Igår (17.12) sändes sista delen i tv-dramat ”En spricka i kristallen”. Dramat visade på den stora brist på empati som dottern till paret PG och Christina Gyllenhammar upplevde i relationen till sina föräldrar. Under de år undertecknad fanns i Göteborg var Christine en ledande lokal politiker, och PG satt på sin tid i samma partis (FP) styrelse.
Sprickor i fasaden finns det säkert på många håll, ofta fördolda för en större allmänhet så låt mig så här i jultider bidra med att öppna en sådan spricka för mer offentlig insyn.
Kommunallagen är en lag som rutinerade politiker skall ha kunskap om och rimligen också leva efter. I dess paragraf 20 kan man läsa följande:
”En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.”
Den paragrafen är att betrakta som en portalparagraf och vaktas normalt noga på av politikerna själva. Men inte alltid, i valtider kan det gå annorlunda till.
Låt oss gå tillbaka till valet 2002 en stund. Hösten 2001 var det dags för provval till riksdagen i det liberala partiet i Västernorrland. Provvalet vanns med god marginal av en man från den norra länsdelen som under ett antal år framgångsrikt drivit partiets frågor. Provvalsresultaten har normalt alltid följts när de varit klara och entydiga, men inte så den här gången. Länsförbundets ordförande Björn Hellqvist hade nämligen sin hustru Solweig med i provvalet, dessvärre med ett mediokert resultat, hon kom på fjärde plats. Men blod är tjockare än vatten och då kan också jävsregler få stå tillbaka. Vid kommande nominering, ett möte som normalt bekräftar provvalen och därför samlar få deltagare var riggandet klart, länsförbundets ordförande såg med hjälp av ”sina vänner” till att hustrun valdes till partiets kandidat till riksdagen. Därmed trampade man också med spikskor på de många medlemmars vilja som kommit till uttryck i provvalet.
Så kom själva valrörelsen och dess organisation. Naturligtvis kunde inte jävsreglerna tillämpas i en så viktig fråga. Nu handlade det ju om att ge hustrun maximalt stöd ur partiets kassa. Alltså såg länsförbundets ordförande till att han också blev valledningens ordförande. I den positionen kunde han sedan se till att hustrun fick mer än dubbelt så mycket pengar till sin valrörelse som någon annan kandidat. Någon opartiskhet var inte på fråga. Under valrörelsen åkte han omkring med sin bil tapetserad med hennes porträtt likt en korvkiosk på hjul. Ändå förlorade hon personvalet till mannen från norr. Den spärregel om 8 % som gäller i riksdagsval förde henne ändå in i riksdagen.
I valet 2006 kan man möjligen tycka att partiets medlemmar borde ha tagit någon lärdom av tidigare val, men knappast så. Än en gång accepterade man att nepotismen fick styra valet. Länsförbundets ordförande darrade inte ett ögonblick på manschetten när det gällde att bevaka sitt revir som ordförande i valledningen, och därmed garant för att hustrun skulle bli återvald. Eftersom mannen från norr varit så framgångsrik behövdes han i valrörelsen, partiet hade ju sviktat i opinionen. Men allt eftersom valet närmade sig ökade nervositeten och en månad innan valet skickade länsförbundet ordförande ut ett Mail till partimedlemmarna, vilket var ett synnerligen grovt personangrepp på hustruns konkurrent. Allt i syfte att skrämma kommunföreningarna att ha någon som helst kontakt med mannen ifråga. Hustrun återvaldes med minsta möjliga marginal, det sista utjämningsmandatet.
Det sägs att man skall leva som man lär, och det är nog en klok tanke. Men det är också en tanke som kolliderar med egenintresset. I det skeendet har valberedningarna en särskild betydelse. Att de accepterar den typ av skeenden som de två senaste valrörelserna i länet är uttryck för är beklämmande.
Det skadar partiet och har inget med verklig demokrati att göra.
2007.12.18
Jarl Strömbäck
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar