Anpasslingars dans

Häromdagen hade kommunen norr om skogen samlat sitt fullmäktige till möte. Dagordningen var inte särskilt spännande, frågan om felaktig medicinering, något som avkortar livet på gamla personer verkade inte väcka särskilt intresse, trots att kommunen är en värstingkommun på området.

Inte blev det mer livat när frågan om MoDo Hockeys återkommande krav på pengastöd skulle diskuteras. Vi fick av kommunalrådet veta att hundratals evenemang ordnats i palatset på Framnäsudden. Arrangemang vilka annars inte skulle kommit till stånd? Men ingenstans, inte heller i ägarens årsredovisning kan man utläsa vinst eller förlust på de arrangemangen. Varför tydliggörs inte det kan man undra?

Sedan vandrade representanterna för de som i alliansens form ibland kallar sig opposition fram och sjung sin lovsång. Det blev till en anpasslingarnas verbala dans. Utan varumärket MoDo är tydligen Övik illa ute enligt dessa? Som om någon skulle ifrågasatt varumärket? Så mycket märkligare då att klubben tycks göra sitt bästa för att solka ner det genom sitt handlande. År 2007 var vinsten +5 miljoner trots en väsentligt lägre omsättning än man har nu. Kommunen betalar redan idag via ett 25-årigt lån samtliga räntekostnader för Arenan. Varför fokuserar man på anläggningen när problemet istället är bristen på kostnadskontroll hos ägaren/föreningen.

Hur är det möjligt att annars personer som gärna vill framstå som omdömesgilla, plötsligt beter sig som vore de besatta av en inre övertygelse? En övertygelse som med tvivelaktiga siffror och argument landade i att visst måste vi nu ställa upp på föreningens krav?

Nu skärps pennorna och skrynklas pannorna hos fullmäktigeledamöter, inte för att med kraft hävda att ägaren till arenan har samma självklara skyldighet att se till att man har ordning på sin affär som andra företag. Nej av den så kallade debatten framgick med önskvärd tydlighet att man kommer att bistå med de kommunala medel som klubben anser sig behöva. Beslutet måste bara ges en säljbar inramning.

SPI Välfärden hävdar de enskilda företagens rätt till oberoende, men också deras skyldighet att anpassa sin verksamhet efter de förutsättningar man själv medverkat till att skapa. Några ytterligare pengar är vi inte intresserade i att stödja föreningen med.

2013,11,26

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Farväl opposition...

Frågan om det frikostiga penningflödet till MoDo hockey får allt fler dimensioner. Ur demokratisk synvinkel är det anmärkningsvärt att vi nu får del av informationen från senaste mötet i kultur-och fritidsnämnden, att beslut att tillföra ytterligare 90 miljoner till klubben nu är förankrat och klart.. Beslutet som skall tas i fullmäktige den 16 december är alltså en ren formalitet. Att det är så bråttom tyder på att man vill göra en tilldelning också för innevarande år. En gyllene gåva om 9 miljoner lagom till årsskiftet, kompletterad med ytterligare en sådan när vi vänt blad och skriver 2014.

Den ytterligare tilldelningen är orimligt stor mot bakgrund av kommunens ekonomi, och det krav som ställs på dess förvaltningar. Att binda kommande fullmäktige i 10 år till beslutet, skall jämföras med hur man hanterar budget inom förvaltningarna. Där prövas varje krona årligen i samband med budgetarbetet. Nog är det märkligt då att godtycket får härja som det gör i relationen till MoDo Hockey.

Hur hanterar då oppositionen situationen?

Se gärna den här länken, den ger svaret.

http://www.svtplay.se/klipp/1615090/kritiserar-hockeyjamforelse

Vi har fått ett nytt oppositionsråd. Hennes intresse för att debattera ekonomin i kommunen var obefintligt i samband med det tertialbokslut som redovisades i oktobers KF. På lokaltidningens kommentarsfält kunde man häromdagen ta del av informationen att hon är gift med den person som i sin egenskap av ordförande i MoDo Hockey samtidigt som han var VD i lokaltidningen var den som mer än andra drev frågan om den nya arenans byggande för mindre än 10 år sedan. Det hindrar inte att hon enligt ovanstående länk tydligt tagit ställning till förmån för tilldelningen av extra pengar till klubben.

Det för osökt tanken till jäv.

Jäv är en rätts- eller beslutssituation där en person kan tänkas vara partisk eller där det finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för personens opartiskhet. Den som invändningen riktas mot kallas jävig. En jävig person får inte delta i beslutet i fråga eller i förberedelserna för beslutet. För att jäv ska föreligga krävs det inte att personen är partisk utan bara att situationen är sådan att det typiskt sett finns skäl att misstänka partiskhet, vilket inte alltid är helt oproblematiskt.

Så definieras jäv i laglig mening, jag överlåter till läsarna att göra sina bedömningar. Men om oppositionen i alliansens kläder varit svag redan tidigare, är det kanske Farväl opposition som gäller nu.

2013.11.24

Jarl Strömbäck

Kommunal gunstling

 

På senare tid har kommunens norr om skogen välvilja att ge sitt hockeylag ytterligare 90 miljoner i stöd över 10 år, väckt mycket känslor. För att tydliggöra beloppet bör man sätta in det i ett större kommunalt sammanhang. Av det skälet vill vi delge läsarna en del ytterligare information vi hoppas kan bidra till större förståelse av det som nu sker.

Vid färdigställandet av kommunens nya Arenan 2006 fick ägaren/klubben ett 25-årigt avtal med kommunen som innebär att föreningen får ett bidrag som startade med 5,3 miljoner/år och med en årlig uppräkning om 2%. Avtalet gäller oberoende av vad föreningen presterar sportsligt, och innebär att den sammanlagda summan blir Sek=175 miljoner. Det motsvarar ungefär kostnaden för byggandet, om man bortser från de väl tilltagna offentliga stöd som kom bygget till del.

I klubbens senaste årsredovisning är räntekostnaderna för drygt 6 miljoner Sek. Det årliga bidraget enligt avtalet är också drygt 6 miljoner Sek. Med andra ord täcker kommunens bidrag föreningens/Arenans kapitalkostnader.

Den helt dominerande kostnaden i klubbens årsbokslut är lönekostnaderna. De är i senaste årsbokslut mer än 77 miljoner. Så frågan vi alla borde ställa är, varför skyller man kostnaderna på Arenan, som vad avser låneräntorna täcks av kommunens stöd?

En annan aspekt är relationen till andra föreningar. I kommunen påstås vi ha ca 700 föreningar. Av dess får 258 föreningar, idrott-kultur-handikapp etc, stöd/bidrag i någon form, i huvudsak via kultur och fritid.

Det sammanlagda stödet till dessa föreningar är drygt 18 miljoner. Stöden till klubben redovisas endast med ett marginellt litet belopp här, man har tydligen en särskild fil för relationerna med Föreningen.

Att klubben har haft en gräddfil in till den politiska ledningen i kommunen framgår väl av det politiska ledarskapets handlande och prioriteringar. De bedyranden om det riskfria i att satsa på den stora nya Arenan, istället för att bygga om gamla Kempis för halva kostnaden, visar nu sitt verkliga ansikte. Och medborgarna förväntas i vanlig ordning gapa och svälja.                               

Jarl Strömbäck                                      Peter Byström

SPI Välfärden

 

Som man sår får man skörda.

 

 

Som man sår får man skörda!

 

Ibland kan det vara på sin plats att gå tillbaka till den tid när sådden till det som nu skördas gjordes. Nedanstående text är tagen ur ett debattinlägg undertecknad hade i mediedebatten i maj 2004. Arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020 var budskapet, och inga krav på kommunala extrapengar. Som man sår får man skörda.

 

 Den tiden är förbi när rovdrift på de offentliga kassorna var förbehållen affärslivets skojare med nummerkonto i något avlägset land. De som mot rundliga ekonomiska stöd öppnade en verksamhet, kasserade in bidragen och försvann. Nu ställs kraven från långt närmre håll. Med hot om nedläggning av verksamheter kombinerat med löften om framtida vinster krävs att alltmer av den kommunala kassan sätts in i riskfyllda projekt. Ett exempel så gått som något är hotet att stadens elitlag i hockey kan komma att försvinna om inte en ny arena kommer till stånd. Och i ÖA meddelas 2004.02.17,”arenan kommer att få sin bästa tid 2010-2020.” Underförstått förskjuter man kraven på lönsamhet till en avlägsen framtid. Vem minns då vad som sägs nu?

