Landsting i gungning 3.

Det är hösten 2011. På podiet i Skönbergs Folkets hus sitter de tre främsta företrädarna för Landstinget vid Höga kusten. Den ansvarige politikern för sjukhusen Beertema, för övrigt också läkare med stark förankring i sin yrkeskår. Där finns Primärvårdens ledande politiker Wiksten, som efter valet fått rollen att leda primärvården. Frånsett den politiska rollen har hon sin bakgrund på andra områden, vilket knappast är någon nackdel. Slutligen också sjukvårdsdirektören, den flygande Anders L Johansson, veckopendlande till o från länet till en lönekostnad om 140 000 sek/månad plus traktamenten, biljetter och boende. Men andra ord en lönekostnad som kan jämföras med statsministerns.

Nog om det, salongen är full av personer som vill följa vad som skall hända med det sargade landstinget, nu när det fått ny politisk ledning. De inledande samtalen handlar också om möjligheterna att få lönsamhet i verksamheten. Ny organisation skall sjösättas, en starkt centraliserad sådan. En central ledningsgrupp skall verka för att resurserna används optimalt, och kan bryta ner de revirtänkande som är monopolets gissel.

När så undertecknad lyfter frågan om de trösklar man byggt in i systemet, hettar det till på podiet. Möjligen är frågan känslig, men inte desto mindre, mycket viktig. Vad menas då med trösklar?

Länssjukhuset i Sundsvall

När länsmedborgaren blir krasslig skall vederbörande om han vill följa regelboken i första hand ringa sjukvårdsrådgivningen. I andra hand kontakta sin vårdcentral om den är öppen. Beroende på svaren på de samtalen kan remiss ges för sjukvård. Endast i nödfall skall akuten användas, så är det tänkt.

Med de stegen blir tillgängligheten vad den blir. Parad med en spariver så skapas distans till de vårdsökande i många fall, i värsta fall med fatalt resultat. En 40-årig man från Timrå bollades runt i systemet vintern 2011 innan han med brustet bråck på halspulsådern avled i sin bil på väg in till akuten. En akut som ett par dar tidigare avvisat honom. Sommaren 2012 avled en 50-årig kvinna sedan hon legat 7 timmar på akuten på länssjukhuset med blodförgiftning, utan att få adekvat vård. 

Vi skriver nu hösten 2012 och landstingens öppna jämförelser har kommit, där visar sig förtroendet för sjukvården bland befolkning vara sämre än för andra landsting. Striden om makten och de metoder den förts med har sitt givna pris. Sjukvården är i lika stor, kanske även större kris nu än vid Valet 2010. Och hänvisningarna till den nya organisationen mantrat man använder för att sprida hopp.

Mer om det i nästa blogg.

2012.11.27

Jarl Strömbäck

Vanstyrets politik 12.

Att vilseleda människor genom att ge ofullständig eller falsk information brukar i allmänhet ses som en form av bedrägligt beteende. Så kan läsarna naturligtvis uppfatta den skrivning som ledande personer i kommunen norr om skogen publicerar under ordet fritt i lokaltidningen den 23.11. Där bemöter man en kommunmedborgare på ett mycket svävande, för att inte säga vilseledande sätt.

Bakgrunden är att kommunens energibolag blöder och i hast under året 2012 måste befrias från lån till den nätta summan av drygt 1000 miljoner kronor. I Sveriges Kommuner och Landstings tidning Dagens samhälle använder man i nr 38/2012 följande analys.

”Ekonomin i kommunala Övik Energi har havererat. Bakom krisen ligger gigantiska investeringar, fördyringar, felbedömningar och stora förluster på etanoldrömmar i delägda SEKAB”.

Vad tidningen inte påpekar är att den utvecklingen är direkt kopplad till ledarskapet i kommunen. Ett ledarskap som nu till varje pris vill fjärma sig från  ansvaret.

Fullmäktige i sammanträde

Det fjärmandet söker man genom att bagatellisera utvecklingen. Att kommunmedborgarna får överta bolagets lånekostnaderna för lån på ca 1000 miljoner, viftas bort med att det inte sker någon ändring lånestocken i kommunkoncernen. God morgon kommunmedborgare, nu är ni koncernmedborgare vare sig ni vill det eller inte.

Och kostnaderna för räntorna på övertagna lån väljer man att inte låtsas om. Så tillåt undertecknad att åtminstone någotsånär ge en bild av vad det innebär.

Först förlorar kommunmedborgarna den borgensprovision som bolaget betalat, och som uppgår till 24 miljoner/år.

