Orsak och konsekvens

Vacker morgon denna sena marsdag. Solen skiner och dagarna blir allt längre. Men vattnet är kallt och vinden kylig när sjöbrisen blåser. I landet och världen i stort härskar nu skräcken för det osynliga hotet, viruset som fått, och får så stora konsekvenser.

I vårt eget land börjar nu debatten på allvar om orsaker och konsekvenser, och hur de skall balanseras. När landets två största företag Volvo AB, och Volvo Cars soppar produktionen pga. personalproblem och komponentbrister, då skakas fundamentet för det som bär vårt land, nämligen vår stora exportindustri.

Arbetsförmedlingen registrerar nu den största och snabbaste ökningen av arbetslösa man sett i mannaminne, med de följder de får för industri, sysselsättning, välfärd och människors möjligheter till försörjning.

Servicenäringarna är på väg att falla samman när folk inte längre använder deras tjänster. Restauranger och barer stänger, kulturella evenemang läggs ner och sportens olika arenor har stängts, med följden att inga tävlingar längre hålls.

I den situationen varnar också betydande personer för att följderna på sikt blir oerhört svåra att reparera. Frågan om hur prioriteringarna skall göras måste få ett bredare underlag, än det strikt medicinska.

När nu näringslivet samlar sig till gemensam aktion i frågan, kommer de medicinska synpunkterna få vika tillbaka och alltmer ifrågasättas. Kan landet skadas så svårt av ned släckningen av verksamheter, att det blir av irreparabel karaktär? Vad innebär det i förlängningen för det politiska systemets möjligheter att få trovärdighet bland medborgarna?

Vår statsministers tal till nationen den 29.3, handlade bara om den medicinska utmaningen. Den är viktig, men på sikt kan den ekonomiska utmaningen att bli mycket större och mer långtgående. Om han vill uppträda som en verklig landsfader, måste han också ta tag i den.

2020.03.24

Jarl S

I farsotens tid

Fin morgon på landets västra kust när detta skrivs. Dagarna blir allt längre, och duvorna kuttrar som en markering att deras vårkänslor nu vaknat. Det ligger hopp i vårtiden, men i år också en skugga av hotet från det stora landet i öster Kina, Corona-viruset.

Det kan tyckas märkligt att vi i vår upplysta tid inte har de medel som behövs för att möta ett virus, men så är fallet. Senast en pandemi av de slaget härjade stort, var för drygt 100 år sedan. Då sprunget ur 1-a världskrigets skyttegravar, kom det att kallas spanska sjukan, och dess härjningar beräknas ha kostat mellan 50-100 miljoner människor livet. Det viruset angrep i huvudsak människor i blomman av sin kraft, vuxna och annars fullt friska personer. Sjukförloppet var mycket snabbt, och dödligheten stor.

Spanska sjukan i Kansas 1918

Vår tids utbrott är ännu i en uppbyggnadsfas, men har visat på en dödlighet av drygt 3 %. De som drabbas hårdast den här gången är av rapporteringen att döma personer med svagt immunförsvar, och de med hjärt-och lungsjukdomar. De flesta avlidna är också mot den bakgrunden äldre personer.

Pandemin i vår tid slår också hårt mot det moderna näringslivet. När alltmer av de vi behöver är del av direkta leveranser, och korta lager, blir också sårbarheten därefter. Myndigheternas försök att lugna folket i allmänhet, väcker snarare ett stort tvivel på de riktiga i de rapporter som meddelas på olika sätt.

Stängda verksamheter och/eller kraftigt minskad rörlighet skapar stort tapp för turism och hotellnäringarna. Stoppade evenemang blir på motsvarande sätt intäktsbortfall för arrangörer och verksamma på olika områden. Samhällskostnaderna ökar utan motsvarande intäkter.

De budgetar som lagts kommer inte att hålla för offentliga och privata företag, och oron kommer att skapa uppsägningar och arbetslöshet.

De moderna samhällena är på väg in i en prövning man inte haft på många år enligt många experter. Visst vore det bra om det dystopiska scenariot visade sig felaktigt, men sannolikheten att vi nu ser upptakten till en verklig pandemi är nog större.

2020.03.07

Jarl S

Närsynthetens pris

Norrland omfattar 60% av landets yta.




I dagarna har tidskriften Fokus rankat Sveriges 100 tyngsta makthavare. Visst vore det rimligt att Norrland med tyngden av sin yta, sitt starka näringsliv och sin globala närvaro borde finnas väl representerat där. Malmen, skogarna och energin från regionen är ju en förutsättning för landets välstånd.

Men letar man efter norrlänningar i den sammanställningen får man i stort sett leta förgäves. Det vill säga om kriteriet är att vederbörande skall ha sin hemvist i norr. Den norrländska splittringen, oförmågan att samlas om en politik för att stödja landsändans utveckling har genom åren varit monumental. Priset har fått betalas på många sätt, dels genom en närmast kolonial utsugning av landsändans resurser vare sig det gäller naturresurser eller ungdomar. Men dels också genom den stämpling av att vara bidragsberoende som årtionden av storstadspolitik har manifesterat. Och de norrländska rika och blomstrande näringslivet fjärrstyrs från storstan.

Och mönstret går igen. När nu frågan om skapandet av en slagkraftig norrländsk region blivit möjlig inför valet 2010, då sprider revirpinkandet ut sig igen. Naturligtvis inte som bärande argument, men i grunden handlar det om rädsla för att mista makt och inflytande lokalt genom en starkare regional aktör på banan.
I Storstan måste man både skratta och klappa händerna när man ser rivaliteten blossa upp igen. Makten över korvkiosken sätts högre än makten över de stora politiska frågorna. Närsyntheten har sitt höga pris.

2007.11.19
Jarl Strömbäck