 

Kommunens kassa är i grunden inte annan än den privatekonomiska. Skulder och intäkter måste gå ihop. Ökas skulderna på ett område så måste de minskas på andra. Följaktligen räknas nu inför budgetarbetet 2005 på indragningar av kanske så många som 60 lärartjänster. På omsorgens område ser vi en utveckling där de gamlas krav på valfrihet i boendet de sista åren, alltmer förvandlas till en husarrest i det uttalade syftet att spara pengar.

 Vi har alla att göra våra prioriteringar. Inom affärslivet används ibland begreppet de tre generationernas företag. Den första generationen bygger upp verksamheten, den andra generationen förvaltar den och den tredje generationen förskingrar den. Måhända har det sin motsvarighet också i vissa politiska sammanhang.

 För de som önskar flytta till vår stad finns kanske anledning att fundera över inte bara det personliga nöjets estrader, utan också hur skolgången blir för Era barn, liksom omsorgen om Era gamla den dagen de behöver den. Eller tillhör ni de osjälviska som uppoffrande och utan att klaga är beredda att påta er rollen som anhörigvårdare när den dagen kommer?

 

Så till de företrädare för näringslivet som argumenterat för Arenan. Vill ni verkligen göra en insatts i den här frågan, så överta det lånekrav som nu ställs på kommunen. Logerna i den mån ni hyrt sådana kan ni ju sannolikt dra av på Era deklarationer som representation vilket innebär att det i grunden är vi skattebetalare som får stå för dem. Och ev. framtida förluster i Arenan kan ni säkert med en lämplig bolagsbildning få avdragsgill också. Så förskjuts åtminstone det omedelbara ansvaret bort från kommunen. Och det kommunala kravet på ”god ekonomisk hushållning” kan kanske få en verklig innebörd.

 

 

2004.05.23

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

891 78 Bonässund

0660-370354

 

Makten och bulvanerna 26

Det är dags att publicera de sista avsnitten i den långa, granskande serien avsedd att sprida kunskap på områden som är centrala för tryggheten och rättsäkerheten för oss alla. Alla kan vi bli i den situationen, i egen mening beroende, eller via anhörigrollen tvingas göra egna erfarenheter på området. Låt livets höst bli lika vacker som höstens färger.

Maktmissbruket ibland samhällets företrädare tilltar men ingen orkar protestera!!

Varför är förtroendet för offentliganställda och politiker så låg?

Sammanfattat beror nog det på att offentliganställda och politiker systematiskt verkar se till samhällets behov av skydd först, framför den enskildes rätt.

När samhällets företrädare därför kommer i konflikt med vanligt folks uppfattning om rätt eller fel så rubbas medborgarnas uppfattning om innehållet i det uppdrag offentligtanställda egentligen har.

Uppfattningen att politiker först ser till sitt eget och samhällets bästa före omsorgen om de gamlas situation har numera fått stor spridning.

Vad göra när samhällets företrädare med gemensam kraft missbrukar sin makt?

Talesättet att spotta på stenen räcker tyvärr inte då det visat sig att samhällets myndighetsföreträdare har visat upp en viss förmåga att tillsammans och på ett sällsynt raffinerat sätt kunna sätta rättssystemet ur spel då man samfällt missbrukar sin makt gentemot de sjuka, gamla och värnlösa.

Det behövs därför mycket engagerade anhöriga vilka ständigt och med oförtruten kraft fortsätter att protestera då maktmissbruket ibland myndighetsutövarna flyter upp till ytan.

Detta är dock mycket tidsödande och tar musten ur också de allra mest hängivna försvararna av den enskildes rätt i sitt umgänge med olika myndighetsutövare.

Därför är det synnerligen viktigt att lagstiftarna blir uppmärksammade på detta oskick med förvaltarskapsärenden så att en snar ändring kommer till stånd.

Timbros bidrag till att åstadkomma denna förändring är därför mycket välkommet.

Vad göra åt faktum att styrkeförhållandet mellan individ och samhälle är helt oproportionerligt i samhällets favör?

Vi har på eget sätt redovisat våra förslag längre fram i detta dokument. Dock behöver det påpekas att all lagstiftning alltid bör bygga på rimliga proportionaliteter mellan samhället och den enskilde.

Något som idag tyvärr inte är fallet.

Vad driver offentligt anställda att vilja sätta sig på gamla och sjuka?

