmeverk, en satsning med prislappen långt över miljarden, och med oviss framtid råvaru-och leverantörsmässigt. För att säkra en position som etanolens Mecka, har man köpt en av Akzo dumpad fabrik för etanolproduktion. Den hänger nu som en kvarnsten runt den kommunala ekonomins hals, låt vara nödtorftigt kamouflerad via kommunala bolag. Underskotten i SEKABS verksamhet räknas i hundratals miljoner, och verksamhetens inriktning förefaller av den begränsade rapportering som släppts, mer präglad av desperation än av ansvarsfull företagsledning. Den kommunala glamouren har ett högt pris, och nu dras skruvarna allt hårdare åt på det kommunala kärnområdet omsorgen. Sommaren och hösten har lokaltidningens insändarsida präglats av en strid ström av besvikna, ilskna eller desperata inlägg mot de skärpningar man upplever är på gång. Skolans värld är heller inte skonad. Det sparas på material, på medel för utflykter med barnen, och den tidigare avgiftsfria musikskolan som är så viktig för barns utveckling känslo- och kulturmässigt blir en plånboksfråga. De kommunala underskotten, väl draperade i kommunala bolags färger, i formen av borgen och via pensionsskulder ökar dramatiskt år för år. Den kommunala bubblan blåses upp mer för vart år, frågan är inte när, utan hur den kommer att brista. Då kommer de kommuninvånare som så troget och okritiskt har följt med på resan att få räkningen i efterskott. Och precis som i den amerikanska finanskrisen kommer anstiftarna, de politiska beslutsfattarna att gömma sig i kulisserna. 2008.09.25 Jarl S

tisdag, september 23, 2008

Karl Marx revansch!

Han måtte njuta nu den gamle i sin himmel. Från sin position skulle han, om han hade CNN kunnat se den engelske finansministern häromdagen uttala sig om den nu pågående ekonomiska krisen. Budskapet var mycket tydligt. Det kapitalistiska systemets marknad har inte hållit måttet. De behövs långt större regleringar, och de räcker inte med nationella regleringar. Krisen är global, och de kontrollmekanismer som måste till måste också göras globala. Så har marknadsfundamentalism ersatt av regleringsnoja i de politiska systemen i ett av de fria marknadernas hemland. Och i USA smäller champagnekorkarna på börsgolven över Herr Bush lösning att ta över alla dåliga lån från de som är ansvariga för dem. Samtidigt växer med rätta indignationen över att den vanlige medborgaren skall betala för Wall streets svindlerier . Det är onekligen en intressant utveckling som pågår. Visst behövs sanktionsmöjligheter och juridiska möjligheter att komma åt dem som utan skrupler struntar i all form av etik och moral för att nå egna syften. Men missbruket kommer man inte åt genom att socialisera verksamheter. Istället heter boten tydliga regler, kännbara straff för överträdelser och en aktivt närvarande övervakning. Om det funnits och verkat, hade det globala svindleri medborgarna i många länder får betala kunnat kväsas i sin linda. 2008.09.23 Jarl S

söndag, september 21, 2008

Girighetens pris.

Börsgolv på Wall street Bonusar till redan välbetalda specialister och företagsledare har vuxit likt en cancer sedan många år. Nog är det lite underligt att de som borde vara de mest betrodda i företagen, dess ledningar, inte antas kunna eller vilja göra sitt jobb utan speciella ersättningar utöver en redan väl tilltagen lön. Som en helt naturlig följd av det system som har vuxit fram har vi nu en världsomspännande ekonomisk kris. Finansvalparna (Göran P: s uttryck) på Wall Street och andra platser har tagit risker i sin utlåning långt utöver det rimliga för att kunna fylla på sina böcker av ”affärer” och därmed lyfta sina extra ersättningar. Sedan har man sålt de glödheta riskerna vidare till finansinstitut i andra, tredje etc… led och krisen, när den väl briserar blir en alla länders kris. Swedbank förlust blir 1,3 miljarder, Handelsbanken ca 900 miljoner för att bara nämna några exempel. Ett avancerat svindleri borde det kallas, men i nyhetsuppläsningarna kamoufleras det till en anonym kris? De ursprungliga anstiftarna försvinner i kulisserna, och du och jag får betala med lägre räntor på inlåning, högre priser i handeln och högre räntor på bankernas utlåning. Girigheten har ett högt pris, det kommer vi få betala. Kommer incitamentsprogrammen att försvinna? Knappast blir svaret, det kommer att blåsa ett tag och de välbetalda lobbyisterna kommer att ha ett välavlönat jobb att få oss att glömma varje tanke på att någon eller något är ansvarig. Sedan går det tillbaka till det gamla, med en viktig skillnad. Nu har man genomfört det ultimata svindleriet och visat att det kan göras utan någon påföljd, annan än att du och jag genom riksbankerna tar hand om skadan. Vad säger det om framtiden? 2008.09.21 Jarl Strömbäck

torsdag, september 18, 2008

Familjeverkstad ger tryggare barn!

