Mönstret går igen

 Strålande morgon denna oktoberdag. Himlen lyser blå i den uppstigande solens sken, och vinden vilar över ett stilla hav. Morgonen är krispigt nära 0-punkten, så som det bör vara i oktober. Även hösten har fina dagar.

I tidens nyhetsflöde accentueras än en gäng faran i att blanda sinsemellan etniska motsättningar som inte låter sig förändras. När en fransk lärare för en lektion i yttrandefrihet mördas och halshuggs, väcker det starka känslor hos den stora majoritet som värnar om just det fria samhällets rätt till de friheterna. I många länder, inklusive vårt eget har nu problematikerna runt de etniska motsättningar som följer av radikaliseringen, skapat problem som blir allt svårare att hantera. Radikalisering kan ske på olika sätt, gemensamt för dem är att de ökar motsättningarna istället för att minska dem. Så också i vårt eget land.

Corona-epidemin fortsätter att plåga världen. Just nu klassas den som den 5-e största dödsorsaken, siffran en miljon döda har passerats enligt WHO. I vårt land är vi än så länge lyckligt lottade, i den meningen att en 2-a våg ännu inte är ett faktum. Sämre är det i många andra länder, inte minst i USA.

Där hårdnar nu kampen om presidentposten, den sittande presidenten Donald Trump använder alla invektiv och lögner han kan finna för att smutskasta demokraterna i allmänhet och Joe Biden i synnerhet. Den personkult han söker att skapa kring sin egen person är lik den som hans tyska motsvarighet med bokstaven H i namnet drev för snart 100 år sedan. Den utvecklingen blev en tragedi för en hel värld, och Trumps ambitioner är inte blygsammare. Hans behov att lyfta sitt ego över allt och alla är sjukligt, vilket mängder av psykiatriker lyft fram.

Må det amerikanska folket visa sig starkare i sin demokratiska tro, än det tyska folket gjorde den gången.

2020.10.18

Jarl S

Antiklimax

Tillbaka efter ett par dagar med barn och barnbarn i skärgården. Sol, sommar och bad, krabbfiske och fiske av tångräkor en lek för barn och vuxna. Avkoppling i år som alla år, omvärldens bekymmer parkerade. Samtidigt redovisar ännu en polisär utredning sin uppfattning om vem som mördade ikonen och statsmannen Olof Palme.

Olof Palme är inte den förste ledargestalt som mördats. I vårt land minns vi FN-s generalsekreterare Dag Hammarskjöld. Från USA kan morden på bröderna John och Robert Kennedy ses som likheter, från Indien morden på Indira och Rajiv Gandhi.

Politiska mord förutsätter planering, spaning och organisation. Olof Palme var en profilerad person som hårt kritiserat företeelser och händelser som pågick i vår omvärld. Att han på det sättet blev till en fyrbåk för de som delade hans synsätt, och ett problem för de som inte gjorde det, är ett faktum.

Den slutledning man nu för fram i utredningen har föregåtts av indikationer på att man anser sig ha bevisning för vem som mördade Palme. Man väljer då att peka ut en person som saknar känt motiv, som saknar den organisation som krävs för att kartlägga Palmes rörelser och välja till fället. En person som enligt juridisk och kriminologisk expertis aldrig skulle kunna fällas för dådet, och som varit död sedan många år.

Ur ett nationellt, och internationellt perspektiv vågar man inte gå djupare i den här frågan än att utgå från att dådet gjorts av någon enskild person av svensk börd. Tanken att Palme i själva verket kan ha följts en längre tid av en organisation som ville ha bort honom tillåts inte. Tillfället kom den kvällen han valt att utan personskydd gå på bio med sin son och hustru, och i lugn och ro var på väg hem. Något som mördaren rimligen kände till.

Om utredningsgruppen fått direktiven att för gott lägga mordet till handlingarna som ett ”cold case” hade det kanske accepterats. Nu väljer man istället att utpeka en person som inte har någon av de förmågor som rimligen ligger bakom mordet. Han avfärdades av tidigare utredningar, och så borde skett också i denna.

