Partiet som försvann

För ca 25 år sedan bildades ett parti som kom att heta Sveriges Pensionärers Intresseparti, dagligdags kallat SPI. Partiet blev till som en reaktion till den trend som då fått fäste i det politiska tänkandet, nämligen att också politiker skulle släppa sina uppdrag vid 65 års ålder. Tanken var kanske berättigad på sina håll, men givet att den blev norm, blev också nästan en tredjedel av väljarna utan åldersmässig representation i riksdagen. Naturligtvis fick det här synsätten också inflytande över utvecklingen i kommuner och landsting.

Partiet SPI fick en hel del uppmärksamhet i mitten på 90-talet, och under ledning av den tidigare utrikeskorren Arne Thoren drog man många röster. Som bäst i valet 1998 kom man upp i nära 2% i riksdagsvalet, och man var starka i kommunerna framför allt i landets södra och västra delar.

På den tiden var man också väsentligt större, och arga konkurrenter om rösterna med SD. Arvet från den striden är också att SD konsekvent under senare års val har lusläst SPI-s program, och satsat på äldrefrågorna med för dem gott resultat.

För SPI har utvecklingen sedan millennieskiftet varit tydligt negativ. Den målgrupp man sett som sin har i val efter val sökt sin tillflykt till andra partier. Höstens  val var bara ett ytterligare steg på ett sluttande plan.

Samtidigt som äldrefrågorna tillmäts stor betydelse på olika sätt, väljer de som berörs bort det enda parti som på ett tydligt sett har dessa frågor i centrum. Årets val bekräftar den bilden. Visst kan man skylla på en medial värld som ensidigt gynnar de etablerade partierna.

När såg vi en TV-debatt där också de mindre partier som satsat på riksdagslistor fick plats? Är rädslan för förnyelse i de politiska systemen så stark, att man kastar rimliga demokratiska synsätt på soptippen till förmån för de redan kända partierna?

Att det finns ett utrymme för nya partier visar inte minst SD-s framgångar. Det visar också erfarenheterna från EU-valen. Men när det gäller de nationella valen då har SPI under åren vägrats det utrymme i media som är en förutsättning för framgång.

Nu väntar en tid av självrannsakan för det lilla partiet. Finns fortfarande kraft och vilja att fortsätta kampen för de äldres rätt att inte bli marginaliserade i samhället. Om det får framtiden utvisa.

2014.10.29

Jarl Strömbäck

 

 

I budgettider

Budgettider för den nya regeringen, och då är inte vallöftena heliga längre. Då offras de villigt för att säkra den så eftertraktade makten. För Vänsterns del har redan den saken redovisats i tidigare blogg. Miljöpartiets hycklande företrädare Åsa Romson, har fått visa sitt rätta ansikte när det i media visats att hon utan betänkligheter målat sin båt med giftig färg, alltmedan hon och partiet så hårt anser sig värna om rena vatten. Att det partiet av många i glesbygderna anses vara riksdagens farligaste parti är inte så konstigt. Skatterna de driver drabbar i hög grad de som inte kan använda sig av kollektivtrafik, och skövlingen av våra naturområden genom den storskaliga vindkraften är också direkta hot mot livsmiljöerna för både människor och djurliv.

Med det sällskapet är det heller inte konstigt att den socialdemokratiska ledningen viker ner sig. Borta är löften om barnbidrag, hur många familjer hade inte den frågan som prioriterad i valet? Borta är den speciella skattebefrielse som gjort de mängder av senioruthyrningsföretag som nu finns möjliga. Sannolikheten att de skall överleva ökade kostnader är inte stor enligt företrädare för näringen. Och de ökande skatter som skulle gälla inkomster över sek 60 000/månad visar sig nu istället gälla alla med inkomster över 37 000/månaden.

Den linje allianspartierna följt, arbetslinjen, kommer nu att ersättas av sjukpensioneringar och förtidspensioneringar igen. Den kappsäcken kommer att bli tung att bära, och sannolikheten är då att ”bromsen” i pensionssystemet kommer att slå till igen med fallande pensioner för de äldre. Den kommande resan kan bli minst sagt skakig. Men som i de flesta beslut finns vinnare och förlorare. De som lidit under fas-3 är att gratulera. Den lösningen var ingen lösning och troligen en stor anledning till alliansregeringens raserade trovärdighet. Hade man lyckat sköta den sidan bättre, då hade man också fått förnyat förtroende.

En rödgrön regering som släpper miljöfundamentalister och extremvänstern fri, den kommer att bli kostsam för oss medborgare. Ett nyval vore ingen dålig lösning i dagens politiska läge. Men vågar och vill man söka en för Sverige så ovanlig lösning?

