Laponia

”Här finns vår historia och våra minnen.

Här finns boplatser och betesmarker.

Gammelskog, glaciärer, fjällmassiv och myrar stora som hav.
Laponia är ett världsarv tack vare naturen och den samiska kulturen, ett arv som vi ska bevara för våra kommande generationer. Som trådarna i det varsamt vävda skobandet är naturen och kulturen sammanflätade. På din färd här kan också du bli en del av Laponia.”

 

Så beskrivs världsarvet Laponia på dess hemsida. Tillsynsmyndigheten för detta viktiga världsarv är Länstyrelsen i Norrbotten. En myndighet som nu utsetts för allt hårdare press från representanter för gruvnäringen. En gruvnäring som vill förvandla delar av världsarvet till ett månlandskap av dagbrott och naturskövling.

Gruvnäringen med stöd av det internationella kapitalets stora penningpåsar och tidigare ministrar som köpta lobbyister, accepterar inte motståndet. Länsstyrelsens motstånd skall knäckas, och regeringen spelar med i det minst sagt fula spelet. Den av landshövdingen mycket uppskattade handläggaren Johan Annti tvingas bort från länsstyrelsen, inte av landshövdingen, utan via Peter Kockum på Finansdepartementet. Och givetvis med en motivering som ” inte redovisas i det enskilda fallet”? Numera en formulering som makten använder när den inte vill synas.

I SVT-s Agenda sen 23.1, sitter regeringens näringsminister, en person som öppet meddelat att han älskar gruvor, att föra fram sina synpunkter? Var fanns de som vill försvara värdet av Laponia? Varför fick de inte medverka i studion? Är det god journalistik? Var Laponia-fallet alltför känsligt?

Norrbotten, vår tids Klondyke i internationell mening? Ett tämligen orört område som bara väntar på att bli exploaterat? Rikligt med energi via vattenkraften, och Europas sista vildmark. Maktens företrädare lockar med löften om många jobb, och växande samhällen. Påståenden som motsägs av utvecklingen i de stora gruvorterna Kiruna och Malmberget. Orter präglade av monokultur och tynande tillvaro. Inget är heligt när också samhället som sådant tvingas flytta där gruvan drar fram. Och alltmer av gruvnäringen sköts av veckopendlande och inflygande personal, utan anknytning till bygden.

 Världsarvet, samernas hemvist och en blomstrande och levande turist- och upplevelseindustri skall offras där dagbrottens månlandskap, väl manifesterat i Pajala, breder ut sig. Är vi på väg att helt slukas av de internationella kapitalets makt, och vår egen regerings svaghet? Stålskogarnas enorma utbredning, och exploatering, skall nu följas upp av gruvnäringens alltmer glupande krav på plats och utrymme?

2022.01.23

Jarl S

 

Ultimatum 2022

Nytt år och nya förhoppningar om en värld i fred och frihet. Istället sitter nu stormakterna i kris, förhandlingar efter despoten Putins ultimatum. Enligt den ryska logiken skall nu stadfästas att Ryssland har rätt att styra över andra länders vägval i politiken.

Vägen dit är inte svår att förstå, givet maktpolitikens oskrivna regelverk. President Obama i USA agerade inte när ryskt bombflyg krossade demokratirörelsen i Syrien genom att bomba sönder landets största stad Aleppo, och andra demokraticentra. Och därigenom skapa den flyktingvåg som Europa fick 2015.

President Trump agerade inte när Turkiet anföll kurderna, som tillsammans med amerikanska trupper gjort grovjobbet i kampen mot IS. Och samme Trump gjorde en överenskommelse med talibanerna i Afghanistan att USA skulle lämna landet sommaren 2021, vilket också blev fallet.

Ur rysk synpunkt tolkades allt detta som ett solklart exempel på amerikansk svaghet och oförmåga. Och att spelplanen var öppen för handling. Krim-operationen var ett första test och reaktionerna från omvärlden skrattretande och obetydliga. Resten för oss fram till dagens situation.

Den ryska ledningen räknar kallt med att vare sig USA eller NATO kommer att ingripa om man väljer att angripa Ukraina. Eftergiftspolitiken från USA och EU innehåller förvisso hot om ekonomiska motåtgärder, men det brukar generellt snart bli möjliga att kringgå.

Den ryska offensiven skall ses mot det tillbakadragandet av demokratiländernas styrkor på de olika arenorna, och den låga risk den ryska ledningen ser i ett angrepp på Ukraina.

Utvecklingen just nu har stora likheter med den som föregick Hitlers angrepp på Polen 1939. Den brittiske förhandlaren Chamberlains uttalande ”Peace in our time”, öppnade då istället vägen för det som skulle bli WW2.

De nu pågående förhandlingarna är i det avseendet av liknande karaktär.

2022.01.11

Jarl S

Det ultimata priset

 

Helgdagarnas mångfald, och möten med nära och kära, varvas med läsning och avkoppling. I det sammanhanget är det dags att återkomma med en recension över en bok som på många sätt är mycket läsvärd.

Den lyfter fram mänskliga relationer på ett både brutalt och mycket läsvärt sätt. Den är med anledning av samhällsutvecklingen i stort ute i angeläget ärende. Den är utlämnande på ett sätt som är ovanligt i vår tid, men också med stor sannolikhet till del åtminstone aktuell i många människors verklighet.

Frida Boisen har med sin bok ”Berätta aldrig det här”, på ett utlämnande sätt gett oss som läsare en spegelbild av både framgång och dess pris. Kärlek och dess sönderfall. Och det ultimata pris som dessvärre ett antal personer dagligen väljer i vårt land.

2022.01.05

Jarl S