Sedan tillkommer räntekostnaden för de lån om tillsammans drygt 1000 miljoner som nu överflyttas från bolaget till kommunmedborgarna på olika sätt. En försiktig ränteberäkning om 3,5% på det beloppet ger då en räntekostnad om 35 miljoner.

Tillsammans med intäktsminskningen alltså ca 60 miljoner/år för att rädda kommunledningen från det totala haveriet. Nog är den kappsäcken tung att bära på toppen av alla andra spekulationskostnader.

2012.11.24

Jarl Strömbäck/SPI

Landsting i gungning 2.

Landstingens problem, också det vid högakusten, handlar om dess styrning. Att styra monopolföretag, vilket i stort sett gäller för landstinget, är i viss mån svårare än att styra konkurrensutsatta företag.

När SAS krisar på grund av tuff yttre konkurrens, tvingas alla inse verkligheten och förhålla sig till den. När landstingets pengar inte räcker för dess uppdrag att ge vård, står alternativen mellan att tillskuta mer pengar eller göra effektiviseringar i vårdens organisation. Och i monopolföretag byggs i allmänhet starka inre strukturer, några kallar det revir, andra stuprör. Ledande personer vakar över sitt inflytande på gott och ont.

Så när 2008 års sparpaket kom på sjukvården i länet, ett besparingskrav som låg på ca 6% av landstingets budget, väckte det både oro och ilska. Nu, drygt 3 år efter att omställningsarbetet påbörjades, börjar facit komma. I mitten av november kunde vi i länets tidningar läsa ett debattinlägg av omställningsarbetets argaste kritiker, numera sjukvårdsnämndens ordförande Beertema, med bland annat följande innehåll:

Årets nationella patientenkät är uppmuntrande läsning, särskilt vid jämförelse med resultaten från förra enkäten 2010. Inte på någon punkt har betygen för den somatiska vården i länet försämrats. Detta trots att vårdområdet under de sista tre åren minskat sin personal med 650 årsarbetare. Länssjukhuset i Sundsvall har gått från en jumboplats i landet till en plats över rikssnittet. Sollefteå är bäst i länet med avseende på information och flest patienter rekommenderar sjukhuset. Den somatiska slutenvården i Örnsköldsvik är bäst av de tre sjukhusen vad avser bemötande, delaktighet och förtroende. I samtliga fall över rikssnittet.

Så vad lär vi av det förhållandet att de besparingar som betecknades som katastrofala, i synnerhet från länssjukhuset sida, tycks ha varit nyttiga ur ett patientperspektiv? Nog är det anmärkningsvärt att omställningsarbetets argaste kritiker nu lyfter fram det positiva resultat det fått som resultat. Och när blir det dags att omvärdera den tjänsteman Beertema gick till val på att kritisera, som tvingades avgå och som nu och ett par år till kostar landstinget 140.000 kr/månaden.

  Var ligger gränserna för den politiska egennyttan? Om patientnyttan skall användas som måttstock, kan det vara så att de omställningar som gjorts, och de som kommer att krävas under kommande år, bör bemötas med större öppenhet för olika möjligheter?

Mer om det i kommande inlägg.

Jarl Strömbäck

Ledamot av landstingsfullmäktige 2002-2010

 

Värna om HögaKusten

Det har krävts många ansträngningar att bygga varumärket Höga Kusten. Men nu sitter det där alltmer. De senaste åren har turismen ökat, även när den sviktat i andra delar av landet. Det besökarna finner är ett mycket vackert kust landskap. Till dels med unika värden i sina kullar, berg och djupa dalar. De som kommer till området gör det i allt högre grad också från andra länder än vårt eget.

Det handlar om landområdet, men inte bara det. Det handlar lika mycket om skärgården, om vattnen och öarna. Världsnaturarvet har blivit World Heritage, internationellt erkänt. Det måste bevaras, men nu hotas det mer än någon gång tidigare.

Baggviken på Mjältön

Det är nedsmutsning i enorm skala det handlar om. Den syns inte omedelbart, den är smygande, men när den väl är etablerad, mycket svår att sanera. Erfarenheterna från andra orter där farsoten dragit fram är entydiga. Det handlar om storskalig miljöförstöring.

Verksamheten placeras gärna i skyddade havsvikar där cirkulationen i vattnen är dålig. På höga Kusten har vi inget tidvatten. Vi har inte de enormt djupa fjordar som man har i andra länder där verksamheten bedrivs. Erfarenheten finns redan i den anläggning som ligger i Köpmanholmen, och som fått närboende och fiskeintresserade att både rasa och förtvivla. Hur är det möjligt att vi i ett område som skall skyddas från skadlig exploatering, tillåter de storskaliga fiskeodlingar som nu planeras. Var finns de miljöansvariga myndigheterna? Och var finns turistnäringens företrädare?

