Exodus etanol

Vi skriver skärtorsdag denna dag, en dag som präglas av sol i SMHI-s prognoser, och kanske blir årets hittills varmaste i stora delar av landet. Här på landets västra kust är lövsprickningen i full gång, liksom vitsippornas. Det är vackert och trevligt såhär i påsktider.

 Dagen till ära skall bloggen få göra en liten tillbakablick, en kort insikt i begreppet politiska galenskaper i högmodets tecken. fPlus har nyligen gjort en klassning av Sveriges 9 sämsta klimatsatsningar, en lovvärd sådan. Rubricerat får i det sammanhanget den mindre smickrande topplaceringen.

Vi skriver början på det nya millenniet, för ca 15 år sedan. Händelserna som nu utspelar sig finns beskrivna i många bloggar under de aktuella åren. I staden norr om skogen (Örnsköldsvik) regerar det röda rosornas parti sedan evigheter, och oppositionen är en undfallande smekning, van att anpassa sig hellre än att utmana. Kommunalrådet, skolfröken som fått så stor makt att styra och ställa, vill gärna göra det också. Och miljöfrågorna har börjat sitt segertåg i opinionerna. Ideen uppkommer i det politiska rosornas hjärnor, att medelst inköp av en fabriksanläggning, SEKAB, starta storskalig produktion av etanol med siktet att ersätta bensinen som bränsle i våra fordon. SEKAB har en industriell tillverkning av etanol, men långt ifrån den kapaciteten och beredskap som krävs för att möta de politiska vyernas verklighet.

Kommunalrådet är god vän med statsminister Göran Persson, och tillsammans med stödpartier beslutar man att alla landets mackar måste ha en etanolpump, vilket innebär att 600 mackar försvinner, i huvudsak i glesbygd där ingen eller få tankar etanol, och mackarna inte kan bära kostnaderna för en extra pump.

Etanolen som skulle framställas av groten (skogs avfallet) vid avverkningen av skog, blir ett komplett misslyckande, man lyckas inte med skapandet av den process för framställning man trott så mycket på. Istället för framställning från skogsråvara, blir råvaran socker och spannmål, och tillverkning i helt andra länder än i Sverige. Och istället för att bli en källa till inkomster för berörda kommuner, blir hela projektet en kostnadsbörda i miljardklassen för berörda kommuner i norr.

Och inför valrörelsen 2010, gör SVT-s Uppdrag granskning ett heltimmesprogram om kommunen i norr och dess satsning på företagande och förluster, långt utanför de lagstiftningar som styr vad kommuner skall syssla med, och de kompetenser det kräver.

Vi skriver idag år 2019, fortfarande finns etanol pumparna på landets mackar, men inga nya bilar anpassade för etanol kan längre köpas. Under några år har biogasen varit ett lovvärt och bra initiativ som alternativt bränsle, nu satsar statsmakten stora subventioner på att sponsra elbils-alternativ. Svängningarna när det gäller drivmedel för fordonsindustrin  har varit en märklig företeelse under många år, och kommer nog så att förbli.

Exodus etanol är här, alternativen är inte självklara i en tid när tillförlitlig baskraft som kärnkraften är, skall ersättas av väderberoende och opålitlig vindkraft. En förändring framdriven av Tysklands Energiewende, men vars bördor i hög grad får bäras av boende i vårt land. Den präglas av en enorm skövling av stora arealer markområden, till stort men för allt levande i dess närhet. En utveckling som drivs av den moderna form av korruption som kallas bidrag av olika slag. Och en energiomställning som redan vållar stora skador, också genom att enorma belopp som kunde användas i välfärdens tjänst, nu matar vindkrafts baronerna i dess förklädda former.

019.04.18

Jarl S

År av högmod

Ibland finns det skäl att göra tillbakablickar och reflektioner. Den 1 april 2016 var en sådan dag. Då raserades Örnsköldsiks kommuns skyltfönster, det monument som mer än något underhållits och blåsts upp som kommunens signum, när MoDo Hockey slogs ut ur hockeyns finrum av ett hårt kämpande Leksands IF.

Nu väntar för Örnsköldsvik en tid av rannsakan som har väsentligt djupare rötter än enbart Hockeyn. Det handlar om ett politiskt ledarskap där fartblindhet, okunnighet och övertro på egen förmåga förvandlat en i grunden bra kommun till en kriskommun. Och också om en lokaltidning som istället för en hårt granskande och ifrågasättande roll emot makten, valt att inta rollen som en medspelare i utvecklingen.

Socialdemokraternas inpiskare och lokaltidningens bevakare i kärt samspråk under KF

Tydligast speglas det högmodet i ett antal händelselinjer över tid, händelser vilkas effekter har haft mycket väsentlig betydelse för kommunen, dess medborgare och uppfattningen av kommunen.

