Efter valet

Frostbiten morgon Rimfrosten glänser vit på bryggorna vid sjön och sjöröken svävar över sjön. Det är tidig morgon och träden har iklätt sig de gula och röda färgerna. Hösten har kommit och valet till de politiska församlingarna är över. På en del håll står glädjen i tak, där har champagnen fått komma fram. På andra håll är tongångarna de motsatta. Inom kort skall budgeten läggas fram för riksdagen. Borta är valrörelsens alla utvikningar från de mindre partierna. I budgeten manifesteras blockpolitiken och i realiteten det 2-partisystem som utvecklats i vårt land. I det största partiets skugga krymper de små allt mer, kommer deras existens att ha något egenvärde vid nästas val 2014? Blockpolitiken är förutsättningen också för Sverigedemokraternas framgång. Den och att man från den mediala världen valde att osynliggöra SPI, det parti som kunnat hålla SD stången givet att man fått en liknande uppmärksamhet. I Örnsköldsvik kom inte SD in i fullmäktige medan SPI fick 2 mandat. Där SPI osynliggjorts fick SD röster från de som ser alliansen eller de rödgröna som valet mellan pest och kolera. I ena fallet de som köper de arbetandes röster med ökade klyftor i samhället, i det andra fallet en håglös bidragspolitik, som till stor del betalats med pengar ur pensionsfonderna. Valets utfall var given under de förutsättningarna, och med samma scenario kommer SD att öka även framgent. Visst finns det många som med den egna plånboken som samvete gärna blundar för andras problem, men i skuggan av det synsättet kommer andra krafter att växa. SD är symptom på det, kanske hade SPI med sin långt mer humana, långt mindre aggressiva attityd varit ett bättre alternativ. 2010.09.29 Jarl Strömbäck

Hunden eller svansen

Filmen ”Wag the dog”, som kom för ett antal år sedan var en roande satir mot ledarskapets förfall i en tänkt amerikansk presidents miljö. Det är lätt att i kampanjandet lyfta slagord likt Obamas ”Yes we can”. När väl valet är över och media, lobbyister och rådgivare väller fram med sina dagordningar, då uppstår lätt frågan, vem styr egentligen, hunden eller svansen? I slutet av årets valrörelse har vi kunnat se kommentarer med tydligt kritiskt innehåll över valrörelsen. Vem har styrt dagordningen, det politiska systemet eller media? Media styr över debattfora och nyhetsredaktioner och med det följer ett särskilt ansvar. Frågan är berättigad på många sätt, det är viktigt att den tredje statsmakten uppträder med sin auktoritet, men hur balanseras det mot en allsidig och öppen redovisning av politikens olika alternativ och arenor? Vad är viktigast, sensationsjournalistik och sålda lösnummer, eller sakligt och kanske lite tråkigare kunskapsförmedling? I ett par tidigare inlägg har hanteringen av SD kommenterats, jag hoppas media vid den här tidpunkten fått inbjudan till galamiddagen. Ett annat alternativ i valet var SPI, ett parti med heltäckande riksprogram som för 10 år sedan var långt större än SD. Hade det partiet fått samma grad av uppmärksamhet som SD, hade med stor säkerhet SD inte funnits i riksdagen idag. När väl analyserna av SD-s valframgång blir klar, kommer man nog att se att det var inte bara arga unga män som röstade på partiet. Så vem styrde valrörelsen egentligen, politiken eller media, hunden eller svansen? Utfallet blev vad det blev,inte av en slump utan med hjälp av de mediala prioriteringarna. Den danska kritiken av den svenska valrörelsen är berättigad. Behöver vi valobservatörer, så låt dem börja med en eftervalsanalys av årets val. 2010.09.27 Jarl Strömbäck