Mordet av Olof Palme kommer för evigt att omges av samma mystik som morden på de båda bröderna John och Robert Kennedy och tidigare politiska mord. De fick alla betala det ultimata priset för sina politiska övertygelser.

2020.06.11

Jarl S

Rasismens ansikte

En skola i Enskede, luciatid och advent, fredens och fridens tid innan jul. I en av skolans samlingssalar sitter en 17-åring och pluggar. Han är ambitiös, kommer från ett land där skolgång är en ynnest som långt ifrån alla får. Han förstår värdet av den möjlighet till nystart i livet som uppehållstillståndet han fått i vårt land innebär.

Bakom honom smyger en 16-årig elev fram. En elev som länge uppträtt aggressivt på skolan. Han är beväpnad med en stor kniv som han hugger den studerande pojken i ryggen med 7-8 gånger samtidigt som han säger sov gott, sov gott. En annan elev som försöker stoppa attentatet får skärskador i handen.

Skolans ledning var väl medveten om den angripande elevens aggressiva beteende, han hade uppträtt våldsamt mot elever tidigare. Och man får inte tala om etnicitet, som om den inte existerade. Så blundar ledarskapet alltmedan våldet eskalerar.

Nu talas om att “pojken” mått dåligt, som om det vore en förmildrande omständighet. Och med den sociala lagstiftning vi har blir “straffet” för mordet troligen mycket kort om ens något. Det talas vitt och ofta om sänkt rösträttsålder, det borde kanske talas än mer om brotts myndighetsåldern. När kriminaliteten kryper allt längre ner i åldrarna, måste också lagstiftningen följa med.

Föräldrar miste en son, vänner en kamrat och vårt land en person som kanske givet hans engagemang, kunde blivit en stor tillgång för vårt land. Och den förklädda rasismen skördade ännu ett i grunden helt oskyldigt offer.

 Något annat motiv kommer man inte finna.

2017.12.15

Jarl

                                          

Bombad demokrati

När Obama för 8 år sedan blev USA-s president, så var han det stora hoppet för den stora majoritet av folket, som ville ha mer av sociala reformer och arbete, är militära ingripanden i olika konfliktländer. Han lovade att avsluta det amerikanska engagemanget i Irak och i Afghanistan, och i så måtto har han också följt sin plan i stort. Men han var också aktiv part i de omvandlingar som skedde i norra Afrika, inte minst då i Libyen, där en av världens brutalaste diktatorer, Khaddafi och hans regim föll samman med stöd från USA och många andra demokratiska länder.

När med detta som utgångspunkt demokrativännerna i Syrien började demonstrera, och våldet från regimen eskalera, trodde man från den demokratiska oppositionen att man skulle få liknande stöd som skett i Libyen, men så blev inte fallet. Den demokratiska världens hjälp har varit tafflig. Den har saknat kraft och organisation, och Syriens öde bollats över till ett handlingsförlamat FN.

När så Obamas regeringsperiod närmat sig sitt avslut, vill han inte lämna över landet till sin efterträdare i ett stadie av militär konflikt i mellanöstern. Väl medvetna om det har istället den ryska militärdiktaturen tagit över ledarskapet i den syriska konflikten. Resultatet av den förvandlingen lät inte vänta på sig. Massiva bombningar av de områden som behärskades av de demokratiska krafterna. En otrolig ödeläggelse av de civila samhället, och större flyktingvågor än man sett sedan 2-a världskrigets slut.

I brist på stöd från det demokratiska länderna kommer snart Assadregimen, känd för sina mord på kritiker och sin totala brist på demokratiska synsätt, att krossa demokratiaktivisterna, och i den mån de överlever, fördriva dem ur landet. Det som nu sker, slutfasen på det syriska kriget, är en tragedi av monumentala mått. Omvärldens ovilja att engagera sig på demokraternas sida har ett givet pris. Diktaturerna i Ryssland och i mellanöstern flyttar fram sina positioner. Demokratin och det öppna samhället, inte bara i konfliktänderna, är de stora förlorarna.

Historien visar nämligen att där diktaturens kreatur tillåts växa sig stora, där kommer nya konflikter som ett brev på posten. Av de skälen har Ryssland närstående länder alla skäl att oroas. Av de skälen kommer oron i mellanöstern att fortsätta med sina spridningseffekter. Turkiets sammanbrott som demokratisk stat är det senaste exemplet.

Och vem skall ta kostnaderna för det sönderbombade resultatet när övervåldet tillåts vinna över diplomati, demokrati och maktdelning?

2016.09.25

Jarl

Boris Nemtsov

Häromdagen (28.2) visade SvT en dokumentär över Boris Nemtsov, den ryske regimkritiker som brutalt mördades för ett år sedan i centrala Moskva. Ett politiskt mord vars beställare utan minsta tvekan kan ledas till det ryska ledarskapet, och därmed Putin.

I dokumentären gavs också en mycket bra tillbakablick över rysk utveckling under de senaste 20 åren, där Nemtsov under en tid som vice president under Jeltsin-tiden var en av landets ledande politiker.

I dokumentären intervjuades ett antal personligheter med god insyn i rysk politik, i samtliga fall menade man också att mordet på Nemtsov, liksom tidigare Anna Politkovskaya och Alex Litvinenko inte kunnat ske utan sanktion från den ryska ledningen.

I den historiska tillbakablick som gavs fick vi också se en svårt sjuk Boris Jeltsin överlämna ledarskapet av den ryska nationen till en för rysk allmänhet då totalt okänd Vladimir Putin. En person som utan tvekan är en marionett för starka och dolda krafter med sin bas i den ryska säkerhetstjänsten, förut KGB, nuvarande FSB.

I de kretsarna är inget heligt om det helgar målen, det fanns starka belägg för att den sprängning av hyreshus i Moskva med omfattande förstörelse och civila dödsoffer som skedde strax efter Putins tillträde var ett verk av FSB för att förstöra den fredsöverenskommelse med tetjenerna som Jeltsin och Nemtsov arbetat fram. Sprängningen påstods vara gjord av tetjener, och blev den ryska ledningens motiv för att militärt krossa de tetjenka frihetssträvandena.

I strid mot den ryska konstitution som skapades efter sovjetstatens fall, har också all opposition kvästs. Dess plattformar i media övertagits av regimens handgångna män och kvinnor, och oppositionens ledarskap har antingen skrämts till tystnad, eller för sin egen säkerhets skull flytt landet.

Boris Nemtsov var ett lysande ljus i det ryska politiska mörkret. Han vägrade att låta sig komprometteras eller skrämmas. Den utmaningen tålde inte maktapparaten. Samma maktapparat som efter Tetjenian gav sig på Georgien, Krim och Ukraina. Och som nu valt sida i den syriska konflikten, nämligen att stödja massmördaren Al-Assad.

Dokumentären om Nemtsov var välgjord och bör ses av alla som har ett intresse för vad som pågår i vår politiska närhet, och är intresserad av att läsa dess tecken. Kolla på Svt Play under rubriken dokument utifrån.

2016.03.01

Jarl

Våld föder kaos

Den ryska utvecklingen har kommenterats på åtskilliga bloggar under de gångna åren. Skälen till det är många, en omsorg om demokratin och freden i vår del av världen. En omsorg om det ryska folket, säkert i grunden lika fredsälskande som vi svenskar. Därför förtjänar också Ryssland den uppmärksamhet landet och dess ledning får.

Boris Nemtsov, också en tystad regimkritiker.

För den som söker på namnet Litvinenko i bloggen, kommer ett antal bloggar med några år på nacken upp. Mordet på Alex Litvinenko fick ny aktualitet i veckan när en officiell utredning i London bekräftade den bild som också tidigare kommit fram, att Litvinenko giftmördades av ryska agenter på direkt order från den ryska ledningen, Putin.

Litvinenkos öde är bara ett i raden av mord på meningsmotståndare som bär den ryska ledningens prägel. Brutala mord som haft två tydliga syften, dels att tysta oönskade meningsmotståndare, dels att skrämma övriga kritiker till tystnad.

Och succesivt har nu också västvärlden börjat vakna upp och inse allvaret. Den ryska aggressionen flyttas stegvis fram, precis som den tyska på 30-talet och med delvis samma argument.

Kriget i Tetjenien som var oerhört brutalt, följt av övergreppet på Georgien. Och sedan annekteringen av Krim och delar av Ukraina

Nu flyttas fokus ut till Syrien, där Putinstyret valt att med bombkrig hjälpa Al-Assad regimen. Resultatet av den positioneringen har visat sig bli intensifierade bombningar av i huvudsak de demokratikrafter som finns kvar, och ökade flyktingströmmar.

Våld föder kaos. Det råder en oerhörd cynism och brist på respekt för mänskliga rättigheter i den politik som Putinregimen för. Det ryska folket förtjänar bättre än att av en maktgalen politsk ledning kastas in i en utveckling där landets resurser förslösas på militära äventyr, istället för att användas till gangn för utvecklingen i stort i landet.

2016.01,23

Jarl

Samma andas barn

Så har det hänt igen, den ultimata egoisten har varit framme med sin absoluta övertygelse. Nämligen den att man har rätten att ta andras liv för att tillfredsställa egna övertygelser och begär.

Senast vi fick läsa om det och ta del av det i tidningarna handlade det om den eritreanska 36-åring som efter att ha fått avslag på sin asylansökan gick till Ikea i Västerås. Där plockade han fram en kniv ur deras sortiment och högg med den ihjäl en kvinna och hennes son som tillfälligt råkade vara där på samma avdelning.

I förhören på rättspsykiatri har han talat om att han kände sig kränkt av migrationsverkets beslut, och därför medvetet planerat handlingen. Han valde medvetet att angripa ”svenska personer” för att det skulle ges den effekt han eftersträvade enligt reportage i VLT. Han anses inte psykisk sjuk i de utlåtande man gör från rättspsyk. Han tillhör den grupp människor med snedvridna uppfattningar om den egna överhögheten som är beredda att mörda.

Det senaste dådet, men säkert inte sista är den rasistiskt styrda handling i Trollhättan som de senaste dagarna har dominerat i medias bevakning.

Också där handlar det om en person som med den egna överhögheten som ledstjärna valt att selektivt döda ett antal personer, och säkert hade tagit fler med sig på den färden om inte polisen satt stopp för det.

Och i medierapporteringen kan vi också ta del av hur laglösheten i form av ett gäng nordafrikanska unga män av okänd ålder och namn, våldtar en ung kvinna i Stockholm i ett parkområde. Också det ett uttryck för det våld som skapar allt större klyftor i det svenska välfärdsbygget. Och i tron på samhällets förmåga att skydda sina medborgare.

Om det svenska samhället och dess värdegrund av öppenhet och tolerans skall överleva, då måste också de svenska lagarna och synsätten försvaras. Den slapphet, eller oförmåga att möta de utmaningarna från rättssystemets sida, som många nu upplever kommer om den fortsätter att leda till allt större sönderfall. Allt större klyftor och allt fler som tar lagen i egna händer.

Är det det vi eftersträvar?

2015.10.24

Jarl

Rysk maktpolitik.

Så har den ryska mordmaskinen under Putins välde skördat ännu ett offer. Den här gången Boris Nemtsov, en person som mycket väl kunnat inordna sig i Putin-gruppen och berikat sig den vägen. Men som valde att profilera sig som den ryska demokratins och åsiktfrihetens talesperson, och nu fått betala det ultimata priset för det engagemanget.

Offren för de Putinska väldet har blivit oräkneligt många nu. Den dokumentär som ni alla kan ta del av på SvT-s Dokument Utifrån (svt Play) där den sändes den 2015.03.01 rekommenderas verkligen, den är viktig för att förstå varför nu också svenska riksdagsmän får hotbrev från den ryska duman.

Det är viktigt att i det sammanhanget komma ihåg att Putin kom till makten stödd av den ryska säkerhetstjänsten KGB, senare omdöpt till FSB. I de kretsarna har demokratiska värden litet svängrum, såvida de inte tjänar maktens syften.

I dokumentären ges en tydlig bild av framväxten av det system som skördat så många offer, först i sprängningarna av hyreshusen i Moskva, av oberoende experter ett attentat som gjordes av FSB, men användes som skäl till att starta det förödande fortsättningskriget i Tjetjenien.

Senare har våldet eskalerat över Georgien och andra kaukasiska länder, och nu är det ukrainska folket som utsetts som måltavla. Det kommer inte att sluta där om Putin-regimen känner att det demokratska länderna, måna om sin fredsälskan, gör ständiga reträtter. Brevhotet till de svenska och andra länders parlamentariker skall ses i det ljuset.

Det är naturligtvis en tragedi att vi skall behöva uppleva den här utvecklingen, understödd av ryska vapen och maktanspråk, ännu en gång. Men så är det väl att galenskapen har sin egen inneboende logik, och i dess yttersta förlängning ingår måhända att ont skall med ont förgås. I det perspektivet breder ruinerna åter ut sig vid Europas östra gränser.

2015.03.02

Jarl Strömbäck

Ondskans vindar.../Evil winds...

Under drygt 20 år hade jag marknadsansvar för den subindiska kontinenten i ett på sitt område världsledande företag. Det blev många resor dit, och gott om tid att söka förstå områdets kultur och historia.
Frigörelsen sent 1940-tal med striderna mellan hinduer och muslimer skördade miljontals döda, och splittrade landet i tre delar, Indien, Pakistan och Bangladesh (tidigare Östpakistan). När Benazir Bhutto endast 35 år gammal kom till makten i Pakistan kändes det som om en förnyelsens och hoppets vind svepte genom den delen av världen. En kvinna i landets ledning i ett land som av oss västerlänningar så ofta förknippas med kvinnoförtryck, hur är det möjligt?

Utvecklingen blev också den en kamp mot de ondskans vindar som aldrig helt stillnar. När hon nu drygt 20 år senare kom tillbaka var priset hon skulle få betala det ultimata, martyrskapets pris. För så kommer nog miljoner av hennes anhängare och vänner att minnas henne.

Ett liberalt ljus släcktes den 27.12.2007, ett ljus som hade kunnat bringa mycket av öppenhet, tolerans och sekularism till landet. Och en avgörande skuld kommer landets militära ledning att få bära. De kunde lätt ha gett det beskydd som hon förtjänade och borde ha fått mot bakgrund av tidigare mordförsök. Men dörren lämnades öppen för attentatsmannen.

Ett mycket mörkt moln har seglat upp över Pakistans framtid genom det här dådet. Må nya demokratiska krafter våga träda fram, För vad är annars alternativet?

2007.12.29
Jarl Strömbäck





For more than 20 years I worked as area manager for the Indian subcontinent for a leading Swedish export company in its market segment. This gave me the opportunity to make a great number of trips in the area, and also time to try and understand the culture and the history of the same.
The liberation in the late 40: ies from colonialism reaped millions of killed and split the subcontinent into three countries, India, Pakistan and Bangladesh (formerly East-Pakistan). When Benazir Bhutto at the age of only 35 years came to power in Pakistan, a wind of change and hope swept this part of the world. A woman in lead of a land, by us westerners so often linked to oppression of women, how is this possible?

The development escalated into a struggle against evil winds never resting. Now that she 20 years later came back after 8 years in exile, she would have to face the ultimate prize, the prize of martyrdom. This is the way her many friends and devoted followers will remember her.