Den första av dessa händelselinjer är den s.k. SEKAB-affären, ett beslut som innebar att kommunen utan erfarenhet och stöd i kommunallagen köpte ett företag på orten, SEKAB, med syftet att driva det vidare och utveckla företaget på orten. Resultatet över ett 10-tal års sikt blev förödande förluster i miljardklassen, innan man till slut lyckades krångla sig ur affären med brända vingar. Något som finns väl dokumenterat i affärspressen, Uppdrag Granskning använde ett helt program åt det i augusti 2014, och också redovisats i den här bloggen i många avsnitt (sökord SEKAB).

En annan händelselinje är hur man slaktat delar av kulturen på orten, för att kunna föra över resurser till andra områden, där just MoDo hockey har varit en given mottagare av både synliga och mindre synliga stöd. Ett utmärkt fungerande hembygdsmuseum slaktades bland annat för att ge plats för en “Star Wars”utställning. En utställning som för att förbättra besökstatistiken, kännetecknades av att mängder av gratisbiljetter delades ut till bland annat kommunens anställda. Och de kulturarbete som normala kommuner värnar om och stödjer, det bygger i allt väsentligt på det ideella krafternas vilja och förmåga att driva verksamheterna.

Den tredje av politskt högmod drivna frågan handlar om det som man så ofta lyft fram som kommunens skyltfönster och stora turistdragare, MoDo Hockey samt den nya Arenan för klubbens verksamhet. Pådrivande för bygget var på den tiden lokaltidningens VD, tillika ordförande i MoDo-hockey. Med den konstellationen och det nära samarbetet med kommunledningen trummades beslutet genom fullmäktige med litet motstånd, undertecknad och det liberala partiets reservationer. Åtskilliga var de kontakter undertecknad fick under byggnadsprojektet, där man hävdade att kostnader som rätteligen skulle landa på bygget, nu togs av kommunens olika organ. Trenden har fortsatt, den Arena som tveklöst skulle ägas och drivas av klubben, har nu kostnadsmässigt i stor utsträckning tagits över av kommunen genom olika fiktiva avtal.

Och för klubben har bortsett från de 2 första åren i Arenan, det sportsliga såväl som det ekonomiska blivit till en nedåtgående spiral.

Högmod föregår fall heter det, och med rätta. Där ödmjukheten och lyssnandet på alternativa röster upphör, där byggs nya verkligheter. För kommunen och klubben är den här utvecklingen både förklarlig och rimlig, och dessutom bra. Den tillnyktring som borde bli följden, förtjänar kommunledningen liksom de väljare som val efter val låtit utvecklingen pågå.

Synd bara att så många oskyldiga får betala genom ökade kostnader och minskad service i de kommunala verksamheterna.

2016.04.02

Jarl

Etanolens exodus

Vägen från succé till katastrof är kantad av goda föresatser sägs det. Och kanske är det så, men i så fall föresatser som borde prövats bättre. Få exempel på detta är bättre, än utvecklingen av etanoläventyret i vårt land, något som läsarna finner många inslag av i den här bloggen genom att söka på orden Sekab eller etanol.

I dagarna har media visat med grafer och i ord att etanolförsäljningen nu i stort sett upphört förutom för fordon som kommuner eller andra offentliga företrädare sitter fast med, typ etnanolbussar. Den enskilde bilisten tankar sitt fordon med bensin även om det är en etanolbil, av de enkla skälen att det är billigare och att man räds de motorproblem som blivit legio i etanolbilarna.

För etanolfanatikerna i kommunerna, där Örnsköldsvik är den främste, återstår att slicka såren av en politisk utveckling där miljardbelopp matades ner i etanolens svarta och aldrig sinande hål, tills man ekonomiskt nära kommunal konkurs tvingades hoppa av etanoltåget. Kvar blev en av landets hårdast skuldsatta kommuner/per capita, och en skuldbörda inom andra kommunala områden som infrastruktur, långt eftersatt underhåll i kommunala anläggningar, ett ständigt läckande VA-system och en kulturell sektor som helt blivit beroende av dess ideella krafter.

Och för att skymma sikten för medborgarna skryter man om att man har länets lägsta kommunalsatt, samtidigt som man tillhör de dyraste kommunerna i landet när det gäller avgifter för kommunal service, exempelvis VA-taxorna.

Att fördela skulden i den härva som fick uppdrag granskning att hålla ett timslångt program om detta i augusti 2014, låter sig inte göra i den här bloggen. Det vore lätt att peka på enskilda personer som drivit utvecklingen, kommunalrådet Söderström och etanol-jesus Carstedt, men väljarna har också ett val.

Man har valt, och fortsätter att välj personer och parti efter S partibok och får också bära konsekvenserna eller likt undertecknad välja annan livsluft.

