söndag, augusti 28, 2016

Ogräs i politiken



Sista helgen i augusti, och den stora båtmässan med namnet “Öppet Varv” på Orust går av stapeln. På bryggor och i bodar minglar mängder av folk. Båtarna som besöks är stora, vackra och nya. Det stora konsumentsamhällets trofeer, för de som har medel och kunskap att hantera dem. Och det är många som är intresserade, trots prislappar som ligger över miljonklassen i de allra flesta fall.

Annars har nu också de olika partierna hållit sina sommartal. Sist ut var Sverigedemokraternas affischnamn Jimmy Åkesson. Han pläderade nu för ett samarbete med Moderater och Kristdemokrater inför valet 2018. Och läser man krönikor och ledarsidor så görs också den analysen alltmer. Alliansens olika partier har så väsenskild olika syn på invandring och integrering, att den konstellation rimligen borde få det mycket svårt att samarbeta i en ny regeringperiod.

Så alternativet är öppet, många förespråkar en regering av S och M, de två stora partierna, men den kombinationen skulle i så fall bli något unikt i vårt land. Visserligen samarbetar man i många sakfrågor, exempelvis när det gällt att plundra pensionsfonderna. Men i det stora hela, lever båda de partierna på föreställningen att de är radikalt annorlunda.

Så är det emellertid inte. Under Reinfeldts 8 år som regeringschef, kallades ju Moderaterna det nya arbetarpartiet. Nog skulle det kunna samarbeta med det gamla arbetarpartiet om man så önskade. Men rädslan för vart väljarna skulle gå i ett sånt scenario skrämmer nog. S-väljarna som itutats att Moderaterna är den stora landsfaran, och M-väljarna som i S ser en konfiskatorisk skattepolitik. Ett samarbete mellan de två skulle med största sannolikhet gynna SD. Det parti som nu är tydligt 3-e störst, och fortfarande håller för mediatrycket.

Halvvägs in i valperioden skall nu argumenten slipas inför de kommande valpalttformarna 2018. Sällan i modern tid har osäkerheterna varit större, när det gäller att förutse utvecklingen. Och i den miljön växer ofta ogräs, också i politiken.

2016.08.28
Jarl

torsdag, augusti 25, 2016

Landet smältdegel



Skördetid, så också ur havet. Det är en lisa för själen att sticka ut på havet, lägga i dörjen och efter en stund känna rycket när makrillen hugger. Eftersom det är en stimfisk, blir också fångsterna snabba och goda. 4 makrillar på dörjen samtidigt är tillsvidare rekordet. Och middagen på filead och smörstekt, pinfärsk fisk smakar utmärkt.

Men i landet i stort härjar huliganerna, brända bilar och skjutningar har blivit del av vardagen. Och nu också handgranater som del i våldsutvecklingen. Det finns mycket för rättsvårdande myndigheter att ta tag i, om man vill värna om rättsstaten. Gruppvåld måste på ett annat sätt än tidigare bestraffas, även om man inte kan fördela skulden exakt inom gruppen. Och utvisningar ur landet måste bli snabba och resoluta i fall där gärningmännen, för det är i stort sett alltid män, är i landet illegalt.

Nu ser vi istället en upplösning av poliskåren, ett genomgående mycket stort missnöje med hur rättsäkerheten hanteras. Polisen fångar in, sociala myndigheter och kriminalvården släpper ut kriminella personer på gatan igen. Stora samlingspunkter som resecentra och köpcentra blir alltmer av riskmiljöer för de som måste, eller behöver besöka dem. Och skjutningarna och våldet flyttas allt längre ut i den offentliga miljön, med dess konsekvenser.

Det är inte lagstiftningen det är fel på, säger polismannen i öppet brev till högste polischefen Dan Eliasson, det är tillämpningen. Och han får rätt av allt fler unga poliser, som nu vänder yrket ryggen. Inte för att man ogillar det, men för att man upplever en maktlöshet och ett sönderfall man inte vill vara del av längre.

Det svenska samhället ställs inför stora prövningar just nu. Å ena sidan skyddandet av rättstaten och dess principer, å andra sidan synen att det är samhällets fel som formar individen. För de flesta som idag bränner bilar och skjuter meningsmotståndare är uppväxta i vårt land, har svenskt medborgarskap om än ofta en annan etnisk bakgrund.