A liberal light was blown out on dec.27 2007. A light that could have brought so much of openness, tolerance and secularism to the country. And a great part of the guilt for this is to be carried by the military leadership. They could have given the support and safety she deserved and should have received given previous attempts to assassinate her. But the door was left open to the killer.

A very dark cloud is now covering the Pakistani future due to this deed. Let us all hope new democratic forces will dare to show up, what is otherwise the alternative?

2007.12.29
Jarl Strömbäck

Vintersnö och joggingtankar

Vinterns första snö ligger som ett par centimeter mjukt täcke över marken när jag joggar min morgon runda, ca 6 kilometer denna söndagsmorgon. Klockan är 0630 och mörkret bryts av det ljus från gatlyktor och hus som återspeglas i nya snökristaller. Det är underbart skönt och en morgonrutin jag rekommenderar alla att få uppleva.

Tillbaka och efter en kopp kaffe är det dags att granska medias rapportering på olika områden. Jokela-massakern får naturligt nog stort utrymme i analyser och kommentarer. Att miljörörelsen fått sin extremism är inget att glädjas över. Det ”naturliga urvalet”, den starkes rätt att bestämma över de svaga känner vi igen från nazismens ideologiska avgrunder. Jokel-mördaren och hans vänner på nätet har tydligen odlat de synsätten, och försvarar dem också idag.

Och beträffande svartjobben finns det anledning att fundera över skuldbördans fördelning på ett djupare plan än som sker idag. I demagogernas värld är det omoraliskt och osolidariskt att betala svart för att få kranen lagad och staketet målat – men man ser inte den som lagar och målar som en omoralisk brottsling. Ibland kan man till och med ta dem i försvar. Den mest sliskiga varianten brukar då gå ut på att den hemska och giriga överklassen (som tjänar mer än 25000 kronor i månaden) tvingar de stackars människorna att mot deras vilja arbeta svart.

Ändå är det inte osannolikt att svartjobbaren kostar statskassan mer än svartköparen. Den som köper klippning av gräsmatta och passning av barn svart, betalar nog som regel med pengar som beskattats flera gånger om: inkomstskatt, avgifter, fastighetsskatt, etc. Men svartjobbarens pengar i handen är inte någon gång i närheten av skattesystemet.

Kort sagt: den som betalar svart betalar ofta med skattade pengar, men den som jobbar svart smiter till 100 procent från skatt. Demagogernas moraliserande vrede borde därför i första hand rikta sig mot den armé av svartjobbare som sannolikt vare sig är överklass eller ”höger”.


2007.11.10
Jarl Strömbäck

Värdet av ett mänskoliv!

Vad är en människas liv värt? Politiska förvecklingar och kris i utrikes relationer? Svaret är åtminstone delvis ett svar på den demokratiska mognaden hos de folk som berörs. Mycket stora resurser av både pengar och personal har gjorts av engelsk polis för att finna den förre sovjetagenten, sedermera Putinkritikern Alexander Litvinenkos mördare. Spåren leder till en tidigare kollega till Litvinenko vilken nu begärs utlämnad av engelsmännen. England kan kritiseras för en hel del, men man har ändå en rättstradition att vara stolt över. Också under nazitiden var det England som gick i fronten för motståndet när andra nationer, inklusive vårt land sviktade. Att man nu väljer att ta strid för en död mans minne, dessutom med rötter i ett annat land är en stor seger för rättsäkerhet och människovärde. Därför förtjänar den brittiska politiska ledningen applåder för sitt val att stå upp för människors säkerhet. Och för Ryssland återstår att bevisa sin politiska mognad. Det kan lämpligen ske genom att plocka fram Anna Politkovskayas mördare, att släppa pressen fri igen och att öppna upp för OSSE och västliga media att fritt resa i landet inklusive Tetjenien. 2007.07.17 Jarl Strömbäck