2016.01.02

Jarl

Facit Sekab

 

”Dags för facit, eller om man så vill en verkligt kritisk granskning. När Örnsköldsviks svindlande affärer i Sekab och Domsjö Fabriker drogs igång för 10-15 år sedan, var det ensamt att stå i kf-s talarstol och säga nej och reservera sig mot affärerna. Samtliga övriga partiföreträdare tillstyrkte. Nu väljer de forna beslutsfattarna att lasta över hela skulden och bördan på en person, vilket i sig är anmärkningsvärt. Skuldbördan bör bäras också av företrädarna för M,KD,C och V. Se uppdrag granskning ikväll 20.00”

Ovanstående text skrev igår (27.8) lunch, ett antal timmar innan programmet uppdrag granskning skulle komma med sin dom över de affärer Örnsköldsvik ledarskap gjort sig skyldigt till, och som kostat kommunen oerhört mycket pengar. Pengar som hade behövts för att stärka kommunen på områden som vägar och vatten, skolor och äldrevård. Skeenden som förövrigt undertecknad skrivit om under rubriken ”Vanstyrets politik” för redan ett par år sedan.

Det finns anledning att nu kommentera med några synpunkter. Rubriken ”Vanstyrets politik”är inte tänkt att läsas som pekfinger mot enskild person, utan långt mer mot det fullmäktige som tillät händelserna att ske. I fullmäktige är nämligen alla röster lika värda. Där prövas också integriteten hos de ledamöter som fått förtroendet att företräda medborgarna. De hade var och en haft möjligheten att rösta annorlunda än man gjorde.

Och när det gäller partierna enligt ovan, så borde dom ha modet att också bära sin del av bördan, den skall inte lastas endast en person.

2014.08.28

Jarl Strömbäck

 

Inget nytt...

”Inget nytt efter granskning”, är rubriken på en artikel i ÖA den 14 februari.

Granskningen som avses är den om den kommunala miljardrullningen till stöd för vissa industrier de senaste åren.Och visst är titeln välfunnen. Den speglar väl begreppet, sådan herre sådan hund. Hade man kunnat vänta sig annat än att den anställde granskaren servilt skulle godkänna formalia runt miljardrullningen i de kommunala bolagen?

I den motion undertecknad inlämnade i november 2011 återfinns följande att-satser:

-Att en oberoende granskning snarast görs över samtliga relevanta faser och kalkylunderlag i affärerna omfattande Övik energi och dess affärer med fokus på relationerna till Domsjökombinatet och SEKAB.

-att frågan om brottsligt förfarande prövas, liksom om bestickning eller trolöshet mot huvudman kan ha förekommit.

-att i sådant fall frågan lämnas till allmänt åtal.

Av den oberoende granskningen blev inget som kan kopplas till motionens intentioner.

 Artikeln enligt ovan återfinns inte på ÖA-webben, möjligen bedömdes den ha litet nyhetsvärde trots sitt demokratiskt och ekonomiskt stora informationsvärde. Och samtidigt slipper man synpunkter via kommentarsfältet.

2013.02.14

Jarl Strömbäck

Relingsvägen 22

89178 Bonässund

070 6727669

Mycket tålde han skrattas åt

Ty en pärla var han på krigets stråt,

Och en äkta pärla också,

Och något tålde han skrattas åt,

Men mera hedras ändå.

Den fina strofen ur en klassisk dikt, något modifierad, får utgöra utgångspunkt för den här bloggen. I kommunen norr om skogen kämpar en person med furiens geist för att klargöra handlingsmönster vilka orsakat kommunen stor ekonomisk skada. Men den striden möter stort motstånd, lagstiftning är en sak, tillämpningen en annan. Och i landet i norr, och kommunen norr om skogen gäller åsiktsgemenskapens oskrivna lag.

Nedanstående är ett brev ställt till kommunstyrelsens ordförande av vår person, det har kvaliteter som gör att det bör ges en vidare spridning.

Citat

Med anledning av ditt svar på mina förfrågningar.

Den juridiska bedömning som kommunjuristen gjort som hänvisas till i Rodrets protokoll 2006-11-07 utfördes inte av någon kommunjurist eller av någon annan. Något skriftligt bevis för att en juridisk utredning gjorts angående kommunallagens kompetensbegränsningar före köp av SEKAB och efterföljande finansieringsbeslut.

Det är ytterst ansvarslöst att driva igenom köp av aktier i ett privat företag och att sedan driva igenom ytterligare en halv miljard kr i stöd till detta företag utan att ha försäkrat Er om att kommunallagen tillåter att en kommun ägnar sig åt produktion av och handel med kemikalier och internationell produktion av och handel med drivmedel. Jag anser detta lutar åt trolöshet mot huvudman.