Brev till vänner

Valstugan i Sundsvall 2010 Det är lördagmorgon i Bonässund en knapp vecka efter valet. Dags att komma med lite tankar nu när det ser klart ut på också lokal nivå. Att varje röst räknas förstår man, när kommunvalet i Sundsvall avgjorts med en ynka röst vad avser majoritetsförhållandet de kommande 4 åren. S tog det drastiska steget att byta ledning i valrörelsens början, och det var nog deras lyckokast, tidigare kommunalråd hade förverkat förtroendet, vilket tydligt syns på personvalssiffrorna. Till er som jobbat med SPI i Sundsvall vill jag rikta ett stort tack. Samtidigt som jag förstår besvikelsen att inte nå fram till ett efterlängtat mandat i kommunfullmäktige, har ni gjort ett jättejobb under den korta tid ni haft på Er. Ni har slagit andra mindre partier med råge, och skapat en bas att bygga vidare på inför valet 2014. För egen del tror jag bestämt att vi behövs och kommer att behövas än mer. Alltfler blir pensionärer, seniorer som jag hellre vill kalla oss. Alltfler kommer att reagera på orättvisorna i beskattning och ersättning från ett plundrat pensionssystem. Ett pensionssystem vi betalat in till under ett mer än 40-årigt arbetsliv och ur vilket de etablerade partierna tog 258 miljarder för ett 10-tal år sedan. Så mina vänner, förtvivla inte, ta en tids vila efter en ansträngande valrörelse och väss sedan pennan igen. Vi behövs och kommer att behövas. Inte bara som billig arbetskraft i föreningar och som anhörigstöd när vårdplatser och boenden stängs. Vi behövs också som en grupp vilken tydligt visar vår vilja, då kommer också vårt inflytande och vårt stöd i samhället att öka. Tack också för stödet i riks- och landstingsvalen. Må gott så hörs och ses vi snart. Hälsningar Jarl Strömbäck

Det mest förbjudna

Vackra blommor i vår svenska rabatt! Det var sommaren 2002. Några veckor senare skulle ett hårt prövat folkparti gå till val igen. 1998 års val hade varit en ruskig motgång, 4% spärren var ett reellt hot. Då introducerade partiledaren i ett tal tanken på att alla invandrare rimligen borde lära sig det svenska språket. I det efterkommande valet blev resultatet 13%, ett lika oväntat som efterlängtat resultat. Men på den vägen anklagades partiet för att fiska i grumligt vatten, för att svika sina liberala ideal, och att spela rasismen en tjänst. Så den vägen och debatten stängdes snabbt efter valet 2002, och öppnades först med Sverigedemokraterna, och med känd utveckling. Vissa frågor är mer förbjudna än andra, och till de mest förbjudna hör frågor om integration och invandring. På DN-debatt den 23.9 tar ett par liberala skribenter upp problematiken. Vi kan välja förljugenheten och tystnaden i den egna slutna kretsen, men vi kan inte hindra människor i deras tänkande. Bland de som i valet häromdagen lade sin röst på SD finns säkert de med rasistiska synsätt, också i partiets ledning. Men väljarnas preferenser styrs lika mycket av vad man inte vill, som av vad man vill. Oviljan från de ledande partierna att mäta invandringen i en samhällelig SWOT- analys, eller något liknande är ett misstag. Många andra områden kännetecknas av hårda krav och indragningar, och alltfler medborgare accepterar inte utvecklingen. Nu får man bita i det sura äpplet. Försöka leda landet med respekt för demokratins allmänna villkor, eller kommer demokratiska ideal att ytterligare förflackas? Hur det kommer att gå får framtiden utvisa. 2010.09.23 Sonens födelsedag Jarl Strömbäck

Dags för galan

Så är då valet 2010 över. Och apropå mitt tidigare inlägg ”Kungamakarna”, så är det dags för Sverigedemokraterna att nu boka borden och skicka inbjudningarna till medias alla proffstyckare, vilka gjort övrig marknadsföring i stort sett obehövlig. Tesen som säger att ”all uppmärksamhet är bättre än ingen” har kommit väl till uttryck i årets valrörelse för SD. Dom har rimligen sparat in massor av tid och pengar på den alldeles gratis tillhandahållna uppmärksamheten, vare sig det gällt vågmästarrollen eller spekulationerna runt deras politik. Politikens dagordning har i valrörelsen skrivits i väldigt hög grad av media och med SD som en central aktör. De bör tacka för uppmärksamheten med en riktig brakmiddag för de mediala tyckarna. Det har dom förtjänat. 2010.09.20 Jarl Strömbäck