Visst kan man hävda att fiskeodlingarna ger en del arbetstillfällen, men de är få. Erfarenheterna från tidigare visar att ägarna till anläggningarna i hög grad använder sig av inhyrd arbetskraft från lågkostnadsländer. Ägandet av anläggningarna ligger också i huvudsak utanför höga kusten-området. Så vad väljer vi?

Skall en storskalig exploatering av höga kusten området för fiskodling, få förstöra de värden som varumärket Höga Kusten står för? Beslut måste fattas och i det ligger att väga det onda med det goda. Vad vill vi värna, en växande turist-och upplevelse industri som ger liv och goda arbetsplatser åt kustlandskapet Höga Kusten? Eller en storskalig exploatering i området av en av vår tids allra smutsigaste verksamheter?

2012.11.16

Jarl Strömbäck/SPI

 

 

Landsting i gungnng 1.

Vid valet 2010 fick landstinget vid Höga Kusten en ny ledning efter årtionden av s-märkt styre. Det var på tiden, tyckte nog de flesta av valet att döma. En levande demokrati fordrar maktskifte ibland. Och det sista årtiondet hade varit en skakig resa för landstinget.

Valet blev märkligt på många sätt. Det kom i mycket stor utsträckning att handla om en person, nämligen den tjänsteman som fått uppdraget att genomdriva beslutet att ge landstinget en ny organisation, anpassad till politiskt beslutade förutsättningar.

Landstingets komba tanter

Det har gått 2 år med det nya styret, och de problem man skulle lösa är på inget sett lösta. Ekonomin svajar fortfarande, med fokus på det stora länssjukhuset. Sparkraven på det sjukhuset tycks man vilja strunta i, och den ansvariga politiker, Jacomina Beertema vilken fick 5000 personröster på sin kritik av det tidigare styret, har misslyckats i sitt uppdrag. På annat sätt kan man knappast tolka att hon nu fått en politisk överrock i form av landstingsstyrelsens ordförande, och att samarbetet i sjukvårdsnämnden i stort sett havererat.

Landstingen är ett sällsynt svårskött pastorat. Å ena sidan har professionen i form av läkare och vetenskap lagstiftningen på sin sida när det gäller allas lika rätt till sjukvård. Det innebär att man åberopande lagstiftning kan, och också har skyldighet att ge sjuka den vård de förtjänar.

 Å andra sidan skall man genom en kostnadseffektiv verksamhet tillse att man håller sig inom givna budgetramar, och där har man genom åren, och också nu misslyckats. Finns det då någon bot, och vilken är den i så fall?

Det är dags att ge landstinget en del uppmärksamhet i den här bloggen. Två år efter det nya styrets övertagande av ansvaret, måste smekmånaden anses vara över.

Fortsättning följer.

Jarl Strömbäck

Landstingspolitker 2002-2010

 

 

Vanstyrets politik 11.

There is a price to be payed, priset måste betalas för den spekulationsekonomi kommunen norr om skogen sysslat med de senaste 10 åren. Och återbetalningsperioden har bara börjat. Ännu skall det flyta ut 725 miljoner via kommunalt stöd till krisande bolag, innan konkurshotet åtminstone temporärt upphör.

För så är det i kommunen norr om skogen, att dess ledning förtvivlat försöker att gömma undan allt tal om den miljardrullning som skett till de privata bolagen i Domsjö-området. Nu skall allt handla om kraftvärmeverket, hur bra det är för miljön, och den stora oflax men haft med elprisernas utveckling.

Att kraftvärmeverket byggdes för att sponsra industrierna med ca 700 miljoner i överkostnader, jämfört med om man byggt enbart för kommunens behov av fjärrvärme, det talas det inte om.

Arken - Till salu

Och så till sparkraven som nu börjar kännas av på förvaltningarna. På omsorgens område har rubrikerna varit alarmerande i ett par års tid. Anställda som får springa allt fortare. Taxor förändrats med 2-siffriga procenttal av ökade intäkter för kommunen, och på ett påtagligt sätt för länge sedan satt den ursprungliga maxtaxan för äldre ur spel.