Den felbedömningen har kostat kommuninnevånarna 100tals miljoner kr. Ni har ännu inte redovisat kostnaderna. De visar sig framför allt i att vid försäljning av SEKAB får inte kommunen tillbaka investerade pengar och att ytterligare lån till SEKAB måste skrivas av. Kostnaderna finns där, du tror väl inte att den miljard i förluster som SEKAB gjort är gratis.

Om Ni hade gjort en riktig juridisk bedömning hade aldrig alla investeringar i och lån till SEKAB behövt genomföras. Ni hade vetat att det är olagligt. SEKAB kanske hade köpts av ett annat företag. Ni har sagt att det då fanns intressenter som kunde flytta SEKAB från Övik. Det hade väl varit bra. Då hade vi sluppit en halv miljard i förlustbringande investeringar. Någon etanolfabrik blir ändå inte av.

Om en korrekt juridisk utredning hade gjorts så hade inte kommunen kunnat köpa in sig i eller finansierat SEKAB.

Du hänvisar gång på gång till den dom som följde Rosdahls överklagande. Samma förvaltningsrätt som gav kommunen rätt 2007 upphävde beslutet i samma ärende 2011. I sakfrågan i samtliga tre domar står det att kommunens finansiering av och engagemang i SEKAB inte är faller inom ramen för kommunal kompetens. Senare ansåg kammarrätten att samtliga beslut hade vunnit laga kraft. Kammarrätten ansåg inte att domen 2796-06 var rätt utan att det tidigare beslutet som domen gällde vunnit laga kraft.

Då borde du förstå att kommunallagen faktiskt inte tillåter ägandet av och finansiering av SEKAB. Då har du som förtroendevald ett ansvar att upplysa om det. I stället mörklägger du frågan, inte för kommuninnevånarnas bästa utan för ditt eget bästa. Du vill inte erkänna detta kostsamma misstag.

-Det dokument som SKL skickade i frågan är ren lögn. Man ljuger ihop samband och lagtolkningar som inte finns. Ger stöd till kommunens politikers önskan att kunna använda kommunala medel till investeringar i en spritfabrik utomlands är skandal. Jag har klagat till SKL och fått ett dumt svar.

Du måste ta tag i den frågan och avkräva en förklaring från SKL. Jag anser att SKL bör betala skadestånd därför att deras felaktiga råd givit upphov till ytterligare en halv miljard i finansiering av SEKAB.

-Det andra är domen 2792-06. Domaren ljuger också ihop en anledning till att låta politiker kringgå kommunallagen. Han hänvisar i domskälen till exakt de rätta paragraferna ur ellagen 7 kap § 1 och 2. Dessa avser produktion av och handel med el. Ingenting nämns om kemikalier eller drivmedel, därför innefattas de inte heller av ellagen.

Domaren hänvisar också mycket riktigt till lagen (1994:618) Elhandelslagen. Den handlar om handel med el. Den handlar inte om handel med kemikalier eller drivmedel. Därför innefattas inte de av den lagen. Han hänvisar också till propositionen 1996/97:136 vari det går att läsa om anledningarna och avsikterna med den nya ellagen. Proppen beskriver framför allt handel med el. Den beskriver inte handel med kemikalier eller drivmedel. Inget av de lagdokument han nämner har någon som helst relevans till produktion av och handel med sprit i Polen.

Men med hänvisning till dessa lagtexter om el så anser domaren att en spritfabrik i Polen som ska leverera fordonsbränsle till Polska bensinstationer och köper råvara från Polska bönder ”är sådan med elproduktion sammanhängande verksamhet”. Det finns inget faktiskt samband mellan en spritfabrik i Polen och handel med el i Sverige.

Det är skandal att en domare inte tar sitt professionella ansvar utan ljuger om lagens innehåll för att ge stöd åt kommunpolitikers önskan att konkurrera på europeiska marknader för drivmedel och kemikalier.

Som sagt, du förstår vid det här laget själv att kommunallagen inte tillåter kommunalt ägande av handelsföretag på drivmedelsmarknader, eller tillverkning och handel med kemikalier. Vad tänker du göra för att rätta till dessa missförstånd?

Slut på citat

2012.08.21

Jarl Strömbäck/SPI

Den inget förstår?

Vår KS-ordförande i kommunen norr om skogen hade i ÖA den 4.8 ett inlägg där hon framhäver kommunens problemfria och välmående situation. Mot den bakgrunden vill jag gärna medge att jag dessvärre tillhör den grupp kommunmedborgare som inget förstår.

Jag förstår inte det kloka i att med ca 250 miljoner i kommunala medel stödja verksamheter i Afrika, för att sedan sälja dem för 400 kronor?

