Elvy ofullbordade.

Elvy Söderström ondgör sig i ÖA (25.10 o 31.10) över att tillräckliga medel inte tillförs bygget av Botniabanan och dess anslutning söderut. Enligt henne har tydligen inte en ny regering rätten att göra egna prioriteringar över resursfördelningen i samhället.

Då bör läsarna också ges en del ytterligare information, exempelvis att den kostnad man ursprungligen räknade med för Botniabanan, drygt 8 miljarder nu skrivits upp till mer än 15 miljarder. Och det är bra mycket mer än de 19% som Elvy antyder.

Till det kommer att när Botniabanan beslutades fanns inte anslutningarna söderut med i finansiering och beslutsunderlag trots att man väl kände till den problematiken. Man valde istället att försätta kommande generationer av beslutsfattare i en gisslansituation, och det är den som Elvy nu både fräckt och smaklöst utnyttjar.

Politiker vill ju gärna lämna bestående avtryck efter sig, och visst kan det bli så att vi står med Sveriges modernaste järnväg fast förankrad på bangården i ett antal år. I så fall och med ett mått av ömhet och ett stänk av Göteborgshumor föreslår jag härmed att Botniabanan döps om till Elvys ofullbordade.

2007.10.31
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
0706727669
http://liberalavindar.blogspot.com

Krokodiltårar och 4-tumsrör!

I norr mellan Nyland och Umeå pågår bygget av landets modernaste järnväg, Botniabanan. Den skall klara både höga hastigheter för persontågen, och de tunga industritågens hjultryck. Kostnaden skulle bli 8 miljarder och bana skulle stå klar år 2006, nu beräknas kostnaden till minst det dubbla och datum för igångkörning var till helt nyligen är 2010.

Men logiken säger att bygger man ett 4 tums rör så kan man inte få upp flödena om de är anslutna till 1-tums rör i båda ändar. Och så har skett i fallet Botniabanan. När beslutet togs av Socialdemokratins AU för 10-talet år sedan, blundade man medvetet för att anslutningarna ner mot Stockholm inte gavs motsvarande utrymme i beslutet, alltså ser vi nu en situation där landets modernaste järnväg kommer att stå still eller gå på sparlåga i ett antal år alltmedan utbyggnaden av de anslutande spåren pågår.

Om man lyssnat mer till vett och sans, och mindre till ett prestigehungrigt kommunalråd i Örnsköldsvik, så hade utbyggnaden startat söder om Sundsvall och flaskhalsarna byggts bort på vägen norrut. Då hade banan fått ett naturligt flöde.
Nu blir istället Botniabanan ett paradexempel på den politiska inkompetens som kostar oss skattebetalare miljarder årligen.
Och kommunalrådet Elvy Söderström får gråta sina krokodiltårar alldeles i onödan.

2007.10.29
Jarl Strömbäck

Liberalismens på frammarsch.

När de här raderna skrivs pågår moderaterna partikongress. Det blir det första stora provet internt sedan Fredrik Reinfeldt valdes till partiledare. Och mycket har hänt sedan dess. I kraften av sin föregångares misslyckanden var utrymmet för nya tankar stort, och framgången i valet 2006 likaså. Men framgång föder också kraft hos dem som vill vrida partiet tillbaka till traditionellt konservativa värderingar. Just därför var avstampet för partikongressen så viktigt, och av allt att döma lyckades Fredrik stämma i bäcken.
Den största ideologiska tvistefrågan var troligen synen på arbetsrätten. Där har nyordningens förespråkare vunnit, och därmed kan också partiet fortsätta att bära sin nya slogan ”det nya arbetarpartiet”.

Och plötsligt framstår centern som det mest företagarvänliga partiet i sin syn på behovet av en förändrad och uppluckrad arbetsrätt. Maud Olofsson får stå i skottgluggen för fackens ilska. Inget ont i det, rimligen måste också snart 40 år gamla lagar kunna ifrågasättas och diskuteras. Det förhållningssättet är också liberalism i grunden. Och de miljarder som centern fick för sina tidningar skall nu delvis användas till uppbyggnaden av en liberal tankesmedja. Liberal märk väl, nu gäller inte bondeförbundet som varumärke längre.

Vad händer då i det parti, Folkpartiet som traditionellt ansett sig äga den liberala iden? Valet av ny partiledare för några veckor sedan har knappast burit den frukt man hoppats på. Opinionsmätningarnas ca 6 % är snarare en tillbakagång än ett lyft. Jan Björklund med sitt varumärke som kravställaren i den politiska paletten skrämmer nog många, så nu gäller att lansera nya synsätt. Att bry sig skall bli en nygammal slogan i kampanjmaterialen. Och det är bra men räcker det? Framgång kommenderas inte gärna fram från Stockholm, den bärs av trovärdigheten hos de många som verkar på lokal nivå. Med det perspektivet är det förbryllande att politisk impotens tycks vara en merit vid valen av företrädare på många håll.

Liberalismen som ide mår prima av så många villiga friare, och kanske kommer vi i en inte alltför avlägsen framtid att få se partierna smälta samman under en hatt. Inte mig emot, det är idéernas bärkraft som räknas, inte organisationens namn.

26.10.2007
Jarl Strömbäck

Landstingsinfo okt.2007

Den gångna veckan 23-25 oktober var det dags för fullmäktige i landstinget Västernorrland. Tema för dagarnas möte var delårsrapporten för årets första 8 månader samt Folkhälsobokslutet 2006. Som framgått i lokalpressen är återigen landstingets ekonomi ett bekymmer. Verksamheten beräknas gå med ett underskott om ca 140 miljoner i år på en budget av drygt 6000 miljoner, men det pareras genom extraordinära inkomster.


Det är tyvärr så, vilket också framgick av de ekonomiska dragningar vi fick att de intäktsökningar som följer av ökad skattekraft, inte kompenserar för kostnadsökningarna och därigenom uppstår en situation där varje skatteökning i princip äts upp inom loppet av något år om man inte inför strukturella förändringar. Det förhållandet pekade jag på i en motion för snart 4 år sedan, men fortfarande är det ett lappande och lagande som är ordningen för dagen. Det sättet att arbeta inger inte förtroende hos någon, varken anställda eller allmänhet.
På tjänstemannasidan tycks man vara väl medveten om behovet av en vidare översyn av strukturen i landstinget, men den S/V –märkta majoriteten ryggar uppenbarligen för de åtgärder som krävs och de debatter det skulle föra med sig.

På folkhälsoområdet presenterades en stor mängd statistik. I de flesta avseenden är Västernorrland ett tämligen normalt län. Det innebär inte att allt är bra, ökade tonårsaborter och klamydiaproblem bekymrar. Den psykiska ohälsan innebär att ungdomspsyk nu tillförs extra resurser vilket är bra. Droganvändningen är alltför stor och så har det väl varit i alla ungdomsgenerationer. Självmordsfrekvensen är, även om den ligger i rikssnittet alltför hög.

Under mötet behandlades en motion av undertecknad som avser ett effektivare utnyttjande av våra operationslokaler i länet. I det sammanhanget kan vi i Övik glädjas åt att vi i jämförelse med övriga sjukhus i länet har en mycket bra opererande verksamhet, något jag tycker borde leda till att vi får ett ökat länsansvar för den verksamheten. Dessvärre går det inte att få majoriteten med på några bindande löften, brödtexten i svaret var överlag positiv, men att-satserna besvarades inte.

Som framgått av lokala media hade jag en interpellation om förlusterna på hockeybussarna förra säsongen. Enligt inside info så var förlusterna ca 800 000 kronor. För första gången under mina år i landstinget valde presidiet att inte tillåta att en interpellation behandlades, men då hade den redan delats ut till ledamöterna. Uppenbarligen var man rädd för en debatt man inte kunde kontrollera, och det med rätta. Varför skall just hockeybussar subventioneras, varför inte bussarna med barnfamiljer till Paradisbadet eller bussar till kulturarrangemang ute i bygderna för att bara nämna några.

Om någon av Er är intresserade av att ta del av mitt anförande, av motionens eller interpellationens text så meddela mig så skickar jag över dem. Det var lite lokal info från Västernorrlänsk horisont.


2007.10.25
Jarl Strömbäck
http://liberalavindar.blogspot.com

Ökad tillsyn för bättre rättsäkerhet.

Jag har alltid undrat vad jag gjorde för fel?





Behövs tillsyn av behandlingshem, familjehem och fosterhem? Svaret är givetvis ja, och lagverket föreskriver också att tillsyn skall ske. Däremot är tillämpningen usel minst sagt. Det konstaterar den utredning, tillsynsutredningen som haft till uppgift att se över regelverket. Man har funnit att det kan dröja flera år mellan varje inspektion av ansvarig myndighet. (DN-debatt 19.10.2007)
Verksamheten på området omsätter miljardbelopp varje år och dygnskostnaden på ett hem är normalt ett antal 1000-kronor. De ekonomiska drivkrafterna är med andra ord mycket starka och måste balanseras av kvalitetskrav och en bra uppföljning av dem.

Ur den verkligheten borde det vara en självklarhet att de som ”behandlas” också får lämna utvärderingar till ansvarig myndighet efter sin behandling, och att de resultaten läggs till grund för både inspektioner och fortsatta uppdrag. Vidare måste inspektioner kunna göras oanmälda, det är då man möter den vardag som placerade barn har i det dagliga och utan tillrättalagda inslag. Utredningens förslag att ge de utsatta barnen tillgång till barnskyddsombud känns självklar mot bakgrund av den utsatthet de befinner sig i.

I den verksamhet som bland andra Riksförbundet för Familjers Rättigheter (RFFR) bedriver möter man återkommande de konflikter som uppstår ur den förtvivlan som ett omhändertagande oftast innebär. I en debattartikel under Brännpunkt (SvD 12.5.2007) tar också 23 advokater med stor erfarenhet av LVU-ärenden upp frågan om bristen på rättsäkerhet i hanteringen av dessa. Tolkningsföreträdet i de inledande skedena av tvisterna ligger helt hos myndigheten, i allmänhet en socialförvaltning i kommunen. Först i ett senare skede kan advokat få assistera familjen.

Att nu tillsynsutredningen insett bristerna i rättsäkerhet i de här ärendena är bra. Fler än 10.000 barn beräknas vara placerade i olika slags hem varav många är LVU-fall. Sverige har upprepade gånger blivit fällt i Europadomstolen för sin hantering av LVU-fall. Omhändertagande utan saklig grund innebär ett trauma, inte bara för de direkt drabbade barnen utan också för deras familjer och i förlängningen för Sverige som rättstat.

2007.10.21
Jarl Strömbäck

I öppenhetens land?

Häromdagen kunde vi ta del av förslaget att lagstifta om 70 års hemligstämpling av Tsunamibanden. 70 års hemlighållande av något som är följderna av en helt civil olycka?

I riksdagen föreslås att myndigheterna få dubba (lyssna av) våra kontakter via telefon, e-mail och på andra sätt.

Estoniakatastrofen anses av det offentliga systemet vara en helt civil olycka. Ännu idag har ingen heller gjorts ansvarig för händelserna när fartyget förliste. Ändå omges Estonia av gravfrid och dykningsförbud. Många handlingar och filmer har antingen försvunnit eller hemligstämplats. Överstyrelsen för Psykologiskt Försvar, en av den militära säkerhetstjänstens grundpelare, har av regeringen gjorts ansvarigt för förmedlingen av offentlig information. Varför det kan man undra, Estonia-katastrofen är ju en helt civil olycka?
Och redan 16 timmar efter olyckan kunde Carl Bildt meddela att olyckan skett genom att bogvisiret ramlat loss. För övriga ”experter” från olika delar av världen ter sig det påståendet alltmer osannolikt.

Vi som tror oss leva i det fria ordets och öppenhetens land, har kanske anledning att fundera över om det verkligen är så? Läs gärna ex.vis journalisten Knut Carlqvists bok ”Tysta leken”. Den kan få tjäna som en tankeställare nu när höstmörkret drar in över vårt land.

2007.10.18
Jarl Strömbäck
http://liberalavindar.blogspot.com

Bygg ut kärnkraften!

Sören Wibe, den socialdemokratiske professorn och EU-motståndaren har inte tillhört mina favoriter. Men nu är jag beredd att både skaka hand och äta en god middag med honom. Skälet är hans utomordentligt kloka synpunkter på kärnkraftens betydelse, framförda på DN-debatt den 10 oktober.

För egen del har jag alltid förvånats över det ointellektuella stigma som präglat debatten om kärnkraftens vara eller inte vara. Därför är det bra att just en ledande akademiker, rimligen utan egennyttiga motiv framför sina synpunkter, och vilka är då de?
Klimatfrågan först, utan den elförsörjning som kärnkraften förser oss med hade beroendet av fossila bränslen varit långt större, och därmed utsläpp av klimatstörande typ. Kärnkraften som ju ger ca 50 % av vårt behov av elström, har under åren på det sättet starkt bidragit till att rensa luften i vårt land från flera hundra miljoner ton koldioxid.

Under alla dessa år av hot om olyckor har en enda olycka av allvarlig typ skett, trots att världens civila kärnkraftverk har 10 000 reaktor-år i drift bakom sig. Se gärna det mot bakgrund av de ca 50000 människor som dör i trafiken i Europa årligen och de 100-tusentals som skadas. När skall vi få se miljöopportunisterna kräva stopp för all bilburen trafik?

Avfallsfrågan har använts som ett argument mot kärnkraften, samtidigt som dess belackare åker landet runt och blåser upp rädslor och demonstrationer så snart en plats för slutförvar utpekas. Frågans tekniska lösning är klar, men blockeras av beslutsrädsla hos beslutsfattare på olika nivåer.

Kontrollen av kärnkraftsverken är strängare än den på något annat område. Det är inget fel i det, inte heller i att de incidenter som sker också rapporteras. Men den stämpel av ”vargen kommer” som ofta omger rapporteringen runt kärnkraften behöver en bättre balans än den som motiveras av ökad lösnummerförsäljning i kvällspressen.

Om man verkligen vill värna om miljön, så borde också snarast de enorma mängder spillvärme som alstras i verken tas tillvara fullt ut. Där finns besparingar av enorma mått att göra genom att nyttja den i bland annat fjärrvärmesystem. Istället låter vi utsläppen av koldioxid öka år från år genom den ökade förbränningen av biobränslen.

Kärnkraften må ha sina risker men de är väl kontrollerade. De skall vägas mot alternativen, inte minst då användning av biobränslen som bygger på förödda regnskogar och förslavade arbetare på enorma tropiska plantager för sockerrörsodling och palmolja. Solidaritet och omsorg om våra medmänniskor får inte sluta vid landets gränser. Odlingen av monokulturer är dessutom i sig en stor fara både för klimatutvecklingen och framför allt för den biologiska mångfalden. Den slås oftast ut helt där monokulturerna får breda ut sig.

Kärnkraften måste för att rädda vårt klimat utvecklas, inte avvecklas.

2007.10.12
Jarl Strömbäck

Replik till kommentar.

Med anledning av kommentaren till föregående inlägg finns anledning att förtydliga något för de läsare som inte följde skeendena på plats. Annars blir skriftväxlingen nog en form av abrakadabra. Motioner ägs av motionären. Om denne väljer att dra tillbaka sin motion, eller som i det här fallet lyfta ut den ur mötet så följer mötet undantagslöst det beslutet. Så också i det här fallet. När väl motionären meddelat att ärendet skulle lyftas ut ur debatten (till beredningsutskottet) dog debatten och återkom heller inte senare. Svekfullhet eller inte handlar i grunden om i vilken mån man utnyttjar andra för sina egna syften. Motionären hade av allt att döma långt innan debattens slut gjort upp om att ärendet skulle lyftas bort, men det meddelade han inte de många som fortsatte att tro på motionens bärkraft och i debatt stödja den. Det hade räckt om motionären meddelat de fem regionsordförande som i talarstolen stödde motionen, så hade debatten kunnat kortas avsevärt. Nu valde man istället att låta debattörerna i god tro fortsätta att stödja en redan avgjord sak, möjligen för att den vägen stärka sin förhandlingsposition. 2007.10.10 Jarl Strömbäck

Slakt på ideér

Folkbildning är viktig. Var ny människa föds som ett oskrivet blad i livets bok. Den boken skall under resans gång fyllas med livets innehåll. Där har folkbildningen en given plats som bärare av erfarenheter, traditioner och mer allmänt en god värdegrund baserad på medmänsklighet, tolerans och solidaritet.

De tankarna kan väl i någon mån också få bilda grund för det sociala kapital som är det yttersta målet i ett gott samhälle. Ett samhälle där vårt land ofta har setts som en förebild, kanske med viss rätt.
Bärare av folkbildningen har varit många, men en av de tyngre är de studieförbund som i mer än 100 år nu, nära förknippats med den. Ett av dem är Studieförbundet Vuxenskolan, det geografiskt största studieförbundet och det näst största sett i verksamhetsmått. Den gångna helgen (5-10 oktober) hade SV sin vartannat år avhållna stämma i Växjö. Ca 500 delegater och andra var då närvarande för att debattera, fatta beslut eller bara ta del av förhandlingar och seminarier.

Som vanligt var stämningen både god av spänd. God i meningen av de program och intentioner som följer med ett stort arrangemang, spänd för de som i någon mån var beroende av stämmans beslut Ekonomin i förbundet, stärkt av höjda statsbidrag var på topp. Mindre var kanske entusiasmen hos de avdelnings- och regionansvariga som såg höjda statsbidrag generera sänkningar av motsvarande i kommuner och landsting. Mot den bakgrunden skall också en satsning på ungdomsarbete i verksamheten, en av alla i retorisk mening önskvärd sådan ses.

I det sammanhanget finns anledning att kommentera stämmans längsta debatt, knuten till en motion av förbundets ungdomsorganisation. Där föreslogs att 3,5 miljoner skulle satsas på en ungdomssatsning med syfte att föryngra medlemskap och verksamheter i nära samarbete också med grundorganisationernas, Centerns, LRF:s och Liberalernas ungdomsrörelser. Motionen mötte starkt stöd bland ombuden in en nästan tre timmar lång debatt.
Som ofta sker när en förbundsledning som lindat in sitt svar i dimmor av snömos börjar att se sig som förlorare i omröstning, blev oron bland de styrande och aggressiviteten från den sidan större ju tydligare ett nederlag i votering blev.
Därmed ökade också trycket från förbundsledningen på att förflytta motionen från sessionssalen till den slaktbänk på goda idéer som beredningsutskottet ofta utgör. Så också i det här fallet. Ungdomarnas representant valde att fega ur, tackades för det från förbundsledningens sida och svek därmed också de många han tidigare i debatten bett om stöd hos.
Nu återkom beredningsutskott i oenighet med en stympad text till liten glädje för i vart fall de många som tagit intryck av och i debatt stött motionen.

8.10.2007
Jarl Strömbäck

Folkbildningens utmaning i vår tid!

Striden om Muhammed-karikatyrer och rondellhundar har på sistone ställt relationerna mellan olika grupper i samhället på sin spets. I det sammanhanget är det viktigare än någonsin att bygga broar mellan olika kulturer och synsätt. I det har folkbildningen en självklar och hävdvunnen uppgift och erfarenhet att bygga på.

Huvudmålet för regeringens integrationspolitik sådan den angavs i våras är att bryta den passivisering som för många präglar den första tiden i Sverige. I det syftet inrättade regeringen ett stimulansbidrag om 600 miljoner kronor om kommunerna är redo att satsa på jobb och utbildning för nyanlända invandrare. Folkbildningen och det svenska föreningslivet utgör tillsammans en mycket kostnadseffektiv väg att introducera de nya svenskarna i vårt samhälle. Från Folkbildningsförbundets sida har därför föreslagits att regeringen ger kommunerna ett stimulansbidrag med syftet att skapa engagemang bland nyanlända invandrare.

Det är väl belagt att människor som snabbt blir del av samhällslivet mår bättre och lättare får jobb. Inom folkbildningen och föreningsliv har man stora erfarenheter av samarbete på olika plan och under olika typer av sociala koder. I det sammanhanget ges också en naturlig plattform att utveckla det svenska språket, liksom att skapa ett nätverk av kontakter in i det svenska samhället.
Studieförbunden har, genom sina 300 medlems- och samarbetsorganisationer, en stark förankring i svenskt föreningsliv och utgör en viktig utvecklings- och bildningsresurs.
Områden som i de sammanhanget borde ges utrymme är ex.vis:

-Att leva som invandrare i Sverige, samtal mellan olika grupper av nya och äldre invandrare, samt svenskar över frågor som identitet, skola, demokratisyn, barnuppfostran och jämställdhet.
-Utbildning av ungdomsledare, vilka inom sina etiska grupper kan föra samtal om det svenska samhällets värdegrunder.
-Vikten av demokratiska val och plattformar. Valdeltagandet i många områden behöver stärkas som en del av en demokratisk process.

Kommunerna bör samverka med studieförbunden och föreningslivet i de här avseendena. Insatserna behöver förstärkas för att fånga upp de utmaningar som följer av en allt större del invandrade medborgare i vårt land. Det uppdraget är kanske Folkbildningens största utmaning och uppgift i vår tid.

2007.10.03
Jarl Strömbäck
Regionordförande Studieförbundet Vuxenskolan
Styrelseledamot Bildningsförbundet Mittnorrland
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070-672 7669