Från midnattsol...

Från midnattsol till augustimörker. Från midsommarsill till tigerräkor och maffig biff. Florida ligger en bit från det norrländska Sverige. I latitud räknat på Saharas nivå.
Ändå, en grön och prunkande delstat i det stora landet i väster. 800 nya invånare per dag kommer till delstaten. För värmens skull kanske,eller för det goda livet. Florida har utvecklats till en fristad för amerikas pensionärer. På vissa orter närmar sig medelåldern 60 år.
Men inte så i lilla Gainesville, den stad som häromåret blev uttsedd till den stad i USA som det var bäst att leva i. Här dominerar ett av USA:s största universitet med 50.000 inskrivna studenter. Anmärkningsvärt kan det tyckas i en stad med lite mer än 100.000 invånare. Villaområdena är förhållandevis propra och köpcentra rena och prydliga. Den amerikanska vänligheten, kanske ibland påklistrad är ändå inspirerande. Visst har vi en del att lära också från den här kulturen.
Stor är skillnaden mot Orlando, där härskar kommersialismen och turismen. Seaworld och Disneyland är bara 2 exempel. För den som vill uppleva lite genuin amerikanism med historiska rötter, besök Cedar Key, en gång Floridas största stad, numera en sömnig utpost med fina fiskrestauranger. Eller St Augustine där den vite mannen först satte sin fot på amerikansk mark 1513 genom spanska conquistadorer. Där finns ett 1600-talsfort som minner om gamla strider, liksom den allra första skolbyggnaden i USA bevarad.
Så gör gärna ett avsterg från den gängse turistrytmen. Hyr en bil och besök alternativen.

2007.067.26
Jarl Strömbäck

Folk är inte dumma - 2.

Jag noterar att Elvy i sin kommentar till mitt inlägg ”Folk är inte dumma” (ÖA 12.6) i stort instämmer. Hallhyrorna är också föremål för en stor artikel i lördagens (16.6) ÖA, vilken bekräftar att vi i Övik har högre hyror jämfört med fallet i våra grannstäder. Det är naturligtvis logiskt att om en mycket stor del av de medel som finns för fördelning går till den stora elitklubben, övriga får mindre att dela på. Jag delar Jerry Häggströms uppfattning (Mittnytt 20/6) att MoDo-hockey idag är ett etablerat företag i evenemangsbranschen. Man borde mot den bakgrunden kunna stå på egna ben utan omfattande samhällsstöd, vilket mängder av andra företag i samhället får göra.
Och bespara mig arrogansen. Jag har fortfarande Arena-avtalet kvar så som det presenterades i fullmäktiges handlingar. Hockey-gymnasiet fanns faktiskt före det att Arena-bygget ens var påtänkt. Men ändamålet helgar medlen heter det ju, och därav argumentationen.
När Elvy lyfter upp stödet till de små klubbarna bör man ha i åtanke, att det stödet oftast förutsätter ett stort eget arbete av klubbens medlemmar och funktionärer. Det gäller också de arbeten som gjorts i Järved och på Skyttis skidspår. När den ekonomiska piskan viner över ryggen på de mindre bemedlade klubbarnas ryggar, då är det den socialdemokratiska ledningen som håller i skaftet.
Elvy är säkert minnesgod nog att veta att jag i fullmäktige stödde satsningen på Skyttis skidstadion. Den verksamhet som bedrivs där, vare sig det handlar om promenader i området, jogging eller skidåkning handlar i grunden om folkhälsa. Det kan man knappast säga om ölhinkandet i arenans pubar och restauranger.
Politiskt ledarskap handlar också om förnyelse, något som socialdemokraterna på riksnivå fick erfara i höstens val och tagit konsekvenserna av. Jag önskar Mona Sahlin lycka till i hennes arbete. Men den förnyelsen krävs också av partierna på lokal nivå. I den mån man inte inser det, väljer man att spela hazard med partiets framtid i potten.
Slutligen vill jag klargöra att också jag gläder mig över MoDos framgång den gångna säsongen. Efter många snöpliga finalförluster var det MoDos tur att få höja bucklan.