Jag förstår inte det kloka i att Domsjö fabriker direkt eller indirekt gavs stöd med ca 500 miljoner (inkråm o vatten etc.), utan att kommunen försäkrade sig om del av den värdetillväxt som försäljningen till indierna innebar. Ägarna till Domsjö Fabriker köpte den för 1 miljon, och sålde för 2000 miljoner utan att ett öre av dessa kom kommunen till del. Maken till bristande affärsmässighet får man leta efter. Det är inte konstigt att de före detta ägarna är jublande glada efter den blåsning kommunens medborgare på det sättet utsatts för.

Jag förstår heller inte det kloka i att blåsa på med ett kraftvärmeverk med en kapacitet som inte på något sätt står i rimlig paritet med kommunens behov av fjärrvärme. Hade man nöjt sig med det, hade kostnaden blivit ca 300 miljoner istället för de 1200 miljoner som nu blev fallet, och som kommer att innebära att ett antal hundra miljoner måste tillföras energibolaget i kapitaltillskott förutom de 300 miljoner som redan avdelats.

Jag förstår heller inte den fascination vid affärsverksamhet som präglat kommunens agerande de senaste 10 åren, när man i grunden saknar erfarenhet av den typen av verksamhet. Varför inte istället vända det goda ögat och resurserna till de många som sliter med de kommunala kärnverksamheter vilka ständigt tycks stå under nya besparingskrav.

I den mån jag tillhör gruppen som inget förstår, får jag väl nöja mig med det och med vetskapen att den gruppen ökar i allt högre takt.

05.08.2012

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI

Vanstyrets politik 9

                                           

Det är dags att glänta på dörren till Vanstyrets politik igen. Kampen om sanningen och trovärdigheten i kommunen norr om skogen går vidare. Det är tungt att simma mot strömmen. Alltför många tröttnar, de orkar inte stå mot de bannor, den fatwa som trummas ut från maktens centrum. Det är synd, för demokrati byggs av respekt för också avvikande synsätt.

En person som orkar simma mot den officiella strömmen, har inlämnat nedanstående text som ett medborgarförslag till kommunstyrelsen. Eftersom man i vintras ändrade spelreglerna så att medborgarförslag inte behöver tas i fullmäktige längre, riskerar obekväma förslag att hamna i en för ändamålet lämplig frysbox.

Av det skälet ger jag gärna skrivaren utrymme i mina bloggar. Läs och glöm inte att Svensk kommunrating liknat kommunen norr om skogen med den grekiska tragedin.

 Medborgarförslag

                                                                                                               

Bakgrund.

Det sämsta som kunde hända SEKAB var att kommunerna som nu är huvudägare gick in som aktieägare i bolaget. Kommunernas politiska ledningar var okunniga och svaga och hade inte någon egen idé om styrning. De ursprungliga målen, som fullmäktige röstade för 2005, var att hindra att SEKAB såldes till ett företag som möjligen skulle flytta bolaget till annan ort. Därmed ansåg man att tillverkning av etanol från skogsråvara kulle kunna byggas ut i Övik så att FoU kunde fortsätta och nya arbetsplatser skulle skapas. Man skulle kunna argumentera att en stärkning av arbetsmarknaden skulle kunna uppfattas som nytta för kommunens medlemmar.

 

Beslutet om att genom SEKAB satsa på den lokala arbetsmarknaden, teknik och lokal produktion fattades i fullmäktige med stor majoritet. (Ägaren av denna blogg reserverade sig vid beslutstillfället) Beslutet stred trots enigheten mot kommunallagen och EU 107.1 .

Redan året därpå tappade kommunens ledande politiker allt förnuft och beslutade att i stället för att satsa på arbetsplatser och produktion lokalt att satsa på arbetsplatser och produktionsanläggning i Polen. Kommunen beslutade t.o.m. något så bisarrt som att, i stället för att utnyttja den teknik som forskades fram i Örnsköldsvik, finansiera köpet av en tillverkningslicens för helt andra processer från ett företag i USA. Kommunen finansierade en rad insatser i Polen som syftade till att försämra SEKABs konkurrenssituation i Örnsköldsvik. Dessutom anslogs pengar till Polen som gjorde att det ekonomiska utrymmet för de planerade investeringarna i Örnsköldsvik försvann.

Kommunens politiker trängde undan möjligheterna att genomföra det som var målet med kommunens engagemang i SEKAB. Ni får förlåta men varje gång jag sätter mig och skriver om det som inträffat med SEKAB här i kommunen så flimrar frågan framför ögonen, ”Hur dum får man bli egentligen?”

Inget beslut fattades i fullmäktige om att makulera de ursprungliga planerna om lokala insatser för att i stället inrikta SEKABs verksamhet på internationell handel, utländska fabriker och arbetsplatser i andra länder. 

Olyckan för SEKAB när kommunen trädde in som delägare var att dörrarna öppnades för en rad lån och krediter för att rädda nödlägen så att företaget inte behövde vidta vettiga åtgärder för att hålla nere kostnader. SEKABs ledning kunde trots förluster, knaper kassa och dålig kredit-rating fortsätta med sanslöst vidlyftiga jordbruksprojekt i Afrika.