Sverige är inte längre det trygga gamla folkhemmet, hur mycket man än vill hävda det. Sverige är en mångkulturell smältdegel, som kräver mycket konsekvent styrning, om inte resultatet av den brygden skall bli än mer av kriminalitet och galenskap.

Landets ledarskap har mycket att bevisa.

2016.08.25
Jarl

söndag, augusti 21, 2016

Att vara bäst



Att det finns en mängd av värdemätare är ingen överdrift. De finns på snart sagt alla områden. På gott och ont får vi, om man så önskar, ta del av deras visheter, och värdera dem efter egen uppfattning.’

Ett av dessa institut har i veckan kommit med sin värdering av världens länder. Det handlar då om “The reputation Institute” och dess skattning av de länder som har bäst rykte i världen. Skattningen bygger på ett antal nyckeltal som exportframgångar, kulturliv, levnadsstandard, tolerans i samhället, säkerhet och landets upplevda skönhetsvärden.

Givet de parametrarna kommer man fram till att det i hög grad är europeiska länder som placerar sig högt, och att mindre länder har bättre värden än större länder som USA, Ryssland, Indien och Kina.

torsdag, augusti 18, 2016

Sol och Sommar



När sol och sommar återkommer, efter dagar och veckor med blåst och väta, då lockar havet igen. Havet, de blå vidderna och skärgården. Det är en lisa för själen att få byta till den miljön igen.

Ur havet hämtar sedan urminnestider folket delar av sin näring. Med dörjen i sjön och i sakta mak dröjer det inte länge innan det hugger till. Det känns väl på tyngden att det sitter fisk på kroken, och när jag halar in sitter 2 fina makrillar där. En god middag på pinfärsk fisk är grejad. Filead och fin skall den få fräsa med smör i stekpannan.

Ute på Vrångö är det nästan fullt vid piren av gästande båtar. Fler än vi har tagit chansen att få lite skärgårdsliv igen. Promenaderna på ön tar sin lilla tid med det 7-åriga och ständigt nyfikna barnbarnet vid vår sida. Det är som det skall vara, upptäckarglädje kombinerat med gott väder. På piren badas det i det nu 18-gradiga vattnet.

När måndagen randas har vinden lagt sig, så motorn får bära oss bort till ön längst ut i havsbandet, den klassiska och omsjungna Vinga Fyr. Också där är hamnen full redan tidigt på eftermiddagen, och Vingas vänner, de volontärer som sköter ruljangsen, har fullt upp att göra. Dagens upplevelse blir en guidad tur på ön. Då, för 100 år sedan fanns 37 vuxna åretruntboende på ön för att sköta fyrar och lotsa fartygen till och från hamnen. Lägg därtill en okänd mängd barn som också hade egen skola med tillhörande lärare. Ett av barnen vår nationalskald Evert Taube, som nu också fått museum i sitt gamla föräldrahem.

När tisdagen randas kommer ett stilla sommaregn och medföljande blåst att försena avgången någon timme, men vid 11-tiden är sommarens sol och milda väder tillbaka. Dagens tripp går till Styrsö för tankning, och senare möte med goda vänner från förr och nu. Middag och många timmars prat innan nattmörkret i augusti får oss att bryta upp och återvända till kojen ombord. Ännu en fin dag att minnas.

När onsdag morgon randas gör den det på allra bästa sätt. Solen skiner och den svaga nordliga vinden får föra oss från Styrsö till hemmahamnen. Ett stilla dopp på morgonen innan avfärd, sedan vita segel igen och vindens kraft. Tystnaden och närvaronkänslan när vi ser bebyggelsen i det som göteborgarna kallar snobbrännan glida förbi. Sedan de öppna fjärdarna, mängder av människor på badklipporna, innan det blir dags att fira seglen och avsluta en fin 4-dagarstrip.
Tillbaka till möten och uppgifter.

2016.08.18
Jarl

söndag, augusti 14, 2016

Orolig tid



Solig morgon bådar en fin dag. Kanske dags att hissa segel igen och låta vinden bära ut mot hav och skärgård. Så kan också livskvalitet uppfattas. Och visst är det välgörande att lämna framtidens internationella bekymmer för någon dag.