2007.06.20
Jarl Strömbäck

Huvudlöst många huvudstäder

Den lokala prestigen är en stark kraft. Så också i vårt alldeles egna norrländska Idyllien. Där har på sistone en av kustens större städer, Sundsvall officiellt förklarat sig vara norrlands huvudstad. Frågan blir då rimligen på vilka kriterier?
Annars kunde man väl i och för den goda ordningens och grannsämjans skulle utnämna ett antal platser till norrländska huvudstäder. Exempelvis Kiruna för huvudstad i rymd och gruvkunskap. Umeå med sitt universitet kanske kunde kallas norrlands humanistiska huvudstad, medan Timrå och Örnsköldsvik årligen fick kämpa om titeln Norrlands hockey-huvudsstad.
Inte att förglömma måste då naturligtvis Åre benämnas Norrlands alpina huvudstad, låt vara att det bara är en by men ändå. Och för att inte helt förglömma de kulinariska skönheterna, varför inte göra Burträsk till ostens huvudstad i kraft av sin Västerbottensost tillverkad där sedan 1872. Vad beträffar surströmmingen blir det svårare, där kan en rad orter få kämpa om äran exempelvis genom att en större surströmmingsprovning görs under övervakning av stränga domare, allt i det goda vinets anda.
Så kanske vi kan lösa problemet med Norrlands huvudstad för tillfället. Rimligen bör då omprövning av den ärevördiga titeln ske med årliga mellanrum, det vore ju förskräckligt om någon tog äran åt sig oförtjänt.

2007.06.16
Jarl Strömbäck

Politiskt självmål!

Det moderata ledarskapet markerar på DN-Debatt (13.6) sitt avståndstagande från Ansvarskommittens förslag om större regionbildningar. Det argument man använder är att den typen av förändringar skall komma till med större lokal förankring.
Men visst finns förankringen. När frågan nyligen var tema för möten i Sundsvall var drygt 90% av intresserade beslutsfattare och andra för regionerna. Och väger inte det förhållandet att de fyra nordliga länens landstingspolitiska ledningar vill ha regeringens stöd för att påskynda processen mot en regionbildning något i den moderata vågskålen?
Nog är det väl ändå att slå knut på sig själv när man som moderaterna nu å ena sidan talar om lokal förankring, och å andra sidan vill ha kvar fjärrstyrningen från Stockholm bland annat genom att slopa landstingen.
De lokala M-politikerna har en svår uppgift, men viktig att tala sina storstadsvänner tillrätta. Det utspel som Moderaterna gjort kommer om det inte ändras att skjuta alliansen i sank. Med det ger man oppositionen det verktyg man behöver för att bända sönder den tilltro som möjligen ännu finns kvar för alliansregeringen.
De många väljare som ser ett större lokalt inflytande i den kraft som kommer ur ett större regionalt inflytande, de genomskådar bluffen. Den moderata rädslan för regional handlingskraft kan möjligen ha sin grund i att moderat politik har en svagare förankring i landet i stort än i storstäderna. Men att väja för det problemet genom att försöka blockera den organisatoriska förnyelse som de flesta ändå erkänner, är riktigt oklokt.
Det är att göra sig skyldig till ett politiskt självmål.

2007.06.13
Jarl Strömbäck

Folk är inte dumma!