Olycka nummer två var att kommunalt delägande också öppnade dörren för Per Carstedt. Han hade hallucinationer om ett etanolimperium, inte nödvändigtvis för SEKAB, absolut inte för kommunen utan huvudsakligen för honom själv. För Carstedt fanns inga logiska stopp, som t.ex. att inte investera när man inte har pengar. Han styrde och ställde som i trans.

De fyra delägarna i EcoDevelopment in Europe AB (fd Jan Lindstedt AB) hamnade på, eller tog sig, de viktigaste positionerna i SEKAB. Per Carstedt som koncernchef, JO Backman som styrelseordförande och Anders Fredriksson VD för BFI. De var totalt inkompetenta och begrep inte mycket om internationell trading med drivmedel eller internationella investeringar. På två korta år drev de SEKAB till konkurs, som ägarkommunerna räddade företaget från genom ytterligare olagliga tillskott till SEKABs kassa. Jan Lindstedt å andra sidan, den tekniska sidan, verkar ytterst kompetent på sitt specialområde.

Efter c:a en miljard i stöd till SEKAB hade dess inkompetenta ledning ändå lyckats kasta bort alla pengar och kassan var åter tom, kontinuerligt egentligen, vid 2009 års början.

Inga av dessa krediter gick till att uppnå de mål som kommunen hade med köpet av SEKAB 2005.

Saken.

I början av 2009 fick Per Carstedt sparken som SEKABs koncernchef men hade kvar ett styrelseuppdrag och ett speciellt uppdrag att finna köpare av SEKABs Afrikanska bolag. ABG Sundal Collier anlitades att söka upp köpare av SEKABs bolag i Tanzania och Mozambique.

ABG fick senare sparken av Per Carstedt som själv tog över ansvaret att hitta köpare för Afrikabolagen.

23 februari 2009 fattades beslut om att lägga ner verksamheterna utomlands efter direktiv från majoritetsägarna, kommunerna. Personalen i Tanzania sades upp med verkan från 1 mars 2009. Uppsägningstiden för majoriteten av personalen var 3 månader för utländsk. 

Under våren 2009 förhandlade SEKABs VD i Tanzania Anders Bergfors med Tanzanias regering om möjligt delägande i det framtida SEKAB Tanzania och informerade i mars 2009 om att EcoDevelopment skulle komma att ta över SEKAB Tanzania. Det är sannolikt att även Per Carstedt hade liknande kontakter med regeringen.

I maj 2009 träffade Per Carstedt Tanzanias President Kikwete och informerade om att EcoDevelopment skulle ta över SEKAB Tanzania därför att ägarkommunerna beslutat dra sig ur.

Samtidigt, 27 maj 2009, informerade SEKABs tf VD Björn Edström att SEKAB inte hade några planer i Tanzania och att den redan uppsagda personalen skulle försvinna från företaget inom några veckor. D.v.s. juni 2009.

Ändå sökte SEKABs VD i Tanzania Anders Bergfors söd från SIDA i juli 2009.

I juli 2009 fick EcoDevelopment ett memorandum of understanding från Tanzaniska staten som refererar till tidigare diskussioner i maj om EcoDevelopments övertagande av SEKAB Tanzania och bekräftade avsikten att gå in som minoritetsdelägare i SEKAB Tanzania som senare blev EcoEnergy Tanzania och sedermera EcoEnergy Bagamoyo. 

Under tiden som Per Carstedt hade uppdraget att finna köpare av SEKAB Tanzania förhandlade han med Tanzaniska staten om sitt eget övertagande av bolagen. Han hade då ingen position inom SEKABs organisation och hade inte mandat att förhandla för SEKABs räkning om någon fortsättning av projekten.

Under tiden som VD för SEKAB Tanzania förhandlade även Anders Bergfors för EcoEnergys räkning i Tanzania.

Efter beslut om nedläggning borde SEKABs löpande kostnader i Afrika minska. I stället steg månadsutgifterna. Lönerna som betalades ut av SEKAB i Tanzania steg från 1,5 Mkr per månad till 1,9 Mkr per månad. Jag tar det igen eftersom ni inte har lust att hänga med SEKABs ledning i Sverige påstår att de betalat ut nästan 2 Mkr kr per månad till personal som redan är uppsagd.

I Tanzania köpte SEKAB med finansiering med krediter från ägarkommunerna nya fordon för 2,5 Mkr EFTER beslut om nedläggning och EFTER det att personalen sagts upp. Vad skulle de fordonen användas till?

EFTER beslut om nedläggning och EFTER uppsägning av all personal betalade SEKAB 2009 ut konsultarvoden för 6,7 Mkr. Vad skulle de konsulterna utföra för arbetet på ett nedlagt projekt?