Annars har de senaste dagarna präglats av galenskaper man hoppats skulle vara omöjliga i vår upplysta tid, och med våra historiska erfarenheter. En presidentkandidat i USA, Donald Trump som inte drar sig för något när det gäller lögner och smutskastning Det senaste att han föreslagit vapenmaffian att skjuta Hillary Clinton, hans motkandidat i presidentvalet. Och fyllt på med att hävda att president Obama är islamisternas i IS viktigaste medspelare. Detta samtidigt som USA under hans ledarskap med flyg och personal bekämpar IS aktivt.
Och säkerhetstjänsternas ledande företrädare i USA varnar nu öppet för de kopplingar Trump har med Putinregimen. Hur kunde republikanerna släppa fram en sådan person i primärvalen??
Crossroad -vägval

Och den ryska taktiken tycks nu vara att starkt flytta fram sina positioner, väl medvetna om att USA politiskt normalt vilar under presidentvalstiden. Nu skärps hoten mot Ukraina, och frågan om Ukrainas existens och säkerhet blir en fråga för säkerhetsrådet i FN. Den militära och politiska uppladdningen i Ryssland går i precis samma riktning som den gjorde i nazi-tyskland under senare delen av 1930-talet. Annektering av delar av Ukraina, vapenhot och stöd till rebellgrupper med vapen och personal.

Det kokas en giftig soppa i Europas sydöstra hörn. Ärkefienderna Ryssland och Turkiet, länder som bekämpat varandra i åtskilliga krig, har helt plötsligt blivit bästa vänner. Så var också fallet vid Molotov-Ribbentrop pakten som föregick anfallet på Polen 1939. Må vi slippa mer av det eländet.

Och i sommarsverige råder somrig stiltje och sorglöshet i politiken. Inget fel i det, också de ansvariga politikerna behöver sina vilopauser. Snart nog börjar hösten med alla sina krav och verkligheter. Och skolan saknar 10-tusentals lärare. Nog är det ett anmärkningsvärt resultat av klappjakten på lärarna och deras arbetsvillkor.
Som man bäddar får man ligga.
2016.08.14
Jarl


torsdag, augusti 11, 2016

Koloniala synsätt



Höstlik morgon, vacker och solig med klar luft, men bara +9. Det känns som om sommaren vore över, men förhoppningsvis kommer snart en värmebölja utan regn och storm. Vi behöver det efter veckor av trist väder på kusten i väster.

Med nätverk i olika delar av landet finns det anledning att åter lyfta det av rikskanslern på 1600-talet Axel Oxenstierna,bevingade och besannade orden “i Norrland hava vi vårt Indien”. Detta med avseende på kolonier i andra länder. Och så har det varit och fortsätter att vara. Norrland exploateras som en koloni, rikedomarna flödar ner till Stockholm och andra sydliga tätorter. Och Norrlands naturvärden och livsförutsättningar minskar generation för
generation.

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/har-ar-hela-listan-pa-norrlandskommunerna

Det borde inte vara så, om Norrland med sin miljon invånare hade varit självständigt, med egen beskattningsrätt, så hade området blomstrat. Nu utplundras det systematiskt, råvarorna i form av skog, berg och vatten ger enorma rikedomar. Men företagen styrs från Stockholm och beskattas där. Och det som blir kvar blir ett alltmer skövlat och övergivet landskap. I vår tid nu också förstörda livsmiljöer för såväl djur som människor genom enorma vindkraftsområden.
Exemplen på att det kunde vara annorlunda ligger inte långt borta, vi behöver bara gå över kölen till Norge. Där blomstrar det som vi kallar glesbygd, från Hammerfest i norr längs hela kusten ligger välmående samhällen vilka lever, inte genom bidrag och allmosor, utan genom att man får del av de rikedomar som producerats i det egna området. Det är en stor skillnad att se rätten till egenförsörjning, och att uppleva sig som bidragstagare, vilket är fallet i Sverige.
Av och till vaknar samvetet hos någon eller några. Då skrivs en del i media, och senast häromdagen presenterades en undersökning som visade på de mycket stora belopp som undanhålls de norrländska kommunerna, skulle man gjort samma fördelningssätt som man gör i Norge.

De svenska politikerna borde oroa sig mer än man gör, landet kan inte leva på stad allena. Och det koloniala tänkandet som så tydligt finns i statens sätt att se på delar av landet, det borde kastas på historiens soptipp.
I vår tid av förändring krävs nya synsätt, om man menar något med begrepp som “att hela landet skall leva”..

2016.08.11
Jarl

söndag, augusti 07, 2016

Gatans parlament



Sensommar 2016. På landets västra kust har solen sedan midsommar visat sig minst av alla orter som visas upp i SMHI-s solfilm. Hårda vindar och återkommande regnskurar har varit den senaste månadens väder. Bättre då på ostkusten och i norr, som fått fler än dubbelt så många soltimmar.

