Haven, de stora öppna vattnen med sina oändliga horisonter har alltid lockat människor. Genom tiderna har de använts för att ge befolkningar föda. De har varit givna transportleder mellan länder och kontinenter och är så ännu idag. Och de ger avkoppling, vila och upplevelser till människor också i vår tid.
Men haven
börjar alltid någonstans, vid det som kallas kustfarvatten. Det är där som
kustfisket av matfisk bedrivits i århundraden. Ett hållbart fiske som i
generationer bedrivits med respekt för bestånden, och därmed gett oss ett
självklart livsmedel, men som nu hotas av den accelererade exploatering som
sker av våra kustfarvatten.
Utfiskningen
av våra kustnära farvatten är en realitet, av färsk fisk vi köper i handeln
idag är 90% importerad. Industrifisket i haven med fiskefartyg i storlekar som
inte fanns för några årtionden sedan, bedriver ett rovfiske som effektivt
tömmer de kustnära haven. Kustfiskarna och det hållbara fisket slås ut, något
man varnat för i många år, utan att få gehör för sina synpunkter hos politiker
och ansvariga myndigheter.
Nu hotas
också de kustnära vattnen av omfattande etableringar av vindkraftsområden. Ofta
med önskad placering på traditionella fiskeområden. Mycket stora vindkraftsverk
som skall bindas samman med grov strömförande kabel vilka omges av mycket
kraftiga magnetfält. Erfarenheterna av hittills gjorda utbyggnader är att
fisken försvinner, liksom fiskeförutsättningarna.
Nog borde
det vara en självklarhet att den typen av etableringar föregicks av just de
konsekvensbeskrivningar byggda på vetenskap och beprövad erfarenhet, som de
svenska förhandlarna lyft fram i djuphavsavtalet. När skall vi i vårt land få en
fiskepolitik som stödjer det kustnära och hållbara kustfisket i likhet med vad
som är fallet i Norge.
2023.03.30
Jarl
Strömbäck
Sjökapten
och fd liberal politiker
