Oanständigt

Höstvädret hopar sig över landet så här i september månads slut. Vindarna viner och regnen är sällan långt borta. Det är dags att byta sommargarderob mot vinterns mer varma kläder. Och på den kulinariska fronten äts det surströmming och kräftor, samtidigt som hummerfisket i väst startat. Den kustens stora höstliga begivenhet. För egen del kommer här ett varmt tack till värdarna för gårdagens trevliga surströmmingskväll. Det blev en riktigt trevlig kväll.

Nu till politikens värld igen, det är ju talmannens dag när detta skrivs. Han skall börja sitt arbete med att forma en regering av det splittrade politiska landskap som valet den 9.9 skapade. I den normala politiska samvaron borde respekt för olika åsikter finnas, även om de inte delas av alla. I den liberala kontexten är rätten till åsiktsfrihet och yttrandefrihet grundpelare, även för de som inte delar de liberala synsätten själva. Tron på att demokratins redskap, upplysning och debatt, skall klara de påfrestningar auktoritära synsätt innebär har också hittills fungerat i vårt lands moderna historia.

Exemplen kan mångfaldigas, men det kommunistiska partiet i dess historiska stöd till Stalin diktaturen, är väl i det sammanhanget givet. Vurmen för Nazi-Tyskland i många partier under dess framgångsår ett annat. Där smutsades många partier av medlemmar och förtroendevalda som hade starka sympatier för Hitler-Tyskland så länge som dess agerande var framgångsrikt. Men partier som snabbt “vände kappan efter vinden” när det blev uppenbart att Tyskland skulle förlora det krig man startat.

Begreppet oanständigt, har nu klistrats på landets 3-e största parti SD av socialdemokraterna, och beröringsskräcken ser ut att paralysera den kommande regeringsbildningen. Sverigedemokraterna har rimligen givet sina 1,1 miljoner väljare en självklar rätt att få ge uttryck för det stöd dessa gett partiet. I en normalt fungerande demokrati borde den självklarheten finnas också hos de andra partierna.

Ord är inte sällan tänkta signaler till de som läser dem, men de kan också drabba dem som skapat dem. I det nu aktuella fallet ligger nog oanständigheten, i minst lika hög grad på de partier som vägrar att acceptera det givna valresultatet.

Hur talmannen kommer att lyckas med sitt viktiga värv blir intressant att följa.

2018.09.27

JarlS

Politiska svallvågor

Höstvinden viner när stormen Knud passerar vårt land. Dags nu att få del av det regn som inte kom i somras. Inget onormalt i sig, hösten hör regn och vind till, lika mycket som de gula bladen på våra lövträd. Och i allt detta finns också en tjusning, vädrets makter är mäktiga också på det här sättet.

Och inom politiken fortsätter svallvågorna efter höstens val. När den nya veckan startar (24.9) är det dags för att också starta de processer som skall ge landet en ny ledning efter valen. Av allt att döma kommer talmannen att bli den av alliansen föreslagna Andreas Norlén. En person som givet sin juridiska bakgrund och sitt ledarskap av konstitutionsutskottet, borde ha en bakgrund väl anpassad för att också leda riksdagens arbete.

Under veckan kommer också valet av ny statsminister att ske, och måhända är då Stefan Löfvens tid i den rollen över för den här gången. Varken alliansen eller vågmästarna i SD vill ha honom kvar. SD-s roll är i det sammanhanget speciell. Den beröringsskräck de övriga partierna har relativt partiet, delas tydligen inte av de 1,1 miljoner väljare som valde partiet i riksdagsvalet. Inte heller av den mängd väljare som lyft partiet i såväl landsting/regioner som kommuner. När nu också en av Svenskt Näringslivs ledarpersonligheter Antonia Ax:son Johnson, i ett uttalande uppmanar till normala demokratiska samtal med SD, är det värt att notera. Hon är en person med starka rötter i liberala sammanhang, en ideologi som alltid haft åsiktsfrihet och yttrandefrihet som sina kärnvärden. Väl värt att notera i vår tid av låsningar i de demokratiska processer som borde försvara de värdena.

Och i landets andra stad noteras att det nya partiet Demokraterna tar säte också i regionparlamentet. Ett tydligt uttryck för den önskan om förnyelse av politiken som också finns när det gäller vård och omsorgsfrågorna. Tunga overhead-kostnader för byråkratiska funktioner. Dålig styrning och bristande tillit till professionens kompetens när det gäller styrning och utveckling, är bara ett par av många orsaker som lyfts fram som stora problemområden, av de många i verksamheterna som lämnar den eller går över till privata vårdgivare. Med nuvarande utveckling blir den allmänna vården alltmer otillgänglig, och det återspeglas på många sätt, inte minst i de långa vårdköerna.

Den kommande veckan kommer att bli mycket intressant att följa.

2018.09.23

Jarl

Brytningstid

Sommar som går mot höst. Efter årets extremt soliga och varma sommar, är normaliteten tillbaka. Ömsom sol, ömsom regn och hårda vindar. Blåste kuling vindar gjorde det också vid onsdagens båtutflykt ut i skärgården. Gästhamnen hade ännu ett antal båtar som låg och väntade på bättre väder. Och badet i det 15-gradiga vattnet blev kanske årets sista havsbad.

