Internbank ifrågasatt

Behövs lagprövningar av kommunala beslut? Är inte beslut i de kommunalpolitiska sammanhangen oförvitliga och präglade av ett odiskutabelt gott omdöme? De här inledande frågorna får stå ingång till det här inlägget, tillkommet med anledning av ÖA:s artikel den 30.3 avseende SPI:s överklagande i anledning av inrättandet av en internbank inom Öviks kommun.

Först ett klarläggande relaterat till de kommunala bolag som är registrerade som aktiebolag. Insynen i de bolagens skötsel och vandel blir tveklöst bäst om de får leva sitt liv skiljt från den kommunala ekonomin. Då framträder bolagens trovärdighet i resultaten på ett osminkat sätt. Då värderas bolagen på den öppna kapitalmarknaden. Och förluster och kapitaltäckningskrav blir tydliga som del av lagstiftningens och den öppna marknadens krav.

Att det förhållandet blir besvärande för det politiska ledarskapet i en kommun är inte konstigt, ingen vill skylta med dåliga affärer. Det är rimligen ur det perspektivet tanken på en internbank i Örnsköldsviks kommun uppstått. Bolagen kan inte leverera vinst under överskådlig tid. Gamla borgensförbindelser måste ersättas med nya när de förfaller, naturligtvis med kommunal borgen eftersom de enskilda bolagens saknar kreditvärdighet hos bankerna.

Med internbankskonstruktionen kan kommunen låna upp pengar inom en ram på mer än 4 000 miljoner kronor, för att sedan rulla runt de pengarna mellan kommunala behov och bolagens behov utan en besvärande beslutsprocess i fullmäktige. Delgivning av beslut av mycket stor omfattning ersätter den beslutsrätt som fullmäktige har enligt kommunallagens 3 kap. 9§ samt dess 10§ vars text lyder

”Förbud mot delegering gäller dock de 8 punkter som beskriver fullmäktiges uppgifter i 3 kapitlet 9§.

Bland de 8 punkterna återfinns beslut om budget, skatter och andra viktiga frågor.

Fullmäktiges roll visavi de kommunala bolagen är tillika reglerad i KL kap.3 § 17-18. Där framgår att

”fullmäktige skall se till att fullmäktige får ta ställning innan sådana beslut i verksamheten som är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt fattas”.

Kommunens val att i dagsläget, pressad av stora ekonomiska krav från bolagen inrätta en internbank innebär att kommunmedborgarna direkt görs ansvariga för de kommunala bolagens ekonomi. Det innebär vidare att genom dess konstruktion, fullmäktige kommer att fråntas sin lagstadgade beslutsrätt.

Det är de frågorna förvaltningsrätten, och i ett senare skede högre rätt har att ta ställning till.

I tidningen Dagens Samhälle, för övrigt organ för huvudorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, kan man i veckans nummer (12-2012) läsa följande rubrik ”Borgs nya lag kan bli slutet för internbanker.”

Anders Borgs och regeringens reaktion på triksandet är berömvärd. Vi behöver mer av insyn och reda i de kommunala verksamheterna.

2012.04.07

Jarl Strömbäck

Ingrid Stoltz

Bengt Adam

Oroande utveckling

 Nöden har ingen lag hävdas det ibland. Och visst finns det situationer när lag får stå tillbaka för de akuta behoven. Om jag hade en svårt sjuk person i min bil som behövde komma till sjukhus, då kanske inte hastighetsgränserna var det jag prioriterade högst.

Kanske är det på samma sätt man nu i desperation i Örnsköldsviks kommun hanterar frågorna kring de kommunala bolagens prekära situation. Enligt kommunallagerns §9-10 skall ekonomiska och budgetfrågor fastställas och beslutas i kommunfullmäktige. När kapitaltillskotten till de kommunala bolagen Rodret/Övik energi behandlades i senaste kommunfullmäktige den 27.2, ansåg majoriteten (S) att man för ospecificerad disposition behövde 186,3 miljoner förutom de 113,7 miljoner som erfordrades för uppfylla kapitalkostnadsgarantin.

 Trots upprepade frågor fick fullmäktige ingen specifikation över hur de 186,3 miljonerna kommer att användas, när de kommer att användas och till vilka utbetalningar.

 Man går nu vidare i sin strävan att kringgå fullmäktiges enligt lag (KL) fastställda ansvar för den ekonomiska beslutsprocessen. Man inför nu inom ekonomiförvaltningen en nämndfunktion kallad internbank. Där kommer man utan föregående behandling i KF och endast med redovisning i efterskott att hantera kommunens ekonomi inklusive de kommunala bolagens, intill ett belopp om drygt 4000 miljoner kronor.