Trygga barn I vårt arbetsliv är vidareutbildning en självklarhet för att förkovra oss och utvecklas. Också som förälder behöver vi lära oss mer om föräldraskap. Jag skulle vilja se en medveten satsning på familjerna via föräldrautbildning. Genom forskning och erfarenhet vet vi att det ger mångfalt tillbaka i mänskliga och samhällsekonomiska vinster. En väl fungerande föräldrautbildning ger barn en bra start i livet. Det leder till bättre skolresultat, minskat missbruk, minskad kriminalitet och minskad psykisk ohälsa. Behovet av specialundervisning och elevassistenter blir mindre om beteendeproblem bland barn och unga minskar. Vinsterna är både mänskliga och samhällsekonomiska. Kan man tänka sig en viktigare investering i vår framtid än att satsa på barnen och familjerna? Vi tycker inte det. Det är i uppväxten som det framtida välbefinnandet grundläggs. Det handlar om att lägga grunden för beteenden och värderingar som ger trygghet i framtiden, att ge våra barn en bra start i livet. Föräldrautbildning handlar inte om att sitta på skolbänken eller att tentera sina kunskaper utan om att i samtal med andra föräldrar utbyta erfarenheter och lära av varandra. Föräldrautbildning riktar sig till alla och inte bara de som upplever att de har problem. Ingen förälder är så bra att man inte kan bli bättre. Tillsammans med Folkhälsoinstitutet har Studieförbundet Vuxenskolan tagit fram ett material som vi kallar Familjeverkstan som är till för att ge föräldrar en möjlighet att i grupp tillsammans med andra föräldrar samtala kring hur man kan ge sina barn en bra start i livet. Familjeverkstan riktar sig till föräldrar med barn i åldern tre till tolv år. Studiecirkelns unika pedagogik hjälper föräldragruppen att ta sig an frågor som känns angelägna. I kortfilmer skildras vardagliga situationer i familjelivet. Det handlar om teman som rutiner, positiv kommunikation, hur man sätter gränser, jämställdhet, o s v. Varje film ger underlag för en dialog och gruppen får också praktiska råd och hemuppgifter. Något facit finns inte och inga pekpinnar delas ut. Studiecirkeln bidrar till självlärande. En samverkan med folkbildningen är en garant för kvalitet och engagemang. Vi finns som en självklar del i samhällsarbetet och till stöd för enskilda människors och familjers utveckling. Familjeverkstan är ett kraftfullt verktyg för att ge våra barn en god start i livet. Medvetna politiker med vilja att nå resultat samarbetar med folkbildningen. 2008.09.18 Jarl Strömbäck Styr.ledamot Bildningsförbundet Mittnorrland Reg.ordförande Studieförbundet Vuxenskolan i Västernorrland

tisdag, september 16, 2008

Om regeringsdeklarationen!

Alliansregering i motvind! Riksdagens öppnande ger också den sittande regeringschefen, i det här fallet Fredrik Reinfeldt möjlighet att avge en regeringsförklaring. När så skedde idag (16.9) så blev det till en tillbakablick på de gångna 2 åren, liksom en bekräftelse på att man avser att fullfölja den linje man valt, nämligen att stimulera arbetslinjen och motarbeta bidragslinjen. Därmed polariserades också politiken i sina två huvudfåror och den S-märkta oppositionens reaktion blev också den väntade, nämligen att alliansregeringen slår på de svaga och ger till de rika och friska. I den kommun där undertecknad verkar har vi sedan urminnes tid en S-majoritet. Här gödslas det stenrika hockey-laget MODO med bidrag i mångmiljonklassen. När kommunens kärnverksamheter i budgettider granskas och nagelfars noga, kan det stenrika lagets ledning tryggt luta sig tillbaka i medvetande om att man har en garanterad intäkt om mer än 6 miljoner/år, vilken uppräknas årligen med 2 %. Här matas de friska och rika på de svagas bekostnad, just det som alliansregeringen nu bespottas för av samma parti. Tala om hyckleri? När Mona Sahlin och hennes partikollegor nu pekar finger åt alliansen, finns det anledning att notera att man redan har accepterat den skattemässiga ålderdiskriminering som alliansen gjort. Och som Aktuellts reporter Knutsson så riktigt påpekar, man kommer för att vinna valet 2010 tvingas att fortsätta den nu sjösatta politiken. Men i retorikens värld där satsar man nu på att framställa sig som de svagas parti, bidragstagarnas vän och värnare. Hur länge det bär blir intressant att se. Tillsvidare har men vunnit på teknisk knock-out över alliansen, men det är 2 år kvar av mandatperioden. 2008.09.16 Jarl Strömbäck

måndag, september 15, 2008

Taskig kompass.

Maktdemostration av Putinjugend, eller som de egentligen heter "Nasji". Mötet handlade om föreningsverksamhet, och naturligtvis kom frågan om ledarskap upp på agendan. Mötesledarens teknik bestod i att deltagarna på en lapp fick skriva ner namnet på en person som gjort stort intryck, samt motivera sitt val. För egen del blev svaret Nelson Mandela, och motiveringen att han för en hel värld kommit att symbolisera kampen för begreppen rättskänsla och mänskliga rättigheter. I skaran av övriga svarande fanns också den store valberedaren, kungamakaren i många sammanhang. Hans svar var någon lokal och för övriga okänd ledare, och motivet att han kunde entusiasmera folk. Tänk, det kunde Hitler med sina jugend, och Putinjugend är en tidsenlig kopia. Och i Zimbabwe entusiasmerar Mugabe sin milis, alla exempel på hur det entusiasmerande ledarskapet använts till att piska och förinta oliktänkande. Entusiasm i den starkes tjänst är en taskig kompass. Usla valberedare ett hot mot demokratin. 2008.09.15 Jarl Strömbäck

torsdag, september 11, 2008

Som man bäddar...

SEKAB-affären fortsätter genom sin brist på lönsamhet att vara en kvarnsten om halsen på sina politiska anstiftare. När frågan om köpet skulle avgöras i Örnsköldsviks kommunfullmäktige för några år sedan valde undertecknad att rösta nej till affären. Såväl S-majoriteten som huvuddelen av övrig opposition valde att rösta för kommunens deltagande i köpet av SEKAB. Politikernas lust att leka internationella företagare var alltför lockande för att lyssna till den varnande rösten. Nu sitter man med svarte Petter i knäet, och den politiska tystnaden är bedövande. Det man i det politiska systemet i Övik gjorde när man gick in i SEKAB, var egentligen en magnifik uppvisning av brist på respekt för den kompetens som internationell affärsverksamhet kräver. Den självgoda attityd som det ledande kommunalrådet uppvisat, kompletterades tyvärr också av egenintressen kopplade till de delar av bil- och skogsindustri som trodde på snabba egna inkomster. Som man bäddar får man ligga heter det. Priset för den här, liksom andra affärer där kommunen gått in för att rädda det som räddas kan får medborgarna betala. I skolorna genom att räkna pennor och suddgummin i kostnadsjaktens tecken, i omsorgen genom allt hårdare tryck mot personal och brukare. Och av alla medborgare i de avgifter för samhällservice som gärna höjs hellre än att höja skatterna. 2009.09.11 Jarl Strömbäck

onsdag, september 10, 2008

Höst i skärgårn.

Stilla septembermorgon den 8 september. Segelbåten glider tyst fram mellan öarna när plötsligt en mäktig fågel lyfter från klippkanten något 10-tal meter bort. Någon sekund senare lyfter också en annan fågel, makan kanske från sin plats vid havsstranden. Vingpennorna spretar som spjut i luften och svansfjädrarna lyser vita. De sätter sig i toppen på ett par tallar lite längre från stranden men ändå väl synliga. Höstmorgon och havsörnar. I fiskelägets lilla hamn ute på ön finns inte några gästbåtar. Det är gott om plats vid bryggan. Kaffet smakar gott och den långa promenaden senare ger några vackert gula kantareller. Bastukvällen fullbordas med ett dyk från bryggan och en simtur i det ännu 16-gradiga vattnet. I höstmörkret tänds ljusen i ett fåtal hus som ännu hyser sina ägare. Förhösten har ersatt sommaren och tystnaden och friden ersatt fåglarnas skrik. Den är vacker, hösten i skärgården. 2008.09.10 Jarl Strömbäck

söndag, september 07, 2008

Liberalt dilemma?