Här finns det sannolikt en rad olika förklaringar. Men precis som Lisa Magnusson i sin rapport för Timbros räkning inleder med att säga i sin rapport så korrumperar makt.

Det går heller inte helt att befria sig från misstanken att offentliganställda ibland sig själva har utvecklat en något skev syn på de medborgare (läs främst de gamla) vilka de har blivit satta att tjäna.

Någonstans lyser det igenom att många myndighetsutövare verkar se på medborgarna som sina undersåtar vilka de tvångsmässigt ser som sin uppgift att tillrättavisa, uppfostra och frånta sina medborgerliga rättigheter.

Något som Mariana Norberg bistert fått erfara den hårda vägen.

Det går inte heller helt att befria sig ifrån tanken att det, ibland en del av de offentliganställda, har utvecklats en syn på sin egen roll som präglas av en viss revanschism som många gånger tar sig helt bisarra uttryck.

Maktmissbruket har i Marianas fall gått till sådana överdrifter att många människor häpnar när de får reda på hur hon har behandlats.

Detta är ett samhällsproblem under snabb uppsegling.

Varför gör inte politikerna något åt de offentliganställdas systematiska maktmissbruk?

Det finns ett kollegialt beroende mellan politiker och myndighetsföreträdare, något som olika opinionsbildare i många artiklar har belyst på ett utmärkt sätt.

Politiker ser sin roll som huvudman för olika delar av myndighets Sverige som ett sätt att visa sin egen maktställning dem emellan.

Beklämmande om någon frågar mig, men tyvärr visar detta förhållande upp sina konsekvenser alltför ofta för att det skall gå att helt ignorera.

Det är ju t.ex. de kommunala tjänstemännen vid överförmyndarverksamheten i Sundsvalls Kommun vilka i realiteten fattar besluten i förvaltarskapsärenden men rent formellt så är det politikerna i ÖFN vilka fattar besluten.

Politikerna litar helt enkelt blint på att tjänstemännen inom överförmyndarverksamheten kan sin sak och att de inte har någon dold agenda och de blir därför, som ansvariga politiker, ”nyttiga idioter”.

Men vem ibland dessa fritidspolitiker vill egentligen framstå som okunnig och inkompetent för att därmed löpa risk att schavottera offentligt om tjänstemännen, som i fallet med Mariana Norberg, byggde sin ansökan om förvaltarskap på helt rättsvidriga grunder?

Det uppstår därför ett osynligt beroendeförhållande mellan tjänstemän och politiker. Något som i Sundsvalls Kommun fått helt absurda konsekvenser.

Överförmyndarverksamhetens chefstjänsteman, Ewa Öhrn, kunde inte acceptera att Hovrätten gav Tingsrättens båda tidigare beslut bakläxa och hon gav därför uttryck för sitt personliga missnöje med Hovrättens dom (se Aftonbladets artikel).

För även om denna typ av uttalande från en chefstjänsteman, med myndighetsutövning som sin yrkesroll, har rätt att tycka om ett domstolsutslag så sätter hennes uttalande fingret på den maktfullkomlighet många av myndighetsutövande tjänstemän känner.

Ewa Öhrns uttalande kunde ha stannat vid den intervju hon gav då Aftonbladet 2012 02 09 frågade henne om hon var nöjd med sitt och ÖFN:s agerande i fallet med Mariana Norberg.

Men tyvärr så har hon tillsammans med ÖFN:s ordf Bertil Swenson gått vidare och fortsätter att bedriva häxjakt på andra gamla vilka man med tvångsmedel och på bristfälliga underlag vill få satta under förvaltare.

Fallet med Martin Granlund visar på den fullständiga avsaknad av respekt för de tidigare tillkortakommanden man från ÖFN i Sundsvall visar.

Likaså har hon och ÖFN:s ordf i diarieförda skrivelser gått till officiell attack mot kommunstyrelsens fd ordf Magnus Sjödin för att han personligen lyssnade på en av de anhöriga och tog till sig av den massiva kritik som förekom i media i samband med att fallet med Mariana Norberg.

Den tidigare kommunstyrelseordföranden tyckte att Mariana Norbergs fall, i och med den friande domen i Hovrätten, gav skäl till eftertanke vems ärende ÖFN skall värna.

Det som för allmänheten och denne lokale kommunpolitiker är självklart, d.v.s. att ÖFN:s ledamöter skall vara allmänhetens förlängda arm gentemot samhället, tycks inte vara den självklara uppfattningen inom Sundsvalls Kommun.