2014.10.24

Jarl Strömbäck

Förbisedd målgrupp

 

Det har nu gått en dryg månad sedan valet, och vi är inne i valanalysernas tid. Ett nog så viktigt arbete om man skall förstå strömningarna i samhället.

En av de grupper som lagt ner mycket arbete inför valet var de fem pensionärsorganisationerna. I samverkan representerar de ca 800.000 medlemmar, alltså en medelmstock som i sig skulle kunna ge ca 40 mandat i riksdagsvalet, om alla röstade på samma parti. Men gruppen är splittrad, och därmed försumbar för riksdagspartierna, åtminstone förefaller det varit fallet när det gäller de traditionella partierna.

Det fanns tunga frågor att bemöta, under senare år har pensionsöverenskommelsen medfört att pensionerna har minskat, alltmedan löneinkomsterna stadigt ökat. Klyftan mellan pensioner och löneinkomster har stadigt vuxit och med den också antalet äldre som fallit under normen för fattigdom enligt EU. Vi har i dagsläget ca 200.000 fattigpensionärer, personer som i verklig mening lever under mycket små omständigheter.

Pensionärsorganisationerna har lobbat för ett borttagande av den så kallade bromsen i pensionssystemet utan resultat. Man har lobbat för att den skatteskillnad som inneburit att pensioner beskattas hårdare än löneinkomster, skulle tas bort, men utan resultat. Och man har agerat för att vård-och omsorgsområdet skall få ytterligare resurser, utan påtaglit resultat i valrörelsen.

Som ett led i arbetet med att få in fler i riksdagen med erfarenheter från gruppen 65+, uppmanades de äldre att kryssa äldre personer på listorna. Resultatet blev att äldregruppen var den som kryssade minst i en jämförelse med olika åldersgrupper, 20% använde rätte att kryssa.. Vi har idag en rekordung riksdag, som knappast kommer att hörsamma pensionärsorganisationer, vilka tydligen inte har sina medlemmars stöd. Av riksdagens 349 medlemmar blev i valet 9 ur åldersgruppen 65+. Ett representativt urval hade medfört att 90 av riksdagens ledamöter varit ur den åldersgruppen.

Så går arbetet vidare, när det här skrivs är ännu inte den nya regeringens budget lagd. Den kommer troligen att innehålla smulor från ”de rikes bord” också till de äldre. Men fokus kommer inte att ligga där, pensionärsorganisationerna får fortsätta sin sisyfoskamp alltmedan den rekordunga riksdagen ser andra områden som prioriterade.

2014.10.20

Jarl Strömbäck

Vänsterns tummetott

Vänsterns populistiska drag att göra ”vinstern i välfärden” till sin primära valfråga bar frukt. Man fick i valet det resultat man rimligen kunnat önska sig, och tuppkammen stod högt å Jonas Sjöstedt både före och i valet.

När väl valets vinnare och förlorare kunde räknas hem, försökte av allt att döma Sjöstedt markera sin vilja att samverka med S, och blev bryskt tillbakavisad av den blivande statsministern Stefan Löfven, hans mål var ju att bilda regering med ett vingligt och svagt Mp, och där passade inte Vänstern in.

Sjöstedt närmast grät i TV-n över den behandling han menade att han och partiet fått utstå, och minsann skulle man inte kräva stopp på vinster i välfärden för att stödja den kommande regeringen.

När så S och Mp efter ett antal dagar var klara med sina ministerlistor, fanns tid att ta sig an det sårade och stukade Vänsterpartiet. Nu behövde man inte bekymra sig om några diskussioner när det gällde regeringstaburetter, det gällde bara att neutralisera partiet samtidigt som man fick det med sig.

Och hur man lyckades med det! Man måste rimligen ha gapskrattat hela vägen tillbaka från förhandlingsrummet. Av vänsterns paradfråga om stopp för vinster i välfärden blev slutligen en intetsägande skrivning om en utredning som skjuts 2 år framåt i tiden. Man måste vara antingen direkt korkad, eller tillintetgjort stukad, för att som Sjöstedt sedan gjorde, utmåla det resultatet som en vinst för partiet.

Av Vänsterns huvudfråga blev slutligen inget annat än en tröstens tummetott. Och väljarna som av det skälet satsade på partiet, kan med rätta känna sig blåsta.

2014.10.17

Jarl Strömbäck

 

Är världen ur led?

Vi skriver år 2014. Vi är välutbildade människor. Aldrig har kommunikationen varit mer omfattande och tillgänglig mellan människor world-wide. Vi skulle kunna bo i den bästa av världar, med gör vi det?

Aldrig sedan 2-a världskriget har fler människor varit på flykt, 50 miljoner beräknas vara på väg bort från fasor av olika slag, sökande efter en ny framtid. Och med alla våra mediala verktyg, får vi dagligen och stundligen bilder från krigsskådeplatsen runt staden Kobane i kurdiska Syrien, förfärande vittnesmål om grymhet utan gränser begångna av de fanatiska islamisterna i banditgänget IS.

För ett Banditgäng, eller en terrororganisation är det. Inget land har erkänt IS, man har ändå växt fram till en kraft att räkna med på kort tid. Och nu är man det största hotet mot liv och stabilitet i området.

Och i Europa utökas nu jakten på flyktingsmugglare. Så kallas de som mot betalning hjälper de som har ekonomiska resurser att försöka nå tryggheten i ett demokratiskt land. Är det rätt att stänga våra länders gränser? I så fall kanske vi skulle sluta sända de störande bilderna från verkligheten, och ersätta det med någonting mindre störande, trivialt nöjesprogram?

I landet i norr har nu den nya regeringen konstaterat att den tidigare regeringens, av internationell expertis prisade ekonomiska politik, nu visat sig lämna en ofantlig skuldbörda efter sig? Det finns kanske skäl att kritisera de 5 jobbskatteavdragen, men i så fall borde den nya regeringen korrigera på den punkten, men det gör man inte.

Var finns trovärdigheten hos de som ena dagen kritiserar skattesänkningar, men när man väl fått makt och myndighet att korrigera det man kritiserat, då inte gör det?

Politikens trovärdighet kommer inte öka av det som i stort och smått pågår i vår omvärld. Och kan vi verkligen exkludera oss genom att stänga oss inne i vår egen bubbla av självtillräcklighet?

Och så ett stort grattis till 10-årigt barnbarn, dagen till ära.

2014.10.14

Jarl S

Spår

I den verkligt liberala tanken, är rättsäkerheten central. Därför är det inte ovanligt att liberaler i diktaturer blir dissidenter, samhällsfarliga för maktens kreatur, de som anser sig ha tolkningsföreträde i alla avseenden.

Boken SPÅR av Lena Sundström är en mycket färsk, och mycket viktig bok i det avseendena. Den visar hur det går när rättsekerheten sätts ur spel och människor oförskyllt blir plågade, fängslade och misshandlade av makten och dess redskap.

Boken handlar också i högsta grad om Sveriges roll i det avseendet under den s-ledda personepoken för 10 år sedan. Men den känns lika giltig i dag och i vårt land i en tid när motsättningarna mellan människor ser ut att ständigt växa.

Läs boken, den är en thriller på högsta nivå, och med genuin verklighatsbakgrund. Så här i höstruskets tid är det ett fint sätt att skapa mer förståelse över de faror som hotar det fria samhället.

2014.10.09

Jarl S

Valets vinnare och förlorare.

 

Inför valet för 3 veckor sedan, hade de 5 pensionärsorganisationerna samlat sig om synpunkter i viktiga frågor. Pensionärsöverenskommelsen som nu ger återkommande nerdragningar av pensionerna, måste göras om. Bromsen måste tas bort och äldregruppen i riksdagen måste bli större för att kunna påverka.

I slutdebatterna försvann pensionärernas frågor nästan helt. SD belönades rikligt för sitt stöd till de äldre, låt vara att det knappast kommer att få några genomslag i politiken framgent, givet den marginalisering det partiet är utsatt för.

För att skapa ett starkare äldrekollektiv i riksdagen uppmanade pesnionärsorganisationerna sina nästan 1 miljon medlemmar, att kryssa för äldre personer på partiernas listor. Den 14 september fick vi facit, en rekordung riksdag, 45 år i snitt och 2 år yngre än den som valdes 2010.

Antalet 65+ i riksdagen är försumbart, det kommer inte att påverka beslutsgången på något avgörande sätt.

Och i den regering Stefan Löfven presenterade igår återfinns också personer med en ålder man i vart fall inte kan koppla till lång livserfarenhet.  Är ålder så tydligt  numera en belastning mer än en tillgång?.

Återstår att följa utvecklingen, det blir intressant ur den synvinkeln också att rimligen 2018 blir ett ödesval igen i synnerhet för de små partier som lika i sina synsätt  blir ointressanta.

Och medias roll som styrande växer för vart val. Mer om det i kommande blogg.

2014.10.04

Jarl S