Humanister

Tidig morgon när vi tillsammans med många äntrade bussen. Dagens utflykt var ställs till solstaden vid Klarälvens utlopp. Staden där det gamla danspalatset Sandgrund förvandlats till en vallfartsort för konstälskare.

Väl framkomna så ställde vi oss i kö tillsammans med många andra, lokalen tar max 1000 besökare förkunnade ett anslag. Så många var vi inte, men säkert något hundratal som gick runt och tittade på, fascinerades av konsten. Det ligger en särskild magi i de händer som kan skapa bilder vi fastnar för, som väcker minnen och tankar också hos betraktaren.

I resan ingick också en guidad visning, vilken gav en allsidig inblick i konstnärens liv och leverne, en sida av honom som varit problematisk på många sätt. Drogproblem och homosexualitet har kantat vägen, men landat i ett tryggt förhållande med man och barn. På senare år har han blivit en TV-publikens favorit genom sina lärlingsprogram på bästa tv-tid. Program där han tar hand om en grupp personer med olika typer av funktionshinder, och med konstens hjälp låter dem växa i självförtroende och skapande. Humanismen när den är som bäst och tydligast.

Hans konst finns också beskriven i text och bild i de 50 böcker med olika teman han skrivit och som finns att köpa i lokalens lilla shop. De sträcker sig över inte bara svenska förhållanden, de speglar också situationer i andra delar av vår värld genom resor han gjort och dokumenterat.

Likt den numera bortgångne bildkonstnären och vännen Anders Åberg från Nordingrå som porträtterades så fint i TV för en tid sedan är också vår akvarellmålare med sin utställningshall i Karlstad, Lars Lerin en stor humanist. Människans villkor präglar i stort sätt varje bild han skapar, direkt eller indirekt.

I vår tid av ökande konflikter och vassa armbågar, hur väl behöver vi inte dessa konstens humanister.

2019.05.20

Jarl S

Huvudlöst många huvudstäder

Den lokala prestigen är en stark kraft. Så också i vårt alldeles egna norrländska Idyllien. Där har på sistone en av kustens större städer, Sundsvall officiellt förklarat sig vara norrlands huvudstad. Frågan blir då rimligen på vilka kriterier?
Annars kunde man väl i och för den goda ordningens och grannsämjans skulle utnämna ett antal platser till norrländska huvudstäder. Exempelvis Kiruna för huvudstad i rymd och gruvkunskap. Umeå med sitt universitet kanske kunde kallas norrlands humanistiska huvudstad, medan Timrå och Örnsköldsvik årligen fick kämpa om titeln Norrlands hockey-huvudsstad.
Inte att förglömma måste då naturligtvis Åre benämnas Norrlands alpina huvudstad, låt vara att det bara är en by men ändå. Och för att inte helt förglömma de kulinariska skönheterna, varför inte göra Burträsk till ostens huvudstad i kraft av sin Västerbottensost tillverkad där sedan 1872. Vad beträffar surströmmingen blir det svårare, där kan en rad orter få kämpa om äran exempelvis genom att en större surströmmingsprovning görs under övervakning av stränga domare, allt i det goda vinets anda.
Så kanske vi kan lösa problemet med Norrlands huvudstad för tillfället. Rimligen bör då omprövning av den ärevördiga titeln ske med årliga mellanrum, det vore ju förskräckligt om någon tog äran åt sig oförtjänt.

2007.06.16
Jarl Strömbäck