Lars Leijonborg - ifrågasatt minister? Den gångna veckan har det liberala Folkpartiet stått i medias strålkastarljus. Först för sina ”överdrifter” i skolpolitiken, sedan för de eventuella förändringar man vill göra i regeringens ministerlista. Att en regering under pågående mandatperiod ändrar på bemanningen är i och för sig inget konstigt. Socialdemokratin var tämligen osentimental i det avseendet, och Moderaterna har i nuvarande regering tvingats till ett antal ministerbyten, mer eller mindre frivilligt. Att nu ett av svaga opinionssiffror jagat Folkparti, halvvägs i mandatperioden börjar tänka på hur man formerar laget inför nästa val är inget konstigt. Byte av ministrar är naturligt nog en regeringsangelägenhet. Den måste förankras hos de andra partiledarna, som i sin tur måste förankra den tänkta förändringen hos sina ledningsgrupper. Därmed är en tänkt hemlighet ingen hemlighet längre. Alltid är det någon som i hopp om en stjärna i kanten hos den stora tidningens reporter, avslöjar hemligheten. Att sedan huvudpersonen i rockaden troligen inte informerats i förväg, är skäl nog för att gå ut med en dementi. Det intressanta i det sammanhanget är det liberala partiets färdriktning, så som media beskriver den. Är det korrekt att tanken är att positionera sig till höger om det gamla högerpartiet, numera moderaterna? Vad händer i så fall med den del av partiet som kallats den socialliberala rörelsen? Är det en framgångsväg att byta ut socialliberala väljare mot den svans av högerliberaler som kanske finner dagens moderater för klemiga? Det är trångt om utrymmet i mitten av den politiska skalan sägs det med rätta. Frågan är ändå om det inte är bättre att hävda sitt politiska arv, än att förskingra det i utbyte mot en okänd kurs in i framtiden? 2008.09.07 Jarl Strömbäck

torsdag, september 04, 2008

Socialdemokratiskt nytänkande!

Hedras den som hedras bör, kanske man kan säga. Den 4.9.08 kan vi på DN-debatt läsa ett sammandrag över socialdemokraternas nyskapade syn på invandringspolitiken. Den är bra, till och med mycket bra. Också på den här punkten flyttar man sig i riktning mot alliansregeringens politik på området. Skillnaderna utjämnas. Det är bra att man nu börjar ta sig an den förvaringspolitik som varit socialdemokraternas signum när man var i regeringsställning. Människor, också invandrare vill arbeta, och måste ges möjligheter att komma ut i arbetslivet. Den bidragsförsörjning socialdemokraterna förut såg som garanten för ständiga återval vill man nu tydligen lämna. Kanske är det så att man mellan skål och vägg nu inser att alliansens politik bär. Ett budgetöverskott på 163 miljarder talar sitt tydliga språk, och kostnaderna i transfereringsystemen ersätts nu i allt högre grad av skattebetalande medborgare. Ibland är det kanske så, att de förändringar som ett regeringsskifte innebär, är den förutsättning som krävs för att tänka nya tankar. Välkommen till en ny verklighetsuppfattning socialdemokrater! 2008.09.04 Jarl Strömbäck

tisdag, september 02, 2008

Bobby med trumpinnarna!

Bobby är en strulkille. Att han måste få gå i en speciell klass för att klara skolan är inte så konstigt. Men han har också en speciell begåvning. I den ungdomsorkester där han har en hemvist hanterar han trumpinnarna med glädje och frenesi. Så stor är hans glädje i musiken, att pennor och annat han får tag i på lektionerna helt plötsligt förvandlas till trumpinnar, och bänken till trummor. Det uppskattas inte alltid. Och där har vi en förklaring, en begåvning blir så stark att den överflyglar annat. Det individuella skapandet passar inte in i kollektivets uppgjorda mallar. Därför är det utomordentligt bra att regeringen nu går in för att satsa på de teoretiska begåvningarna. Att yrkeshögskolor inrättas där de praktiska begåvningarna ges utrymme för förkovran. En duktig hantverkare har rätt till samma respekt i sitt yrke och som person som någon teoretiker. Den socialistiska mallen, att alla skall bli teoretiker först, har sedan länge havererat med skolk och ett alltmer svällande individuellt program som följd. Med en satsning på yrkesutbildningarna ges de som så önskar möjlighet att få följa sin begåvnings kompass, Bobby att få utveckla sitt musikkunnande. Kanske blir han en dag en del av den musikexport som gjort vårt land till ett ledande musikland. Men då måste också de hinder som nu reser sig tas bort. Bort med de avgifter till musikskolorna som nu alltfler kommuner infört. Musiken kan bli räddningen för många struliga ungdomar. Var finns logiken i att tala sig varm för upplevelseindustrin, samtidigt som man reser hinder för dem som i framtiden skall vara dess bärare. 2008.09.02 Jarl Strömbäck