I Mozambique hade SEKAB ingen egen personal utan allt arbete utfördes av konsulter. EFTER beslut om nedläggning betalade SEKAB ut 2,3 Mkr till konsulter i Mozambique. Vad gjorde de där när det inte fanns något att göra alls? 

Ytterligare en miljon kr gick till ”övriga kostnader” i Mozambique, EFTER beslut om nedläggning. Även en post på 2 Mkr dyker upp som utgift för tillgångar i bolaget.

Samtidigt som Per Carstedt förhandlar med Tanzanias regering för sitt eget bolag EcoEnergy, säger upp konsulten som ska sköta försäljningen av SEKABs Afrikabolag och till sist påstår att han inte kunnat hitta någon köpare så flödar miljonerna från ägarkommunernas krediter genom SEKAB i Övik till personal och andra utgifter i SEKAB i Tanzania och Mozambique.

Per Carstedt och EcoDevelopment har utnyttjat sina positioner i SEKABs ledning och kommunernas naiva politiker till att under 2009 flytta över så mycket pengar från Sverige till Afrika att EcoDevelopment kan konsolidera verksamheten där och behålla personalen. Efter att ha lagt ytterligare c:a 40 miljoner kronor i Afrika efter det att personalen skulle ha lämnat anställningen lurade de ägarkommunerna att tro att det enda som fanns att göra, när det inte gått att hitta någon köpare, var att själva ta över projekten i Afrika. 

Per Carstedt hade sedan i mars 2009 informerat Tanzaniska staten om att det var hans avsikt. Han hade inte, inte heller någon av de andra delägarna i EcoDevelopment, informerat de kommunala ägarna om några sådana planer. Han bluffade bara.

Det arbete som utfördes av SEKAB i Tanzania och Mozambique under 2009 var arbete och utgifter för EcoDevelopment.

Det är troligt att stor del av de pengar som EcoDevelopment bluffat till sig kan anses vara skatteflykt.

Mitt förslag är att;

1.      Kommunen ska anmäla EcoDevelopment in Europe AB till polismyndighet (EBM) för utredning om trolöshet mot huvudman och bedrägeri.

2.      Kommunen ska ihop med Skellefteå kommun kräva att EcoDevelopments ägare avstängs från sina poster i SEKAB omedelbart så att de inte kan manipulera bevismaterial som polisen behöver.

3.      Kommunen ska kräva att EcoDevelopment lämnar tillbaka aktierna i det bolag de fick från SEKAB (då SEKAB Future Develoopment AB) vid slutet av 2009 och som är ägare av aktierna i f.d. SEKAB Tanzania och Mozambique. Alla aktier i bolagen i Afrika ska tillfalla SEKAB.

4.      Kommunen ska begära SEKAB i konkurs. Det är ägarkommunernas släpphänthet med pengar som gjort mångårigt dåligt beslutsfattande i SEKAB möjligt. Kommunen bör försöka återvinna så mycket pengar som möjligt ur en konkurs. En bra konkursförvaltare får mer ur bolaget än fortsatt ledning av Anders Fredriksson och JO Backman som ju är de som kastade bort en miljard till ingen nytta alls. De vet inte hur man sköter ett företag.

SEKAB består av olika delar som inte hör ihop. Produktion av etanol och produktion av kemikalier av etanol hör affärsmässigt ihop. Kunskapsdelen av bolaget kan vara fristående om konsult och ägare av patent och processer. Det finns ingen anledning att dessa skulle flytta från Övik och Jan Lindstedt är synnerligen kompetent men bör vara avstängd tills ärendet är utrett.

Redan 2008 sade Per Carstedt att SEKAB inte skulle agera buffert åt bensinbolag och 2009 beslutade SEKAB om att sluta med handeln med E85. Trading med drivmedel är trots det SEKABs största omsättning idag. Den bör säljas av och kan flytta vart som helst. Handeln har bara varit en jättekostnad för kommuner och SEKAB.

Björn Persson

Om Vanstyret serien

Svar på

Öppet brev till

Sven Lindblom, ÖA ordet fritt den 14.7.

Tack för dina synpunkter Sven

Om du velat föra ett samtal med mig hade du gärna fått knacka på, vi bor ju nära varandra, så varför relatera till Bildningsförbundet eller Vuxenskolan. För övrigt är jag en stor vän av folkbildningen, den har sin givna plats i den demokratiska utvecklingen i vårt land.

Var tid har sina prioriteringar, du valde att efter din pensionering lägga mycket tid på en Faktaskrift om SEKAB, på uppdrag av kommunledningen. Jag förstår att du är en vän av etanolsatsningarna, för egen del tror jag så mycket mer på biogasen på vägen bort från gaser i trafiken.