På Skolans område försöker man frångå sina från valrörelsen 2010 givna löften om att inga skolor skulle läggas ner under mandatperioden. Det sker genom att tjänstemän, på den politiska ledningens uppdrag och utan förankring bland personal och elever försöker sig på en genomgripande rockad i kommunens skolsystem genom omfattande omflyttningar. När sedan protesterna blir så stora att skolorna riskerar att lamslås, då kryper man till korset och förklarar att de nödvändiga förändringarna helt plötsligt inte är nödvändiga.

På samhällsförvaltningens område går sparkvasten varm. Medel till underhåll av vägar och anläggningar begränsas eller tas bort. Köpstopp råder på många områden, och underhållsberget tillåts växa.

Men visst sker satsningar. Kommunen som tillhör de absolut mest välförsörjda med isytor i landet i relation till sin storlek, avser att avdela miljonernas mångfald till ännu ett hockeytempel. Den helige särimner skall ständigt matas igen.

Och den nya kvasten i de kommunala bolagen har börjat sina svep. Det är naturligtvis inte så vackert, att vara en landets sämsta kommuner när det gäller avkastning från de kommunala bolagen. Nu skall delar av dessa, de delar som man kan tjäna lite pengar på, säljas. Och vem vet, kanske kommer den nya kvasten att i likhet med tidigare, sälja de verksamheterna till bolag han själv har ägarintressen i. Så blir den fete fetare på de fattigas bekostnad.

Verkligheten överträffar inte sällan dikten i kommunen norr om skogen.

2012.11.10

 

Jarl Strömbäck

Comer victory - come work

Det har varit en spännande tid att följa, valet i världens viktigaste demokrati, USA. Nu får han förnyat förtroende för ytterligare 4 år i rollen som USA-s president, Barack Obama.



Efter tacktalet i Chicago.

Det är en mer luttrad president som fortsätter jobbet, när väl glädjeruset över vinsten klingar bort. I det jobbet finns många stora utmaningar, den viktigaste kanske den att få ordning på budgetunderskotten. Den frågan måste lösas, alternativet skulle göra USA till en lydnation under dess långivare, främst av dem Kina.

De tal som Mitt Romney höll efter sin förlust var mycket bra. Det visade på storhet, att han i det talet lyfte fram just de för nationen viktiga frågorna, och behovet av samverkan. Så låt oss hoppas att den andan ka spridas också upp i representanthuset till dess republikanska ledamöter.

Det tal Obama höll var ett lysande ”state of the union”-tal. Ett tal av en statsman, som vill väl men också nu är mer medveten om svårigheterna än för 4 år sedan. Men det var också ett tal där han vidhöll sin syn på det förenade Amerika, the united States of America, som är en förutsättning för att man skall kunna resa sig ur nuvarande svårigheter.

Dags efter en tid av vila att gå från Victory till work, från seger till det arbete på många områden. Ett arbete för de miljoner medborgare som nu brottas med stora svårigheter i det stora landet i väster.

 

2012.11.07 kl.0900

Jarl Strömbäck

USA valdagen 2012

Det är många år nu sedan jag som 16-åring första gången trampade mark i USA. Då som befälselev i ett av svenska amerikalinjens fartyg. Det skulle under de kommande åren bli arbete i 5 av den linjens fartyg, och USA kom under de åren att bli som ett andra hemland.

Av det följer att intresset att följa den amerikanska utvecklingen är oförändrat stort. Det val som nu pågår, och avslutas under dagen är kanske det viktigaste val som sker i ett globalt perspektiv.

När Obama vann valet för 4 år sedan var det med ord som Change och Hope han fick väljarna att både le och gråta. Och naturligtvis att rösta på honom. Men han kom också till makten i ett land som vissa betraktade som ett konkursbo. Den krisen kunde inte lösas med bara ord, och handlingen fanns det många som ville påverka.

Med andra ord har det knappast varit en drömsits att vara president de gångna 4 åren, och det kommer inte att vara det de kommande heller. 48 av 50 delstater har så usel ekonomi, att de behöver federal hjälp av en stat som själv går på kryckor.

Samtidigt har klyftan mellan de som har, och de som är fattiga vuxit kraftigt under senare år. Så var finns hoppet?

Mitt Romney har som sitt budskap nerskärningar i de statliga utgifterna. Den vägen kommer garanterat mängder av den viktiga medelklassen att tvingas ut på gatorna. Sjukvårdsreformen som efter årtionden av prat nu åtminstone i rimlig mån ger alla rätt till sjukvård, den kommer att rivas upp och det utanförskapet återinföras. Samtidigt ryter en av de allra rikaste i landet Warren Buffet, att han minsann har råd att betala mer i skatt.

