Politiker skall vara som folk är mest? Politiker vet inte hur vanligt folk har det? De är bara ett par av de generaliserande påståenden som är vanligt förekommande i journalistikens utfrågningar av just ”vanligt folk”. Och hur är då vanligt folk kan man undra? Och hur är människors förhållande till ”moralen”?
Återkommande undersökningar visar att de människor som kan köpa en tjänst svart och billigare, också i allmänhet gör det. Skattemoralen styrs i stort av plånboken, oavsett dess tjocklek. Ett exempel på det är den personaldirektör i ett norrländskt landsting som under ett par års tid glatt och villigt tog ut full lön trots att han mycket väl visste att lönen borde ha avräknats mot pensionen från tidigare anställning. Förre statsministern Göran Perssons konsultarvoden och avräkningen av hans pension mot dem är ytterligare exempel på offentligt demonstrerad girighet. Bristen på hantverkare och ett konfiskatoriskt skattesystem, har också drivit fram en svart marknad på olika tjänstesektorer som villigt utnyttjas av hög som låg.
Mot den bakgrunden borde Reinfeldts svårigheter att finna obefläckade medarbetare ses liksom Schenströms i och för sig korkade krogsväng. Hon förtjänade en reprimand och knäpp på näsan, men knappast den avrättningsprocess som media nu driver till fulländning. Och tillbaka till utgångspunkten, om politiker skall vara som vanligt folk, låt dem då ta ett glas, och acceptera att de i livsbagaget finns en och annan svart hantverkare.
Tillgången till moralens och etikens vita riddare är ytterst begränsad, och i vart fall hör dom knappast hemma bland vanligt folk.
2007.11.02
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar