Statskapitalismen breder ut sig

Putins politiske fånge Chodorkovskij


Under drygt 10 år av affärsansvar för de gamla öststaterna reste jag återkommande i länderna ifråga. Det var riktigt intressant att följa utvecklingen genom glasnost och perestroika. Att se den glädje och förväntan som kommunismens fall förde med sig. Nu skulle alla få nya möjligheter och kunna resa ut i världen. Få besöka platser som tidigare varit omöjliga att nå för den vanlige medborgaren.

Och mycket förändrades, byggkranarna kom igång med hjälp av västligt kapital. Många med affärsnäsa blev också mycket rika, men många lämnades också efter och blev allt fattigare med valutornas devalvering. De ekonomiska skyddsnät vi ser som självklara klarade inte det nya Ryssland av att införa.

Så kom då den ”räddande ängeln” i form av den förre KGB-överstelöjtnanten Putin? Skickligt och med hela det gamla komplexet av säkerhetsfolk i ryggen avväpnade han den ekonomiska klass som börjat växa sig stark. Den mest namnkunnige och politiskt ”farlige”, liberalen och oljemiljardären Chodorkovskij kastades i fängelse, allt i syfte att skrämma den ekonomiska oppositionen. Sedan var det medias tur, gradvis har Putin lagt under sig huvuddelen av press och etermedia. Nu kan han med sina medarbetare reglera vad som får sägas, när och hur det görs.

Sedan var det dags att avskaffa det regionala självstyre som den nya konstitutionen förutsätter. Det gjordes med ett pennstreck. Nu tillsätts inte regionala guvernörer i regionala val längre, de utses av Putin.

Väl medveten om kraften i det kapitalistiska systemet är en återgång till kommunismen inte alternativet. Exemplet kommer istället från Kina. Där demonstreras enpartisystemet och statskapitalismen i full skala. Brutaliteten i den utvecklingen skapar många offer, men medias rapportering handlar sällan om den sidan av det ”kinesiska undret”.

Så kommer utvecklingen att bli också i Ryssland. Söndag den 2.12 är det val till landets riksdag, duman. Där kommer oppositionen att utplånas, åtminstone för tillfället. Pendeln har svängt bort från det öppna samhälle som vi bekänner oss till i väst. Frågan värd att ställa är, kommer Putins brutala världsbild att överleva, och i så fall hur länge?
Visst behövs stabilitet i världen men i än högre grad den öppna dialogen kopplad till fred, frihet och framsteg.

2007.11.30
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com



Pl

En räfsa för Anna

Min vän den store bildkonstnären Anders Åberg på Mannaminne i Nordingrå har i dagarna invigt ett nytt konstverk på sin anläggning. Som vanligt ligger det ett stort mått av klokhet och även en god bit humor i verket. Det föreställer nämligen ett antal räfsor av gammalt fint bondesnitt, vilka är sammanlänkade och namnsatta.

Symboliken ligger i räfsans syfte, nämligen att rensa undan skräp och göra rent och nytt. Och de enskilda räfsorna har fått namn som Nelson Mandela, Desmond Tutu och Aung San Suu Kyi. Valet av namn speglar Anders starka engagemang för politisk frihet och oberoende och delas till alla delar också av undertecknad.

Mot den bakgrunden hade det varit hedrande om också Anna Povlitkovskaya fått en namngiven räfsa som en postum påminnelse om den kamp för demokratin i Ryssland som kostade henne livet för drygt ett år sedan.

Hon valde den lilla människans kamp för sin övertygelse i Putins land, ett land där journalister avrättas med ledningens goda minne. Naturligtvis har ingen ansvarig tagits fram, syftet är ju att skrämma till underkastelse.

Läs gärna Annas böcker med titlarna Tetjenien, Putins Ryssland och Annas dagbok. De ger en god inblick i våldskulturens sätt att arbeta.

2007.11.06
Jarl Strömbäck