Och i politiken också semester, stillheten råder i landet i norr. Riksrevisionens politiserade ledning, uthängd i media och med förtroendet kört i botten, ges ändå av riksdagens konstitutionsutskott fortsatt förtroende. Vi lever i paradoxernas tid tycks det ibland.

I USA har nu äntligen media startat den granskning av presidentkandidaterna, som borde gjorts långt tidigare. Nu framträder också ledande personer med bakgrund i den amerikanska säkerhetstjänsten, med uppfattningen att Donald Trump har anknytningar till Putin-regeringen i Ryssland,vilka strider mot amerikansk säkerhetspolitik. Anklagelserna blir allt tydligare, men kommer det att hjälpa? Trump har gatans parlament som sin spelplan och söker där sitt stöd.

I vår splittrade tid har gatans parlament fått allt större utrymme, uppeldade av agitatorer som Donald Trump i USA och Erdogan i Turkiet. I den andan ryms inte sans och förnuft, där styrs agerandet av populism, politikerförakt och misstro mot det bestående samhället. I den andan skräms alternativa synsätt till tystnad, och demokratins vissnar bort i takt med att, som i fallet Turkiet, media inte tillåts förmedla alternativa synsätt.

Samtidigt som Turkiet kräver visumfrihet till EU för sina medborgare, drar man in passen för 10-tusentals människor, för att därmed stoppa deras möjlgheter att fly landet. Så arbetar diktaturen för att frånta medborgare deras mänksliga rättigheter. Så skapas grogrunden till mänskligt lidande, kommande och växande konflikter.

Med livslång erfarenhet av resor i mängder av länder, är det svårt att lämna de internationella frågorna. De utgör grunden för världsfreden, och därmed också välfärden för oss alla.
De som haft turen och lyckan att växa upp i de karga nordiska länderna inkluderade.
2016.08.07
Jarl

onsdag, augusti 03, 2016

Augusti 2016



Att läsa Winston Churchills memoarer från det stora kriget för 100 år sedan, och att följa utvecklingen just nu är både givande och skrämmande. Mänsklighetens hjärnor och galenskaper har tyvärr en tendens att återupprepa sig. Och utvecklingen i mellanöstern, och den skrämmande möjligheten att Mussolinikopian Donald Trump blir president i USA, är båda tecken på den upplösning av normer och värdegrunder, som förebådar stora problem.

Just nu accentueras de problemen i Turkiet. Det för Erdogan och hans anhang så lägligt gjorda försöket med en militärkupp, har nu öppnat en pandoras ask av förföljelse på i stort sett alla nivåer i det turkiska samhället. 10-tusentals människor har förlorat sina försörjningsmöjligheter genom de åtgärder som Erdoganregimen nu genomför. Och i relationen med EU, kräver man nu att visumtvånget för turkiska medborgare lyfts bort. Väl planerat, man förstår naturligtvis att i den situationen skulle flykten av turkar till EU, omedelbart ta fart och bli omfattande.
Fredsprojektet EU under attack

Så nu ligger en mycket het boll i knäet på EU-s ledning. Man har förhandlat med en skurk, och får det resultat man borde insett att man skulle få. Ett Turkiet som under nuvarande ledning inte på något sätt uppfyller kraven för medlemskap i EU, ställer nu ultimativa krav på EU. Det europeiska fredsbygget har aldrig sedan starten varit mer pressat. Går man med på Erdogans krav, bäddar man för ett snabbt och skoningslöst sönderfall av unionen.

Och i USA går nu ledande personer i både kultur och politik till attack mot Donald Trump. Man lyfter hans vandel på olika områden, och den är inte fläckfri. Man ifrågasätter hans demokratiska förankring, och de erfarenheter och den kompetens som rimligen borde krävas av den som skall ikläda sig världens viktigaste ämbete. Det är inte en dag för tidigt. Märkligt i sammanhanget att det republikanska partiet tillät Trump att företräda partiet i primärvalen. Han företräder enbart sig själv, enligt egen utsago

Och i vårt land rapporterar nu också riksmedia om den ökande äldrefattigdomen. Den som inte de politiska partierna vill erkänna och ta ansvar för. Men som märks i högsta grad vid frivillorganisationernas soppkök. Välfärd under avveckling för den som inte haft möjlighet att bygga en egen trygghet under arbetslivets år.
2016.08.03
Jarl