Vi har nog inte sett att sista ordet har sagts i fallet med Mariana Norberg då hennes son Jan Norberg nu ställt ett antal frågor till ÖFN i Sundsvalls Kommun samt hos åklagaren begärt att denne inleder en förundersökning mot den av ÖFN utsedde förvaltaren i Mariana Norbergs fall.

Den åklagarledda förundersökningen har nu påbörjats.

Makten och bulvanerna 25

Dags att efter några dagsaktuella inslag i bloggen, återgå till den syn över förmynderiets tillämpning, som redovistats under ovanstående rubrik. Läs och begrunda en verklighet som för de flesta är okänd, då den skyddas av en sekretesslagstiftning som blivit förtryckets främste bundsförvant.

2013.11.09

Jarl Strömbäck

 

Varför kan ÖFN ansöka om och få förvaltare utsedda hos tingsrätten m h a synnerligen bristfälliga eller ogiltiga läkarintyg?

Svaret på den frågan är egentligen ganska enkel då olika myndighetsutövare tillsammans agerat för att sätta lagstiftarens ursprungliga intentioner med läkarutlåtanden ur spel.

Detta sker ofta för att slippa besvärliga gamla eller deras anhöriga vilka eventuellt kan ha synpunkter på detta oskick.

Vi tvingas återigen konstatera att samhällets myndighetsutövare medelst ett samordnat agerande helt kan tillgodose sina egna intressen.

De gamla struntar man uppenbarligen helt i.

Tingsrätterna verkar också helt ha abdikerat från att ens försöka uppfylla kraven på vad som krävs i Föräldrabalken.

Varför accepterar vi att kommunal hemtjänst i egen regi utnyttjar sin organisatoriska tillhörighet inom Socialförvaltningen som medel för att få gamla satta under förvaltarskap?

I Mariana Norbergs fall blev det tidigt synnerligen uppenbart att hemtjänsten var vana att oinskränkt få gehör för sin något märkliga grundsyn, d.v.s. att det inte är hemtjänstens sak att vara till för de gamla utan att det är de stackars gamla vilka skall anpassa sig till de krav som hemtjänsten, efter eget gottfinnande, hade ställt upp.

Att dessa krav på de gamla helt stod i strid med gällande lagstiftning tycktes inte spela någon som helst roll. Ingen hade ju protesterat förut.

Man bör också inse skillnaden mellan privata vårdgivare för hemtjänst och den kommunala i egen regi bedrivna hemtjänsten.

Den kommunalt bedrivna hemtjänsten är rent formellt en organisatorisk del av kommunens socialförvaltning och det ger den kommunala hemtjänsten tillgång till en rad interna resurser vilka man fritt kan utnyttja om man anser det nödvändigt.

Något som visade sig förödande för Mariana Norberg.

Hemtjänsten kunde pga denna möjlighet, på helt rättsvidriga grunder, sätta henne under förvaltarskap under närmare ett helt år.

Dock sätter fallet med Alice Babs fingret på att även andra än de i egen regi bedrivna hemtjänsterna kan få ett förvaltarskap inrättat.

18 Svaret på denna fråga blir givetvis att lagstiftningsvägen snabbt stänga den kommunalt bedrivna hemtjänstens unika möjligheter att använda sig av de kommunala resurserna för att initiera och genomdriva förvaltarskapsärenden.

Vad betyder införandet av LOV (Lagen Om Valfrihet) vid jämförelsen mellan privata vårdgivare inom hemtjänsten och kommunalt bedrivna hemtjänster runtom i landet?

Analogt med resonemanget härovan så blir det med dagens gällande lagstiftning helt klart att många äldre av ren självbevarelsedrift bör välja privata hemtjänstentreprenörer då dessa, åtminstone formellt, saknar det batteri av kommunala resurser som deras ”konkurrenter” inom den kommunala hemtjänsten så att säga har gratis tillgång till.

 

Den tysta revolutionen

Novembertisdag när det här skrivs. Morgongympan med gänget i sporthallen är avklarad. Om en stund bär det av till dagens första möte. Men först den här bloggen.

Läs/lyssna och lär genom att klicka er in på den här länken:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5668583

Där ges förklaringen till den utveckling som kommunen norr om skogen är ett skolexempel på. En Reagan/Thatcher inspirerad satsning som på några år gjorde kommunen till en av landets mest skuldsatta per/Capita. Medlet en via bolag, hejdlös skuldsättning för att som riskkapitalist gå in i projekt som varken banker eller professionella riskkapitalister intresserat sig för.

 Stöd i miljardklassen tillfördes bolag som Sekab och Domsjö fabriker, något som media vittnat om på många sätt. Stöd som gjort enskilda personer omåttligt rika, medan kommunmedborgarna sitter med Svarte Petter, skulder som slår hårt mot de lagstadgade verksamheterna.

Och piskan viner, i dagens lokaltidning (ÖA 5.11) får vi ännu ett vittnesmål, en 91-årig person med både fysiska och mentala behov nekas boende.

Samtidigt hävdar ansvariga att några köer till boenden i kommunen inte finns? Lyssna på länken, det borde vara en lämplig sysselsättning en gråmulen novemberdag.

2013.11.05

Jarl Strömbäck/SPI-Välfärden

Vindkraft - kommunalt veto.

 Nedanstående anförande höll undertecknad i samband med KF den 28.10.2013. Texten talar för sig själv.

Att pröva vindkraftverk följer samma process som att pröva annan verksamhet som klassas som miljöfarlig verksamhet enligt 9 kapitlet i miljöbalken. Det finns emellertid en viktig skillnad och det är det så kallade kommunala vetot. Det kommunala vetot finns endast vid prövning av vindkraftverk och innebär att prövningsmyndigheten, dvs länsstyrelsen eller miljödomstolen, endast får ge tillstånd till vindkraftverk om kommunen har godkänt det.

 

Enligt protokoll delegerades beslut nom vindkraftverks etablering i Örnsköldsviks kommun bort från fullmäktige i början av 2010, och därigenom bort från det forum som rimligen är det enda forum i kommunen där ett kommunalt veto kan tas. Skälen till den åtgärden kan knappast ha varit någon annan än att undvika en situation där vindkraften ifrågasätts.

Enligt uppgift lär så många som mer än 300 vindkraftverk ha beviljats tillstånd i vår kommun, vilket om de kommer att byggas utgör den största skövling av naturområden som någonsin drabbat Örnsköldsviks kommun.

Nu kommer också larmrapporterna tätt både från vårt land och från andra länder där den storskaliga utbyggnaden tagit fart. Söker man över nätets olika fora och You Tube är vittnesmålen mycket omfattande. Det handlar om viltet som flyr industriparkerna. Det handlar om ljudmattorna, som utgör en tydlig hälsorisk för boende, även på betydligt längre avstånd från verken än givna gränsvärden. Det handlar om förstörd närmiljö, när den mörka delen av dygnet förvandlas till ett tivoli av blinkande ljus, och skuggor och buller från verken förstör de fina dagarna. Och det handlar om fastighetsvärden som rasar, när fastigheter i parkernas närhet blir osäljbara.

Det är anmärkningsvärt att vår kommun så tydligt manipulerat beslutsfattandet i KF, när man valde att delegera bort frågan från den beslutsprocess som kunde inneburit en viktig debatt i frågan.

Slutligen

Politik är inte bara att vilja, utan också att välja. Undertecknad skulle gärna sett att kommunen villkorat eventuella tillstånd för vindkraft med att viktig infrastruktur som järnvägens dubbelspår och norrbotniabanan, samt bredbandsuppbyggnaden prioriterades innan man gav några tillstånd till vindkraftsparker. På det sättet hade det kommunala vetot kunnat göra verklig nytta.

2013.10.28

JS

 

Makten och bulvanerna 24

Dagens avsnitt tar upp hanteringen av läkarintyg, en hantering som långt ifrån är rättsäker. Mycket finns att anmärka på, något som också riksrevisionen har gjort styora rapporter om såväl 2006 som 2009.

2013.10.27

Jarl S

Varför ser missbruket i hanteringen av läkarintyg ut som det gör?

Om vi börjar med att fråga oss hur missbruket med läkarintyg ser ut i den vardagliga hanteringen så kan vi konstatera att det är för att uppfylla ett lagkrav i Föräldrabalken som samhällets företrädare behöver läkarutlåtanden.

För att skapa ett bekvämt sätt att hantera detta i processen då man ansöker om förvaltarskap så har samhället återigen samordnat sitt tillvägagångssätt.

Det är ÖFN vilka på tingsrättens uppdrag ofta har på sin lott att kräva in ett aktuellt läkarintyg men ofta är det socialtjänsten som till sin utredning även bilägger ett läkarintyg.

För att på något sätt ändå försöka få praktiska riktlinjer att gå efter vid utfärdandet av dessa läkarintyg så har man tagit Socialstyrelsen till hjälp.

Socialstyrelsen har därför tagit fram en blankett som man vill att läkare använder vid sina omdömen om ett förvaltarskap skall vitsordas eller ej.

Problemet med denna blankett är bara att den inte ger läkaren något som helst utrymme att inte vitsorda ett förvaltarskap för den gamle. Raffinerat!!

Frågan som då dyker upp är vilka riktlinjer som allmänt sett skall gälla vid olika läkarutlåtanden i olika sammanhang?

Här finns det ett av Socialstyrelsen utfärdat dekret hur detta skall gå till. Den i dag av Socialstyrelsen utfärdade blanketten uppfyller inte på något sätt Socialstyrelsens egna krav.

Märkligt kan tyckas men det som i verklig mening är mest besvärande med denna blankett är att den inte ger läkaren någon som helst möjlighet att ha en avvikande uppfattning, d.v.s. att inte vitsorda ett förvaltarskap.

Detta innebär att rättssäkerheten för den enskilde återigen helt sätts ur spel.

Hanteringen av läkarutlåtande i samband med förvaltarskapsärenden är ännu ett exempel på hur illa det kan gå när olika myndighetsutövare inom stat, kommun och rättsväsendet koordinerar sig för att kunna åsidosätta den enskildes möjligheter att hävda sin egen rätt.

16 Förbjud omedelbart användningen av Socialstyrelsens blankett för läkarintyg betr vidimering för behovet av förvaltare.

Varför låter vi Socialstyrelsen fortsätta i sin roll som utfärdare av blanketter för läkarintyg betr behov av förvaltare?

Man måste ju fråga sig på vems uppdrag Socialstyrelsen har utformat denna blankett?

Det känns ju inte helt naturligt att en myndighet som Socialstyrelsen, utan övrig jurisdiktion på området för förvaltarskap, utses som ansvariga för att ta fram en blankett på ett område där de i sak inte har en aning om hur laglighetsprövningen formellt skall gå till för att möta kraven i Föräldrabalken.

Man skulle ju kunna misstänka att utformandet av denna blankett är ett rent beställningsjobb från SKL i vars intresse det verkar ligga att beskära den enskildes rätt gentemot ÖFN.

Läkarnas utlåtande bygger rent generellt alltför ofta på en rent slentrianmässig hantering där tillfrågade läkare endast ser detta med att utfärda ett läkarutlåtande som en rent administrativ åtgärd på uppdrag samhällets myndighetsutövare.

NAP, d.v.s. Någon Annans Problem tycks vara ett allmänt sätt från olika myndighetsutövare, inkl läkarkåren, att betrakta sin roll i en ganska komplex och omfattande process, som den för förvaltarskapsärenden.

Den läkare vilken öppet trotsade Socialstyrelsens blankett i fallet med Mariana Norberg ignorerades helt av tingsrättens ordf då denne skulle redovisa sina domskäl (se rådmannens kommentar i Aftonbladets artikel bifogad som länk i detta dokument).

Kan detta möjligen ha berott på att denna läkare, vilken tillika var hennes husläkare och kände henne väl sedan många år, skrev ett omfattande utlåtande där han redovisade historik och löpande utveckling för att slutligen komma med ett samlat omdöme som inte vitsordade ett förvaltarskap??

Vi måste säkerställa att läkarna från misstanken att gå någon myndighetsrepresentants ärenden och kräva att ett ordentligt och väl övervägt läkarutlåtande från någon sakkunnig läkareutfärdar ett läkarintyg med en icke förutbestämd utgång. Dvs inte utfärdat på ”beställning” och av slentrian.

Sannolikt skulle då läkarutlåtanden rejält kunna påverka utgången vid många förvaltarskapsärenden.

17 Frågan om läkarutlåtande måste på allvar tas in i Föräldrabalken och då samtidigt reformeras grundligt så att lagstiftarens ursprungliga tankar om att någon med fabricerade läkarintyg inte felaktigt blir satt under förvaltare.