I ditt brev hänvisar du till mina politiska uppdrag. Under den period besluten om de stora stöden till icke lagstadgade verksamheter i kommunen gjordes, var jag aktiv i oppositionen mot dessa, både i debatt och i fullmäktige genom de reservationer som då gjordes via mitt dåvarande parti.

När det gäller mina bloggar i Vanstyret-serien, vilka läsarna kan finna genom att googla på Liberala Vindar, så tänker jag inte fördjupa mig ytterligare i tolkningen av dem. Det valet bär läsaren ansvar för, men jag känner mig trygg i det stöd som kommit mig till del.

Med sommarhälsningar

Jarl Strömbäck

Gruppledare SPI

Vanstyrets politik 4.

I föregående avsnitt under den här rubriken använde jag dansen som bild för utvecklingen. Det är nu dags att med grova penseldrag ta sig an de riktigt stora elefanternas dans runt guldkalven, det politiska lättsinnet representerat av kommunens kassa och kreditvärdighet.

Vi börjar med det nya SEKAB, men först något om det gamla. Jag väljer för enkelhetens skull här att enbart fokusera på kommunen norr om skogen när det gäller ägandet, väl medveten om att ägandet delades med också andra intressenter.

SEKAB var när det övertogs av kommunen via energibolaget ett väl trimmat och lönsamt företag. Vinsten låg på stadiga 50 miljoner per år, det var ett välskött företag, men det skulle snart bli ändring på det. In på arenan klev förföraren, låt oss kalla honom Etanol-Jesus. Under hans ledning skulle företagets lönsamhet totalt raderas ut, det skulle förvandlas till en enorm förlustkälla, omskrivet i riksmedia som landets troligen största politiska haveri när det gäller kommunal inblandning i näringslivet.

Ethanol-Jesus är den borne predikanten. Han bar på två agendor, dels den offentliga, dels den personliga. Den offentliga handlade om devisen ”bortom oljan”. Där predikade han etanolens välsignelse. Den skulle framställas ur skogsråvaran i norr. Stora fabriker skulle byggas här, och vår landsända på sikt bli ett Klondyke. Etanolens välsignade rikedomar skulle översvämma de norrländska kommunerna.

Den mer personliga agendan hade ett annat fokus. Där handlade det om att via ”landgrabbing”, mer eller mindre olagligt övertagande av stora markområden i Afrika, bygga upp enorma odlingar av sockerrör, för att den vägen ge råvara till etanolen. Och produktionen skulle ske i andra länder, Polen och Ungern initialt.

Samtidigt som den första agendan basunerades ut av etanol-Jesus och hans underhuggare till godtrogna kommunpolitiker i de norrländska kommunerna, planerade och genomförde han upprättandet och kapitaliseringen av bolag i olika afrikanska länder med pengar kommunmedborgarna trodde skulle gå till verksamhet därhemma.

 Hur många i de berörda bolagens styrelser som var informerade om dubbelspelet lär vi  aldrig få veta. Vad vi däremot vet är att det inte stannade med de afrikanska bolagen, Etanol-Jesus och hans vänner hann också med att etablera sig i Ungern och Polen med stora ekonomiska konsekvenser för kommunen norr om skogen.

Under resans gång framställdes via de kommunala bolag som officiellt var ägare till SEKAB återkommande krav på nytt kapital. Tillsammans har kommunen enligt den 2009, utgivna officiella skriften drygt 600 miljoner i lån och förbindelser till SEKAB.  Den afrikanska delen i Tanzania, Mozambiqe och Togo hann kosta 200 miljoner, innan kommunen norr om skogen kastade in handuken.  Etanol-jesus fick köpa den verksamheten för 400 kronor. Hur mycket av de 200 miljonerna som ingick i det köpet torde vara försett med högsta sekretess.

 Av satsningen på norrländska fabriker blev intet. Däremot kom man igång ordentligt i Polen och Ungern, satsningarna där har dragit mer än 300 miljoner, utan någon som helst avkastning.

Det nya SEKAB blev för kommunen norr om skogen ett totalt misslyckande. Dess skulder skulle bli en bärande del i det kapitaltillskott om ca 1000 miljoner som kommunen nu måste upp med för att rädda berörda kommunala bolag. Och kommunledningen har tvingats kapitulera när det gäller boskillnaden mellan den skattefinansierade kommunen, och de av aktiebolags lagstiftningen styrda bolagen. Någon utdelning från de kommunala bolagen de kommande åren är inte att räkna med, trots de enorma investeringarna.

Genom internbanken har alla lån, alla skulder placerats i kommunens knä. Där kommer de under många år framöver att stjäla resurser från omsorg, skola och andra kärnverksamheter.

Dansen om guldkalven, den kommunala kassan slutar inte där, mer skulle visa sig komma.

2012.06.11

Jarl S