Folk är inte dumma. Om de krav som ställs på somliga, i andra fall motsvaras av en överväldigande offentlig generositet uppstår rimligen frågan om vilka värderingar som återspeglas i det handlandet?
I sin krönika den 9.6 tar Ulf Eklund upp idrottens dilemma i skuggan av det stora elitlaget. Den debatten florerar fritt mellan skål och vägg, men kommer mera sällan till uttryck i det offentliga. För vem vågar ta striden för de små föreningarnas villkor, när det offentliga samhället står på tå för elitklubben? När beroendet av det offentliga stödet är det halmstrå som bredd-och ungdomsverksamheten är i så stort behov av, och därmed också välviljan från de bestämmande.
Den klubbfunktionär vars alternativ är ideellt arbete och ett blygsamt kommunalt föreningsbidrag kan ju samtidigt se hur miljoner av offentliga medel slussas som stöd till elitklubben samtidigt som dess spelare avlönas med statsrådslöner.
Samtidigt som väldiga summor av offentliga medel investerats i det nya hockeytemplet av offentliga medel, brottas den lilla klubben med ständiga krav på betalning för hyror och andra kostnader, klyftan mellan de som får och de som avkrävs alltmer av frivilligt och oavlönat arbete ökar. Lägg till det personliga ansvar som följer med en styrelsepost, och slutsatsen är ganska enkel. Det offentliga samhället får som det vill, och markerar det genom de signaler man ger.
Det ligger ett mått av tragik att i ortstidningen se det ledande kommunalrådet vid den sista hemmamatchen utspökad i klubbdräkt likt ett enfaldigt spektakel. När behovet av självhävdelse blir så stort att det övergår till enfald, då övergår nyttan till att bli en belastning på sikt. Att de små klubbarna nu får allt svårare att driva sin verksamhet och finna ledare för dem är inte konstigt. Det är en direkt följd av de prioriteringar som gjorts under en följd av år.
Folk är inte dumma!

9.6.2007
Jarl Strömbäck

Estonia-förlist sanning!

Osannolika händelser har en tendens att förbli öppna gåtor vilka kräver nya svar. Estonias förlisning är en sådan gåta. Alltsedan jag hörde om förlisningen i en taxi i Hamburg den där septembermorgonen 1994, har förlisningen följt mig.
Inte så konstigt kanske, med 10-talet år på fartygs bryggor, varav ett par år i stora passagerarfartyg är det rimligen ett ämne som berör. De begränsade vattnen i Östersjön, det är ju i egentlig mening ett innanhav, borde inte kunna sänka ett stort fartyg.
Att sedan mängder av experter ställt sig frågande till den officiella versionen av händelserna är bra. Nu senast har en internationell grupp med experter, The independent fact group, arbetat med en studie av sjunkförloppet med syfte att se hur vatteninflödet måste ha skett givet sättet hon sjunk på.
Runt om i världen förliser ett antal fartyg per år. Normalt görs stora ansträngningar för att finna ut orsaken. Dykningar, där det kan ske är då en given metod i arbetet. De 80 meter som Estonia ligger på är inget problem för dykare som arbetat i offshore på långt större djup. Istället för att släppa fram oberoende experter, har statsmakterna med Sverige i spetsen försvårat arbetet med att finna ut så mycket som möjligt om haveriet. Medlet är att utlösa gravfrid över vraket, och med militära resurser se till så att obehöriga inte gör sig omaket att dyka där.
Att nu Estlands regering vill ha klarhet i frågan är bra. Det handlar i mycket också om det landets självkänsla som gammal sjöfartsnation.
Bakom Estoniahaveriet ligger troligen sanningar gömda, vilka i ett samhälle präglat av öppenhet måste släppas fram.
För dig som är intresserad är nätet en källa till mycket info i den här frågan. Ingen deckare kunde vara mer intressant än många av de skrivningar som finns att läsa på nätet om detta. Skillnaden är att i deckaren finns ett givet slut, det saknas ännu i Estonia-fallet.

2007.06.05
Jarl Strömbäck

Turkish dilemma

Turkish troops are gathering on the Iraqi-Turkish border. This is today’s news. Pretended threats from the other side are ones again used as a reason for the militaries power demonstrations. And this is in essence the Turkish dilemma.
If only this country after the Ataturk days managed to build up also the democratic system, then Turkey could have been a really strong political power today, instead of always being questioned for its policies.

If Turkish leadership accepted a degree of independence for Kurdistan, similar to the peaceful split-up in many ex. Soviet states, then Turkey could have saved lots of suffering and economical resources could have been used for more meaningful purposes than killing people.
So the message to Turkey from the EU and America will hopefully be, send the military back to the barracks. Start talking with people instead of jailing those with different opinions. Accept that Kurdistan has the right to a high degree of independence; this development could be a new landmark for the democratic development in Turkey.
A landmark in the spirit of Kemal Ataturk.

2007.06.01
Jarl Strömbäck