Obekväma sanningsägare

Alliansen, de som bestämt senaste 4 åren. Sanningsägare, eller whistle-blowers för att använda ett internationellt uttryck, är inte sällan illa sedda av etablissemangen. Ändå är de ett nödvändigt inslag i en levande demokrati. Exempel finns också i vårt land. Guillouu/Bratt fick skaka galler för sin fräckhet att avslöja IB-affären, den socialdemokratiska uppbyggnaden av en särskild säkerhetstjänst. Fången på fyren blev ett begrepp när en anställd på sjöfartsverket påtalade brister där. Många många fler finns, i stort som smått. Kommunalrådet Elvy Söderströms i Örnsköldsvik påpekande häromdagen att det är skriverierna kring den så kallade SEKAB-afffären som är problemet, inte affären i sig är delar av samma makttänk. Straffa de som lyfter på förlåten. Igår (17.9) hade TV sin traditionella partiledardebatt. Det var lätt att notera att den största skandalen i svensk politik just nu, hanteringen av de äldre både på boenden och i avseende på pensioner inte fick något utrymme att tala om i den 2 timmar långa debatten. Inget om de 258 miljarder som AP-fonderna plundrats på, och att det nu leder till sänkta pensioner. Lite eller inget om den inlåsning av äldre dementa personer som uppdrag granskning visat på. Tidigare samma dag i valstugan talade jag med en ung kvinna med erfarenhet från omsorgen i Öviks kommun, hon verifierade att inlåsningen och bristen på nattpersonal också tillämpades här. Under de senaste åren har insiktsfulla sanningssägare som KG Scherman, Ingvar Fridell, Berthel Nordström, Berit rollen, pensionärsorganisationerna och många fler, i debattartiklar och böcker försökt påverka de politiskt ansvariga i de här frågorna, men med liten eller ingen verkan. Också media har här en roll, i det att man inte öppnat sina ledande debattsidor för artiklar med de här nämnda temana i den utsträckning de förtjänar. Imorgon, den 19.9 går vi till val igen. Ett val som kanske är viktigare än något tidigare. Skall utvecklingen fortsätta mot ett Sverige där alltfler marginaliseras. Där begreppet Robin Hood blir förknippat med synen att ta från de fattiga och behövande för att putsa ytan av ett förment välstånd? I så fall har äldre generationerns barn, de som nu styr valt att hårt straffa sin föräldrageneration. 2010.09.18 Jarl Strömbäck

Robin Hood i vår tid

KG Schermans bok, borde läsas av gammal som ung Så här i valrörelsens elfte timme skärps kampen om väljarna. Frågan om vilket block som är det bästa för landet polariseras till just detta, valet mellan de två blocken. Och i det skenet trycks sakfrågorna gärna tillbaka, till förmån för personfrågor. Ändå är det sakfrågorna, och hur de hanteras som är det allt överskuggande för landets och därmed allas vår framtid. I skuggan av annat lever de kvar dessbättre. Insiktsfulla berättare gör sitt bästa för att lyfta perspektiven från det triviala till det viktiga. I SvD kunde man den 13 september läsa en artikel undertecknad av en stor grupp kända kulturpersonligheter där man under rubriken ”Sverige håller på att slitas sönder”, visar på de ökande klyftorna i vårt samhälle. Klyftor som inte bara kan skyllas på den sittande alliansregeringen, de har sin grund i beslut betydligt långsiktigare och äldre än så. Dagen innan, den 12 september visar TCO-ordföranden Sture Nord, på de arbete som pågår inom de båda politiska blocken för att i princip göra det omöjligt att pensionsspara genom tjänstepensioner, förhandlade mellan fack och företag. Beskattning och statliga avgifter planeras som dödar organiserat pensionssparande. Det här kommer att drabba alla de som nu arbetar, eller kommer att arbeta om det genomförs. I vår tid har Robin Hood fått en alldeles ny och egen roll i politiken, nämligen den att ta från de fattiga och ge till de rika. Och staten är den rollens regissör och förvaltare. Det demonstreras i att äldre med sina små pensioner beskattas högre än de som arbetar. Det visar sig i att samtidigt som löneökningen fortsätter i samhället i stort, dras pensionerna ner på grund av den tömning av AP-fonderna partierna gjorde när man plundrade dem på 258 miljarder kronor. Och det visar sig i samhällets syn på arbetssökande och sjuka. Är det det samhället vi skall fortsätta att rösta för kommande söndag? 2010.09.15 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI Riksdagskandidat Relingsvägen 22 89178 Bonässund 070-6727669

Kungamakare

Forna tider kungamakare, har ersatts av moderna media.Carl-Otto Mörner rekryterade Bernadotte, media lyfter in SD i riksdagen valet 2010 Dom måste vara riktigt upprymda nu, Sverigedemokraterna. I opinionsmätningarnas mångfald bekräftas att man med råge kommer in i riksdagen. Månne har man redan korkat upp champagnen? Dom borde instifta ett särskilt pris för stödjande media, stort nog att kosta på en gala för den stora massan av media. För om det någonsin i vår tid funnits kungamakare, så är det media i relation SD i årets valrörelse. Skriverierna har varit dagliga och legio, man har inte behövt kosta på sig annonsering. Det har handlat om de två blocken och vågmästarrollen, det har varit presentationer av politik och enskilda medlemmar, det mesta. Och resultatet borde inte förvåna någon, ur skuggorna in i ljuset kliver ett upputsat parti om än något yrvaket över allt stöd. Det hade inte behövt bli så. Om media verkligen velat medverka till en bred och demokratisk utveckling av den här valrörelsen, då hade man inte tigit ihjäl SPI. Det 23-åriga och seriösa parti som i egentlig mening kunnat ta tillräckligt många röster från SD, för att förhindra att de fick riksdagsplats. Det har alltsedan bildandet av de två blocken vuxit fram en allt större grupp, inte minst bland de äldre, som ser valet mellan blocken som valet mellan pest och kolera. Den gruppen behöver ett tredje alternativ, och erfarenheterna på de platser där SPI är starka, visar att där hålls SD tillbaka. Så just det faktum att media valt att tiga ihjäl SPI, vilket bland annat syns av att SPI inte fått plats i medias valbarometrar, har bäddat för SD-s framgångar. Med SD- politik kommer konfliktnivåerna i samhället höjas, är det så vi vill ha det? 2010.09.12 Jarl Strömbäck

Morgondimmors tid

Från berget över havet, Trysundamorgon september 2010 Morgondimmorna är legio när nattens kyla möter vattnets värme under septembernatten. Årets sista segeltur präglas av dess våta vita verklighet, men också av eftermiddagens härliga sol. Brittsommar och valår. Debatten skulle handla om alkohol och droger. Av kommunens ca 56000 invånare hade ett 15-tal infunnit sig när IOGT kallade. Samt vi politiker förstås. Samma scenario ungefär som för 4 år sedan, och samma frågor. Tillgänglighet och utskänkningstillstånd ifrågasattes och beklaganden hördes från majoritetsföreträdarna S+V. När Arenan, idrottens högborg invigdes för något år sedan duggade utskänkningstillstånden tätt. I idrottens högborg flödar alkoholen i barer och loger, vilket exempel på renlevnad? Jag hade fräckheten att fråga varför S+V, med absolut majoritet i fullmäktige inte gjorde något för att minska tillgängligheten, utan snarare medverkade till ett alltmer ökat missbruk. Företrädarna för denna majoritet riksdagsledamoten och fullmäktigeledamoten (S) Agneta Lundberg, samt organiserade nykteristen tillika fullmäktigeledamoten (V)Gunnar Eklöw blev uppenbart irriterade. Sådana frågor bör inte ställas, de stör ju den ordning av offentligt hyckleri som är en så väl känd sida i politiken. Nu breder politikens morgondimmor ut sig i form av löften, alltmer vidlyftiga och med det ständigt närvarande ”om ekonomin så tillåter” som giltigt förbehåll. Därmed finns reträttdörren alltid öppen. 2010.09.09 Jarl Strömbäck

Bananrepublik?