Brytningstid är det också i politiken. Nu skall anpassningarna efter valet för 10 dagar sedan ske. I storstaden på landets västra kust, förlorade det moderata partiet en stor del av sin väljarbas till det nya partiet Demokraterna, lett av Martin Wannholt. Därmed manifesterades också det faktum att den moderata ledningens beslut att sparka sin 2-e man, kommunalrådet Martin Wannholt efter 2014 års val, var ett stort felbeslut. Hade den dåvarande ledningen istället följt Wannholts linje, och agerat som det oppositionsparti man påstod sig vara, då hade det politiska landskapet sett mycket annorlunda ut idag. Troligen hade Moderaterna istället för att falla med 8%, och därmed i storlek passeras med råge av Demokraterna i årets val, varit ett 30% parti idag.

Tågtunneln Västlänken

Ansvaret för den utvecklingen får nu helt logiskt dess ledare Jonas Ransgård ta, vilket innebär att hans karriär i partiet nu torde vara över. Kvar står möjligheten att med det nya politiska landskapet i Göteborg, där Demokraterna är näst största parti, påbörja en annan utveckling i staden än den som drivits de senaste 10 åren. Riskprojektet Västlänken är liksom den illa sedda trängselskatten, i det sammanhanget prioriterade mål för förändring. Återstår att se om alliansen med Demokraterna i spetsen, kan enas om detta, eller det blir ännu en period när allianspolitikerna väljer att istället för att ta över ledarskapet, återgår till att lyfta sina arvoden i rollen som medåkande passagerare.

”Politik är att vilja”, har en ledande politisk förbild en gång myntat. Politik är också att göra borde man kanske tillägga.

Och i kampen mellan USA och Kina om positionen som ekonomisk ledande nation i världen, blir insatserna allt högre. Amerikanska tullar för att bromsa den kinesiska expansionen, möts av motåtgärder från den kinesiska sidan. Och stora företag som Apple, vilka är beroende av sin tillverkning i Kina, är starkt hotade av utvecklingen. President Trump har fått mycket kritik i den här bloggen, men för en gångs skull skall han få ett erkännande. WTO-s störste syndare är Kina, och tillåts deras metoder fortsätta att prägla utvecklingen kommer många företag och branscher att gradvis helt kontrolleras av den kinesiska staten. En utveckling som svenska Ericsson har fått erfara, och skadats hårt av.

2018.09.20

Jarl S

I spekulationernas tid

En vecka har gått sedan de svenska valen när detta skrivs, en vecka fylld av spekulationerna över vem som skall samarbeta med vem, och vem som skall bli det högsta hönset i hönsgården. Liknelsen kan uppfattas förklenande, men hur skall man uppfatta att de som är satta att vara demokratins förebilder, i stor utsträckning vägrar prata med varandra om hur ordningen skall vara.

I stället är det medias utvalda koryféer som viftar sina trollspön över församlingarna, och kommer med sina troenden och förslag. Senast nu att Annie Lööf, med 8% av valmanskåren bakom sig, och en ledande vindkrafts företrädare, borde bli statsminister. En sådan utveckling vore samtidigt att belöna det huvudansvariga partiet för den enorma skövling av naturområden som pågår i vindkraftens namn.

Förslaget som lagts av Mp skall nog snarast ses som en test, och möjlighet att splittra alliansen. Att en allsmäktig socialdemokrati med sin övertygade tro på sin överlägsna förmåga att leda landet, skulle acceptera en sådan lösning är inte trolig. Och från hennes parti är det tillsvidare tystnad som råder.

Politiska vägval

Om utvecklingen har gått i stå på nationell nivå, så är situationen liknande i många kommuner och några landsting. Landstinget i Västernorrland, som slitits hårt av strider om sjukvårdens fördelning i länet den senaste mandatperioden, har fått se den socialdemokratiska ledningen reducerad till 35% av valmanskåren. Vem man skall samarbeta med är när detta skrivs osäkert. Kampen mellan länets norra del, och Sundsvallsregionens krav på herravälde fortsätter. Och i den kampen finns också en Judas, klädd i Jan-Olof Häggströms kläder. En politruk vars ego står långt över de begrepp som anständighet och demokrati rimligen kräver.

På kommunnivå har landets andra stad Göteborg, efter årtionden med S-märkt styre, äntligen fått ett riktigt oppositionsparti. Med ett ledarskap sprunget ur ett flertal partier, har Demokraterna på ca ett års tid lyckats bygga upp en stark partistruktur, och trots jämfört med de etablerade partierna små ekonomiska resurser, bli kommunens näst största parti. Men sina drygt 17% av rösterna och den erfarenhet som finns i partiet, finns alla möjligheter att nu ge staden den förnyelsekraft som så många hoppas på och längtar efter.

Men det förutsätter, att en del så kallade oppositionspolitiker i andra partier, är beredda att lämna den bekväma och välbetalda platsen i politikens baksäte, för det arbete som krävs i ledande ställning.