Så var finns lösningen? För undertecknad är det utan tvivel så att jag gärna vill ge Obama ytterligare 4 år att förverkliga sin politik. Om han lyckas och hur han lyckas står skriviet i stjärnorna. För aldrig har det amerikanska folket varit mer splittrat än idag, så kan man höra rösterna på youtube säga.

Svaret på vem som vinner valet får vi kanske idag amerikansk tid, men hur framtiden kommer att utvecklas, det återstår att se. Kraftmätningen över det politiska inflytandet är ständigt pågående.

2012.11.06

Jarl Strömbäck

Revisionen som försvann

Revisorerna är viktiga. Under 8 år i landstingets fullmäktige kunde jag många gånger med stor tillfredsställelse ta del av den kritik mot ledningen som levererades av dess revisorer. Så borde de också vara i kommunen norr om skogen, men så är det inte.

Där tycks en kollektiv skräck för att avvika från den lokala ledningens synsätt vara revisionens ledstjärna. Hur skall man annars tolka det anförande Kommunens revisorer levererade vid KF möte den 29.10. Ett möte som omfattade dels det andra tertialets ekonomirapport, samt det ekonomiska läget för kommande år. Där levererade revisorn ett synnerligen snällt papper till den politiska ledningen, alltmedan Svensk kommunrating med anledning av den dramatiska ökningen av kommunens skuldbörda nu gett kommunen betyget D, sämsta tänkbara betyg. Och kommunen är nu placerad på plats 287 av 290 kommuner när det gäller skuldsättningen per invånare. Efter de  ytterligare 725 miljoner till Övik  Energi som skall beslutas i novembers fullmäktige, kanske vi rent av är landets mest skuldsatta medborgare i kommunen.

Naturligtvis får det konsekvenser på verksamheterna, när sparbetingen skall hålla de kommunala bolagen under armarna. Med anledning av detta bidrar jag gärna med följande synpunkter, för övrigt framförda vid oktober månads fullmäktigemöte:

Jag noterar att om inte återbetalningen av AFA-pengarna kommit, kommunens kostnader skulle varit 100 % av skatteunderlaget och statsbidragen. Med andra ord ett 0-resultat.

När det gäller AFA-pengarna noterar jag att socialdemokratiska ledamöter i kommuner där partiet är i opposition, framför synpunkten att pengarna tillhör löntagarna genom avstått löneutrymme, och att de därför skall användas för att ge de anställda bättre förutsättningar i sitt arbete.

Delar kommunledningen den uppfattningen, och kommer i så fall de 57 miljonerna att tillföras förvaltningarna som tillskott på årets budget? Hur har i annat fall kommunledningen tänkt sig att använda pengarna?

Av den ekonomiska dokumentationen framgår att man där inte har medtagit de kapitaltillskott som av allt att döma kommer att upplånas för bolagens räkning under hösten. Av det följer också att den beräkning som redovisas av det ekonomiska läget framöver, inte kommer att stämma.

I vart fall gäller att den lärdom som de senaste årens utveckling av kommunens samlade ekonomi borde ge, är vikten av att i den kommunala ekonomin hålla sig till det som är kommunens kärnverksamheter. Det måste rimligen vara djupt frustrerande för de anställda i kommunens olika verksamheter att uppleva att pengar alltid finns tillgängliga för aktiviteter utanför kärnverksamheterna, alltmedan tvångströjan dras allt hårdare om de lagstadgade delarna.

I det sammanhanget vill jag ge de anställda inom kommunens verksamheter en hyllning för deras uppoffrande arbete.

Det är inte de anställdas i Övik Energi fel att man nu brottas med stora problem. Ansvaret för det ligger i den här KF-salen hos dess ledamöter. Det är här det ledande besluten fattats.

Det är inte de anställdas i skolor och fritids fel när man våndas under bördan av stora klasser och barngrupper. Ansvaret för det ligger i den här kf-salen och hos dess ledamöter.

Och det är inte de anställdas inom omsorgen fel när de under vånda tvingas lämna gamla på boenden och i hemtjänst utan tid att föra det läkande samtal de så väl behöver. Ansvaret för det ligger i den här KF-salen och hos dess ledamöter.

Det är vi som genom våra prioriteringar lägger ribban, eller om man så vill piskan över verksamheterna.

I SPI-s värld är det inom kommunens lagstadgade verksamheter insatser behöver göras, inte i fler ishockeytempel.

Vi ser fram emot att få se utveckling istället för en ständig inbromsning i de lagstadgade verksamheterna. I det ligger nyckeln till en framgångsrik utveckling av vår kommun.

2012.10.27

Jarl Strömbäck/SPI