Vallokal För en del år sedan fanns en kuplettvisa med ingressen ”Sverige, Sverige, det är ett ruttet land etc”. För egen del har jag alltid lyft fram de nordiska länderna som de jag funnits mest motsvara mina förväntningar när det gäller länder jag vill bo i. Då har jag ändå med erfarenheter från väldigt många länder under ett drygt 40 årigt arbetsliv med ständiga resor, en viss möjlighet att göra jämförelser. Av det skälet kändes det lite konstigt, när ett av våra grannländer häromdagen hävdade att det behövdes valobservatörer i Sverige. Men samtidigt måste jag ge kritikerna rätt. Vi i vårt land skyddar konformismen intill dumhet. I politiskt hänseende innebär det att de etablerade partierna göds med generösa partistöd, vilka används för att bygga kanslier och argumentbanker vilka får stort utrymme i media. Men media har också ett eget ansvar, i det att man skyddar det bestående genom att strypa utrymmet för debatt och synpunkter från politiska uppstickare både på nyhetsplats och på debattsidorna, i vart fall under den senare och viktigaste delen av valrörelserna. Ett exempel på det är hanteringen av de 23 år gamla SPI-seniorpartiet. Ett parti med 55 lokala mandat i kommunerna, och ett antal också i landstingen samt en avhoppad riksdagsman. Det partiet får ingen plats i medias valbarometrar, ett instrument som lyfts fram som viktigt i propagandan inför valet. Inlägg som skickas till tidningarnas debattsidor, hamnar alltsomoftast i korgen för opublicerat. Det är inte svårt att förstå att de etablerade partierna gör sitt bästa för att undvika konkurrens. Det är desto svårare att förstå att ett land som ofta berömmer sig över sin demokratiska renhet och mognad, förfaller så grovt när det prövas i valrörelsen. I det är det media som måste vara vakthunden. 2010.09.04 Jarl Strömbäck

Landsting i förändring

Landstingsfullmäktige i möte De senaste 8 åren har undertecknad funnits i landstingsfullmäktige. Med lång erfarenhet från näringslivet och från ledande position i den fackliga rörelsen finns det skäl att göra ett erfarenhetsmässigt bokslut så här innan valet. Vårt läns landsting har i riksmedia framställts som det dåliga exemplet bland landets landsting. Hur har det kunnat bli så? Svaret är i korthet dålig och otydlig ledning, vilket skapat utrymme för revirstrider i verksamheterna, maktmissbruk och en alltmer sjunkande produktion i vårdapparaten. Försöken att skyla över problemen med återkommande skattehöjningar har varit förgäves, tillfälliga plåster på såren. Landstingets revisorer har också levererat svidande kritik mot landstingsstyrelsen. En kritik som inte gett märkbar effekt. Till slut kom man till vägs ände. Det hårt kritiserade förre landstingsrådet Eva Söderberg valde att äntligen sätta ner foten och kräva en förändring, det finns inga rimliga skäl till varför vårt läns medborgare skall betala 3000 kronor/år mer för vården än de som bor i Halland eller Östergötland. Nu reser sig de övriga partiernas galjonsfigurer ur askan och kräver att få överta ledarskapet. Samma personer har under åratal suttit med i samma landstingsstyrelse som misskött ledarskapet. Finns det skäl att tro att de kommer att lyckas bättre? Vägen till förbättring nås inte genom en fortsatt utarmning av vården i stora delar av länet vilket Moderaternas frontfigur så ivrigt pläderat för. Från SPI sida kommer vi att värna om den lyckosamma omställning som sker inom primärvården med de nya vårdcentralerna och den mer decentraliserade organisationen. Det lokala inflytandet måste också få ett större genomslag inom den slutna vården, till gagn för medborgarna och till glädje för de som arbetar i vården. Och vårdens problem får inte tillåtas äta upp de små resurser som ändå behövs inom kultur, kollektivtrafik, näringsliv och folkbildning. Rösta nytt,Rösta SPI 2010.09.01 Jarl Strömbäck Landstingspolitiker SPI