 Det som utvecklas nu inom Örnsköldsviks kommun är i grunden en nedmontering av kommunfullmäktiges roll som kommunens högsta beslutande organ. Det är en oroande utveckling som leder bort från insyn, påverkan och verklig demokrati.

 2012.03.01
Jarl Strömbäck/SPI
Relingsvägen 22
89178 Bonässund
070 6727669

Med jäv som maktmedel.

Igår (17.12) sändes sista delen i tv-dramat ”En spricka i kristallen”. Dramat visade på den stora brist på empati som dottern till paret PG och Christina Gyllenhammar upplevde i relationen till sina föräldrar. Under de år undertecknad fanns i Göteborg var Christine en ledande lokal politiker, och PG satt på sin tid i samma partis (FP) styrelse.
Sprickor i fasaden finns det säkert på många håll, ofta fördolda för en större allmänhet så låt mig så här i jultider bidra med att öppna en sådan spricka för mer offentlig insyn.

Kommunallagen är en lag som rutinerade politiker skall ha kunskap om och rimligen också leva efter. I dess paragraf 20 kan man läsa följande:

”En ledamot får inte delta i handläggningen av ett ärende som personligen rör ledamoten själv, ledamotens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående.”

Den paragrafen är att betrakta som en portalparagraf och vaktas normalt noga på av politikerna själva. Men inte alltid, i valtider kan det gå annorlunda till.

Låt oss gå tillbaka till valet 2002 en stund. Hösten 2001 var det dags för provval till riksdagen i det liberala partiet i Västernorrland. Provvalet vanns med god marginal av en man från den norra länsdelen som under ett antal år framgångsrikt drivit partiets frågor. Provvalsresultaten har normalt alltid följts när de varit klara och entydiga, men inte så den här gången. Länsförbundets ordförande Björn Hellqvist hade nämligen sin hustru Solweig med i provvalet, dessvärre med ett mediokert resultat, hon kom på fjärde plats. Men blod är tjockare än vatten och då kan också jävsregler få stå tillbaka. Vid kommande nominering, ett möte som normalt bekräftar provvalen och därför samlar få deltagare var riggandet klart, länsförbundets ordförande såg med hjälp av ”sina vänner” till att hustrun valdes till partiets kandidat till riksdagen. Därmed trampade man också med spikskor på de många medlemmars vilja som kommit till uttryck i provvalet.

Så kom själva valrörelsen och dess organisation. Naturligtvis kunde inte jävsreglerna tillämpas i en så viktig fråga. Nu handlade det ju om att ge hustrun maximalt stöd ur partiets kassa. Alltså såg länsförbundets ordförande till att han också blev valledningens ordförande. I den positionen kunde han sedan se till att hustrun fick mer än dubbelt så mycket pengar till sin valrörelse som någon annan kandidat. Någon opartiskhet var inte på fråga. Under valrörelsen åkte han omkring med sin bil tapetserad med hennes porträtt likt en korvkiosk på hjul. Ändå förlorade hon personvalet till mannen från norr. Den spärregel om 8 % som gäller i riksdagsval förde henne ändå in i riksdagen.

I valet 2006 kan man möjligen tycka att partiets medlemmar borde ha tagit någon lärdom av tidigare val, men knappast så. Än en gång accepterade man att nepotismen fick styra valet. Länsförbundets ordförande darrade inte ett ögonblick på manschetten när det gällde att bevaka sitt revir som ordförande i valledningen, och därmed garant för att hustrun skulle bli återvald. Eftersom mannen från norr varit så framgångsrik behövdes han i valrörelsen, partiet hade ju sviktat i opinionen. Men allt eftersom valet närmade sig ökade nervositeten och en månad innan valet skickade länsförbundet ordförande ut ett Mail till partimedlemmarna, vilket var ett synnerligen grovt personangrepp på hustruns konkurrent. Allt i syfte att skrämma kommunföreningarna att ha någon som helst kontakt med mannen ifråga. Hustrun återvaldes med minsta möjliga marginal, det sista utjämningsmandatet.

Det sägs att man skall leva som man lär, och det är nog en klok tanke. Men det är också en tanke som kolliderar med egenintresset. I det skeendet har valberedningarna en särskild betydelse. Att de accepterar den typ av skeenden som de två senaste valrörelserna i länet är uttryck för är beklämmande.
Det skadar partiet och har inget med verklig demokrati att göra.

2007.12.18
Jarl Strömbäck