2018.09.16

Jarl S

Valresultat och efterspel

Årets val till riksdag, landsting/regioner och kommuner är avklarade. 84,4% av landets röstberättigade har utnyttjat den rätten, vilket är mycket bra i ett internationellt perspektiv. Debatter och utfrågningar har resulterat i valen av partier, vilka nu förväntas ta tag i de samhällsfrågor som kräver åtgärder i vår tid av både överflöd och sviktande välfärd.

Det politiska systemet har ett ansvar för att leverera i relation till det man lovat. I det ingår också att skapa en handlingskraftig regering, att leda och styra landet de kommande 4 åren. I vårt land med 8 partier i riksdagen är den ekvationen inte självklart lätt. De socialistiska partierna å ena sidan, ställs mot de borgerliga på den andra sidan, och ingen vill regera tillsammans med, eller bli beroende av Sverigedemokraterna med dess dryga 17%, motsvarande ca 1,1 miljoner av de röstberättigade. Folkstyret (demokratin) ställs inför speciella prövningar ibland, just nu är en av dem hur man tillämpar begreppet folkstyre. Det skall bli mycket intressant att följa den process för att finna en handlingskraftig regering som nu påbörjats.

Och i staden vid älven på landets västra kust Göteborg, har ett endast 1 år gammalt lokalt parti, Demokraterna, blivit stadens näst största parti. Partiet skapades av tidigare M-politikern Martin Wannholt, tillsammans med aktiva politiker från andra partier, vilka den vägen ville ge ett alternativ till de som oroade sig för stadens styrning. Och då i synnerhet för det enormt stora riskprojekt som den 3 km långa tågtunneln västlänken, med planerad dragning genom stadens vattensjuka lerbotten innebär. En tågtunnel som blir mycket dyr och tidskrävande att bygga. Som i en tidigare folkomröstning fått avslag, ett avslag som ignorerats av det politiskt ansvariga.

Det finns alternativ till den lösningen (Gårda alternativet), framtaget av ansvarskännande och professionella personer, med stor erfarenhet av den typen av verksamhet. Men hittills har det förslaget helt ignorerats, vilket nu i valet straffat de partier som suttit vid makten. Mest av alla Moderaterna som rasade ner till 14% av kommunrösterna, och nu får anledning att begrunda avstängningen 2015 av sin mest klarsynte, tidigare medlemmen och kommunalrådet Martin Wannholt.

Hade man redan efter valet 2014, valt Martin Wannholts linje att motsätta sig byggandet av västlänken, hade man troligen varit ett 30% parti idag. 14+17% i söndagens val för M istället för enbart 14%. Felaktiga prioriteringar och personlig maktkamp kan ha ett högt pris, vilket nu Moderaterna får känna av.

2018.09.11

Jarl

Valspurt 2018

Höstmånaden är här med sina färger och ljumma kvällar. Ännu är det badtemperatur i vattnet för de som känner för ett dopp. Och lugnet har återvänt till skärgårdens alla hamnar. Också det har sin tjusning, det normala får överta kommandot i olika avseenden. Kvar står minnen från den varmaste sommar vi upplevt i vårt land i modern tid enligt SMHI.

Tre dagar kvar till valdagen 2018 när detta skrivs. I opinionsmätningarna ser det ut som att inget parti ramlar ur riksdagen, vilket i sig kan förvåna. KD som varit ”underdog” under lång tid, har gjort en remarkabel uppryckning genom att ta röster från både M och SD. Deras närmande till SD på vissa områden har burit frukt, och partiledaren har varit duktig. Återstår att se om MP, det andra sviktande partiet klarar 4%-spärren.

I övrigt tycks det som att läget efter söndagens val kommer att bli snarlikt det efter 2014 års val. Två jämstora block på ca 40%, och sedan SD med sina ca 20%. Ett parti som inget av de större blocken vill samarbeta med. Det kan bli en jobbig höst för de politiska Sverige. Det är kanske läge nu att inse att politikens trovärdighet beror på de resultat man åstadkommer. Då måste politisk prestige bli mindre viktig, än de frågor man har att styra och lösa. Vården, skolan och omsorgen, lag-och ordning, välfärden och pensionerna. Alla är de områden som behöver tydligt och klart ledarskap under de kommande åren.

Och i den stora världen fortsätter den amerikanska såpoperan runt president Trump. Nu senast sedan den mest trovärdige av USA-s skribenter, Bob Woodward i en bok byggd på intervjuer med personer  anställda i presidentens närhet, vittnat om ett ledarskap präglat av lynnighet, oberäknelighet och förtryck. En president som framställs som ett bortskämt barn i sina attityder och sitt uppträdande. Och en personal runt honom som gör sitt bästa för att bromsa de man uppfattar som beslut skadliga för USA i olika avseenden. Och visst kan man ställa sig frågande till varför det inte ställs några krav på tidigare politiskt kunnande och ledarskap, för den som skall beträda landets högsta ämbete. Politisk skolning borde rimligen vara en förutsättning i det avseendet, i lika hög grad som i andra sammanhang i samhället.

Vem skulle vilja bli opererad av en person som påstår sig vara kirurg, men aldrig har opererat?

2018.09.06